Stjärnorna ska inte vara på tröjan

Det var kanske inte så konstigt att inget av lagen klarade att vinna i MFF:s bortamatch mot IFK Norrköping. Båda lagen spelade ju i IFK Norrköpings tröjor – och Peking har inte vunnit på evigheter.
MFF hade inte tagit med fler alternativ än sina himmelsblå tröjor i trunkarna och det godkände inte domartrion. Ljusblått var för likt vitt. Konstigt nog. Därför lånade MFF IFK Norrköpings bortaställ och legendariske Eric Persson hade nog vänt sig i graven om han sett sitt lag spela med IFK-stjärnan på brösten.
Nu var det – i ärlighetens namn – inte de stjärnorna som avgjorde. Utan avsaknaden av andra, eller de där spelarna som kunde kliva fram offensivt och göra skillnad.

IFK Norrköping gjorde en kanonmatch. Den bästa andrahalvleken på flera år var det många som tyckte på läktarna. Malmö FF var bra – i defensiven. Dusan Melicharek var lysande i målet och det är dags nu att erkänna honom som en av de bästa målvakterna på länge i MFF-tröjan. Den enda som kan konkurrera är Johan Dahlin!
Och just konkurrera kan de snart få göra på allvar. Jag frågade Rikard Norling efter matchen vem som egentligen är förstemålvakt. När Dahlin är frisk.
Klokt nog undvek han frågan, men han öste beröm över Melicharek och kopplade det till att han varit bra tidigare också. Konsekvent stark.
Framför Dusan Melicharek stod Pontus Jansson för en ny fin insats. Hans spel över 180 minuter mot IFK Norrköping har bevisat att det är han som ska ha platsen bredvid Daniel Andersson. Eftersom Markus Halsti, numera, gör ett alldeles utmärkt jobb som vikarie för Ulrich Vinzents finns det ju heller ingen anledning att ändra.

Det var starkt av MFF att stå emot Norrköpings tryck den långa perioden kring mitten av den andra halvleken. Rikard Norling klagade med all rätt över att inläggen fick slås för enkelt. Men när de kom försvarade sig MFF perfekt. Skott på skott blockades och ingen gick bort sig.
En som ofta får kritik är Miljan Mutavdzic. Inte så konstigt eftersom hans rörelsemönster på planen ser ut som något hämtat från departementet för fåniga gångarter i Monty Python. Men till skillnad från John Cleese är Miljan ofta väldigt bra på att finnas på ytan som behöver täckas upp.
Det är lätt att glömma när man ser Miljan fäkta vilt med armar och ben och slå konstiga passningar att han gör ganska mycket nytta också. Jag börjar mer och mer luta åt att det skulle vara bra mycket fattigare att inte ha honom i truppen.
Alla måste inte se ut och springa som fotbolls-spelare för att vara det. Och jag vet att jag kanske är taskig som tar upp det här. Men jag tror inte att det finns någon på läktaren som inte diskuterat i liknande banor, och från min sida är den här konstiga utläggningen – jag inser att den är det – faktiskt menad som beröm.

Miljan är ingen startspelare, men han är underskattad som komplement i truppen.
 

Framåt stämde det inte. Sett över de två matcherna mot Peking var fyra poäng ett gott facit.

Magkänslan före matchen när jag trodde på offensiv succé var helt fel.

Jag trodde att Alex Nilsson skulle kuta loss och sätta minst ett mål. Trots allt gjorde han en helt okej insats.

Wilton Figueiredo som anfallare och MFF är dock något som inte går ihop. Jag vet att han varit bra där också, men inte i MFF. Där var han istället väldigt bra som mittfältare ifjor. Glöm inte det när ni ser honom pricka allt utom mål med sina envisa och otaliga skottförsök.

Rena Lucky Luke drog Rikard Norling till med i en av sina många målande beskrivningar.

Bra att ta sig fram till så många lägen skulle jag vilja uttrycka det. Men uselt att ta alla själv istället för att titta upp och riktigt dåligt skytte.

Jag vet inte om missarna och egoismen är något man måste köpa för att han till slut ska hitta en rimlig precision, då kommer han att näta i varje match, men jag ser hellre honom som mittfältare. Och att MFF köper in ytterligare en anfallare. Gärna en stor, tuff Ranegie-typ. Det innebär inte att man måste anpassa spelet i varje match efter den nya situationen, bara att man skaffat sig fler alternativ. Edward Ofere var i 40 av 50 matcher inte tillräckligt bra, men i vissa lägen har MFF ända sedan han försvann saknat honom.

Hit med en Ofere, fast bättre…

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.