Få fule kungen att ramla av sin häst

Så kom det då.

Ett nytt efterlängtat tillfälle för Malmöborna och alla MFF-supportrarna att hylla sina hjältar för ett nytt SM-guld.

De tog chansen. Över 20 000 fyllde Stortorget.

Samtidigt blev det också ett nytt övertygande argument för att svensk fotboll borde sluta sätta sig på tvären och i stället börja spela höst-vår.

Det var kallt.

Nej, det räcker inte.

Det var svinkallt.

Nu var det bara bland de tusentals närmast scenen som det blev ett riktigt ös.

 Längre bak var det mest bandyapplåder, lyckliga leenden och enstaka ”hoppa om ni älskar Malmö”.

Tänk om de avgörande matcherna hade spelats i juni? Vilket tryck det hade blivit i värmen. Den fule kungen hade ramlat av sin häst.

Och Ilmar Reepalu hade fått rätt att i sitt ödmjukt kaxiga uttalande att vid sådana här tillfällen är Stortorget för litet.

Reepalu, och MFF-ordföranden Håkan Jeppsson, hittade för resten helt rätt i sina tal. De var slagkraftiga och framförallt korta.

Många hyllningsceremonier riskerar annars att bli sega som fransk nougat. Det blev inte den här.

Dessutom lades huvudvikten precis där den skulle: på spelarpresentationen och spontana kommentarer och charmiga försök till sång, dans av folk i och kring truppen.

Vill man vara elak går det också att säga att materialaren Kenneth Folkessons lyft av pokalen var det närmaste IFK Malmö lär komma ett SM-guld.

Härligt nog gavs det åtskilliga tillfällen att hylla supportrarna.

En representant från nummer tolv borde också ha fått lyfta pokalen. Malmö FF är Sveriges bästa lag och de spelar i staden och på arenan med Sveriges bästa supporterkultur.

Överhuvudtaget är jag väldigt trött på debattörer och journalistkollegor som jagar supportrar med blåslampa.

Det finns undantag, en svans med huliganer som ställer till problem. På många ställen är de fler än i Malmö, men ingenstans är det mer än undantag från regeln att de flesta som hett engagerar sig i fotbollen och sitt lag är vettiga människor värda all möjlig respekt.

När jag tidigare på dagen besökte MFF-shopen pratade jag med mannen som stod bakom mig i kön.

Det visade sig att han hette Mikael Andersson, bodde i Dalsland där han tränar det lokala division 5-laget Kroppefjälls IF. Han berättade att han när han var fem år gammal, på Roy Hodgsons tid, börjat älska MFF.

Eftersom han tränat en massa ungdomslag i Kroppefjäll hade en hel del barn i byn också börjat hålla på MFF, trots att föräldrarna kanske inte tyckte att det var hela perfekt.

Nu tillbringade, han frun och 1,5-åriga barnet en helg i Malmö för att se söndagens guldmatch, handla i shopen och vara en av de många på Stortorget. Ett och ett-halvt-åringen satt för resten som ett tänt ljus under hela matchen.
Han är en normal supporter. Huliganen är det inte. Och folk som försöker blanda ihop dem är fel ute.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.