Lite gott och blandat på Borås Arena

MFF:s insats mot Elfsborg var lite grann av modellen gott och blandat.

Först och främst fanns det givetvis en hel del godbitar med framförallt segern i sig, det var den första på Borås Arena, men även de tre målen, det raka, fina, snabba och beslutsamma anfallspelet samt de ibland köksknivsvassa omställningarna.

Men det fanns också ett par bitar som inte skulle varit med i påsen. Då tänker jag närmast på att det organiserade försvarsspelet ibland inte blev så organiserat. Särskilt under de sista tio minuterna.

Innan dess kändes Malmö FF:s seger stabil, men Elfsborgs avslutning av matchen gjorde att slutsatsen ändå blev att MFF slapp undan lite med hjärtat i halsgropen. Trötthet? Kanske, det tar på krafterna att jobba så hårt och ligga så rätt i pressen som det spel MFF vill prestera kräver. Något som Rikard Norling också påpekade efter matchen.

För första gången i år blev Malmö FF:s försvar rejält utmanat.

Det syntes på de två insläppta målen och det syntes på de två straffarna Pontus Jansson drog på sig.

Den första straffen, som kom redan i den tredje minuten, brände Elfsborg. Lasse Nilsson sköt den illa högt över. Den andra gjorde Stefan Ishizaki mål på till 2-1. Från läktaren såg den straffen något konstig ut. Känslan var mer att Ishizaki sprang rakt in i Pontus och att det var en 50/50-situation än att det var rätt av domaren Kristoffer Karlsson att blåsa. Den första såg däremot klar ut. Men det kan egentligen kvitta. Pontus gick onödigt ivrigt in i båda situationerna.

Ifjor fick Pontus Jansson ett monumentalt genombrott. Men han är trots allt bara 21 år (nyss fyllda!) och nu ska han plötsligt leva upp till rollen som härförare i Malmö FF:s mittförsvar.

Pontus är fortfarande lika lovande och minst lika bra, men måste också anpassa sig till en situation där allt inte automatiskt flyter på i samma stim som det han var inne i förra säsongen.

En mittback ska inte vara överambitiös. I alla fall inte för ofta. Det är i år Pontus Jansson ska ta klivet från ett stort löfte och en mittback av hög allsvensk klass till en etablerad spelare och en back av hög internationell standard. Jag är fortfarande fullt och fast överygad om att han kommer att klara av det. Och i den processen är det nyttigt att ibland få spela matcher då allt inte funkar till 100 procent, eller ens 75.

Mot Elfsborg var 18-årige Filip Helander både lugnare och bättre i defensiven, däremot har han fortfarande massor att utveckla offensivt.

I U21-matchen som spelades före A-matchen blev det 1-1 (mål av Simon Kroon för MFF och på straff av Elfsborg). Där gjorde Jasmin Sudic en härlig insats. Han blev utbytt av säkerhetsskäl med ett tiotal minuter kvar, och jag hann tyvärr bara se den sista halvtimmen av matchen. Men på de minuterna gjorde Jasmin inte ett misstag och dominerade i närkampsspelet. Så visst håller MFF:s försvarsbesättning.

Glöm heller inte att Ricardinho saknades. Det märktes.

Bäst i MFF:

Mathias Ranegie agerade som en klassanfallare och Daniel Larsson var pigg, inte minst före paus.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.