Djurskydd i klinik

I dagens SkD kan vi läsa bl a om oseriösa uppfödare under rubriken ”Parade sin hund vid tio månaders ålder – frias”. Frias från ”det värsta ärendet som hon (=djurskyddsinspektören) har stött på vad beträffar överanvändandet av en tik vid avel”. Och hur många sådana finns det i undanskymda hus och lägenheter? En veterinär slog larm då hon skulle besiktiga valparna, men ”Tingsrätten friar paret helt både vad gäller aveln och åklagarens påstående om att de har brustit i tillsyn”. Brottet anses preskriberat – det hade anmälts för sent.

Att anmäla ett missförhållande gällande djur, eller för den delen människor, är inte helt lätt varken för en behandlande veterinär eller privatperson. Därför har Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap tagit fram riktlinjerna Djurskydd i kliniken – Hantering av djurskyddsfall i smådjursklinisk verksamhet. Riktlinjerna är naturligtvis avsedda för veterinärer och för alla djurslag, men en del kan användas även av privatpersoner. Framför allt det avsnitt som handlar om dokumentation i form av foto. Foto måste finnas på hela djuret och inte enbart på den aktuella skadan. Djuret måste också kunna identifieras. Hela broschyren finns här
http://www.svf.se/Documents/S%C3%A4llskapet/SVS-projekt/Riktlinje%20Djurskydd%20i%20kliniken%20%E2%80%93%20hantering%20av%20djurskkyddsfall%20i%20sm%C3%A5djursklinisk%20verksamhet.pdf

För övrigt anser jag att det borde finnas djurpolis och domstolar med djurkunniga jurister så vi slipper dessa friande domar eller minimala straff i helt uppenbara vanvårdsfall.

Okunnigheten är stor!

Städade bland en del gamla tidningsurklipp idag och fann en artikel från 14/6 2014. Den innehöll flera felaktigheter som jag hoppas läsarna uppmärksammade redan då, men jag måste få ventilera mina åsikter. Skribenten skriver att hon ”fått en hel nykläckt flock kycklingar uppäten av en katt vars ägare inte kan ha gett den tillräckligt med mat”. Om denna flock kycklingar haft sin mamma, hönan, hos sig hade det aldrig hänt. Katter har mycket stor respekt för hönor med kycklingar. De försvarar nämligen sina små mycket aggressivt med näbbar, vingar och fötter. En katt som drabbats av en ilsken höna gör aldrig om försöket. Jag lovar, jag har sett det med egna ögon. Den aktuella katten jagade troligen inte för att den var hungrig, utan precis som välfödda människor för spänningens och nöjets skull.

Vidare står det ”Glöm inte att sterilisera dem, speciellt hanarna!” Inget kan vara felaktigare. Det är faktiskt katthonorna som föder ungar och dem man först och främst ska kastrera – inte sterilisera. Artikeln fortsätter ”Då får ni trevliga, mysiga gosekatter …” NEJ! Sterilisering förändrar inte katternas beteende. Honorna fortsätter då sitt ofta destruktiva beteende vid löpen och löper ännu fler gånger per år eftersom de inte blir dräktiga. Risken för livmodercancer ökar dramatiskt och hanarna kommer att fortsätta ströva omkring i sin jakt efter honor. Genom kastrering förändras däremot både hanars och honors beteende och man får en lugnare katt. Kanske rentav en gosekatt! Jag får verkligen hoppas att alla veterinärer vet vad de gör!

Fodertillverkaren Hill´s skrev i ett nyhetsbrev som kom i mitten av juni ”att det nu på våren är dags att fundera på om man inte ska kastrera sin katt”. Så dags att komma med det i mitten av juni när de flesta fertila katter har löpt minst en gång och minst en kull nya oönskade kattungar har kommit till världen och en ny kull är på väg!

Okunnigheten är stor och det är mycket jobb för alla kattföreningar även i år!

Varför är det ofta såhär?

Såg TV4-programmet Djurräddarna igår kväll. Förfärligt med många misskötta, sjuka och svältande djur på en gård. Ägaren till gården och djuren var en MAN. Alla djurräddarna, djurskyddsinspektörerna och veterinären var KVINNOR. Ja, utom en enda.

Såg nyss Rapport. Vargjakten i Värmland blev inställd. De intresserade jägarna, ca 150 st, protesterade. De var alla MÄN. Den som satte stopp för deras nöje och massakern var en KVINNA.

Varför är det ofta så att män vill skada och döda – kvinnor räddar och tar hand om? Det vete´ katten

Kriget mot tjuvjägare

Hann faktiskt inte läsa gårdagens SkD förrän idag på morgonen. Rubriken ovan på sid A31 handlar om den ökande tjuvjakten på elefanter och noshörningar i Afrika. Värdsnaturfonden (WWF) gör, enligt artikeln, en storsatsning för just dem. Elfenbenssniderier är statussymboler i Kina och noshörningshorn tros bota cancer i Vietnam. ”Många i Kina tror att elefanter fäller sina betar varje år och att man sedan samlar in dem”.

Såg ett inslag i Rapport för ganska länge sedan om hajar och hajfenor. Försäljaren tyckte att om man använder hajens kött så är det väl självklart att också använda fenorna. Reportern sa inte emot – inte i bild i alla fall. Hajens kött används inte, såvitt jag vet. De lämpas överbord lemlästade och utan förmåga att simma.

Okunskapen är alltså stor och det hjälper inte att WWF gör en storsatsning och samlar in pengar i väst, om det inte görs en enorm upplysningskampanj i öst. Om inte, så har vi kanske snart bara fina statussymboler och verkningslös cancermedicin kvar.

En tur på Österlen

Vackert, lagom både varmt och soligt, en sakta tur på småvägar och så en god lunch i Simrishamn. Men det som fick oss att tänka till var alla får. Små grupper av får och lamm lite överallt i hagarna. Ofta bara skyddade bakom stengärden som till och med jag lätt skulle kunna ta mig över. Ingenstans såg vi rovdjursstängsel.

Ny ansökan om skyddsjakt på varg var enligt tisdagens SkD inlämnad och enligt onsdagstidningen avslagen av länsstyrelsen.

Vad vill egentligen fårägare med sina får? Lamm är ju söta, men är inte lamm så länge. De växer och blir vuxna precis som små söta kattungar. En del tränar vallhundar på sin lilla fårskock. Den nu aktuella vargen befinner sig i trakten av Vittsjö, men kan under en enda natt förflytta sig till Österlen!

Helt ryckt ur sitt sammanhang står det visserligen i Jesaja 11:6 att ”Då skall vargen bo med lammet …” fast den tiden är nog inte nu … Eller är det så fårägare utan rovdjursstängsel tänker?

Tack Adam och Amanda för hjälpen med bibelcitaten! De är nu återfunna och ska komma till användning!

Hänt i veckan

Några rubriker ur de senaste dagarnas SkD:
Okopplad hund till angrepp
Lös hund jagar katter nattetid
Fegt att skjuta björnarna
Grisar – en valfråga med knorr
MRSA-smitta blev mörklagd i Danmark

Djurfrågor engagerar! Från de minsta bakterier till stora björnar! Heder åt de butiker som nu tar bort danskt griskött! Hoppas bara det är ett bestående intresse. Människors minne tenderar att vara väldigt kort …

Signaturen Nisse skrev ”Illdådet att skjuta en björnhona och hennes tre ungar … bekräftar bilden man har av jägare som en samling känslomässigt efterblivna fegisar”. Jag kan bara instämma. För några år sedan hade grannbonden (inte han med katterna) ett fasanhägn på sin mark. Fasankycklingarna fick under sommaren växa till sig i hägnet och ”jakten” som skedde under hösten blev jag tyvärr vittne till. 10-talet män utklädda små hattar med fjäder på sidan och gröna kläder och stövlar, som uniformer, ställde sig vid ena sidan av buren. Gevären riktades in, alla var beredda och så öppnades buren. Fasanerna flög ut i vild panik och några föll till marken. En av ”jägarna” hoppade upp i luften, slog ihop klackarna och skrek ”Tjoho!” i glädje över att ha dödat en stackars fågel. Han skrattade när han lyfte upp den livlösa kroppen högt över huvudet.

Bonden med katterna vill inte ha jägare på sina marker eftersom de bara vill skjuta rådjur, harar och fasaner – inte kråkfåglar som är ett växande problem

En känd företagsledare jagade vildsvin i Spanien tillsammans med några likasinnade. Han fick sluta – inte för att han jagade vildsvin utan för att han hyrde privatplanet på företagets bekostnad. Tänk om han gjort något gott för de vilda djuren istället? Vad hade hänt då? INGENTING!

Respekt för djurliv

”Respekt för annat liv, och oftast djurliv, har ringa värde.” skrev sign Eva i en kommentar till mitt senaste inlägg 7/5. Så rätt, så rätt.

Ofta förvånar det mig att människor som lever nära djur (och kanske har gjort så ett helt liv) i många fall inte har kunskap om hur djur tänker och reagerar. Ta t ex kon som blev skjuten utanför Perstorp 9/5. Ett tiotal kor hade kommit ur inhägnaden och rörde sig i flock vid kyrkan. En av korna förirrade sig in på en gård där en man försökte mota bort henne. Klart att hon såg honom som ett hot! När sedan poliser ställde sig emellan mannen och kon blev ju hotet mot henne än större! Kor är bytesdjur och hon försökte bara försvara sig mot de som hon såg som fiender. Hon var troligen inte aggressiv utan rädd.

Det finns organisationer som heter Missing People och det finns Missing Dogs, men inte Missing Cats! Katter är det djur som oftast kommer bort av olika anledningar. Nu finns Husdjurshjälpen! Heja tjejer!

Senaste nytt omjakt

Vad skulle Zlatan ha gjort?

Lördag eftermiddag. Dimman ligger halvtät över åkrarna. Lisa ligger utsträckt på köksbordet. Plötsligt reser hon på huvudet. Tittar intensivt på något för mig osynligt. Reser sig försiktigt och stelnar i sin position. Jag tittar ut, men ser absolut inget ovanligt. Jo, plötsligt, ur dimman kommer två rådjur. Först springande läng ko-stänget, sedan stannar de och smakar lite lugnt på våra små träd och buskar. Det får de gärna göra. Vi står alldeles stilla och bara njuter av de vackra djuren. Vad skulle Zlatan ha gjort?

Jaktsverige tror på Zlataneffekt och gör en integrationssatsning: fler kvinnor och fler nya svenskar till jägarkurserna! Var i veckan som gått inbjuden av ett känt företag till ekonomiinformation och visning av filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. I minglet med mat och vin berättade en av företagets ”självlysande” medarbetare att han älskade naturen. ”Underbart att få sitta i tystnaden och bara vänta på vildsvinen! En gång fick jag in en perfekt fullträff! En ung vildsvinsgalt – hans bror kom strax efter! Men honom sköt jag inte, jag lyckades behärska mig!”

Älmhult vill använda kommunalt kött från egna slaktdjur. Tanken är att köpa från en lokal småskalig producent, slakta på ett mindre slakteri i närområdet. Allt för att minska transporter och få bättre kvalitet. Hmmm, kunde man inte kombinera det med Zlataneffekten och helt slippa transport av levande djur?

Senaste nytt omjakt

Bra idé att ge jakt ett eget kulturår?

Läste lite idag på riksdagens hemsida och se vad jag fann! En riksdagsman har lämnat en motion där han på fullt allvar anser att år 2015 ska utses till ”jaktens, viltköttets och viltvårdens år”!

”Betänkande 2013/14:MJU19 Jakt och viltvård. Hans förslag:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att lyfta upp jaktens och viltvårdens betydelse för det svenska kulturarvet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att jakten och dess betydelse får ett eget kulturår, exempelvis 2015, för att uppmärksamma jaktens betydelse och för att kunskapen och förståelsen för jaktens och viltets betydelse för Sverige ökar.”

Jag tycker att 2015 ska bli djurskyddets år! Förslaget om ny djurskyddslag ska behandlas i Miljö- och jordbruksutskottet den 27 maj och i juni kan förslaget klubbas av riksdagen och bli lag.

I en artikel i tidningen Kattliv uttalar sig Fredrik Federley (C) positivt om ID-märkning av katter. ”Det är inte ett för stort lagkrav, utan anständigt”. Många remissinstanser tycker detsamma. Och så tror man sig komma tillrätta med det ökande antalet övergivna och förvildade katter! Man bryter ut en liten del av problemet och ser inte helheten.

ID-märkning är bara en tatuering i ett öra eller ett chip i nacken. Oansvariga kattägare kan fortsätta att överge sina oregistrerade djur. Tyngdpunkten i förslaget borde istället, utöver ID-märkning, ligga på ägaransvar, registrering och 18-årsgräns för att få äga djur.

Om man släpper ut sin älskade sällskapskatt så är enbart ID-märkning med chip till ingen nytta. Det kan vara mycket svårt att hitta och fånga in en förvirrad och förvildad katt. Öronmärkning syns på kort avstånd och man behöver inte ta en upphittad katt till veterinär eller polis för avläsning. Utan registrering är chansen mycket liten att man får tillbaka sin katt!

Att ge legitimitet åt TNRM, som finns i många länder, skulle inom några få år lösa problemet med de många herrelösa katter som nu finns i städer och byar. Ökat krav på ägaransvar skulle förhindra att nya hamnar i samma förtvivlade situation. Enligt nuvarande lag kan den som matar/tar hand om en övergiven katt straffas, medan den som överger sitt djur går fri.

Var aktiva och uppmärksamma när propositionen läggs. Att ändra/korrigera ett beslut i efterhand är omöjligt. Mer information finns på riksdagens hemsida efter 27 maj.

Lilla Lisa har gjort det igen

Det var länge sedan sist, men nu har hon kommit glatt inskuttande med ett byte igen. En levande mus som hon släppte på köksgolvet. Varför? Hon är inte hungrig. Helt enkelt för att hon tycker det är himla kul! Det är betydligt roligare än en skål med torrfoder!
Jaktens spänning och nedärvda instinkter motiverar henne liksom innekatten som jagar en boll eller ett snöre. Innekatten kräver inte vår medverkan mer än kanske 10 minuter några gånger per dag. Den sysselsätter sig oftast själv en lång stund efter.

×