Taskig statistik för MFF

Dags för Malmö FF att visa att man kan slå Halmstads BK.

Normalt sett borde det inte vara svårt.

Malmö FF är regerande mästare och gjorde en kanonsäsong ifjor. HBK var inte ens i närheten.

MFF imponerade i premiären. HBK gjorde det inte.

MFF har betydligt bättre spelarmaterial än Halmstad.

Så långt allt väl. Men jag börjar reta mig lite på allt snack om att det ska bli en enkel match. Ja ni läste väl själva en del av kommentarerna efter MFF:s överkörning av Trelleborgs FF. Nu får väl HBK akta sig för tvåsiffrigt skrevs det bland annat.

Själv försökte jag undvika den slutsatsen. Inte för att det är Pep Clotet Ruiz som tränar Halmstad. Det tror jag inte har någon avgörande betydelse.

Felet är i stället att Malmö FF brukar ha svårt mot Halmstad.

Det är fem år sedan MFF senast besegrade Halmstad på hemmaplan i allsvenskan (1-0, 2006). Ifjor blev det 1-1, 2009 0-0. 2008 vann HBK med 3-0 och 2007 vann HBK med 2-1.

Det är på Örjans vall Malmö FF brukar ha lätt. Där han man vunnit fyra år i rad.

Ibland är det lustigt att resonera lite kring hur man får för sig saker. De senaste fyra gångerna MFF och HBK mötts i allsvenskan i Malmö har MFF alltså tagit ynka två poäng. Mot Trelleborgs FF, som alla säger att MFF har så svårt för, har man på samma antal matcher tagit sex poäng och aldrig förlorat (2-0, 1-1. 1-1 och 0-0).

Malmö FF har brutit trenden mot Trelleborgs FF och har numera inte alls unikt svårt för lillebror, men ryktet hänger kvar. Samtidigt har MFF alltså skapat sig ett problem hemma mot Halmstads BK – i stort sett utan att någon märkt det.

Alltså:

Upp till bevis.

Hur det går?

3-0 till MFF.

Roligast på söndagsförmiddagens träning:

Rolle Nilssons kommentar att Ivo Pekalski fortfarande inte springer rent.

Samtidigt uteslöt han inte att Pekalski snart kan lämna rehabrummet och till och med komma ifråga för matchen mot Djurgården borta på fredag.

Konkurrensen vässas på mitten. Nu ska ju Amin Nazari dessutom få A-lagskontrakt på riktigt. Märkligt att det inte var han som fick hoppa in alldeles mot slutet av premiären mot Trelleborgs FF. Att sätta in Miljan Mutavdzic i 90 minuten i en redan avgjord match kändes inte så hett. Allsvensk debut för Nazari hade gett ett lyft – även om det bara varit i ett par minuter.

Märkligt för resten att redan ha sett en allsvensk match på Swedbank stadion och sedan gå till hemmapremiären.

Men nu är det MFF:s match, med riktig hemmakänsla, flaggdag och mer publik.

Och med egna bollar sa Rolle Nilsson. Han kunde lagt till och med vattnad plan.

Tom Prahl tog nämligen chansen senast att säga nej till bevattning. Allt sånt är det hemmalaget – och formellt sett var det ju TFF som hade hemmamatch – som avgör.

Upptäckte att Mats Olsson i sin Expressen-krönika nämnde att jag tog upp det med Prahl efter matchen, och att han då sa att det ju ändå hade regnat.

Själv glömde jag givetvis bort att skriva om det. Men bättre sent än aldrig och det bevisar bara att general Prahl har minst en rävfarm bakom varje öra.

I veckan avgörs det för resten om Vångavallen godkänns till Trelleborgs FF:s match den 17 april mot IFK Norrköping. Annars blir det spel på Swedbank igen.

Numera är det väl bara Mjällby som litar på att man kan fixa en plan i Trelleborg.

Mjällby? Jo, blekingarna har valt Vångavallen som sin reservarena nummer ett. Hur tänkte man då?

En väntad och glad nyhet

Väntade nyheter kan också vara goda nyheter.

För inte var det någon skräll att Jiloan Hamad förlängde till och med 2013.

Men riktigt kul var det – och bra, både för spelaren och klubben.

För Per Ågren var det dessutom en milstolpe. Det är ju den första spelaraffären han fullföljt som ny sportchef i Malmö FF.

Påpekade det för honom och han blev nästan lite överraskad.

Det har varit så mycket att göra att jag inte tänkt på det från den synvinkeln konstaterade han. Men visst, lite historiskt var det och när han gjort lika många affärer som Hasse Borg – eller hälften – kan han alltid blicka tillbaka och minnas den som blev hans första.

Att Malmö FF väljer att nämna riskkapitalbolaget i samband med att man presenterar nyheten om Jiloan Hamads kontraktsförlängning är knappast en slump.

Dels har det varit en förutsättning. Med över 30 miljoner back från förra året krävdes det nytt kapital att agera ”friare” med. Dels är det viktigt att betona att pengarna från de nästan 20 investerarna långt ifrån bara ska gå till att köpa in nya spelare utifrån utan även vårda den trupp man redan förfogar över. Det är en signal som uppskattas både av spelarna och av dem som gillar Malmö FF:s sätt att fostra egna talanger eller plocka dem tidigt från andra klubbar och ge dem chansen – och vem gör inte det?

Nu går jobbet vidare på att förlänga med Agon Mehmeti, Ricardinho och Guillermo Molins.

Att Jiloan Hamad blev först med att sätta sin signatur på papperet var ingen högoddsare. Vem som blir näste man till kontraktsskrivning är lite svårare att gissa. Men inte mycket. Agon bör stå på tur…

Att MFF kan, vill och bör förlänga med alla tre är i alla fall klart.

Fast så ofta som Roland Nilsson satt Molins på bänken förstår jag om Molins vill avvakta. Och i jakten på att förlänga med Ricardinho är väl faran snarare att Rolle vill ta med sig honom till FCK.

Lägg för övrigt märke till skillnaden mellan Jille. Gische, Ricardinho och Agon och de övriga fem vars kontrakt också går ut efter den här säsongen.

Jille är klar, de tre övriga vill man behålla och har inlett förhandlingar med.

När det gäller Jeffrey Aubynn, Ulrich Vinzents, Yago Fernandez och de två målvakterna Dusan Melicharek samt Dejan Garaca säger MFF och Per Ågren att man kommer att utvärdera och ta ställning under säsongen.

Det gäller att prestera och även förväntas kunna göra det 2013.

Att MFF släppte Joseph Elanga inför årets säsong var ett tydligt besked om att det för en etablerad spelare inte räcker med att vara bra att ha ifall det skulle behövas.

Malmö FF har fem-sex stora talanger (minst) som ännu inte fått plats i seniortruppen, men som i ett perspektiv på ett till två år snart borde få det. Därför måste man vara ytterst noggrann vid varje kontraktsförlängning.

För mig hänger Yago mest löst.

Förutsatt att Jasmin Sudic klarar att kämpa sig tillbaka en gång till kan MFF 2012 ha ett mittbacksurval med Daniel Andersson, Pontus Jansson, Markus Halsti, Jasmin Sudic och Filip Helander med Alexander Blomqvist som dörrknackare. Yago måste spela väldigt bra under 2011 för att motivera en förlängning. Jämför till exempel med Ulrich Vinzents vars position inte alls är lika konkurrensutsatt.

MFF borde för resten vägra att släppa Gammeldansken innan han gjort ett mål. Det finns bara en enda spelare som spelat fler A-lagsmatcher med MFF än Ulrich Vinzents utan att näta. Det är målvakten Nisse Hult. Målvaktskollegorna Janne Möller, Jonnie Fedel och Helge ”Gripen” Bengtsson har sammanlagt gjort fem mål. Är det någon spelare jag unnar att få näta är det Ulrich. Ge honom en straff.

Sen kvittering av MFF

Kom precis tillbaka från en märklig match.

Oavgjort 3-3 mot Landskrona Bois i U21-serien på konstgräset på plan 10.

Malmö FF låg under med 0-2, kvitterade till 2-2 i början av andra halvlek, släppte in 2-3 på ett grovt försvarsmisstag och kvitterade till 3-3 i den absolut sista sekunden genom Simon Kroon.

Simon gjorde även 2-2-målet och var mycket pigg på vänsterkanten. Lite tunn i vissa lägen, men hela tiden med ambitionen att ta sig framåt och ofta lyckades han.

Men det som framförallt präglade matchen var blåsten. Fem-sex gånger fick publiken rycka in och fösa tillbaka en av målställningarna som kantade ena långsidan. Annars hade målet blåst in på planen. Spelet blev ryckigt, hafsigt, lite grann slumpbetonat – men ändå ganska hyfsat.

Unga MFF stod upp bra mot Landskrona Bois, som också hade ett mycket ungt lag, men ändå några A-lagssspelare fler. Alla tre Bois-målen gjordes till exempel av spelare som tillhör A-truppen. Och målvakten Mirza Selimovic var riktigt vass.

Målvakterna var den stora skillnaden mellan lagen. Selimovic var mycket bra. Tobias Uddenäs var det inte.

Amin Nazari fick bryta matchen i ett tidigt skede efter en riktigt ful tackling, där Boisspelarens sula tog uppe vid axeln.

Nazari hade rejält ont, men MFF-tränaren Leif Engqvist trodde och hoppades att det inte var någon större fara. Man kan i alla fall redan nu konstatera att en del domare sov under genomgången där man fick instruktioner om att i år ska man direkt plocka upp det röda kortet vid fula satsningar med rakt ben och sulan före.

1-2-målet för MFF gjorde Dardan Rexhepi på straff och på sätt och vis var det matchens prestation. I blåsten vägrade nämligen bollen att ligga stilla på straffpunkten. Två-tre gånger rullade den iväg så att Dardan fick börja om. Sedan tog han superkort sats och slog hur kallt som helst in den bakom Bois-målvakten. Så länge D-Rex var på planen var han det stora hotet mot Bois-försvaret.

Mästarspelet är intakt

För något år sedan gjorde MFF-supportrarna ett evenemang där man cyklade till bortamatchen mot Trelleborgs FF. I går gjorde jag samma sak. Fast särskilt ansträngande var det inte. Det tog fem minuter! Annars var allt som vanligt.
MFF:s mästarspel var sig likt från förra säsongen. Agon Mehmeti påstod bestämt att laget till och med blivit bättre, och efter att ha sett den första halvtimmen är det mycket svårt att säga emot honom. Sedan blev allt för många alldeles för bekväma, men när det som bäst behövdes tryckte man gasen i botten igen.

4-2, den säkra segern, det snabba, tekniska och fyndiga spelet gav i alla fall alla dem som trott att Roland Nilssons förestående flytt till FC Köpenhamn skulle störa laget svar på tal.
MFF klarar att hålla fokus.
MFF är fortfarande ett mycket bra lag.
Och framförallt:
Om fokus någonstans varit fel är det snarast att allt för mycket ljus har fallit på tränarfrågan.
Ja, ni vet.
Först var Roland Nilsson kass, sedan blev han ett geni. Och ska man tro allt som sas hade han först hjälp av tidernas sämste assistent och sedan av allsvenskans genom tiderna mest betydelsefulle andretränare.
Sanningen har väl snarare hela tiden varit att Roland Nilsson steg för steg utvecklats till en mycket bra tränare som hade stor del i guldet, men att huvudförklaringen till att det 16:e SM-guldet kunde skrivas in i MFF-historiken är att man förfogar över en riktigt bra spelartrupp. Och de är kvar. Nästan allihop.
Lägg till att åtskilliga av de unga spelarna som slog igenom redan ifjor har utvecklats ytterligare och kommer att bli ännu bättre.

Hittills har inte snacket om tränarbyte rubbat MFF en tum. Jag tror heller inte att bytet – när det väl görs – kommer att förändra särskilt mycket.
Roland Nilssons jobb i klubben är i stort sett färdigt. Spelartruppen har en klass, ett lugn, en trivsel och ett självförtroende som gör att laget lär fortsätta att vara oerhört svårslaget i allsvensk konkurrens.
Bakom fylls det dessutom hela tiden på. Ni har precis lärt er namnet Amin Nazari. Snart får ni göra det samma med lirare som Filip Helander, Alexander Blomqvist, Tobias Lewicki och många fler.

Nu gäller det ”bara” att hitta en tränare som inte förstör, en klåfingrig typ som ändrar för att sätta en ny prägel som inte behövs. Jonas Thern hade varit perfekt. Synd att timingen inte var det. Förr eller senare kommer han att bli allsvensk tränare igen. Det blev inte i Malmö FF – den här gången.
Vågar man ge sig ut på de stora jaktmarkerna kan lösningen finnas i Real Madrid. Där sitter José Morais som en av fem hjälptränare till stormogulen och kompisen José Mourinho. Morais bakgrund i Sverige, inte minst i Malmö, gör honom till ett  intressant val. Jag tror att han direkt kunnat gå in och utveckla laget vidare och till och med lägga till en extra dimension inför Champions League-kvalet.

Kan då verkligen MFF få loss en tränare från Real Madrid?

Lönen är säkert skyhög – även om han som sagt är en av fem assistenter.

Prestigen också.

Men assistent är en sak,  huvudansvarig en annan. Fråga Pep.

Ni som bara vill läsa fotboll kan sluta nu.

Måste nämligen till  sist sända ett tack till MFF-nestorn Sven Liljegren.

Råkade någon gång nämna för honom att jag avskydde kotlett. En fobi som hängt i från barndomen och som gjort att jag inte käkat denna rätt på minst 40 år. Många tycker att det är en läckerhet. Jag minns den mest som trådig. överstekt, torr, kräkreflexframkallande och hemsk.

Jag kan få dig att äta den påstod Sven.

I torsdags – som uppladdning inför allsvenskan – var det dags.

Sven bjöd hem mig, med Håkan Malmström och Larsson Anders som ”vittnen”.

Såsen var underbar, rödkålen fantastisk och kotletten – okej.

Att jag faktiskt kunde äta den med en viss behållning bevisade att Sven är en mästerkock.

Allsvenskan är värd grönt gräs

Äntligen kör allsvenskan igång.
Till slut blev det dessutom med en gräsmatch för Trelleborgs FF och Malmö FF.
Som fjun på en flint beskrev Per Ågren Vångavallens så kallade gräsplan när jag pratade med honom på lördagens träning. Han bör ju veta eftersom han var med på besiktningen.
Själv kan jag inte låta bli att undra hur man kan misslyckas så mycket med en plan.
Om vi tar alla gräsmattorna i Trelleborgs kommun och jämför tror jag inte att det någonstans går att hitta någon som är sämre än Vångavallen, och då är det ändå den man jobbat mest med.

Nu blev det en flytt – och gratis tändmedel till TFF. Tom Prahl är en rutinerad general med två rävfarmar bakom varje öra. Han började redan långt före beslutet att mässa in mantrat att allt talade för att förbundet skulle godkänna hemmaplanen och att all planering i laget – om än inte på kansliet – utgick från det.
Sedan kom beslutet, och då ska givetvis alla i laget veta hur illa behandlade Trelleborgs FF blev. Förbundets beslut att inte avstänga Jeffrey Aubynn plussade på.
TFF-spelarna ska inte bara ha den vanliga derbytändningen med sig till Swedbankgräset. Man ska vara förbannade också.
Jag gillar Prahls sätt att ta till vara på möjligheterna. Om TFF trivs med martyrrollen ska man givetvis få ta på sig törnekronorna.
Men det innebär inte att man har rätt.
Beslutet att ge Jeffrey Aubynn, och Elfsborgs Andreas Klarström, en avstängning som var avtjänad precis innan de allsvenska premiärmatcherna är inkonsekvent.
Och det är skitkul när Tom Prahl säger att han lyssnade på Kenneth Tallingers försök att förklara beslutet i tio minuter – utan att begripa något av det han sa. Fast när det gäller gräset har man bara sig själva att skylla.
Det kan aldrig vara MFF:s fel att TFF har en kass plan! Det kan knappast vara förbundets fel heller.
Ifjor spelades det allsvensk fotboll på minst lika dåliga planer. TFF kan ha en poäng i att man därför inte kunde förvänta sig att förbundet plötsligt skulle ta i med hårdhandskarna. Men det är ju inte fel att man gör det.

Om man någon gång ska få stopp på den dåliga planskötseln, och kommunernas nonchalans, finns det bara en bot som biter; att sätta ner foten och statuera exempel.
Nu blev det TFF som fick lida. Om vi varit en större klubb hade vi sluppit kommer det som en betingad reflex. Men om det finns en kommun som förjänar att drabbas är det väl just Trelleborg. Det vet väl Trelleborgs FF bättre än någon annan?
Palmernas stad kan inte sköta en gräsmatta.
Och var det inte där man en gång ifrågasatte om man verkligen skulle installera elljus på Vångavallen eftersom det störde båtarna i hamnen?

Det är faktiskt inte TFF:s fel heller. Om man kaxar till sig lite och vågar ställa krav. Både på sig själva och på Trelleborgs kommun.

Viljan avgörande

Nu har FC Köpenhamn bekräftat det alla redan visste. Därmed återstår att lösa det som hela tiden varit den viktigaste frågan:
När ska Roland Nilsson lämna MFF?

Så fort som möjligt.

Till sommaren?

Eller efter säsongen när kontraktet löpt ut?

Vissa menar att Roland Nilsson sviker MFF om han inte fullföljer sitt kontrakt.

Det tycker jag är att se saken från helt fel håll.
För min del är det istället avgörande att MFF inte ska tränas av någon som inte vill träna MFF!

Missförstå mig rätt. Malmö FF har all rätt att hävda sitt kontrakt. Bland det första jag fick lära mig när jag en gång för länge sedan började läsa på juristlinjen i Lund var ”pacta sunt servanda”, det vill säga all avtalsrätts grundläggande princip: avtal skall hållas. Men det tog inte lång tid innan jag fattade att avtalsrätt i minst lika hög grad handlar om vad som händer om man inte håller avtalet, eller bestämmer sig för att ändra i det, eller bryta det.
Nästan allt går att förhandla om och får den förlorande parten bara rätt kompensation så…
Roland Nilsson är ett fullblodsproffs. Han klarar att fokusera och ge allt för sin tidigare klubb långt efter det att han blivit klar för sin nästa. Spelarna vet dessutom nu förhoppningsvis lite mer än de visste bara för ett par dagar sedan. Men det är en ändå en situation som inte varar för evigt.

För varje vecka som går och FCK och MFF inte är överens ökar irritationen en smula. Till slut kan det inte undvika att påverka resultatet.
Malmö FF ska ha bra betalt för att släppa sin tränare. En miljon som det ryktas att FCK sagt sig vara villigt att betala är ett skambud. Per Ågren och Per Nilsson, som gemensamt förhandlar med danskarna, måste som utgångspunkt i alla fall ha att få ut väsentligt mer än när Malmö FF löste honom från kontraktet med Gais. Nu är han en betydligt mer rutinerad och mycket mer framgångsrik tränare vars marknadsvärde rimligtvis måste ha ökat.
Samtidigt är det som sagt farligt att placera frågan i samma långbänk som de flesta beslut som rört MFF de senaste säsongerna riskerat att hamna i. Som proffsklubb måste MFF lära sig att ibland kunna agera snabbt. Eftersom Roland Nilsson och FC Köpenhamn kom överens redan i mitten av mars – och rimligtvis då också informerade klubben – har man redan haft ganska god tid på sig.

Att försöka tvinga Roland Nilsson kvar hela säsongen kommer inte att fungera eftersom han då säkert utnyttjar möjligheten att bryta avtalet och ta skadeståndet. Att byta i sommar är bättre, då kan man skiljas utan dramatik, men bäst är att ge den nye tränaren så lång tid som möjligt att sätta sin prägel på säsongen och materialet.
Rolle Nilsson har gjort det bra i MFF. Guld är alltid bra! Och spelet är fantastiskt. Nu är det dax för näste guldtränare. Jag står fast vid att Jonas Thern är det bästa valet och går det inte får man knalla in och sno Sixten Boström från Örebro SK.

Men precis som när det gäller att släppa Rolle är det viktigaste när man ska hitta rätt ny tränare att MFF ska tränas av någon som vill träna, ja brinner för att träna, MFF.

Om någon kommit och frågat mig om jag hellre velat skriva om FC Köpenhamn, eller FC Barcelona, än MFF hade jag bett dem gå och kamma sig med en lök. Jag har redan nått toppen på min egen personliga karriärstege. Men det hindrar inte att jag kan förstå att det finns många som har andra prioriteringar.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.