Visste du detta om katter?

Oj, vad tiden går! Nyss var det ju julafton och nu är vi mitt i januari och dagen har ökat med minst en halvtimme. Det är nästan så det märks.
Visste du att katten har 32 muskler i sina öron? Vi har 6, men kan ändå inte vifta på öronen.
De påstås känna dofter med trampdynorna. Jaaa, varför inte. Läs mer och se de söta bilderna på
https://seniordeal.se/artikel/husdjur/1292/visste-du-detta-om-katter

 

God Jul!

 Den allra första julen jag bodde hos mina människor hade de tagit in en riktig gran från skogen. Jag hade aldrig sett en gran tidigare, men den var kul! Det var massor med småkryp i den. De tog liksom aldrig slut hur många jag än fångade och åt upp. De blev bara fler. En tidig morgon började en röd kula nästan högst upp att sakta röra sig. Skumt! Husse och matte var inte uppstigna – inte ens vakna. Bara lite ljus från gatlyktorna sipprade in genom persiennerna, men jag såg klart och tydligt att den rörde sig. Kunde man leka med den precis som med de på nedersta grenarna? De som inte längre hängde på de nedersta grenarna …

Ett första tag med ena tassen inne vid stammen och sedan sträckte jag mig försiktigt så högt jag kunde. Jag ville ju inte skrämmas – bara leka. Jo, det skulle nog gå även om den nu lutade oroväckande. Efter en stunds planerande och fluktande tog jag så SPRÅNGET! Satsade mot mitten ungefär … fast det var ju en massa småpinnar ivägen …
Husse och matte satte sig käpprakt upp i sängarna.
”Vad var det?” ropade de samtidigt.
Granen hade först lutat sig lugnt och stilla mot bokhyllan, sedan gled den allt snabbare utåt golvet och landade till slut i en stor pöl med vatten. Var kom nu det ifrån då? Jag räddade mig upp på soffryggen. Längst bort.
Matte var först på plats och tände ljuset. Jag försökte se oskyldig ut. Det gick nog inte så bra.
”Vad i hela världen har du för dig?”
och sedan
”Hasse, ja men lille älskade Hasse … hur är det med dig? Hur gick det till?” och sen kom hon emot mig med framsträckta händer … Då stack jag och gömde mig bakom fåtöljen.
Och sen kom husse.
”Vad i he… Hur gick det med Hasse?”
De höll på och städade och torkade en lång stund. Det blev gemensam sen frukost och granen, ja, den blev sig aldrig riktigt lik.

Mitt på eftermiddagen dukade de upp mat på soffbordet och så skulle de se på TV samtidigt som de åt lite olika konstiga saker. Det var flera saker som jag inte kände igen lukten av. Jag fick ju som vanligt lukta och smaka på allt. En liten bit av varje – på min egen tallrik. Fast inte köttbullarna som luktade så gott för det var lök i dem.

 

Borsta katter

Så här skrev foderföretaget Hill´s i ett av sina nyhetsbrev

”Att borsta kattens päls är ett bra sätt att komma nära varandra. Kattens lyckliga spinnande när du borstar mjukt och försiktigt gör det väl värt besväret. Den här månaden hjälper vi dig med din relation till Hasse genom att ge tips på bra päls- och hudvård.
Det är bäst att sköta om din katt när den är trött och avslappnad. Om den inte verkar tycka om att bli omskött, börja med lite omskötsel varje dag så kommer din katts tolerans snart att öka. Tänk på att ge mycket kärlek och uppskattning till din katt efter varje omskötsel – så kanske din katt snart ser fram emot att bli omskött med längtan!”

Jag skrev ju för ett bra tag sedan om Rosa på vårt lantställe. Hon la av sig nästan all underull under den varma sommaren. Samma gjorde Hasse, vår innekatt i stan, och det sätter ju sina spår i form av kringdrivande fluffiga hårbollar på golvet. De är inte så lätta att jaga ifatt ens med dammsugare.
Enligt Hill´s skulle alltså Hasse spinna lyckligt när jag borstar honom. Det gjorde han INTE. Han satte utan förvarning tänderna i min handled redan vid första taget. Han visste att den stackars borsten inte var skyldig. Det var jag. Nåja, tänder och tänder. Han är väldigt tandlös, men tro mig det finns kraft även i tandlösa käkar. Efter bettet, som han först inte ville släppa, började svansen piska allt mer irriterat.
Jag strök honom försiktigt över huvudet och ryggen med andra handen. Han släppte efter ett tag med en grimas och slängde med huvudet och tungan som om han ville spotta ut något. Inget gott kött det där, NEJ.
Jag försökte en gång till. Då reste han sig demonstrativt, blängde riktigt svart på mig och gick därifrån. Han stampade.

Kan det vara möjligt?

Gång på gång kan man läsa på kattföreningars hemsidor att katthem och kattföreningar svämmar över av katter eftersom man inte hittar tillräckligt många stöd- och permanenthem. Döm om min förvåning när jag i Lokaltidningen (www.lokaltidningen.se )under rubriken ”Här får hemlösa katter en ny chans” kunde läsa om ideella föreningen Katthjälpen i Malmö. De har just nu 15 katter inneboende, men att det finns plats för nästan det dubbla! Har rent utav föreningarna lyckats med information och omhändertagande? Finns det kanske inte 100.000 herrelösa katter i Sverige längre? Fan tro´t.

Den 25 november har föreningen öppet hus för allmänheten. Läs mer på www.katthjalpen.nu

Är de totalt befriade från sunt förnuft?

Hörde på Rapport igår om Ture och hans katter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/katterna-ruinerade-91-ariga-ture-har-inte-rad-med-sin-egen-begravning Att fånga in och avliva hans 21 katter kostar honom 208.693 kr! 9.937 kr per katt! Här kunde man med hjälp av en kattförening använt TNR-metoden till en avsevärt lägre kostnad.
Veterinärkostnad och kastrering högt räknat 1.500 /katt = 31.500 kr.
Resa till och från södra Sverige, där föreningarna finns, kanske lika mycket. Och Ture hade kunnat ha kvar sina älskade katter utan att de blivit fler.
Ibland hör/läser jag om liknande händelser på den skånska landsbygden där kattägande gått överstyr. Nu senast nära Gårdstånga. Låt katterna vara kvar i sitt kända revir, men kastrerade och med tillsyn enligt lag. Tvinga dem inte att bli innekatter till varje pris.

Ännu ett offer

Vackre, vänlige, kolsvarte Kahli sågs senast onsdag 24 oktober på kvällen. Då var han som vanligt och stod på bakbenen och buffade med hjässan mot allt som fanns ovanför. Händer, matskålar … Den följande fredag-lördag syntes han inte till, inte heller när jag återkom till vårt lantställe på tisdagen. Samma eftermiddag såg jag något som liknade en jordhög vid grannens häck. En jordhög där ?!?!!! Hur ???
Nej, det var Kahli. Förmodligen påkörd. Trafikdödad på en väg med max fem bilar i låg hastighet i vardera riktningen per dag. Inga synliga skador.

Min vackre Kahli som älskade att skrubba

ryggen i fågelbadet.

 

 

Stel, genomblöt, kall och ensam dog han nära hemmet – nära räddningen.

 

Stannade till och sköt katt

Så står det i Metro idag https://www.metro.se/artikel/stannade-till-och-skottskadade-katt-som-tvingades-avlivas

Att en ny djurskyddslag ska träda ikraft i maj 2019 har jag inte riktigt noterat förrän igår när jag läste Tidningen Djurskyddet. Den är en ramlag och innehåller inga detaljer – de kommer i tillämpningar och förordningar.

Det känns väl positivt efter många års utredande, men …
”Den här lagstiftningen är väldigt tydlig i att man får omhänderta och avliva husdjur som ägaren inte kan hålla reda på”. Sagt av Isak From (S) i en debatt med Jens Holm (V). Det var väl inte riktigt det som alla remisskrivelser från ”förvildade-katt-föreningar” gick ut på. Vi får fortsätta att vänta på detaljerna.
Isak, Jens och andra sa naturligtvis mycket mer. Läs på vidare på http://tidningen.djurskyddet.se/2018/06/en-ny-djurskyddslag-ar-klubbad/

Vad är REDE?

Jag fick en e-post från jeanette.polsater@djurskyddet.se igår.

”Vad är REDE?
REDE – Respekt Empati Djur Etik är ett djurinriktat värdegrundsmaterial som hjälper barn att utveckla sin empati. Materialet riktar sig lärare och pedagoger och det finns i två ålderskategorier; förskolan 1- 6 år (Mini-REDE) och skolan årskurs F-5 (REDE). Det är anpassat efter läroplanen och har sin grund i forskning kring empatisk utveckling och relationen mellan människa och djur.  REDE-materialet är ett långsiktigt djurskyddsarbete som har används flitigt av lärare och pedagoger runt om i Sverige sedan 2007.”
Läs mer på https://rede.se/

De kommer att finnas på läromedelsmässan 18 – 19 oktober 2018
Tid: 09:00 – 16:30
Plats: Malmömässan

”Sätt på kaffet! Vi tar med oss fikabröd och kommer ut till din arbetsplats! Där drar vi en 20-minuters presentation om REDE för dig och kollegorna – helt kostnadsfritt
Målet är att så många pedagoger som möjligt ska få höra talas om REDE och bli inspirerade att börja arbeta med materialet. Besöket tar 20 minuter – vi samlas förslagsvis i ert fikarum där vi under avslappnade former berättar om materialet. Vi behöver ingen projektor eller annan utrustning.
Fika med REDE är en tidsbegränsad kampanj för förskolor och skolor inom Sverige.  Gör en intresseanmälan för din arbetsplats innan 30 november! Tipsa gärna närliggande förskolor och skolor om ni har möjlighet – då vi prioriterar städer där vi kan göra flera besök.”
Anmälan och mer information finns på https://rede.se/kurser/kampanj-fika-med-rede/

Kosmiskt nedfall

Sent i söndags eftermiddag stod jag och vattnade några nysatta buskar med regnvatten från de överfulla tunnorna. Det är ju så fuktigt att det rinner till många liter per natt från taken. Plötsligt föll något ner alldeles bredvid mig – en död mus! Hur i hela världen!???? En skata kraxade irriterat en stund senare. Hade den tappat sitt byte? Eller kan det falla döda möss från en klarblå himmel?

Må så vara med det, men jag kom att tänka på de två små mössen, som var ute på en skön skogspromenad. De gick där sida vid sida och njöt när plötsligt en fladdermus kom flygande.
”Åhhh, titta!”, pep den ena lilla musen, ”En ängel!”

Oscar med öronen

Minns ni Oscar, som jag skrev om 9 och 10 juli 2017? Han hade då uppenbara problem med sitt vänsteröra. Eftersom några av de andra hade öronskabb tog jag för givet att han också hade det, men en koll hos veterinären visade blodöra. Snabbt tråcklades öronlappen ihop och han tillfrisknande på någon vecka.

I onsdags förmiddag var han inte hemma när vi kom till vårt lantställe. Han kom vid 14-tiden och såg oerhört lidande och hjälpsökande ut. Insidan av höger öra var ett enda blött kladd. Flikigt i ytterkanten ner mot kinden. En stor varliknande gul klump syntes tydligt. Han kämpade förtvivlat för att inte få örat rengjort. Det luktade vidrigt.
Jag var ganska säker på att även detta var ett blodöra, som han kliat sönder. Beskrev tillståndet för veterinären Jiri Hospes och fick följande svar
”Det finns två möjligheter: antingen låter du honom vara eller behandlar vi!”
?!!!?? Jo, han sa vi! Att låta stackars Oscar leva med den uppenbart stora smärtan och obehaget fanns bara inte på kartan. Tid fixades halvannan timme senare.
Eftersom Oscar inte är riktigt bekväm med veterinärbesök fick han en lätt narkos och efter rengöring såg örat ut så här.
  Ett ”snitt” på ca 2 cm framifrån som han inte kunnat tillfoga sig själv. Inget blodöra alltså, utan en slagsmålsskada. Lille korte Oscar som inte gör en fluga förnär! Vem är den skyldige?
Den gula varklumpen då? Det var öronbrosket. Hud och päls var bortslitet och eftersom skadan var gammal (kan ha inträffat dagen innan) gick den inte att sy samman.
Efter den, enligt Oscar, upprörande behandlingen med transport i liten klämbur, veterinär behandling och ytterligare transport hem var han så trött att han somnade med näsan i maten. Morgonen efter var han nästan som vanligt och försvann ut efter frukost och kom tillbaka för kvällsmål. Då mådde han väldigt mycket bättre och ville till och med leka!
Ja, sånt kan hända med ute-/ inne katter. Skador sker även om det är kilometrar till närmsta stora väg.

Veterinären visade en artikel som handlade om vilka skador och sjukdomar som kan drabba innekatter jämfört med utekatter. Det tar vi en annan dag.