Glöm Wiltons straff

Klart att det ska vara mål på en straff. Och det var inte precis första gången Wilton Figueiredo brände från straffpunkten. Till råga på allt hade 3-1 effektivt dödat matchen och gett MFF tre poäng och ett ännu bättre läge i tätstriden.

Dessutom var det ju den störste av dem allas födelsedag – ja Bosse Larssons alltså.

Men jag vägrar att gnälla på Wilton.

Inte när han fram till straffen spelade fullkomligt lysande och var matchens, i hård konkurrens – det var en riktigt bra match mellan två bra lag – bäste spelare.

Wilton flöt fram på mitten och var stark både offensivt och defensivt. Dessutom var det han som satte sista foten till det allra snyggaste målet, det som gav 2-0. För mig var det målet det slutgiltiga beviset som krävdes för att konstatera att Malmö FF nu har ett effektivt, snabbt och väl utvecklat passningsspel som håller mot alla lag bara man vågar hålla fast vid det. Mot Helsingborgs IF brast det i den detaljen – då började man ibland spela på HIF:s lite brutalare villkor istället för att hålla fast vid den egna modellen.

Visst, Jimmy Durmaz skott i krysset till 1-0 var ursnyggt och duger att veva i evighet i tv-repriser. Men 2-0 var ett vackrare fotbollsmål.

Vinna i Borås är svårt, inte minst för MFF som hittills aldrig gjort det på den nya arenan. Och Elfsborg har bara förlorat fem hemmamatcher på fem år. Nu var det nära en ny Ellos-torsk. Sett till matchbilden får MFF ändå vara nöjt med 2-2.

Och det fanns väldigt mycket att glädja sig åt.

Wiltons insats är nämnd. Fram till 81:a minuten då han missade straffen var han en femma på betygsskalan. Efter missen var han helt borta, kom fel hela tiden och borde kanske ha blivit utbytt. Där ser man vad tankarna som surrar runt i huvudet efter en miss betyder. Därför känns det ännu viktigare att betona hur bra han var första 80 än gnälla över det som hände sedan.

Johan Dahlins insats i målet var också en given höjdare. Han var stabil hela matchen och jag räknade till åtminstone tre lysande räddningar. Inte illa för en spelare som i vissa kretsar närmast var invalidstämplad för ett par dagar sedan. Bara att hålla tummarna för att ryggproblemen som fortfarande är av modellen komma och gå dyker upp så sällan som överhuvudtaget möjligt (MFF hade för övrigt med sig juniormålvakten Tobias Uddenäs som en extra backup – Dusan Melichareks fot är fortfarande stukad).

Två andra spelare som bara måste nämnas är Daniel och Daniel, Andersson och Larsson.

Daniel Andersson styrde backlinjen perfekt, räddade flera gånger skott på hockeymaner och bidrog till att det efter ett tag blev ordning även på högerkanten där det första 20 fanns gigantiska ytor för Elfsborg.

Daniel Larsson var hela tiden farlig, till och med när han mest fick nöja sig med att jaga långbollar. Satt för övrigt och tänkte att varför pratar man alltid bara om hur fantastiskt snabb och effektiv (räknat i mål plus målpass) han är. Det finns ju en sak till som bara måste plockas fram. Han måste ha en riktigt vass kondition. Han springer, springer och springer, i rusch efter rusch efter långrusch. Hur fan orkar han?

Guillermo Molins var också bra. Det är han alltid numera. Men det känns ändå som om han hade en del i  skulden till att Elfsborg i början vände ut och in på Ulrich Vinzents och Pontus Jansson på högerkanten i MFF:s försvar.

Elfsborg visade att laget kommer att vara med i toppstriden. När – och om – man får ordning på försvaret.

Malmö FF är som bekant redan med i toppstriden och visade att man kommer att vara kvar där. Och jag vill bara upprepa det jag skrev i förra blogginlägget. På nytt visade Malmö FF att laget klarar att ha mer än ett halvdussin spelare på skadelistan. De unga spelarna håller måttet. Det var inte läge för att byta in Alex, Dardan eller Muddi, men deras chans kommer snart.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.