Avancemanget det i särklass viktigaste

Malmö FF är vidare i Champions league-kvalet. MFF har dessutom säkrat en Euro league-fortsättning även om det skulle bli förlust i nästa omgång mot Rangers FC från Glasgow. Det är givetvis det absolut viktigaste klubben kan ta med sig från den första omgången mot HB Torshavn.
Fotboll, och idrott överhuvudtaget, handlar om att vinna. Malmö FF:s mål var att avancera, det uppfylldes. Därför finns det ingen som helst anledning att ta fram den stora sågen.
För att ta en jämförelse. För sex år sedan gjorde Malmö FF en monumentalt usel insats spelmässigt mot Cork City från Nordirland och åkte ur kvalet till Uefa-cupen. Skam och skandal och jag minns att jag skrev ihop en krönika som var så arg och bitter att det närmast brann i datorn.

Nu gjorde MFF en sett över två matcher spelmässigt usel insats mot HB från Färöarna. Men gick vidare! Därmed finns det ingen som helst anledning att kritisera på samma sätt. Malmö FF skulle bara slå ut ett lag som HB – som givetvis inte är i närheten av att hålla allsvensk klass – och det gjorde man.
Ifjor när alla skulle gulla med MFF östes det beröm över lagets sätt att spela vacker fotboll. Det gör man inte längre. Dessutom har man slutat att spela bra. Men det går fortfarande ut på att prestera resultat. 2-0 och 1-1 ger avancemang och det är precis den saken som kommer att stå i alla historieböcker. Inte hur spelet såg ut.

En helt annan sak är att MFF borde ha vunnit med 5-0 eller 6-0 hemma och dödat matchen långt före de sista 90 minuterna – andra halvlek – på Färöarna. Precis som Austria Saltzburg gjorde ifjor, 5-0 i den ena matchen, då är det skit samma hur match två ser ut. Saltzburg torskade med 0-1.
Att Malmö FF inte skulle få en lätt resa i returen var ingen överraskning. Det ÄR svårt att vinna stort på Färöarna. Felet låg alltså i att man hamnade i ett läge då ett enda mål för HB Torshavn skulle sätta en grym press på Malmö FF. Målet kom och trycket kom också. Jag vet att jag kommer att få kritik för det här från folk som gillar att gnälla, men i min bok var det bra av MFF-spelarna att i det läget hålla emot och till och med kontra in 1-1 på tilläggstiden.
Jag köper heller inte för ett ögonblick snacket om att Rangers FC kommer att köra över MFF om Malmölaget inte spelar bättre än mot HB.
Nu är det MFF som jagar. HB höjde sig när man mötte bättre motstånd än man var vana vid. Det kommer MFF också att göra!
Mot HB Torshavn var det desperation. Nu blir det inspiration. Jag utgår från att Malmö FF kommer att spela mycket bättre mot Rangers.
Och mitt i alltihopa kan det vara bra att komma ihåg att Rangers fått en massa kritik på hemmaplan de senaste åren för sitt spel i Europa. Man kan knappast berömma laget för att vara en segermaskin i Europamatcherna. På tre år har Rangers spelat 18 stycken, och vunnit en! I och för sig har nio slutat oavgjort, ofta mot starkt motstånd, men det har gnällts en hel del på Ibrox också.

Det absolut värsta med matchen på Färöarna var dock att Ricardinho drog på sig sin andra varning och blir avstängd i den första matchen mot Rangers.

 

MFF:s U21 slog serieledaren Kalmar FF med 2-0

Kalmar hade ett massivt övertag från start, i spel, tyngd och rutin. Men MFF:s unga lag kämpade, behöll sina positioner och spelade med ett härligt lugn.

Ingen spelare var 20 eller över. Två var 19, alla de övriga yngre.

Erik Pärsson gjorde 1-0 efter en halvtimme.

I den andra halvleken kom så en frilägesutvisning på en Kalmarback (hårt dömd), en straff till MFF och ett mål till 2-0 på straffen av Egzon Sekiraca

U17-spelaren Sekiraca gjorde en vass match. Allra bäst var dock mittbacken Filip Helander och målvakten Simon Forsén. Båda har haft skadeproblem tidigare i år, men är nu rejält på gång.

Forsén kändes säkrare och bättre än Uddenäs. Fast den helgula målvaktsdressen var ingen höjdare…

 

Köpläge efter den självklara vinsten

När du går ut på gatan imorgon kan du få en glödhet nedfallande meteorit i huvudet. Risken är inte stor, men den finns.

Redan vid lottningen var HB Torshavns chanser mot Malmö FF inte speciellt stora. Efter 2-0 på Swedbank stadion börjar de närma sig sannolikheten för den där meteoriten. Inte minst för att MFF var så överlägset.

20 målchanser, 15 hörnor (jo, jag vet att jag skrev 14 efter matchen, men det var ett tag sedan jag var på den senaste mattelektionen) och ett massivt tryck trots att HB Torshavns alla spelare backade som tutflärpande transportbilar på väg mot en lastbrygga och bara försökte göra det svårt för Malmö FF. I returen lär det bli ytor också.

Då får Malmö FF det ännu lättare att skapa chanser. Och det viktigaste av allt: egentligen behöver man inte göra ett skit framåt, det räcker med att hålla någorlunda tätt bakåt. Vilket man faktiskt gjort ett bra tag nu med Rikard Norling som tränare, mot betydligt bättre och effektivare motstånd än den färöiska ligasexan, utan att så många lagt märke till det.

Skillnaden i klass mellan HB Torshavn och Malmö FF är betydligt mycket större än den mellan Malmö FF och Rangers FC från Glasgow

Det inser de flesta. Ändå, om Rangers vinner den första matchen på Ibrox med 2-0, hur många kommer då att tro att MFF ska klara att vända?

I stort sett ingen. Trots det ska man nu vara typiskt svensk, prata om att inte ta ut saker i förskott och tjata om att inget är avgjort.

Malmö FF ska göra det. Dels för att hålla skärpan uppe och göra allt för att undvika underskattning, dels för att det tillhör artigheten i det internationella fotbollsumgänget. Men vi andra kan gott ta ut glädjen i förskott. Så här bra läge har inte Malmö FF haft på evigheters evigheter.

Och när HB Torshavn är utslaget – annars också för resten – är det dags att köpa.

Jag är en stor förespråkare för att MFF ska satsa på sina egna fina talanger och har älskat att se de unga ta för sig den senaste tiden. Men man måste göra både och. Egentligen finns det inget motsatsförhållande. Med ett par rejäla nyförvärv blir det i själva verket bättre förutsättningar för Omid och Amin Nazari, Simon Kroon, Pa Konate, Filip Helander, Alexander Blomqvist och alla de övriga att slå sig fram.

Det finns dessutom en gräns. MFF har på cirka ett år tappat Robert Åhman-Persson, Edward Ofere, Rick Kruys och Guillermo Molins. Kontrakten går snart ut för Dusan Melicharek, Dejan Garaca, Jeffrey Aubynn, Ricardinho och Yago Fernandez. Minst ett par av dem kommer att lämna. Samtidigt har man inte köpt in en enda spelare utifrån.

Det rimmar illa med målsättningen att satsa hårt på att inom tre år etablera laget på en helt annan nivå än nu. Ger man sig inte ut på marknaden redan när sommarens fönster öppnar hamnar man på efterkälken.

Att skapa ett riskkapitalbolag med över 20 miljoner kronor i kassan och sedan inte använda pengarna ger inte heller rätt signaler. Klart MFF ska köpa – och det kommer man att göra också.

Svårt, men ingen nitlott

Kan Kaunas kan Malmö FF!
Alla verkar rörande överens om att Rangers FC från Glasgow var den värst tänkbara lottningen för Malmö FF i nästa omgång i Champions league-kvalet.
Jag är inte så säker.
Svår? ja.
Svårast? kanske inte.
Omöjlig? definitivt inte.
Senast Rangers behövde kvala till Champions league (2009) åkte man ut direkt, mot Kaunas från Litauen. Det är inte precis ett resultat som får någon att darra i knävecken.
Och 1998 åkte Rangers ut mot IFK Göteborg.

Rangers FC har massor med erfarenhet av internationellt cupspel. Men man har det av en anledning. Det är ju aldrig något annat lag än Celtic eller Rangers som vinner ligan, vilket innebär att man närmast har en gräddfil in i Europaspelet.

De senaste 15 åren har det bara vid ett tillfälle hänt att Celtic och Rangers inte lagt beslag på de två översta platserna (Hearth of Midlothian 2005-06). Senaste gången ett annat lag vann ligan var för 27 år sedan när Aberdeen FC gjorde det.

Mannen bakom Aberdeens framgångar på 80-talet var en viss Alex Ferguson och frågan är om hans prestation att sätta in en kil i de två giganternas dominans inte är ett minst lika bra bevis på hans genialitet som alla hans senare framgångar med Man United?

Givetvis är Rangers FC favorit. Det är dessutom inte 2010 års MFF som möter dem utan 2011 års skadedrabbade och självförtroendesänkta upplaga, som just nu förtvivlat kämpar för att på nytt få fart på spelet, fantasin, passningarna och framförallt målskyttet.

Men personligen tror jag att ett lag som Bate Borisov från Vitryssland, som MFF höll på att få, hade varit minst lika tufft.

Det finns faktiskt en hel del som Malmö FF kan jämta kraft från i mötet med Rangers FC.

MFF börjar borta. Därmed kan man med ett bra resultat i första matchen sätta press på storfavoriten inför returen. Och den spelas efter en Uefa-bestraffning utan några tillresande Rangerssupportrar. Läge för fullsatt och en riktigt het hemmagryta att koka motståndaren i när det är dags för spel i Swedbank stadion.

Avgörandet kommer den 3 augusti (om Uefa inte ändrar lagens önskemål till den 2:e) då övergångsfönstret har öppnat. Jag skulle bli mycket besviken om inte Malmö FF lagom till den matchen har presenterat ett par fina nyförvärv.

De skadade spelarna är dessutom på väg tillbaka. Jiloan Hamad har sagt att han ska vara redo redan mot Helsingborgs IF den 23 juli. Ulrich Vinzents och Amin Nazari kan också vara med i leken igen. Ivo Pekalski varvar sakta, men säkert upp sina snabba känsliga fötter och snart måste väl Wilton Figueiredo börja visa vad han egentligen kan? Och så vidare.

Att MFF slår ut HB Torshavn tar jag för givet…

Inte godkänt – men seger

Malmö FF skaffade sig i alla fall en rejäl halvtidsledning.

2-0 inför returen i Torshavn bör i 99 av 100 fall innebära att det blir MFF som avancerar till nästa kvalomgång. Och eftersom det knappast delas ut några skönhetspris är det givetvis det enda viktiga. Ja, det hade ju varit det enda viktiga även om det funnits sådana priser.
Jag skrev innan matchen att 3-0 eller 4-0 var godkänt, 5-0 bra och 6-0 mycket bra. Det står jag fast vid. HB Torshavn var nämligen precis som väntat ett bonke-gäng, bra på att backa ner, backa ner, backa ner och täppa till, men utan tillstymmelse till något eget spel.
Att hitta en målchans för Torshavn var ungefär lika lätt som att finna en tam torsk i Nordsjön.

Egentligen kan man säga att MFF höll nollan utan att behöva spela försvarsspel.

Därför är det inte riktigt fullt ut läge att ge ett godkänt betyg för MFF. Första halvlek var direkt underkänd, trög och trist. Men i den andra halvleken när de färöiska spelarna tröttnade spelade Malmö FF på en nivå som om man klarat att hålla den hela matchen säkert gett en betydligt klarare segermarginal.
Det fanns mer att klaga på.
14 hörnor till Malmö FF gav i stort sett inget alls i utdelning

Det är för dåligt.
Att HB Torshavn backade och säkrade bakåt var givetvis ett helt riktigt beslut av tränaren Sigfridur Clementsen. Men behövde man verkligen maska också, och så mycket. Den 18-årige målvaktsdebutanten Teitur Gestson var försvisso sitt lags store spelare och gjorde flera mycket vassa räddningar, men han retade också gallfeber på alla som ville se lite fart i matchen.

Just farten var det som saknades i den första halvleken. MFF-spelarna fick aldrig igång spelet som kunde avslöjat HB Torshavns brist på klass.
Det var givetvis spelarna väl medvetna om och Rikard Norling gjorde helt rätt som INTE skällde i pausen. Istället gick han lugnt och metodiskt igenom hur man skulle spela istället. Och det blev alltså mycket bättre.
En sak är i alla fall säker:
Om matchbilden ser likadan ut i returen, som alltså spelas redan på tisdag, har HB Torshavn inte en möjlighet i universum att ta ikapp försprånget!
HB Torshavns sätt att ge MFF ett ofantligt försprång i bollinnehav och bara försvara det egna målet innebar visserligen att Malmö FF fick svårt att göra mål. Men någon fara för att de själva skulle skapa något fanns alltså inte, det var inte ens så att MFF behövde oroa sig för omställningar. Torshavn var för dåligt för att slå passningarna som krävdes och anfallaren där framme sprang mest och buffade och blev trött. Tidigt. Trots att det inte var varmt.

Ska HB Torshavn göra något annorlunda och satsa framåt tror jag snarare att det gynnar MFF. Då blir bonkelaget ännu mer avslöjat och MFF får ännu lättare att gå vidare. För glöm inte att MFF trots Torshavns defensivspel skapade fem-sex klara målchanser i den dåliga förstahalvleken och många fler klara i den godkända andra. Om HB öppnar sig blir det ännu fler öppna lägen.

MFF är vidare.

För en gångs skull ett bra tips

Inför Malmö FF-matcher får jag väldigt ofta frågan hur det kommer att gå eller ombeds att tippa. Jag brukar alltid tramsa mig och säga 6-0 till MFF, oavsett vem dom möter och om det är hemma eller borta. Ett resultat jag för övrigt också alltid lämnar in på Matchen.

Egentligen är det mest ett sätt att säga att jag som infödd Malmöit inte sysslar med onödiga saker som att tippa matcher med lag som jag på något sätt har i mitt hjärta.
Jag utgår helt enkelt från att de vinner.

Fast den här gången tror jag faktiskt att 6-0 dessutom är ett ganska bra tips.
3-0 eller 4-0 till MFF mot HB Torshavn är godkänt, 5-0 är bra och 6-0 är mycket bra.

Torsk mot Torshavn finns bara inte, sedan får de vara hur mycket fiskare som helst på Färöarna.

Det känns också som om MFF kommer att få ett rejält läktarstöd när det är dags, med lite mer publik än mot Gefle och IFK Norrköping och ett bra tryck. Torshavn har förvisso varit mycket ute och spelat i Europa, men de är inte ett lag som brukar tas på allvar av varken motståndarna eller deras hemmapublik. Lite grann semesterstämning inför viktigare matcher.

I MFF-klacken är det antingen på eller av. Förhoppningsvis är det på som gäller på onsdagskvällen. När jag pratade med Daniel Andersson efter tisdagsträningen hoppades han på ett scenario med ett tidigt ledningsmål och sedan fortsatt tryck både på plan och läktarna.

För oss som varit med ett tag är det vardagsmat med MFF i Europa-spel.

Malmö FF har gjort den bästa prestation ett svenskt klubblag någonsin utfört när man avancerade till final i Europacupen 1979. MFF har besegrat AC Milan hemma, slagit ut Inter och mött väldigt många av de klassiska klubbarna.

Jag som är uppväxt med laget och långt innan jag blev journalist fick minnen för livet som en hemmamatch mot Ajax som fick ställas in för att Stadion var helt översnöad och var med på konstiga bortaresor i Tipscupen till allt från en liten håla utanför Prag till Bornholm borde egentligen vara blasé.

Jag har sett Malmö FF möta Chelsea på Hästhagens IP, Glasgow Rangers på numera uppgrävda Pilevallen i Arlöv och Bob Houghton-tränade FC Ittihad från Saudiarabien plus vadat genom snödrivor för att på tidiga gräsplaner som mer liknade kohagar titta på februarimatcher i EP-cupen (en numera helt bortglömd träningsturnering mot danska lag).

Blasé är jag dock minst av allt. Med allt detta i bagaget inser jag istället hur mycket jag saknat de här matcherna. Det ska bli alldeles underbart att se födelsen av en ny Europa-säsong. Förhoppningsvis blir den lång.

Men det kan bli svårt att toppa starten från 1973. Då inledde MFF med att slå ut Peziporikos från Cypern. 0-0 borta på “cement” blev 11-0 hemma. Roland Andersson, som sällan nätade, gjorde ett av målen på ett kanonskott från 40 meter han aldrig fick på varken förr eller senare…

Fast, tusan vet.

Var precis tillsammans med Skånskankollegan Andreas Holm på Torshavns pressmöte inför tisdagskvällens träning. Ett ovanligt glest pressuppbåd för övrigt. Det var vi två.

Då berättade Torshavnstränaren Sigfridur Clementsen att det blir en 17-årig debutant i målet (Teitur Gestson). Ordinarie målvakten, och den ende utländske spelaren Marcin Dawid, är skadad och har åkt hem till Polen.

 

 

Historiens bästa nummer 12

När HB Torshavn ifjor mötte Red Bull Saltzburg kom det 9 100 åskådare i Österrike och cirka 300-400 på Färöarna.

Vet inte hur mycket tryck de skapade. Men visst borde MFF-publiken kunna bjuda på lite mer.

Särskilt som 13 600 biljetter redan är bokade och det är fullspikat på rätt ställen; det vill säga på ståplats på Norra läktaren och sjungande sittplats. Att ståplats inte är tillåtet och sittplatsstolarna uppsatta ska inte förändra så mycket.

De 3 000 som jag förutsätter står upp mellan de fällbara stolarna borde tillsammans med sjungande sitt kunna skapa ett rejält publikstöd.

Det hade faktiskt aldrig Malmö FF under de gyllene Europaåren!

Vi som var med på läktarna redan då minns fantastiska framgångar och härliga matcher, men kom ihåg att de spelades på gammel-Stadion som i jämförelse med Swedbank stadion framstår som ett betongpalats från någon av de gamla Öst-staterna (Stasi-stadion?).

Visst var det stämning på läktarna på 70- och 80-talen också. Men i jämförelse med det som växte fram på 2000-talet var det ingenting.

Flytten till Swedbank stadion förbättrade ju dessutom förutsättningarna radikalt för att låta det märkas.

Så man kan jämföra hit och dit mellan spelarma då och nu. Den absolut mest självklara slutsatsen är dock att Malmö FF aldrig spelat en match i någon av Europacuperna med en bättre nummer 12.

Pratade med Per Ågren om Rick Kruys.

MFF:s – och Ricks och Volendams – huvudspår är nu att fixa en fortsatt utlåning.

Volendam har inte råd att köpa honom eftersom laget inte gick upp i högstaligan. Men man vill ha honom kvar och Rick vill stanna.

Per Ågren bekräftade att förhandlingar pågår, men påpekade också bestämt att man ännu inte är i mål. MFF får nog också acceptera att Volendam inte lånar honom kontraktstiden ut. Rick Kruys är MFF:s spelare både 2011 och hela 2012. Nästa säsong i Holland slutar våren 2012.

Glömde för resten att berömma Nya Parken efter bortamatchen mot IFK Norrköping.

Så vi tar det nu.

Pekings nya hem är en riktig fotbollsarena. Den utklassar alla Rambergs-, Vånga- och Örjans Vallar. För att inte tala om Kopparvallen, som jag var på ifjor. Begriper inte hur Åtvidaberg fick den godkänd för allsvenskt spel. Och Norrköping är en riktig fotbollsstad. Över 6 000 på läktarna en lördagskväll efter tio raka matcher utan seger. Hoppas verkligen att IFK Norrköping klarar nytt kontrakt. Vissa lag ska spela i allsvenskan. Det tjänar även de övriga lagen på.

 

 

 

Stjärnorna ska inte vara på tröjan

Det var kanske inte så konstigt att inget av lagen klarade att vinna i MFF:s bortamatch mot IFK Norrköping. Båda lagen spelade ju i IFK Norrköpings tröjor – och Peking har inte vunnit på evigheter.
MFF hade inte tagit med fler alternativ än sina himmelsblå tröjor i trunkarna och det godkände inte domartrion. Ljusblått var för likt vitt. Konstigt nog. Därför lånade MFF IFK Norrköpings bortaställ och legendariske Eric Persson hade nog vänt sig i graven om han sett sitt lag spela med IFK-stjärnan på brösten.
Nu var det – i ärlighetens namn – inte de stjärnorna som avgjorde. Utan avsaknaden av andra, eller de där spelarna som kunde kliva fram offensivt och göra skillnad.

IFK Norrköping gjorde en kanonmatch. Den bästa andrahalvleken på flera år var det många som tyckte på läktarna. Malmö FF var bra – i defensiven. Dusan Melicharek var lysande i målet och det är dags nu att erkänna honom som en av de bästa målvakterna på länge i MFF-tröjan. Den enda som kan konkurrera är Johan Dahlin!
Och just konkurrera kan de snart få göra på allvar. Jag frågade Rikard Norling efter matchen vem som egentligen är förstemålvakt. När Dahlin är frisk.
Klokt nog undvek han frågan, men han öste beröm över Melicharek och kopplade det till att han varit bra tidigare också. Konsekvent stark.
Framför Dusan Melicharek stod Pontus Jansson för en ny fin insats. Hans spel över 180 minuter mot IFK Norrköping har bevisat att det är han som ska ha platsen bredvid Daniel Andersson. Eftersom Markus Halsti, numera, gör ett alldeles utmärkt jobb som vikarie för Ulrich Vinzents finns det ju heller ingen anledning att ändra.

Det var starkt av MFF att stå emot Norrköpings tryck den långa perioden kring mitten av den andra halvleken. Rikard Norling klagade med all rätt över att inläggen fick slås för enkelt. Men när de kom försvarade sig MFF perfekt. Skott på skott blockades och ingen gick bort sig.
En som ofta får kritik är Miljan Mutavdzic. Inte så konstigt eftersom hans rörelsemönster på planen ser ut som något hämtat från departementet för fåniga gångarter i Monty Python. Men till skillnad från John Cleese är Miljan ofta väldigt bra på att finnas på ytan som behöver täckas upp.
Det är lätt att glömma när man ser Miljan fäkta vilt med armar och ben och slå konstiga passningar att han gör ganska mycket nytta också. Jag börjar mer och mer luta åt att det skulle vara bra mycket fattigare att inte ha honom i truppen.
Alla måste inte se ut och springa som fotbolls-spelare för att vara det. Och jag vet att jag kanske är taskig som tar upp det här. Men jag tror inte att det finns någon på läktaren som inte diskuterat i liknande banor, och från min sida är den här konstiga utläggningen – jag inser att den är det – faktiskt menad som beröm.

Miljan är ingen startspelare, men han är underskattad som komplement i truppen.
 

Framåt stämde det inte. Sett över de två matcherna mot Peking var fyra poäng ett gott facit.

Magkänslan före matchen när jag trodde på offensiv succé var helt fel.

Jag trodde att Alex Nilsson skulle kuta loss och sätta minst ett mål. Trots allt gjorde han en helt okej insats.

Wilton Figueiredo som anfallare och MFF är dock något som inte går ihop. Jag vet att han varit bra där också, men inte i MFF. Där var han istället väldigt bra som mittfältare ifjor. Glöm inte det när ni ser honom pricka allt utom mål med sina envisa och otaliga skottförsök.

Rena Lucky Luke drog Rikard Norling till med i en av sina många målande beskrivningar.

Bra att ta sig fram till så många lägen skulle jag vilja uttrycka det. Men uselt att ta alla själv istället för att titta upp och riktigt dåligt skytte.

Jag vet inte om missarna och egoismen är något man måste köpa för att han till slut ska hitta en rimlig precision, då kommer han att näta i varje match, men jag ser hellre honom som mittfältare. Och att MFF köper in ytterligare en anfallare. Gärna en stor, tuff Ranegie-typ. Det innebär inte att man måste anpassa spelet i varje match efter den nya situationen, bara att man skaffat sig fler alternativ. Edward Ofere var i 40 av 50 matcher inte tillräckligt bra, men i vissa lägen har MFF ända sedan han försvann saknat honom.

Hit med en Ofere, fast bättre…

Alex och Wilton på topp

Det blir ett helt nytt anfallspar när Malmö FF snart möter IFK Norrköping.

Daniel Larssons flickvän Louise fick värkar – ännu har inget hänt, men han följde inte med till Norrköping.

Agon Mehmeti är sjuk. Han fick smärtor lågt nere i magen och var enligt Per Ågren till och med på akuten. Men han har frisknat till och sitter på bänken.

Dardan Rexhepi är som bekant avstängd.

Därmed blir det entré från start för Alex Nilsson. Han kanske hade varit med ändå. Alex har varit het på veckans träningar.

Anfallskompisen blir Wilton Figueiredo, som flyttas upp från mittfältet.

Alex och Wilton med andra ord.

Jag tror att det blir succé. Det känns i magen.

Per Ågren bedyrade för resten att Agons bänkplats inte har med försäljningen till Palermo att göra.

– Nej, han skulle ha startat.

 

En väldigt viktig vänskapsmatch

Tävlingsmatcher är viktiga. Vänskapsmatcher är det inte. Det är frestande att säga att det alltid förhåller sig på det viset, men ibland är faktiskt inte det sportsliga allt.

Matchen mot AC Milan är också viktig!

För mig är det väldigt enkelt.
Jag gillar att se MFF spela fotboll.
Jag gillar att se Zlatan spela.
Om jag får chansen att se båda delarna samtidigt så tar jag den. Utan tvekan.
24 000 håller med.

Egentligen fler eftersom man kunnat sälja ut Swedbank stadion två gånger om.

Istället för att bli förvånad är jag faktiskt mer förvånad över att folk blir det – förvånade alltså.

Krasst uttryckt är jag ännu mer imponerad över att Malmö FF redan sålt cirka 13 000 biljetter till matchen mot Torshavn på onsdag. Det finns ett rejält sug efter Europaspel för MFF nu.

Hur många hade motsvarande match lockat i Stockholm och Göteborg, eller Borås och Kalmar?

När det gäller Milanmatchen ska vi heller inte för ett ögonblick glömma bort betydelsen den kan få för Malmö FF utanför planen.

Fullt hus i hemmaborgen är ett värde i sig. Att MFF snabbt efter att ha fyllt stolarna även lyckades sälja matchen till tv ger också ett lyft. Jag har från säker källa hört att åtskilliga kanaler direkt anmälde sitt intresse och att MFF prioriterade många tittare framför pengar. Matcher och evenemang i Svt, som ska sända matchen i Svt 1 och 2 (en halvlek var), lockar alltid mycket fler tittare än i nischkanalarna.

I Malmö FF:s jakt på att bli en angelägenhet för hela Skåne och Sverige är sådan uppmärksamhet guld värd. Nya dräktsponsorn ICA – som möjliggjort matchen – blir nöjd, inte minst för att även ett gäng internationella kanaler kommer att hänga på. MFF får i sin tur ett bra bevis på att klubben har rätt när vd Per Nilsson och de övriga stenhårt hävdar att priset på bröstreklamen och huvudsponsorsskapet bör ligga betydligt högre än summan man hittills lyckats få in.

ICA:s avtal med MFF skrevs bara säsongen ut.
Snart stundar en ny förhandling. Per Nilsson myser hela vägen till den utsålda stadionmatchen och chansen att få ut priset MFF de senaste åren envist hävdat att produkten är värd – oavsett om det blir av ICA, eller någon som bjuder över ökar.
Så visst kan vänskapsmatcher vara viktiga…
MFF:s match mot AC Milan blir för övrigt den sjätte mellan de två anrika klubbarna.

Här är de tidigare:

15 juni 1949:
MFF-Milan 4-1
Egon Jönsson, Börje Tapper, Calle Palmér, Stellan Nilsson.
Publik: 18 820
10 juni 1950:
MFF-Milan 1-4
Egon Jönsson.
Publik: 20 784
2 juli 1952:
MFF-Milan 1-4
Ingvar Rydell
Publik: 21 039
(Gunnar Nordahl tre mål för Milan)
18 sept 1968
MFF-Milan 2-1
Curt Olsberg, Bertil Elmstedt.
Publik: 23 118
2 oktober 1968
Milan-MFF 4-1
Anders Ljungberg.
Publik: 61 932
De tre första var vänskapsmatcher, de två senaste i Europacupen.

Pep totalt körd i MFF

Det blir inget mer Pep-talk i Halmstads BK. Även om HBK-ledarna som små papegojor hela tiden troget upprepat frasen att han satt säker och att det inte fanns några som helst planer att sparka honom var det ett väntat beslut att Pep Clotet Ruiz skulle tvingas sluta.

Pep var fel för Halmstads BK och – framförallt – Halmstads BK var helt fel för Pep.

Han var inte redo för språnget att ta över som huvudansvarig tränare för ett lag i allsvenskan.

Det finns gott om uttalanden som upprepas så ofta att de till slut framstår som sanningar. Där kan man sortera in snacket att om Pep bara stannat i MFF hade det varit han som ersatt Rolle Nilsson när denne försvann till FC Köpenhamn.

Det tror jag inte ett dugg på.

Som tillfällig lösning. möjligtvis.

Som permanent val: glöm det.

Pep var inte redo för huvudansvaret i MFF heller och det är jag övertygad om att man i klubben hade god koll på. Annars blir jag besviken.

Ska jag vara riktigt rå och ärlig kan jag säga att enbart det faktum att Pep Clotet Ruiz valde ett HBK i ekonomiska ruiner och ett spelarmaterial som inte var i närheten av att passa in i den fotbollsfilosofi han ända sedan han kom till Malmö FF talat sig varm för räcker till för att bevisa att han inte var mogen att bli huvudtränare på allsvensk nivå.

I MFF ersatte han Hans Gren, som alla från den yngsta spelaren till den äldsta vaktmästaren på Stadionområdet var färdiga att göra uppror mot.

I MFF fick han jobba med ett lag som ville spela ett modigt, kreativt, passningsskickligt och offensivt betonat spel med tekniskt drivna och underhållande spelare. I MFF fanns det dessutom massvis med talanger i ungdomsleden som var färdiga att ta upp konkurrensen.

Han kom till rätt klubb i rätt tid och tillförde precis det som en ny andretränare i det läget behövde göra; nya impulser och en personlighet som blev ett bra komplement till Roland Nilsson.

Om han slagit upp ordet hybris i ordboken och gjort lite mer research på hur HBK:s spelartrupp faktiskt såg ut och vilken fotboll den passade för hade han kunnat undvika misstaget att säga ja till budet. I stället såg han allt som i en tunnel. Det enda viktiga var att så snabbt som överhuvudtaget möjligt få bli huvudtränare.

Jag har hört många säga att får Pep bara tid på sig i Halmstads BK ska han säkert klara att förvandla laget till något som påminner om det MFF visade upp när han var där. HBK ska också bli passningsdrivet, tekniskt och talangfyllt.

Felet är ju att han inte ens har försökt.

Det första han gjorde var att säga att det var han som skulle anpassa sig till HBK:s begränsade material och filosofi och sedan köra efter den linjen.

Vad skulle han då där att göra?

Nu är han i stället totalt körd i Malmö FF.

Han är för stolt för att 2012 – när öppningen finns – återgå till assistentrollen och MFF har redan i Rikard Norling hittat en bättre huvudtränare.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.