Det behövs ingen MFF-tur i returen

Taxichauffören som körde oss till flygplatsen i Glasgow gjorde ingen hemlighet av att han var Celticsupporter.
– Lycka till i returen, sa han när vi steg av.
Och lade omedelbart till, ungefär för att visa hur mycket, eller snarare lite, han värderade Rangers FC,
– Inte för att Malmö behöver det.
Mitt i sitt hånfulla konstaterande slog han därmed faktiskt huvudet på spiken.
Spelar MFF som laget gjorde den sena, sköna och smått historiska sommarkvällen på Ibrox behövs det ingen tur. Det räcker att prestera nästan lika bra i returen på onsdag i nästa vecka.

Malmö FF vann nämligen inte bara med 1-0. Man spelade stundtals ut Rangers FC. Hemmafansen skrek ut sin frustration och dagen efter var det inte en enda lokal tidning (jag vet, för jag köpte samtliga) som missade att påpeka att det skotska mästarlaget borde vara tacksamt över att MFF inte vann större!
Att tålamodet inte är det bästa visade dessutom åskådarna med eftertryck. Bakom pressläktaren skreks det hej vilt på hemmaspelarna, och managern Ally McCoist.
Tio minuter före slut reste sig en man och vrålade rakt ut:
Gör något McCoist, gör något. AVGÅ!
Då ska man veta att McCoist gjorde sin andra tävlingsmatch som ny manager och att han är en av klubbens stora legendarer som spelare med över 500 matcher och 300 mål.
Så mycket var det värt när MFF trummade på med fantasi, finess och energi och tvingade Rangersmålvakten Allan McGregor att storspela för att inte släppa in fler mål.

I Malmö FF klev Daniel Andersson och blev den storspelande general som hela laget behöver i en match av den här digniteten.
I hans fall var en femma i betyg gjuten.
En femma var även Wilton Figueiredo värd. Insatsen mot Rangers FC var hans bästa i år och i nivå med de allra bästa förra året.
Det snackas mycket om att han längtar hem och tänker stanna i Brasilien om han åker dit och hälsar på familjen. Om han kan hålla den här nivån – och särskilt om Rikard Norling får rätt och det visar sig att Wilton faktiskt är bäst som anfallare och kan visa det även i MFF – vore det en gigantisk förlust. Fast tusan vet. Det där snacket om att han har hemlängtan, kommer det inte alltid när han vill ha lite längre semester? Han vill hem till sin frus förlossning i september och då ha någon extra vecka ledigt. Ge honom det då.
Övriga spelare då?
Fyror till allihop, med visst tvekan för Markus Halsti och Agon Mehmeti och viss mersmak för framförallt Jiloan Hamad, Daniel Larsson och Miljan Mutavdzic. Det tog långt över en halvlek innan Hamad blev passerad på sin ovana position, Larsson slapp äntligen allsvenska lag som backar hem och stänger för honom och utnyttjade det till att flera gånger springa ifrån allt och alla och Mutavdzic gjorde sin i särklass bästa insats i MFF-tröjan. Precis när det bäst behövdes.

Men det var en kväll när Malmö FF imponerade mer än på mycket länge.

Rikard Norling var också värd en femma, med alla rätt i laguttagningen.

De som kom in gjorde det också bra. Dardan Rexhepi, Amin Nazari och Yago Fernandez hittade snabbt rätt och bidrog också till att Malmö FF mot slutet bara kunde rulla runt och närmast leka bort Rangers förvivlade försök att åtminstone skapa något som liknade tryck mot slutet.

Omid och Amin Nazari var för övrigt omdöpta till något som liknade Wasabi i presspapperen. Sushibröderna?

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.