Jag vill se Sudic bredvid Jansson

Det är lätt att hitta saker att skylla MFF-förlusten mot Odense på.

Danska ligan startar om en vecka. OB ska vara, och är, i en annan och intensivare fas på försäsongen. Malmö FF hade inte släppt ett dugg på träningen och var inte i närheten av full form på det hårda – alltför hårda – konstgräset.

MFF saknade rejält med folk.

OB:s 1-0 och 2-0 kom inom loppet av tio minuter efter det att Pontus Jansson tvingats avbryta matchen och en helt ouppvärmd Daniel Andersson, som trappat ner ordentligt på träningen, kommit in bredvid Markus Halsti.

Men det fanns ändå ett par problem som framstod ganska tydligt i Malmö FF.

Ett är att jag börjar vackla i tron på att mittbacksförrådet i MFF håller klassen.

När Pontus Jansson gick ut märktes det direkt. Markus Halsti känns allt mer bofast i rollen som truppspelare, en som kan gå in och fylla ut på olika platser i backlinjen när det kommer skador och avstängningar. Start-spelare har han inte varit tidigare, och att döma av matchen mot OB blir han det inte heller. Om man ska förenkla Halstis problem kan man säga att han är en strålande spelare när det egna laget har bollen, men har för små marginaler och går bort sig för ofta när motståndaren har det. Ingen bra beskrivning av en mittback direkt!

Det mest retfulla är dock att han egentligen har egenskaperna som krävs för att han ska klara både det ena och det andra.

Då uppstår frågan: ska man hålla sig till förhoppningar och vad han teoretiskt borde klara av, eller döma honom efter hur det fungerar i praktiken?

Mitt svar just nu är att hålla tummarna för att Jasmin Sudic fortsätter att ta snabba kliv framåt efter sin långa rehab. Så fort som möjligt vill jag ha Jansson och Sudic som mittbackspar i Malmö FF.

Nästa problem OB-matchen pekade på är att Mathias Ranegie helt enkelt håller en så hög klass som avslutare att han kommer att saknas varje gång han inte är med. I tio minuter var MFF för slappt bakåt, i 90 minuter var man för tamt framåt.

Fast det är farligt att dra slutsatser av träningsmatcher. I december möttes lagen i Danmark. Då vann MFF med 3-0 och var fullständigt överlägset.

Gillade för övrigt stort att se Simon Thern i MFF-tröjan.

Han har den där förmågan jag älskar, att liksom flyta fram med boll och förbi motståndare. Svårt att förklara riktigt vad jag menar, men när det funkar som bäst kan man inte rikigt se de enskilda stegen i en offensiv räd. Allt flyter liksom samman till en enda rörelse och plötsligt är spelaren förbi en eller ett par motståndare och/eller i avslutsläge. Låter det flummigt så här på fredagskvällen, eller begriper ni vad jag menar?

En som kunde den konsten perfekt är MFF:s anfallstränare Jörgen Pettersson!

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.