Sensommar är kräftans tid

Ljuva augusti! Sensommaren är verkligen en underbar tid. Ännu kan man njuta av ljumma sommarkvällar, och det lena augustimörkret blir en underbar inramning till en av årets härligaste fester – kräftskivan!

Kräftskivan – eller kräftkalas eller kräftfest om man så vill – är en traditionell svensk fest som infaller i samband med kräftfiskesäsongen. Kräftfest förekommer också i Finland, främst bland landets finlandssvenska befolkning, och i Norge där kräftskiva kallas för ”krepselag”. Det är troligt att vi ätit kräftor i Sverige ända sedan medeltiden, men i de breda folklagren började seden sprida sig i slutet av 1800-talet.

Före år 1994 var det reglerat i Fiskeriförodningen när kräftpremiären skulle starta och det var efter första onsdagen i augusti. Bakgrunden till kräftpremiären som företeelse är att den svenska kräftan under senare delen av 1800-talet var på väg att försvinna pga att alltför många kräftor fångades. Därför utarbetade Sveriges förste fiskeriintendent, Hjalmar Widegren, ett lagförslag som 1878 blev Fiskestadgan för Hjälmaren vars nionde paragraf löd:

Kräftor må icke fångas under Juni och Juli månader.

Därefter utvidgades förbudet att gälla alla Sveriges sjöar och tidsperioden då kräftfiske var förbjudet utsträcktes att gälla mellan 1 november och 7 augusti klockan 17.00. Eftersom premiären för kräftfisket var 7 augusti blev traditionen att hålla kräftskiva förlagd till nästa dag, alltså den 8 augusti.

I början av 1900-talet började kräftpesten sprida sig i svenska insjöar och vattendrag. I slutet av 1960-talet var kräftbeståndet så dåligt att man började plantera in nordamerikanska signalkräftor. Vad man inte visste var att signalkräftor är bärare av kräftpest, men själva tål sjukdomen. Flodkräftor dör däremot om de smittas. var jag med och fiskade kräftor en natt vid Timsälven i Karlskoga i augusti 1968, då jag var fem – det var en härlig upplevelse men tyvärr den sista gången de svenska flodkräftorna kunde infångas där.

Flodkräfta förekommer framför allt i norra och västra Svealand, i södra Norrland, längs norrlandskusten upp till Finska gränsen samt på Gotland och Öland. Det finns även enstaka bestånd i Norrlands inland och sporadiskt hittas flodkräftan även i sydöstra Sverige. Flodkräftan är idag klassad som Akut hotad (CR) i Artdatabankens nationella rödlista 2015. Den är även listad i EU:s Art- och habitatdirektiv, vilket innebär att Sverige har ett nationellt ansvar att förvalta beståndet.

Kräftskiva är alltså en viktig del av den svenska mattraditionen. Och även vi som inte fiskar våra egna kräftor kan njuta av det röda guldet, för i butikerna finns gott om importerade kräftor. Goda att äta som de är – men man kan också koka upp en ny lag.

Lag till frysta kräftor

Satsen blir lagom till 1 kg kräftor

2 liter vatten
0,25 dl grovsalt
4 sockerbitar
1 dl porter
1 msk dillfrön
1 knippe dillkronor

Gör så här: Koka upp vatten, salt, socker och öl. Lägg i dillfrön och dillkronor och koka i 10 minuter. Låt lagen svalna, ta upp dillkronorna. Tina de frysta kräftorna något och häll bort den gamla lagen. Lägg ner kräftorna i den nya lagen. Ställ i kylskåp i 1 dygn så att kräftorna tinar i den nya lagen.

Vad bjuder man då till kräftorna? I mitt föräldrahem – och även på andra kräftskivor ”förr i tiden” var det tradition att bjuda klassiska smörgåsbordsrätter såsom köttbullar, Janssons frestelse, prinskorv och starka ostar. Och det är fortfarande perfekt mat för kräftkalaset. Men om tiden inte riktigt räcker till duger det alldeles utmärkt att bara köpa hem lite ost och kex och baka en ostpaj.

Schweizisk ostpaj

Det finns inte mycket som går upp mot en god paj. Den här ostpajen med anor från Schweiz är minst lika god som en ”vanlig” ostpaj. Passar perfekt för en festlig kräftskiva! Pajdegen kan man ju göra lite som man vill med – alla har väl sina favoritrecept – men jag tycker s k ”Bostondeg” är särdeles fint till just denna paj!

Pajdeg – Bostondeg:

3 dl vetemjöl
1 nypa salt
½ dl mjölk
1 dl olja

Gör så här: Blanda mjöl och salt i matberedaren. Tillsätt olja och mjölk och blanda tills du får en deg. Tryck ut degen i en pajform, nagga och låt stå kallt i en halvtimme eller så innan du förgräddar den i 10 minuter i 200 grader.

Ostkräm:

4 dl mjöl
3 uppvispade ägg
1½ msk potatismjöl
100 g riven ost av valfri sort (jag brukar ta hälften grevé och hälften parmesan
salt och peppar (ev en tsk paprikapulver)

Gör så här: Koka upp mjölken och potatismjölet. Låt svalna lite och häll sedan i äggen under omrörning. Blanda i osten och smaka av med salt och peppar.

Häll ostkrämen i den förgräddade pajskalet och grädda pajen i 200 grader i ungefär 30-35 minuter eller tills den fått fin färg och är fast. Servera den ljummen med gröna oliver till.

 

Kräftskivan – den traditionella

I helgen var jag och besökte vänner på västkusten och trakterades med havskräftor och krabba. Vidunderligt gott! Men jag ska inte sticka under stol med att sensommaren och augusti betyder klassisk kräftskiva för min del, så när jag kom hem var jag förstås tvungen att ordna en. Det blev en trevlig tillställning med det läckra röda guldet, goda ostar och en härlig paj.

Den som vill serverar de tinade kräftorna som de är, med krondill på toppen. Vill du kan du annars koka en ny lag  där du låter dem vila över natten innan du serverar. Till 1 kg kräftor behövs:

2 l vatten
1 dl öl
20-25 dillkronor
1/4 dl grovsalt
4 sockerbitar

Gör så här: Blanda alla ingredienserna utom dillkronorna i en stor gryta. Koka upp, lägg i dillkronorna och låt sjuda i ca 10-15 minuter. Låt svalna. Ta sedan upp dillkronorna, lägg i hela det frysta kräftblocket i lagen och så på med dillkronorna igen. Ställ härligheten kallt några timmar eller allra helst över natten. Kräftorna blir supergoda!

Ostpajen är en underbar variant utan pajdeg – bara att röra ihop 2 pkt färskost av Philadelphiatyp (smaksatt eller naturell) med 4 ägg och 3 dl riven ost (gärna Västerbotten), kanske också lite salt och peppar. Häll i smord pajform, eller form med löstagbar botten, och grädda i mitten av ugnen i ca 200 grader tills den ”stannat” och fått vacker färg. Servera ljummen.

Tips! Släng inte kräftskalen – spara dem i en burk i frysen och ta fram när du vill göra en riktig god skaldjursfond till fisk- eller skaldjurssoppa eller en god fisksås! Koka skalen efter 1-2 kg kräftor med 1 liter vatten och ett lagerblad, lite lök, en morot och några pepparkorn så har du en svårslagen skaldjursfond, och en perfekt grund för en underbar skaldjurs- eller fisksoppa. Använd fonden som smaksättare i alla skaldjurs- och fisksoppor och måltiden blir verkligen något extra!

I Göteborg är det havskräftor som gäller…

Just nu befinner jag mig i Göteborg och igår ställdes det till med skaldjursfest. Inte kräftskiva i bemärkelsen röda kräftor, krondill och roliga hattar – utan skaldjursfest. Med havskräftor. Eller, som min göteborgska väninna säger, riktiga kräftor. För vem vill äta små insjökräftor, eller djupfrysta turkiska, när man har tillgång till färska havskräftor?

Vid sidan av havskräftorna avnjöt vi färsk krabba, med en underbar sås till. Blanda ett par deciliter gräddfil med en rejäl matsked sötstark senap och en gnutta olivolja och ev en knivsudd salt och voila! du har en underbar skaldjurssås som passar perfekt till skaldjurens sälta. Servera med vitt bröd och gärna ett gott vitt vin. Det är fest!

Det där med kräftor, förresten – varför ser man så olika på det beroende på varifrån man kommer? Det handlar förstås om traditioner. Själv är jag uppvuxen i inlandet så för mig är det insjökräftorna som är de ”riktiga” kräftorna. För min väninna Febe är det tvärtom. Och när jag lade upp bilder från vår skaldjursfest på Facebook fick jag helt olika kommentarer från vännerna, beroende på varifrån vännerna kommer:

”Så ska riktiga kräftor se ut, inte sådär tomteröda som de är i sthlm” skrev en kompis som är född och uppvuxen på västkusten. En annan skrev: ”Det där är inga svenska kräftor. Lika litet som signalkräftorna är det! Men ätbara är de om man nu inte har tillgång till riktiga kräftor…” Behöver jag säga att den väninnan kommer från östkusten?

Oavsett vad du gillar mest – njut av skaldjur så här års, när de är som bäst!

I kräftans tid. Men låt dig inte luras av stjärnkockarnas prettoprat!

Nu går vi in i kräftans tid, och som alltid när sensommaren går in i sin slutfas vill man njuta av de röda läckerheterna som utgör en så smaklig del av den svenska mattraditionen. Jag bryr mig inte ett skvatt om att man numera får äta kräftor året om – jag håller stenhårt på traditionen!

Men oj, vilket snobberi det ska vara just när det gäller kräftor! Den ena stjärnkocken efter den andra talar beskäftigt om vad som gäller; kräftorna ska vara svenska och helst ska man fånga dem själv förstås.

Det är naturligtvis lätt att säga sånt när man är matkändis och har tillgång till både det ena och det andra. Men alla har inte en egen liten kräftsjö runt knuten, och inte heller resurser att köpa färska svenska kräftor för flera hundra kronor kilot.

Det här vet givetvis kändiskockarna, men de struntar högaktningsfullt i det. TV:s matprogram är – med alltför få undantag – avsedda för en liten och privilegierad grupp i samhället (alternativt för att få vanliga dödliga att känna sig lite lagom simpla) och har ingenting med majoritetens verklighet att göra.

En god vän till mig går så långt som att hävda att matprogrammen till och med är avsedda för folk som inte lagar mat alls, utan som liksom använder matprogram på TV som ett surrogat för hemlagat – folk i farten som gärna vill veta allt om alla mattrender, men som sällan eller aldrig hinner laga eget eftersom de är för upptagna med att renovera sina kök utifrån senaste mode…

Huruvida hon har rätt i det ska jag låta vara osagt, men att det allt som oftast ingår en väldig massa skryt och skrävel i TV-kockarnas vokabulär är knappast någon hemlighet. Den ene har ett utekök, den andre shoppar nyfångade kräftor i dyra saluhallen och den tredje har en egen liten kräftsjö – och vips har de skapat en enorm klyfta mellan sig själva och sina tittare. Bra jobbat – inte…

Själv har jag varit med och fångat kräftor vid flera tillfällen på den tiden då vattendragen var fulla av de svenska flodkräftorna – innan kräftpesten kom. Och visst, det var fantastiskt kul och stämningsfullt. Och kräftorna, som mamma kokade i dilldoftande lag, smakade underbart. Men inte sjutton skulle det falla mig in att betala hundratals kronor för ett par tjog av de svenska kräftorna, inte när det finns så goda djupfrysta.

Här fiskade vi kräftor när jag var barn - i den vackra Timsälven i Karlskoga i Värmland.
Här fiskade vi kräftor när jag var barn – i den vackra Timsälven i Karlskoga i Värmland.

Jo, just goda. Blindtester brukar visa att de allra flesta knappt känner någon skillnad. Och tro inte för ett ögonblick att den som råkat bli stjärnkock i TV har mer utvecklade smaklökar än du, för det är bara en myt. Så har du inte råd med färska svenska kräftor – skäms då inte för att botanisera i frysdisken! Och om du kokar om de djupfrysta i en egen lag får du kräftor som smakar precis lika bra som de dyra skaldjur kändiskockarna skrävlar om så det så!

Till 1 kg kräftor behövs 2 l vatten, 1 dl öl, 20-25 dillkronor, 1/4 dl grovsalt och 4 sockerbitar. Blanda alla ingredienserna utom dillkronorna i en stor gryta. Koka upp, lägg i dillkronorna och låt sjuda i ca 10-15 minuter. Låt svalna. Ta sedan upp dillkronorna, lägg i hela det frysta kräftblocket i lagen och så på med dillkronorna igen. Ställ härligheten kallt några timmar eller allra helst över natten. Kräftorna blir supergoda!

Duka sen fint med kräftlyktor, servetter och pappersduk och servera med lite god buffémat och jag garanterar dig att du får en minst lika festlig kräftskiva som om du hade befunnit dig hos Per Morberg och grabbarna i deras supertrendiga TV-kök (förmodligen trevligare eftersom du slipper en massa dumdryga besserwisserkommentarer).

Bitte Assarmo
Ålder: 56 år
Bor: Stockholm
Bloggar om: Mat och bakning med skånsk husmanskost i fokus