Nu börjar det likna nåt

Edward Ofere är frisk efter sin skada och står och stampar i spelargången. Men som Malmö FF.s anfallspar spelade mot Örebro SK blir det tufft att ta en plats.

Agon Mehmeti satte dit två mål och Daniel Larsson assisterade till alla tre och blev fälld vid straffen som Wilton Figueiredo missade.
Lika skönt att se var hur Agon gjorde målen.
Han påminner om gamla tiders killers i straffområdet. Sättet han dunkade dit 2-0-målet på var ensamt värt den stående ovationen publiken bjöd på i slutet. Bara att instämma med MFF-tränaren Rolle Nilsson, som efter matchen tyckte att det var synd att Agon inte fått göra sitt hattrick. Han fick ju en lysande chans sista kvarten.

Efter målen ekade givetvis “tunn som en rögad ål”-sången över läktarna. Men det är inte längre riktigt sant. Han har lagt på sig muskler, och det är en rejält vässad MFF-målskytt.
Ni kanske kommer ihåg att han gjorde två mål även i fjorårets premiär. Då gjorde han det som inhoppare. Nu är super-suben värd att få fortsatt förtroende i startelvan. Samma gäller Daniel Larsson.

Det måste vara ett litet helsicke att möta honom som försvarare. Han är inte bara kvick, men det är svårt att inte hela tiden komma tillbaka till den egenskapen. Daniel är så snabb att till och med Björn Ranelid måste erkänna att han kan vara snabbare än han själv var.

I förra årets hemmapremiär mot Örgryte blev det 3-0.
I årets hemmapremiär mot Örebro blev det samma siffror.
Då blev det en snudd på pinsam sjundeplats.
I år har jag tippat att det ska bli guld, och det står jag fast vid.

Vilken är skillnaden?
För det första att MFF spelade mycket bättre mot Ö-laget ÖSK än Ö-kollegan ÖIS.
För det andra att Örebro är ett mycket bättre lag än Örgryte.
Men först och främst att det är ett helt annat och vässat MFF i år. Stämningen i truppen är bättre, sjävförtroendet höjt och i år har tränaren Roland Nilsson fler alternativ och en helt annan entusiasm och glädje. Hans eget självförtroende har också fått ett lyft.
För första gången på evigheter har MFF också ett lag som är farligt på fasta situationer.

Efter segern hyllade MFF-spelarna fansen – den tolfte spelaren som ska hjälpa till att fixa guldglansen på jubileumsåret – och det var inte svårt att förstå.
Stöttningen var stundtals monumental. När klacken de sista minuterna sjöng hymnen var det så att håret reste sig. Klar vinstvarning i Kör-slaget.

Tifot var påkostat, värdigt, snyggt och uppskattat. Inte minst när läktarflaggan med restaurangen på Malmö IP där MFF bildades rullades ner över ståplatsläktaren.
Stort beröm! Fast i min bok är fortfarande bröderna Hjertsson-hyllningen nummer ett.

Anfallsparet fick – berättigat – den största uppmärksamheten, och Agon priset som matchens lirare.

Jag tyckte dock att det fanns minst lika stor anledning att hylla mittbacksparet Daniel Andersson och Jasmin Sudic.

Tillsammans gjorde de sin hittills bästa insats. Och Daniel presterade sin bästa match som mittback, oavsett om man räknar förra gången han flyttades ner tillfälligt eller i år då flytten blivit definitiv.  Danne gjorde knappt ett enda misstag på 90 minuter.

Jag börjar tro att Daniel Andersson ska kunna bli lika bra som mittback som han var som mittfältare.

Fel då? Eric Persson brukade tjata om att man inte skulle skriva någon jävla panegyrik (okritisk, insmickrande hyllning). Fast det menade han egentligen inte. Men jag följer gärna hans råd.

Wiltons straff var ju inte så bra. Om vi säger så…

Fast Wiltons  arbetsinsats går inte att klaga på och han blir allt bättre som innermittfältare. Lägger vi till att RÅP nästan aldrig gör bort sig och att Ivo Pekalski gjorde ett riktigt bra inhopp är det nog dags att släppa oron för den positionen. Ivo har hela sin karriär fram till nu ofta rankats som landets bäste 90:a. Är man det borde det snart vara dags för en fastare plats i allsvenskan.

Jag är dessutom rejält orolig för ytterbacksspelet.

Ulrich Vinzents håller defensivt och på andra kanten är Markus Halsti visserligen okej, men bara vikarie för Ricardinho som lär vara tillbaka om ett par veckor.

Därför är det kanske lite elakt att påpeka att offensivt pendlar för närvarande MFF:s ytterbacksspel mellan ingenting (Halsti) och hellre än bra (Vinzents). Mot Gais var Ulrichs offensiva passningsspel katastrofalt, mot Örebro var det uselt.

Annars var allt bra. Förutom publiksiffran. Och det dröjer länge innan MFF på nytt tvingas spela en match på en plan som den Nya gamla Ullevi hade att erbjuda.

Stacie Collins på St Gertrud på torsdag. Kan mycket väl bli en höjdare. Tack för tipset Lasse W…

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.