Skåne i sensommarskrud

Måste bara dela med mig lite av underbara Skåne, klädd i solstänkt sensommarskrud. Min svärmor brukade alltid säga till mig att ”om det är  någonting som slår Skåne på sommaren så är det Skåne på hösten” och jag är böjd att ge henne rätt…

Underbara Åhus...

Vackra Österlen, här en underbara utsikten från Ravlunda kyrkogård

dsc_8865

Endast Skåne Göingeflickorna har!

Aldrig är jag på så gott humör som när jag får tillbringa några dagar i underbara Skåne.Bara gästgiverierna är ett fenomen i sig, med idel skånska klassiker på menyn. Matsafari i Skåne rekommenderar jag varmt!

Många – i alla fall här i Stockholm – tror att det bara är Österlen som är värt att besöka, men resten  av Skåne har minst lika mycket att erbjuda. Östra Göinge, till exempel, som är en helt fantastisk del av Skåne med ett stort utbud av kultur, god mat och enastående natur.

Göinge har också Göingeflickorna, ett fenomen inom svensk kultur, och under min vistelse i Skåne hade jag den stora glädjen att få se dem framträda. Bygdegården i Boalt firade jubileum i lördags och vad kunde ha passat bättre än att traktens egna ikoner förgyllde dagen? DSC_8989

 

 

 

På resande fot…

Nu beger jag mig till Skåne några dagar, för att umgås med goda vänner och – givetvis – hämta ny matinspiration och nya ideer från Sveriges matlandskap framför alla andra… Vi ses om några dagar!

rapsmark-985215_640

I kräftans tid. Men låt dig inte luras av stjärnkockarnas prettoprat!

Nu går vi in i kräftans tid, och som alltid när sensommaren går in i sin slutfas vill man njuta av de röda läckerheterna som utgör en så smaklig del av den svenska mattraditionen. Jag bryr mig inte ett skvatt om att man numera får äta kräftor året om – jag håller stenhårt på traditionen!

Men oj, vilket snobberi det ska vara just när det gäller kräftor! Den ena stjärnkocken efter den andra talar beskäftigt om vad som gäller; kräftorna ska vara svenska och helst ska man fånga dem själv förstås.

Det är naturligtvis lätt att säga sånt när man är matkändis och har tillgång till både det ena och det andra. Men alla har inte en egen liten kräftsjö runt knuten, och inte heller resurser att köpa färska svenska kräftor för flera hundra kronor kilot.

Det här vet givetvis kändiskockarna, men de struntar högaktningsfullt i det. TV:s matprogram är – med alltför få undantag – avsedda för en liten och privilegierad grupp i samhället (alternativt för att få vanliga dödliga att känna sig lite lagom simpla) och har ingenting med majoritetens verklighet att göra.

En god vän till mig går så långt som att hävda att matprogrammen till och med är avsedda för folk som inte lagar mat alls, utan som liksom använder matprogram på TV som ett surrogat för hemlagat – folk i farten som gärna vill veta allt om alla mattrender, men som sällan eller aldrig hinner laga eget eftersom de är för upptagna med att renovera sina kök utifrån senaste mode…

Huruvida hon har rätt i det ska jag låta vara osagt, men att det allt som oftast ingår en väldig massa skryt och skrävel i TV-kockarnas vokabulär är knappast någon hemlighet. Den ene har ett utekök, den andre shoppar nyfångade kräftor i dyra saluhallen och den tredje har en egen liten kräftsjö – och vips har de skapat en enorm klyfta mellan sig själva och sina tittare. Bra jobbat – inte…

Själv har jag varit med och fångat kräftor vid flera tillfällen på den tiden då vattendragen var fulla av de svenska flodkräftorna – innan kräftpesten kom. Och visst, det var fantastiskt kul och stämningsfullt. Och kräftorna, som mamma kokade i dilldoftande lag, smakade underbart. Men inte sjutton skulle det falla mig in att betala hundratals kronor för ett par tjog av de svenska kräftorna, inte när det finns så goda djupfrysta.

Här fiskade vi kräftor när jag var barn - i den vackra Timsälven i Karlskoga i Värmland.
Här fiskade vi kräftor när jag var barn – i den vackra Timsälven i Karlskoga i Värmland.

Jo, just goda. Blindtester brukar visa att de allra flesta knappt känner någon skillnad. Och tro inte för ett ögonblick att den som råkat bli stjärnkock i TV har mer utvecklade smaklökar än du, för det är bara en myt. Så har du inte råd med färska svenska kräftor – skäms då inte för att botanisera i frysdisken! Och om du kokar om de djupfrysta i en egen lag får du kräftor som smakar precis lika bra som de dyra skaldjur kändiskockarna skrävlar om så det så!

Till 1 kg kräftor behövs 2 l vatten, 1 dl öl, 20-25 dillkronor, 1/4 dl grovsalt och 4 sockerbitar. Blanda alla ingredienserna utom dillkronorna i en stor gryta. Koka upp, lägg i dillkronorna och låt sjuda i ca 10-15 minuter. Låt svalna. Ta sedan upp dillkronorna, lägg i hela det frysta kräftblocket i lagen och så på med dillkronorna igen. Ställ härligheten kallt några timmar eller allra helst över natten. Kräftorna blir supergoda!

Duka sen fint med kräftlyktor, servetter och pappersduk och servera med lite god buffémat och jag garanterar dig att du får en minst lika festlig kräftskiva som om du hade befunnit dig hos Per Morberg och grabbarna i deras supertrendiga TV-kök (förmodligen trevligare eftersom du slipper en massa dumdryga besserwisserkommentarer).

Bitte Assarmo
Ålder: 56 år
Bor: Stockholm
Bloggar om: Mat och bakning med skånsk husmanskost i fokus