Är de totalt befriade från sunt förnuft?

Hörde på Rapport igår om Ture och hans katter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/katterna-ruinerade-91-ariga-ture-har-inte-rad-med-sin-egen-begravning Att fånga in och avliva hans 21 katter kostar honom 208.693 kr! 9.937 kr per katt! Här kunde man med hjälp av en kattförening använt TNR-metoden till en avsevärt lägre kostnad.
Veterinärkostnad och kastrering högt räknat 1.500 /katt = 31.500 kr.
Resa till och från södra Sverige, där föreningarna finns, kanske lika mycket. Och Ture hade kunnat ha kvar sina älskade katter utan att de blivit fler.
Ibland hör/läser jag om liknande händelser på den skånska landsbygden där kattägande gått överstyr. Nu senast nära Gårdstånga. Låt katterna vara kvar i sitt kända revir, men kastrerade och med tillsyn enligt lag. Tvinga dem inte att bli innekatter till varje pris.

Ännu ett offer

Vackre, vänlige, kolsvarte Kahli sågs senast onsdag 24 oktober på kvällen. Då var han som vanligt och stod på bakbenen och buffade med hjässan mot allt som fanns ovanför. Händer, matskålar … Den följande fredag-lördag syntes han inte till, inte heller när jag återkom till vårt lantställe på tisdagen. Samma eftermiddag såg jag något som liknade en jordhög vid grannens häck. En jordhög där ?!?!!! Hur ???
Nej, det var Kahli. Förmodligen påkörd. Trafikdödad på en väg med max fem bilar i låg hastighet i vardera riktningen per dag. Inga synliga skador.

Min vackre Kahli som älskade att skrubba

ryggen i fågelbadet.

 

 

Stel, genomblöt, kall och ensam dog han nära hemmet – nära räddningen.

 

Stannade till och sköt katt

Så står det i Metro idag https://www.metro.se/artikel/stannade-till-och-skottskadade-katt-som-tvingades-avlivas

Att en ny djurskyddslag ska träda ikraft i maj 2019 har jag inte riktigt noterat förrän igår när jag läste Tidningen Djurskyddet. Den är en ramlag och innehåller inga detaljer – de kommer i tillämpningar och förordningar.

Det känns väl positivt efter många års utredande, men …
”Den här lagstiftningen är väldigt tydlig i att man får omhänderta och avliva husdjur som ägaren inte kan hålla reda på”. Sagt av Isak From (S) i en debatt med Jens Holm (V). Det var väl inte riktigt det som alla remisskrivelser från ”förvildade-katt-föreningar” gick ut på. Vi får fortsätta att vänta på detaljerna.
Isak, Jens och andra sa naturligtvis mycket mer. Läs på vidare på http://tidningen.djurskyddet.se/2018/06/en-ny-djurskyddslag-ar-klubbad/

Vad är REDE?

Jag fick en e-post från jeanette.polsater@djurskyddet.se igår.

”Vad är REDE?
REDE – Respekt Empati Djur Etik är ett djurinriktat värdegrundsmaterial som hjälper barn att utveckla sin empati. Materialet riktar sig lärare och pedagoger och det finns i två ålderskategorier; förskolan 1- 6 år (Mini-REDE) och skolan årskurs F-5 (REDE). Det är anpassat efter läroplanen och har sin grund i forskning kring empatisk utveckling och relationen mellan människa och djur.  REDE-materialet är ett långsiktigt djurskyddsarbete som har används flitigt av lärare och pedagoger runt om i Sverige sedan 2007.”
Läs mer på https://rede.se/

De kommer att finnas på läromedelsmässan 18 – 19 oktober 2018
Tid: 09:00 – 16:30
Plats: Malmömässan

”Sätt på kaffet! Vi tar med oss fikabröd och kommer ut till din arbetsplats! Där drar vi en 20-minuters presentation om REDE för dig och kollegorna – helt kostnadsfritt
Målet är att så många pedagoger som möjligt ska få höra talas om REDE och bli inspirerade att börja arbeta med materialet. Besöket tar 20 minuter – vi samlas förslagsvis i ert fikarum där vi under avslappnade former berättar om materialet. Vi behöver ingen projektor eller annan utrustning.
Fika med REDE är en tidsbegränsad kampanj för förskolor och skolor inom Sverige.  Gör en intresseanmälan för din arbetsplats innan 30 november! Tipsa gärna närliggande förskolor och skolor om ni har möjlighet – då vi prioriterar städer där vi kan göra flera besök.”
Anmälan och mer information finns på https://rede.se/kurser/kampanj-fika-med-rede/

Kosmiskt nedfall

Sent i söndags eftermiddag stod jag och vattnade några nysatta buskar med regnvatten från de överfulla tunnorna. Det är ju så fuktigt att det rinner till många liter per natt från taken. Plötsligt föll något ner alldeles bredvid mig – en död mus! Hur i hela världen!???? En skata kraxade irriterat en stund senare. Hade den tappat sitt byte? Eller kan det falla döda möss från en klarblå himmel?

Må så vara med det, men jag kom att tänka på de två små mössen, som var ute på en skön skogspromenad. De gick där sida vid sida och njöt när plötsligt en fladdermus kom flygande.
”Åhhh, titta!”, pep den ena lilla musen, ”En ängel!”

Oscar med öronen

Minns ni Oscar, som jag skrev om 9 och 10 juli 2017? Han hade då uppenbara problem med sitt vänsteröra. Eftersom några av de andra hade öronskabb tog jag för givet att han också hade det, men en koll hos veterinären visade blodöra. Snabbt tråcklades öronlappen ihop och han tillfrisknande på någon vecka.

I onsdags förmiddag var han inte hemma när vi kom till vårt lantställe. Han kom vid 14-tiden och såg oerhört lidande och hjälpsökande ut. Insidan av höger öra var ett enda blött kladd. Flikigt i ytterkanten ner mot kinden. En stor varliknande gul klump syntes tydligt. Han kämpade förtvivlat för att inte få örat rengjort. Det luktade vidrigt.
Jag var ganska säker på att även detta var ett blodöra, som han kliat sönder. Beskrev tillståndet för veterinären Jiri Hospes och fick följande svar
”Det finns två möjligheter: antingen låter du honom vara eller behandlar vi!”
?!!!?? Jo, han sa vi! Att låta stackars Oscar leva med den uppenbart stora smärtan och obehaget fanns bara inte på kartan. Tid fixades halvannan timme senare.
Eftersom Oscar inte är riktigt bekväm med veterinärbesök fick han en lätt narkos och efter rengöring såg örat ut så här.
  Ett ”snitt” på ca 2 cm framifrån som han inte kunnat tillfoga sig själv. Inget blodöra alltså, utan en slagsmålsskada. Lille korte Oscar som inte gör en fluga förnär! Vem är den skyldige?
Den gula varklumpen då? Det var öronbrosket. Hud och päls var bortslitet och eftersom skadan var gammal (kan ha inträffat dagen innan) gick den inte att sy samman.
Efter den, enligt Oscar, upprörande behandlingen med transport i liten klämbur, veterinär behandling och ytterligare transport hem var han så trött att han somnade med näsan i maten. Morgonen efter var han nästan som vanligt och försvann ut efter frukost och kom tillbaka för kvällsmål. Då mådde han väldigt mycket bättre och ville till och med leka!
Ja, sånt kan hända med ute-/ inne katter. Skador sker även om det är kilometrar till närmsta stora väg.

Veterinären visade en artikel som handlade om vilka skador och sjukdomar som kan drabba innekatter jämfört med utekatter. Det tar vi en annan dag.

 

Djurskydd i klinik

I dagens SkD kan vi läsa bl a om oseriösa uppfödare under rubriken ”Parade sin hund vid tio månaders ålder – frias”. Frias från ”det värsta ärendet som hon (=djurskyddsinspektören) har stött på vad beträffar överanvändandet av en tik vid avel”. Och hur många sådana finns det i undanskymda hus och lägenheter? En veterinär slog larm då hon skulle besiktiga valparna, men ”Tingsrätten friar paret helt både vad gäller aveln och åklagarens påstående om att de har brustit i tillsyn”. Brottet anses preskriberat – det hade anmälts för sent.

Att anmäla ett missförhållande gällande djur, eller för den delen människor, är inte helt lätt varken för en behandlande veterinär eller privatperson. Därför har Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap tagit fram riktlinjerna Djurskydd i kliniken – Hantering av djurskyddsfall i smådjursklinisk verksamhet. Riktlinjerna är naturligtvis avsedda för veterinärer och för alla djurslag, men en del kan användas även av privatpersoner. Framför allt det avsnitt som handlar om dokumentation i form av foto. Foto måste finnas på hela djuret och inte enbart på den aktuella skadan. Djuret måste också kunna identifieras. Hela broschyren finns här
http://www.svf.se/Documents/S%C3%A4llskapet/SVS-projekt/Riktlinje%20Djurskydd%20i%20kliniken%20%E2%80%93%20hantering%20av%20djurskkyddsfall%20i%20sm%C3%A5djursklinisk%20verksamhet.pdf

För övrigt anser jag att det borde finnas djurpolis och domstolar med djurkunniga jurister så vi slipper dessa friande domar eller minimala straff i helt uppenbara vanvårdsfall.

Om nedsatta fötter

Jag återkommer igen till att kattföreningarna går på knä.

Fann en avhandling av Anna Jönsson från 2012 där hon skriver att Alla organisationerna är ense om att det dock troligen aldrig går att få för många platser med tanke på det antal hemlösa katter som finns idag.” Det handlar om Göteborg och 2012! Har läget förändrats? Nej, tydligen inte eftersom man det senaste året nämner 150.000 herrelösa katter i Sverige mot tidigare 100.000. Ingen vet naturligtvis. Däremot verkar de aktiva i olika föreningar allt tröttare. Medelåldern verkar vara hög. Svag återväxt. Allt arbete görs utan ersättning, snarare tvärtom.
Fötter har satts ner vid ett flertal tillfällen av utmattade volontärer och privatpersoner. Nu senast var det i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/qndGMO/jennie-raddar-overgivna-katter-inget-som-forandras
Utredaren av nya djurskyddslagen Eva Eriksson satte ner en fot i tidningen Kattliv nr 1:2010 och menade att ”det är viktigt att samhället skickar signal om att den som tar hand om en katt också har ett ansvar för den”. Har samhället gjort det tillräckligt kraftfullt under de nästan åtta år som gått?
Föreningen Höörs Hemlösa Katter (FHHK) har intagningsstopp pga utmattning mm och Smålandskatten suckar likaså och överväger att lämna verksamheten. Om alla dessa ideella föreningar för herrelösa katter gör allvar av att dra ner på eller lämna verksamheten, vad händer då?
Det kommer att bli en ”explosion” av övergivna katter och kattungar. Det kommer att ta något år innan de är lika många som då jag själv blev involverad i de oönskades värld för 10 år sedan.

Information har gjort nytta. Kattens status har hos höjts i vart fall hos de som är kapabla att ta till sig information och har en vilja att lära nytt.
TNR är de övergivna och förvildade katternas bästa vän, men motståndet mot TNR är fortfarande stort. Man skyller på att de kanske inte kan få regelbunden tillsyn 2 ggr per dag. Eller som veterinärförbundets förre ordförande Johan Beck-Friis uttryckte det ”Hur kan man utöva tillsyn över katter man inte ser!” Det tyder på grav okunnighet om både katter och kattföreningars verksamhet i TNR-grupper. Utan TNR har de ingen tillsyn alls!

SVEKATT skickade ut en enkät 2015 till katthemmen i Sverige med frågan: Hur många katttungar under 6 mån ålder tog katthemmen hand om?
87 katthjälpsorganisationer svarade att de tagit hand om och placerat 4.600. ”Om alla svarat hade det hamnat runt 6.000!” enligt SVEKATT.

Jag har fått indikationer på att KATTUNIONEN vill göra en ny undersökning. Vilka uppgifter tycker NI behövs för att få ett bättre underlag för antalet 100.000 eller 150.000?

Vargattacken

Jag har under sommarens hetaste dagar läst boken Vargattacken av Lars Berge. Ni minns kanske Kolmården 17 juni 2012 då en av vargguiderna hittades död i hägnet. Det hände exakt en vecka innan jag själv bokat in mig för att klappa vargar … Den resan blev ju liksom inställd och ingen besökare har efter attacken fått besöka varghägnet.
Det är en intressant reportagebok med flera fasansfulla beskrivningar av människans syn på och hantering av vargar i historien och också i nutid, men författaren refererar också till ett otal studier som gjorts av vargar i det vilda, vargar i djurparker och vargar som husdjur. Men ingen tycks ha tagit till sig det tydliga budskapet i dessa – vargar kan inte jämföras med hundar. Det finns en bild av dem som ofarliga och gosiga husdjur bara man tar hand om dem som ungar, men också som onda, listiga och opålitliga. Det går inte att förmänskliga djur. Låt dem få vara djur. Många gånger är de klokare än vi.
Författaren jämför en vild vargflocks revir med en fotbollsplan. Den inhägnad som Kolmårdens åtta vargar vistades i motsvarar då ett frimärke! Betänk det: åtta stycken kastrerade hanvargar i sina bästa ynglingaår! Bara det är onaturligt. En vargflock består av honor och hanar i olika åldrar, som rör sig över enorma områden.
Är då alla dessa akademiska avhandlingar och andra studier så lättillgängliga? Nej, och hade de ansvariga och vargguiderna tagit till sig den kunskapen? Tveksamt. Man ville göra människor till en del av vargflocken. Kanske hade det också gått om de varit fria ute i naturlig omgivning, men instängda på ett frimärke … Eller kanske om de varit färre i sin inghägnad.

×