Kattprat

Oftast är det väldigt tyst i vår TNR-grupp. Ja, utom då de tror de är hungriga. Eller när de är sugna på nåt gott. Speciellt är det ju Rosa som ger hals. Vi borde döpt henne till Ljudit.  Men deras resonemang sinsemellan är desto intressantare.

Vad vite Åke säger till Stövelnisse är väl alldeles uppenbart! ”Jag vill ha din myntacigarr!” NEVER IN MY LIFE! är väl det troliga svaret.

  Fast efter några minuters allt mer närgånget insisterande så får han cigarren. Och kolla sen in pölen! Båda tycks salivera bara de tänker på kattmynta. Kan man lära dem att torka golvet tro?

 

Men vad André tänker är väl mer svårtolkat.
  Han ägnade en stund åt var och en av de två första vattenkannorna. Den tredje var klart mer intressant. Men hur tänker han? Och vad vill han? Alla tre var tomma.

”Nån spiga så in i h-e”

Satt och tittade på massorna vid fågelbordet när grannen Bengt tittade in på en kopp förmiddagskaffe. Jordnötterna är helt klart populärast bland fåglarna. Pilfinkar och talgoxar mest, men också några oidentifierade. Hackspetten skrämde bort dem alla.

”Jaha”, sa grannen medan ett förklaringens ljus spred sig över pannan. ”Ja vagna i går mores å att nån spiga så in i h-e! De e ju ingen som reparerar i närheten så jag fattade inte … De va klart han … spetten!”

Nog så riktigt tänkt. Ingen människa kan väl spika med en sådan frenesi som när en hackspett hackar på en gammal lönn.

Ansvarsfull jägare …

… på tre kursdagar?

Det är nästan så jag fått lust att gå en jägarkurs i rent studiesyfte. Alltid kan man väl lära sig något nytt och kanske förstå vad som rör sig i huvet på de som för nöjes skull vill döda det som bara vill leva.
En enkel Googling på jägarkurser gav ett oväntat positivt resultat. Inte visste jag att det fanns så många. Utbudet verkar oändligt. Även snabbkurser. Och inte billigt heller.
Studiefrämjandet skriver: ”Att jaga och fiska är ett sätt att leva närmare naturen. Det är både avkopplande och spännande, och ger dig samtidigt möjligheten att äta gott, hållbart och närproducerat.” Förvisso finns det som motvikt också många kurser och föreläsningar i t ex biodling och fågelskådning.
Men så var det ju artikeln om ”Vargskytt åtalas – skyller på orutin” i Skånskan förra veckan. Hans första skott någonsin dödade Snapphanevargen. Den som rört sig i området lång tid utan att göra någon skada på varken tamdjur eller människor.
De flesta i jaktlaget var i jaktstugan och hade lämnat den oerfarne jägaren ensam i tornet. Hur tänkte de? Ensam i skogen och så prasslar det i buskarna … Klart man skjuter då även om man inte ser hela fienden … Bara för säkerhets skull …
Vi är många som vågat gå i skogen utan bössa. Bäst att sluta med det. Inte för att det finns farliga vargar – utan rädda jägare.

Farlig?

 

Kan en katt vara mörkrädd?

Det här var tänkt att publiceras fredagen 25 januari och varför blev det inte så? Hmmm, tryckte kanske inte på publiceraknappen eller gjorde jag det? Den modige vargskytten får vi ta imorgon.

Efter gårdagens (=torsdagens) långpromenad i ostlig motvind och någon minusgrad tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av en god natts sömn. Så blev det nu inte riktigt.
01.25: mjau, MJAU, MJAU (Fritt översatt: Jag är hungrig!) Därefter ett skutt upp i sängen vid huvudänden. Stryker med tassen på näsan och brrrrtttt (betyder: Seså vakna nu!) Skuttar glatt runt min lekamen och jamar några gånger rakt in i höger öra. För husfridens skull tar jag mig under protest upp och ger honom mat. Lite mer än jag annars brukar ge vid tvåtiden med baktanken att han inte ska komma igen förrän kanske vid fem.
Somnar igen ganska snabbt och tycker jag bara precis blundat någon sekund när jag väcks av ett närmast desperat kattVRÅL vid sovrumsdörren. ”Du kan inte va hungrig nu igen!” För att inte maken också ska vakna stiger jag upp.
Klockan är 03.16 och när ljuset tänds rusar Bosse mot sandlådan. Jo, han talade ju högt och tydligt om för mig att ”Jag behöver gå på toa, men det är så mörkt så jag vågar inte gå själv!”
Gräver intensivt några gånger, tystnad och så gräv igen och så kommer han glatt skuttande. Big-thing avklarat! ”Nu vill jag bara ha mat också!”
03.45 vaknar av högljudda diskussioner på ett främmande språk nere på gatan. Tidningsbärarna.
04.16 Hopp och skutt över både maken och mig. Ett glatt kvittrande brrrttt, brrttt, brttt! ”Opp o hoppa, nu vill jag leka!”

Varje natt är inte sådan, men ibland kan jag inte låta bli att tycka att han är sötast när han sover.

Visste du detta om katter?

Oj, vad tiden går! Nyss var det ju julafton och nu är vi mitt i januari och dagen har ökat med minst en halvtimme. Det är nästan så det märks.
Visste du att katten har 32 muskler i sina öron? Vi har 6, men kan ändå inte vifta på öronen.
De påstås känna dofter med trampdynorna. Jaaa, varför inte. Läs mer och se de söta bilderna på
https://seniordeal.se/artikel/husdjur/1292/visste-du-detta-om-katter

 

God Jul!

 Den allra första julen jag bodde hos mina människor hade de tagit in en riktig gran från skogen. Jag hade aldrig sett en gran tidigare, men den var kul! Det var massor med småkryp i den. De tog liksom aldrig slut hur många jag än fångade och åt upp. De blev bara fler. En tidig morgon började en röd kula nästan högst upp att sakta röra sig. Skumt! Husse och matte var inte uppstigna – inte ens vakna. Bara lite ljus från gatlyktorna sipprade in genom persiennerna, men jag såg klart och tydligt att den rörde sig. Kunde man leka med den precis som med de på nedersta grenarna? De som inte längre hängde på de nedersta grenarna …

Ett första tag med ena tassen inne vid stammen och sedan sträckte jag mig försiktigt så högt jag kunde. Jag ville ju inte skrämmas – bara leka. Jo, det skulle nog gå även om den nu lutade oroväckande. Efter en stunds planerande och fluktande tog jag så SPRÅNGET! Satsade mot mitten ungefär … fast det var ju en massa småpinnar ivägen …
Husse och matte satte sig käpprakt upp i sängarna.
”Vad var det?” ropade de samtidigt.
Granen hade först lutat sig lugnt och stilla mot bokhyllan, sedan gled den allt snabbare utåt golvet och landade till slut i en stor pöl med vatten. Var kom nu det ifrån då? Jag räddade mig upp på soffryggen. Längst bort.
Matte var först på plats och tände ljuset. Jag försökte se oskyldig ut. Det gick nog inte så bra.
”Vad i hela världen har du för dig?”
och sedan
”Hasse, ja men lille älskade Hasse … hur är det med dig? Hur gick det till?” och sen kom hon emot mig med framsträckta händer … Då stack jag och gömde mig bakom fåtöljen.
Och sen kom husse.
”Vad i he… Hur gick det med Hasse?”
De höll på och städade och torkade en lång stund. Det blev gemensam sen frukost och granen, ja, den blev sig aldrig riktigt lik.

Mitt på eftermiddagen dukade de upp mat på soffbordet och så skulle de se på TV samtidigt som de åt lite olika konstiga saker. Det var flera saker som jag inte kände igen lukten av. Jag fick ju som vanligt lukta och smaka på allt. En liten bit av varje – på min egen tallrik. Fast inte köttbullarna som luktade så gott för det var lök i dem.

 

Borsta katter

Så här skrev foderföretaget Hill´s i ett av sina nyhetsbrev

”Att borsta kattens päls är ett bra sätt att komma nära varandra. Kattens lyckliga spinnande när du borstar mjukt och försiktigt gör det väl värt besväret. Den här månaden hjälper vi dig med din relation till Hasse genom att ge tips på bra päls- och hudvård.
Det är bäst att sköta om din katt när den är trött och avslappnad. Om den inte verkar tycka om att bli omskött, börja med lite omskötsel varje dag så kommer din katts tolerans snart att öka. Tänk på att ge mycket kärlek och uppskattning till din katt efter varje omskötsel – så kanske din katt snart ser fram emot att bli omskött med längtan!”

Jag skrev ju för ett bra tag sedan om Rosa på vårt lantställe. Hon la av sig nästan all underull under den varma sommaren. Samma gjorde Hasse, vår innekatt i stan, och det sätter ju sina spår i form av kringdrivande fluffiga hårbollar på golvet. De är inte så lätta att jaga ifatt ens med dammsugare.
Enligt Hill´s skulle alltså Hasse spinna lyckligt när jag borstar honom. Det gjorde han INTE. Han satte utan förvarning tänderna i min handled redan vid första taget. Han visste att den stackars borsten inte var skyldig. Det var jag. Nåja, tänder och tänder. Han är väldigt tandlös, men tro mig det finns kraft även i tandlösa käkar. Efter bettet, som han först inte ville släppa, började svansen piska allt mer irriterat.
Jag strök honom försiktigt över huvudet och ryggen med andra handen. Han släppte efter ett tag med en grimas och slängde med huvudet och tungan som om han ville spotta ut något. Inget gott kött det där, NEJ.
Jag försökte en gång till. Då reste han sig demonstrativt, blängde riktigt svart på mig och gick därifrån. Han stampade.

Kan det vara möjligt?

Gång på gång kan man läsa på kattföreningars hemsidor att katthem och kattföreningar svämmar över av katter eftersom man inte hittar tillräckligt många stöd- och permanenthem. Döm om min förvåning när jag i Lokaltidningen (www.lokaltidningen.se )under rubriken ”Här får hemlösa katter en ny chans” kunde läsa om ideella föreningen Katthjälpen i Malmö. De har just nu 15 katter inneboende, men att det finns plats för nästan det dubbla! Har rent utav föreningarna lyckats med information och omhändertagande? Finns det kanske inte 100.000 herrelösa katter i Sverige längre? Fan tro´t.

Den 25 november har föreningen öppet hus för allmänheten. Läs mer på www.katthjalpen.nu

Är de totalt befriade från sunt förnuft?

Hörde på Rapport igår om Ture och hans katter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/katterna-ruinerade-91-ariga-ture-har-inte-rad-med-sin-egen-begravning Att fånga in och avliva hans 21 katter kostar honom 208.693 kr! 9.937 kr per katt! Här kunde man med hjälp av en kattförening använt TNR-metoden till en avsevärt lägre kostnad.
Veterinärkostnad och kastrering högt räknat 1.500 /katt = 31.500 kr.
Resa till och från södra Sverige, där föreningarna finns, kanske lika mycket. Och Ture hade kunnat ha kvar sina älskade katter utan att de blivit fler.
Ibland hör/läser jag om liknande händelser på den skånska landsbygden där kattägande gått överstyr. Nu senast nära Gårdstånga. Låt katterna vara kvar i sitt kända revir, men kastrerade och med tillsyn enligt lag. Tvinga dem inte att bli innekatter till varje pris.