Stannade till och sköt katt

Så står det i Metro idag https://www.metro.se/artikel/stannade-till-och-skottskadade-katt-som-tvingades-avlivas

Att en ny djurskyddslag ska träda ikraft i maj 2019 har jag inte riktigt noterat förrän igår när jag läste Tidningen Djurskyddet. Den är en ramlag och innehåller inga detaljer – de kommer i tillämpningar och förordningar.

Det känns väl positivt efter många års utredande, men …
”Den här lagstiftningen är väldigt tydlig i att man får omhänderta och avliva husdjur som ägaren inte kan hålla reda på”. Sagt av Isak From (S) i en debatt med Jens Holm (V). Det var väl inte riktigt det som alla remisskrivelser från ”förvildade-katt-föreningar” gick ut på. Vi får fortsätta att vänta på detaljerna.
Isak, Jens och andra sa naturligtvis mycket mer. Läs på vidare på http://tidningen.djurskyddet.se/2018/06/en-ny-djurskyddslag-ar-klubbad/

Djurskydd i klinik

I dagens SkD kan vi läsa bl a om oseriösa uppfödare under rubriken ”Parade sin hund vid tio månaders ålder – frias”. Frias från ”det värsta ärendet som hon (=djurskyddsinspektören) har stött på vad beträffar överanvändandet av en tik vid avel”. Och hur många sådana finns det i undanskymda hus och lägenheter? En veterinär slog larm då hon skulle besiktiga valparna, men ”Tingsrätten friar paret helt både vad gäller aveln och åklagarens påstående om att de har brustit i tillsyn”. Brottet anses preskriberat – det hade anmälts för sent.

Att anmäla ett missförhållande gällande djur, eller för den delen människor, är inte helt lätt varken för en behandlande veterinär eller privatperson. Därför har Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap tagit fram riktlinjerna Djurskydd i kliniken – Hantering av djurskyddsfall i smådjursklinisk verksamhet. Riktlinjerna är naturligtvis avsedda för veterinärer och för alla djurslag, men en del kan användas även av privatpersoner. Framför allt det avsnitt som handlar om dokumentation i form av foto. Foto måste finnas på hela djuret och inte enbart på den aktuella skadan. Djuret måste också kunna identifieras. Hela broschyren finns här
http://www.svf.se/Documents/S%C3%A4llskapet/SVS-projekt/Riktlinje%20Djurskydd%20i%20kliniken%20%E2%80%93%20hantering%20av%20djurskkyddsfall%20i%20sm%C3%A5djursklinisk%20verksamhet.pdf

För övrigt anser jag att det borde finnas djurpolis och domstolar med djurkunniga jurister så vi slipper dessa friande domar eller minimala straff i helt uppenbara vanvårdsfall.

Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

Mer om inflyttade katter

Jag fick ett e-mail från en läsare i fredags. Det är långt. Skrivet av en f d kommunpolitiker. Det mesta handlar om framtida lagstiftning, men jag tycker sista stycket är intressant. Kan kommunerna och kattföreningarna samarbeta om de övergivna katterna? Vill de? 

Med anledning av inlägget om paret i Sjöbo som behövde hjälp med inflyttade hemlösa katter.
”Kommun och länsstyrelse hänvisar paret att klara av problemet själv.” Det är här det största problemet ligger! Om inte myndigheter ska hjälpa till vem ska då göra det? I ny djurskyddslag som är på gång har kattfrågan hänskjutits till ”vidare utredning”, detta efter 6 års utredande redan. Även straffsatser för brott mot djurs ska utredas vidare? Strider de här frågorna mot marknadskrafterna eller vad är problemet? En sekretessbrytande regel är heller ”inte modernt” enligt någon konstig förklaring. På flera punkter i ny djurskyddslag tappas djuren väl bort. 

En del av medborgarna i Sverige orsakar problemet med hemlösa katter och en annan del får tydligen, inte frivilligt, lösa problemet med hemlösa katter. Detta utan hjälp från myndigheter! Är det någon som tycker detta är rätt lösning? Blir det annat lösning med ny lag om ID och reg?
Det är valår och Djurens Rätt har listat en tabell med bl a frågan om ID-märkning och registrering av katter. V partiet har klart tagit ställning för. S, MP och SD är också för men måste ”utreda mer”? MEN notera att det ”blåa” blocket inte bryr sig. Finns bara enstaka medlemmar som har agerat, inte partierna. Värt att tänka på i valtider. Visar etiken i politiken.  

”Angående katterna ser regeringen att det skulle kunna underlätta myndigheternas praktiska arbete med herrelösa katter, men den anser inte att djurskyddsutredningen har tillräckligt underlag.”: detta enligt artikel i tidningen Djurskyddet nr 2:2018.

Djuret katten är fortfarande inte intressant bara hur myndigheterna ska få lättnad.
Det är här det går i kors och blir lite konstigt. Vad ska myndigheterna göra när en ID och reg-lag träder i kraft som de inte redan idag kan göra??! Hade myndigheterna då åkt ut till paret i Sjöbo?? Om katterna ifråga inte var märkta och reg hade de då avlivats direkt? Skulle samarbetet med kattorganisationerna ändras och katterna förhoppningsvis hamnat där eller? 

eva

Så lätt och ändå så svårt

Ett äldre par i Sjöbo vädjade i måndagstidningen om hjälp med hemlösa katter som flyttat in på deras tomt. Kommunens råd var glasklart liksom länsstyrelsens: det får ni lösa själva, det är nu ert ansvar. Kanske fick de också rådet att kontakta en kattförening eller katthem. Kära nån! Katthemmen svämmar över av kattungar och skulle alla placeras som innekatter hade alla i Sverige måst ta hand om minst en katt! Läs gärna mer i bloggen på www.fhhk.se

Men lösningen kan vara väldigt enkel, men också väldigt, väldigt svår.

Vi är många som blivit kattägare mot vår vilja. Blivit tvingade att ta hand om andras katter. Vi har löst det på olika sätt. En familj i Svedala gick samman med några grannar och hjälptes åt att fånga in de 12 katter som vistades i området. De kastrerades och man delade på kostnaden, liksom man nu gör med matkostnaden. En uthusdörr ställdes på glänt och katterna lever nu i en TNR-koloni med tillsyn minst två gånger per dag enligt lag.
En familj utanför Eslöv såg en dag en grupp katter vid en ödegård. Dumpade, svältande. En katthona vacklade omkring med några ungar och försökte finna mat. De fick flytta hem till familjen och lever nu inne/uteliv och är otroligt tacksamma för att ha fått fortsätta leva.
Det 30-tal som kommit till vårt lantställe lever TNR-liv med hjälp av en djurvänlig granne. Nej, de kom inte alla på en gång, utan några varje år sedan 2008.

Det finns hos länsstyrelserna och kommunerna ett stort motstånd mot TNR (trap, neuter, return), d v s fånga in, kastrera, återföra – en metod som används över hela världen för att minska förvildade populationer av katter och hundar. Enligt min mening är det enda sättet att ta hand om de många överskottskatter som föds. I Sverige gäller naturligtvis att de inte sen ska lämnas åt sitt öde, utan tas omhand enligt svensk djurskyddslag och få mat, vatten, tillsyn 2 gånger dagligen och naturligtvis veterinärvård vid behov.

Gå samman med några grannar och hjälps åt. Frågan är fri. Då får ni också veta om ni har goda grannar eller bara grannar.

 

Honey – förhoppningsvis sista

Nu skriver jag en sista gång om katten Honey, som troligen är helt oberörd av att hon blivit världsberömd och dessförinnan valsat runt några varv i det svenska rättssystemet!

Först lite teknikaliteter:
Jag har i kommentarer till inläggen 2018-03-02 och 2018-03-05 anklagats för
censur eftersom veterinär Lucy Havelkas kommentar gång på gång försvunnit
Jag censurerar givetvis inte. Vet inte ens hur man tar bort en kommentar! Webbchefen och jag kom fram till att det kanske berodde på att kommentaren var för lång. Och varför låg den enda positiva kommentaren vara kvar? Även det oförklarligt, kanske för att den var först.
Ni som upptäcker att era kommentarer inte läggs in kan skicka dem som word-fil till kattbloggen@outlook.com istället, så lägger jag dem i ett inlägg.

Lucy, du skriver
”Sen är det på allvar oseriöst, att du refererar andra hands information (en replik i blogg ) som var det fakta”
Jamen, det är ju skrivet av din närmaste (?) medarbetares make! Jag trodde han var välinformerad. Så här skrev han i er egen blogg:
Anonym sa…
Honey har även innan detta fallet blivit ganska känd, till följd av att hon var döende när hon kom in som herrelös katt med troliga påkörnings-skador, men repade sig tack vare mycket omvårdnad och sedan anammade en roll som vårdande ängel för andra katter, för hundar, hästar m.m.
Hon bor på stället och alternerar mellan klinik, boningshus och katthem som hon behagar. Bäst trivs hon tydligen på kliniken.
Efter Länsstyrelsens tramsande har hon blivit ännu mer känd. Tidningar, radio, TV. En polsk nättidning, en dito i Frankrike och i Illinois, USA har också skrivit om henne.

Namninsamlingen har skrivits på av alla möjliga personer:en veterinär i Nya Zeeland, privatpersoner i Tyskland, Tjeckien, Frankrike och från Sverige bl.a. politiker, präster, Hells Angels.
ANDERS WESTERGREN, HÖÖR.

2 mars 2018 09:04

Du skriver:
”Jag har därför framfört fakta som du i din blogg har översett och som du verkar har översett igen” Vilka är dessa fakta? Jag har hämtat fakta ur dina överklaganden och domarna. Finns det mer fakta som inte kommit fram? I så fall ska du överlämna dem till Länsstyrelsen.
Du skriver vidare:
”Alla kan vi göra misstag och jag hoppas innerligt att du fortsätter med sakliga bloggar”
Vi gör alla misstag och jag ska inte citera en gammal arbetskamrat som i fikarummet sa ”Ingen är perfekt – det är inte ens jag” och ”Alla kan göra misstag – till och med jag”. Hon var inte trovärdig!
Vi gör alla misstag och jag anser fortfarande att det är ett misstag att inte åtminstone försöka följa länsstyrelsens beslut.

Från min sida sätter jag nu punkt för Honey-ärendet. Ingen vinner på att slänga skit på varandra så som nu sker i kommentarerna på http://bapplar.blogspot.se/ . Vill du Lucy Havelka eller FHHK ha sista ordet så varsågod!
Nu ska jag åka till vårt lantställe.

Läs kommentaren från Ringsjöns veterinärklinik i mitt förra inlägg

OBS! Av någon anledning har vissa kommentarer försvunnit. Jag har kontaktat webbredaktionen för rättelse.

Tack Lucy och alla ni andra för kommentarerna! Eftersom det inte går att svara er i ny kommentar väljer jag att göra ett nytt inlägg. Mycket tråkigt att era kommentarer har tagits bort gång på gång. Det är inget jag styr över. Måste vara nåt tekniskt.
Lucy, du skriver
”Om du önskar att var saklig i din kritik, då måste du inte bara var logisk tänkande, men också ha alla fakta på plats.” Har då inte alla fakta kommit fram i domarna och dina överklaganden på sammanlagt ca 20 A4-sidor? Jag tycker de argument du för fram i din kommentar till mitt förra inlägg är desamma.
Jag vidhåller att detta ärende har fått för stora proportioner. En initierad kommentar på er egen blogg http://bapplar.blogspot.se/ skriver ju
”Hon bor på stället och alternerar mellan klinik, boningshus och katthem som hon behagar. Bäst trivs hon tydligen på kliniken”.
Jag tycker ni i FHHK gör ett fantastiskt arbete och jag fortsätter att tala om för alla som frågar att ni är en seriös förening, men jag förstår att motgången i domstolarna känns hårt. Fortsätt ta hand om övergivna och förvildade katter – de lär inte upphöra ens med en ny djurskyddslag.

Kan dikten förändra verkligheten för Honey?

För några dagar sedan blev jag kontaktad av en förening som ville att jag skulle skriva om deras klinikkatt Honeys öde. I tidningar och andra medier har vi sedan kunnat läsa och höra om henne i bl a
Rix FM
Lokaltidningen Mellanskåne http://mellanskane.lokaltidningen.se/2018-02-26/-Katten-Honeys-jobb-i-fara-–-kan-tvingas-bort-från-kliniken-555494.html
Svenska Dagbladet https://www.svd.se/katten-honey-tvingas-sluta-som-sjukskoterska
och många andra tidningar som lyssnat på P4 Kristianstad. T o m Piteåtidningen har engagerat sig! Där en läsare som påstår sig vara veterinär har lämnat en lite rolig kommentar.
Hittekatter i fokus https://hittekatter.ifokus.se/discussions/5a8e5e7f8e0e74700e000e38-radda-katten-honey-pa-veterinarkliniken?discussions-1

På enbart https://www.skrivunder.com/radda_honey_fran_att_bli_hemlos_igen och https://www.skrivunder.com/ har i skrivande stund över 6000 namnunderskrifter inkommit.

Detta informationflöde har gått ut på att lilla Honey
”kan tvingas bort från kliniken”
”riskerar att förlora allt i sitt liv”
”kommer att bli hemlös igen”
”Honey är därmed den enda katten i hela Sverige som inte får vara på en veterinärklinik”
”Skriv på om du vill att Honey ska få stanna på R:s veterinärklinik”
”Får djur finnas på en veterinärklinik?”
”ett rättsväsende i förfall”

Fast hur var det nu i verkligheten? Jag kände ju igen ärendet från en artikel i Veterinärtidningen. Efter kontakt med ärendeansvarig på Länsstyrelsen Skåne klarnade bilden och blev mer rimlig.
Medan veterinären och föreningen i alla sina skrivelser till domstolar och inlägg i olika medier och tidningsartiklar genomgående uttrycker att Honey inte får vara på kliniken, så skriver Länsstyrelsen, Förvaltningsrätten i Malmö (mål nr 7030-15) och Kammarrätten i Göteborg (mål nr 1807-16) att hon inte får vara i behandlingsrummet. Högsta förvaltningsdomstolen medgav inte prövningstillstånd då frågan inte är av principiell betydelse. Kan kanske tolkas som det självklara i att inte ha andra katter än den som just då behandlas i behandlingsrummet.
Enligt mail från ärendeansvarig får Honey alltså ”vara i alla andra utrymmen på veterinärkliniken, utom just i behandlingsrummet”. Där utförs ju även operationer och en kropp som öppnas är en inbjudan till bakterier. De behöver inte vara direkt sjukdomsframkallande eller kunna identifieras i ett labbtest.

Honey får alltså vara i alla andra utrymmen på kliniken t ex väntrum, lager, tvättstuga, kontor och vad som nu kan finnas på kliniken – bara inte i behandlingsrummet.

De kliniker som låter personalen ta med sina djur, mest hundar, låter inte dessa komma in i behandlingsrummen, utan har dem i separata rum och med separat entré. ”Vi känner inte till någon klinik som har andra djur än det som behandlas i behandlingsrummen” skriver ärendeansvarig i mail. Sveriges Veterinärförbund har utfärdat riktlinjer kring detta med att andra djur kan få kontakt med patienterna i behandlingsrummet. Det går givetvis inte att undvika kontakt i väntrum. Finns att läsa här http://www.svf.se/Documents/S%c3%a4llskapet/Initiativ%c3%a4renden/SVS%20v%c3%a5rdhygien%20version%209%20120124.pdf Det är på 83 sidor. På sidan 59 beskrivs hanteringen av personalhundar och detsamma måste ju appliceras på andra personaldjur.

Jag har stor förståelse för att man kan bli mycket förtvivlad över motgång i domstolar. Alla som överklagar anser sig ju givetvis ha rätt! Men med lite smidighet borde kanske just detta problem kunnat lösas.
Tyvärr har dessa tusentals människor och även journalister engagerat sig utan att ifrågasätta rimligheten i påståendena. Inte heller jag har kanske alla fakta i min hand. Det finns kanske andra handlingar hos länsstyrelsen som inte är offentliga.

Förbud att överge tamdjur – hur ska det gå till?

Regeringen vill införa förbud mot att överge katter och andra tamdjur. Jag har väntat på någon sorts reaktion från SkD, men förgäves.
Den gamla djurskyddslagen är nästan 30 år gammal och mycket forskning på djurs lidande och välbefinnande har skett under dessa år. Jag skrev om det för ett tag sen. Det var Kattunionen som listat några forskningsresultat. Ska det nu äntligen bli en ny djurskyddslag?
Övergivna och förvildade katter har ett helt eget kapitel i förslaget SOU2011:75 inkl jämförelser med de andra nordiska länderna.

Samhället har ett ansvar för att ingripa till skydd för katter utan ägare. Om man inte kan hitta en person som är ansvarig för katten har länsstyrelserna en skyldighet att ingripa, eftersom katter som överges eller föds i det vilda har en mycket dålig djurvälfärd.
Så skrev någon på DN debattsida 2018-01-09.

”Är det verkligen sant att folk skaffar katt över en sommar och sedan överger dem? Jag är skeptisk, visst finns en och annan knäppskalle, …. Under mina nu över 70 levnadsår har jag aldrig stött på någon dylik individ …. Nej, jag tror inte på snacket om övergivna katter utan mer på att det är katterna som överger oss.”
Jo, kära skribent i Eskilstunakuriren, det är alldeles sant! Och inte bara under sommaren, utan året om.

Hur många är de? Siffran 100.000 har nämnts. Vissa rikstäckande djurskyddsföreningar misstänker att siffran är mycket högre. En förening gjorde en enkät och ville veta hur många kattungar djurhem hade tagit emot. Det finns nog bättre sätt att ta fram det totala antalet herrelösa.
Att länsstyrelsen eller ”någon annan” myndighet skulle ta hand om övergivna djur finner jag högst osannolikt. Polisen har nyligen befriats från det uppdraget. De har nog att göra ändå, liksom länsstyrelsen. Ansvaret lär nog även i fortsättningen ligga på ideella föreningar och enskilda. Eller som en känd företagsledare i Malmö uttryckte det när en förening begärde pengar för att kunna göra något åt kattsituationen på företagets område
”Det är er lilla hobby att ta hand om katter! En hobby måste få kosta pengar!”
”Vi vill inte ha denna hobby. Vi vill spela golf!”
Han hade en mapp kallad ”Olösliga problem” i sin dator. Nr 1 var förvildade katter. En stor eloge dock till honom. Han bidrog med många tusen när han fick situationen klar för sig. Ibland skiner solen!
Så icke igår när jag upptäckte en filmad sekvens från träning på en kinesisk cirkus. En tiger och ett lejon skulle sitta på ryggen på en häst som skulle trava runt i manegen. Hur dum får man bli! Filmen visade tre skräckslagna djur som inte begrep vitsen med det hela. Hästen, hårt uppbunden utan att kunna röra huvudet, svettades och darrade. Tigern och lejonet angrep naturligtvis de vilt sparkande benen och skötarna bankade med stora påkar på rovdjuren.
”Hästen blev inte så svårt skadad”, enligt texten. Skulle de fortsätta öva på numret tro?

Det behövs inte bara nya djurskyddslagar, som helst ska följas, utan ett helt nytt tänkande kring de mest skyddsvärda.

Ska vi försöka enas inför 2018?

I FHHK:s blogg http://bapplar.blogspot.se/ 9 december 2017 ställs frågan än en gång:
”med vilken rätt folk sitter och producerar katter varje år, ut i hemlöshet, död, och svält?”
Ungefär samma text fann jag under hösten 2016. Tar det aldrig slut.
En mardröm utan slut. Utöver alla de som tas omhand, så finns föräldrarna kvar därute – redo att ge liv åt fler. Plus många ungar som mycket snabbt får egna ungar.
Katthem och föreningar som tar hand om herrelösa katter finns det hur många som helst. Registrerade föreningar med org nr och styrelser, med revisorer som ska se till att insamlade pengar hamnar rätt, lösare sammanhållna grupper och så naturligtvis alla dessa privatpersoner som blir ofrivilliga kattägare.
Varför verkar det finnas fler informationssidor och artiklar om kattuppfödning än om hur man hanterar herrelösa och övergivna katter? Ska vi inte försöka enas om att göra 2018 till året då antalet herrelösa katter minskar istället för att öka?

Och titta vad jag fann på www.kattunionen.com !!! Länkar till många avhandlingar och examensarbeten vid Statens Lantbruksuniversitet SLU. Några handlar om just övergivna och herrelösa katter. Värt att notera, tycker åtminstone jag, är också att alla är skrivna av kvinnor. Liksom den positiva domen i Göteborgs kammarrätt i ett TNR-mål 2013-11-12 där samtliga ledamöter var kvinnor.
Saxat ur Inventering av ladugårdskatter … Vad är ladugårdskatter?
”tamkatter som lever i närhet med personer som tar på sig ett visst ansvar för utfodring av katterna och för att de har tillgång till byggnader för vila och skydd.

F d ladugårdskatt. ”Jag har bestämt mig!”

 En underkategori till ladugårdskatter/uthuskatter definieras kortfattat som huskatter som inte får vistas i bostadsutrymmen, utan enbart har tillgång till övriga byggnader eller katter som uppehåller sig på gården utan att få gå in i boningshus.
Den stora produktionen av kattungar leder till att populationen utökas, konkurrensen leder till mer aggressioner mellan katter och risken för att alla katter inte får tillgång till foder, vatten och skydd ökar.
Flera av de svarande i studien verkar anse att ladugårdskatter sköter sig själva och inte behöver ges varken mat eller veterinärvård, trots att gårdens huskatter i flera fall fick betydligt högre grad av omsorg.”
Vore intressant att veta varför det är så.
”Slutsats: Riktad information till lantbrukare angående vilka krav lagen ställer på dem som katthållare är en grundförutsättning för att uppfylla denna, då kunskapsnivån om lagstiftning gällande katter generellt sett visat sig vara bristfällig.”
Avhandlingen är från 2009 … Det är åtta år sedan! Har det gjorts någon riktad information? I vart fall ingen som hjälpt med tanke på vad FHHK skriver i sin blogg.

×