Inför den här säsongen har jag valt att vara optimist. Inte bara för att det är roligare utan för att det framstår som ett naturligt val. Det känns som om MFF är på rätt väg och en seger mot Bröndby bidrar givetvis till att stärka mig i den övertygelsen.
Mycket av det som var fel tidigare har blivit rätt och mycket av det som inte var färdigt är på väg att bli det. Fasta situationer till exempel. MFF vann med 3-2 efter att ha nätat på en straff, en frispark och en hörna.
Redan på plats i Bröndby hörde jag några kommentarer om att danskarna bjöd på ett par av målen och att de var turbetonade. I efterhandssnacket har jag sett att det finns fler som tycker samma sak. Jag håller inte alls med. För det första: tur förtjänar man. För det andra: det var bra insatser av MFF som tvingade fram misstagen.
Vid 1-0 var det Daniel Larssons envisa, hårda och aggressiva jobb som belönades. Vid 2-0 var det Guillermo Molins fina räd som tvingade fram frisparken, annars hade han kommit igenom. Och vid 3-1 var Molins hörna närmast perfekt. Klart att det är en miss att släppa in den direkt, men MFF har i flera år haft stora problem med att slå farliga hörnor. Äntligen har standarden höjts och då kommer också både snygga och mer slumpmässiga mål. Dåliga hörnor ger däremot ingenting.
Malmö FF förtjänade helt klart alla sina mål, även om det var Samuel Holméns grova felpass på mitten som bäddade för 2-0. Jag vill snarare vända på det och säga att om något av de fem målen var tur och en bjudning var det Bröndbys 2-3. Visst var Alexander Farnerud bra, men inte fan ska han utan någon större fart få krångla sig förbi fyra man.
Kollektivt var det en klart godkänd insats. Före paus var MFF det klart bästa laget. Den första halvtimmen efter paus hade man problem och orkade inte riktigt stå emot när Bröndby tryckte på. Mot slutet fick man ny kraft tack vare bytena och segern var okej. Inte ens när Bröndby tryckte på som mest skapade man heller särskilt många riktigt vassa målchanser.
Individuellt fanns det ganska många toppar.
De jag fastade för var:
Wilton Figueiredo. Wilton var den gröna mattans kung och gjorde sin hittills vassaste match i MFF. Två mål är alltid bra, men det var i spelet han var bäst och han visade att innermittfältet mycket väl kan vara hans rätta plats. Några gånger gjorde han dessutom ett rejält och framgångsrikt defensivt jobb och visade att han kan det också. Mig övertygade i alla fall Wilton om att det är där han ska spela i premiären. Så slipper man ju dessutom att gå in och rota i ett fungerande anfall.
Ulrich Vinzents. Klockren defensiv och dagens bästa dansk. Välkommen tillbaka.
Guillermo Molins, Jeffrey Aubynn och Daniel Larsson. Inte helgjutet – Gische blev dessutom skadad – men övervägande bra och med stora toppar. Om inte Bröndbys nummer 24 Bischoff storspelat hade Daniel smällt in ett par mål till.
Mittbacksparet. Inte 100 än, men för varje gång Daniel Andersson och Jasmin Sudic spelar tillsammans blir det lite bättre. En träningsmatch till, och den jobbar ju MFF för att fixa, och man är uppe i åtminstone 85-90 i premiären.
Egentligen återstår det bara ett stort problem att lösa och det är målvaktsfrågan. Dejan Garaca var nätt och jämnt färdig att stå i division 2 förra året och halvåret i IFK Malmö tror jag inte utvecklade honom ett dugg. Och varför skulle det göra det? Som tonårig sista utpost i ett darrigt försvar i ett lag i moralisk upplösning blev det snarare ett sänke i hans självförtroende. Ibland var han riktigt bra och räddade Di gule, andra gånger som i 0-5-matchen mot IFK Klagshamn på Rosengårds IP slängde han in hälften av bollarna i det egna målet. Ojämnheten finns kvar. Han gjorde ett par frilägesräddningar mot Bröndby, men gav även ett darrigt intryck vid ett par tillfällen. I år är det allsvenskan han inte är mogen för.
Om inte Johan Dahlin och/eller Dusan Melicharek snart ger okej efter sina skadeproblem måste Malmö FF göra en tillfällig värvning. Efter matchen konstaterade Rolle Nilsson också att en lösning är på gång, om den behövs, och att man inte kommer att vänta till sista minuten. Händer det något så gör det det i veckan som kommer.
LB07 har tre bra målvakter i truppen; Ola Svensson, Ola Tidman och Robin Olsén. Tidman har visserligen precis varit skadad, men är han frisk har han den nödvändiga rutinen och stor internationell erfarenhet. Behövs det ett tillfälligt lån borde det gå att lösa.
Har ni för resten sett hur mycket större och starkare Agon Mehmeti ser ut i år? Mer fysik, mer muskler. Kan man sjunga tunn som en rögad ål för en som inte längre är det? Mitt svar är ja. Det hade varit lite trist att inte höra den läktarsången när det är dags för allsvensk hetluft. Allt behöver ju dessutom inte vara en exakt beskrivning – eller hur Samba-Thylle?
Senaste kommentarer