Sena segrar är extra sköna

Jag vet att jag tjatat om det förr, men kan inte låta bli.

Det finns få, om ens några, segrar som är så sköna som 1-0-vinster med ett sent mål. Ju senare desto bättre.

När det dessutom är så snyggt som Jimmy Durmaz kanon och det kommer på en fredagskväll är det värt en whisky eller ett par.

Det är dessutom så här en försvarade mästare och ett topplag vinner. Flyt förtjänar man och bra lag får medgång, inte minst i slutminuterna när tröttheten sätter in.

HIF har redan vunnit två matcher med 1-0 i år. Nu var det MFF:s tur.

Ödmjukhet – samt hårt jobb – är nödvändigt. Men det har det här laget. Och lite klassisk Malmöitisk kaxighet ska alltid tillåtas att ibland få titta upp.

MFF har redan satt ner foten i årets allsvenska.

Nio poäng på tre matcher är vasst, särskilt om man jämför med matcherna mot samma motstånd ifjor. Då gav de fyra poäng (kryss hemma mot Halmstad och förlust borta mot Djurgården). Räknar man på det viset är MFF alltså bättre än förra året.

Det känns fortfarande som om man är det även som lag.

För även om:

Segern var knapp och målet kom sent.

Djurgården gjorde en fenomenal kämpainsats i den andra halvleken (hoppas ni la märke till hur oerhört mycket bättre Djurgården var på att döda effekten av en utvisning än Halmstad).

Malmö FF aldrig kom upp riktigt i standard.

Så var segern förtjänt.

Malmö FF skapade betydligt fler skarpa målchanser än Djurgården både före och efter utvisningen.

Agon Mehmeti hade ett riktigt vackert stolpskott plus ytterligare ett bra skott där Wilton Figueiredo fick ett ännu bättre läge på returen. Guillermo Molins frispark direkt efter utvisningen var en mycket tuff uppgift för en ouppvärmd målvakt, Jiloan Hamads friläge borde ha resulterat och Jimmy Durmaz målskott är det ju svårt att inte räkna in som en bra chans.

Av den digniteten hade Djurgården bara en chans. Men på den kan Malmö FF tacka Dusan Melicharek för att det inte blev förlust. Jag tror inte att MFF hade rest sig från 0-1 i det läget.

Dusan klarade elddopet alldeles utmärkt. Det var matchens kanske viktigaste besked.

Guillermo Molins visade att det var rätt att låta honom spela. Jiloan Hamad var bra och Jimmy Durmaz avgjorde. Jag har skrivit ett par gånger nu att Malmö FF har allsvenskans tre bästa yttermittfältare och trodde att åtminstone någon skulle protestera. Hittills har ingen gjort det, och jag förstår dem.

Indirekt har trion dessutom gjort laget MFF ytterligare en stor tjänst – genom att putta in Jeffrey Aubynn i mitten.

Agon Mehmeti var på nytt Malmö FF:s bäste anfallare. Daniel Larsson hade en dag då han med bara lite grann bättre bolltouch knappast kunde ha undvikit att göra mål, assist eller båda delarna. Men det är saker man ibland får ta för att betydligt oftare dra nytta av hans uppenbara fördelar.

Tur för resten att resen Daniel Andersson finns nere i försvaret. För om MFF som lag övertygat i inledningen av årets allsvenska har Yago Fernandez inte gjort det. Han måste snart upp ett par snäpp. Minst…

Nä nu ska jag hälla upp en Ardbeg.

Men innan dess ska jag tipsa om något med bara perifert MFF-intresse. När jag gjorde förhands till division 1-fotbollen pratade jag bland annat med förre MFF-spelaren Guri Baqaj, som nu är tillbaka i LB07 efter en utflykt i italienska Albinoleffe och Halmstads BK. Till skillnad från många andra tillhör han inte skaran av spelare som hyllar Pep. Läs här.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.