Att imponera utan att imponera

I 30 minuter var Häcken utspelat och sett över 90 var man chanslöst.

Men egentligen var det mest imponerande att Malmö FF vann med 4-2, och var betydligt bättre än Hisingslaget i genrepet, utan att imponera.

MFF har nämligen spelat bättre tidigare under försäsongen och det kändes som om det finns en växel till att peta in. I det sista genrepet saknades dessutom Filip Helander, Erik Friberg, Jimmy Durmaz och Mathias Ranegie, plus att Miiko Albornoz förpassat Ulrich Vinzents till bänken.

Skiftet Albornoz/Vinzents är logiskt med tanke på matcherna som spelats. Miiko har gjort det bra både till vänster och höger i backlinjen och Ulrich – som MFF gjort till lagkapten när Daniel Andersson inte spelar – kan få svårt att ta tillbaka platsen många sett honom som självklar på. Ricardinho är däremot given.

Wilton Figueiredo gjorde mål (2-0), slog flera härliga långpassningar och var pigg. Men han visade också ibland upp sjukan att inte släppa iväg bollen tillräckligt fort och ofta

Som jag ser det är det fortfarande Erik Friberg och Simon Thern som är MFF:s innermittfältspar i den allsvenska starten. Det blir mer fartfyllt, mer effektivt och med tanke på försäsongen mer inkört.

Fast med en frisk Wilton, och en skadefri Ivo Pekalski, har Rikard Norling ett lyxproblem. Det kan bli lite som 2010 när  Jimmy Durmaz, Jiloan Hamad och Guillermo Molins konkurrerade om två yttermittfältsplatser. Först körde två starka spelare slut på motståndarna och sedan satte man in en lika duktig kille sista halvtimmen som fick gå in och skörda frukterna av det.

När det gäller Mathias Ranegie och Jimmy Durmaz är det mer självklart. De ska in i laget så fort de är friska.

Och det trots att ersättarna Alex Nilsson och Tobias Lewicki var de allra största positiva överraskningarna mot Häcken.

Alex gjorde ett mål och en assist och Tobias utmanade rejält på sin kant. Fast jag gillade Daniel Larssons och Alex Nilssons samarbete. Det måste vara ett fullständigt helsicke för en försvarslinje att ställas mot dem när de hela tiden springer och kämpar och river och sliter. Som på lördagen!

Daniel Andersson är assisterande försvarstränare och det är en bra idé. Men han är fortfarande en riktigt duktig mittback

Än så länge är han bättre än både Filip Helander och Markus Halsti. Vilket givetvis innebär ett dilemma.

Halsti hoppade in mot slutet och såg kry ut och Helander har stora möjligheter att vara redo igen till premiären.

Vem ska då spela bredvid givne Pontus Jansson?

Mitt svar är att Malmö FF har råd att tänka på framtiden och våga ta ut 18-årige Filip Helander.

Fast det kan bli Daniel Andersson. Han har varit med en hel del på träningarna och är i bättre fysiskt skick än i höstas då sviterna av en revbens-skada satte ner formen. Daniel är egentligen för bra för att inte spela. Och vet det också. Han vrider sig som en metmask när han får frågan om hur det blir med spel i premiären mot Gefle.

Negativt:

Det syns fortfarande ingen klar förbättring på de offensiva hörnorna! MFF måste bli mer målfarligt på hörnor!

Och bakåt såg det inte alls bra ut när Häckens Tom Söderberg enkelt fick nicka in 4-2. På hörna.

Bäst i laget?

Daniel Larsson, Jiloan Hamad och Alex Nilsson

Plus mittlåset. Pontus Jansson var tillbaka i gammalt gott slag efter  de onödiga straffarna mot Elfsborg.

Men så länge han orkade var Tobias Lewicki också riktigt vass.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.