Seniorhunden Kompis historia och varför Du ska tänka positivt till att adoptera en seniorhund

Detta är berättelsen om 11-åriga seniorhunden Kompis, men även till alla andra seniorhundar som just nu är i en liknade situation som Kompis var i samt till dig som har funderingar på adoptera en hund – varför inte adoptera en seniorhund?

Kompis har haft ett okej liv, men det hade kunnat vara bättre och mer ”levande”.
Kompis, en blandning emellan Bordercollie och Labrador, kom till sin husse som valp. Kompis husse levde ett enkelt liv i en husvagn någonstans i Skåne. Husse var en av de utsatta i samhället kan man säga, men hans allra allra bästa kompis var Kompis. Han skötte Kompis så gott han kunde med de han hade och ägde och gjorde aldrig Kompis illa.

Foto: Privat

I början av året började Kompis husses hälsa bli allt sämre att det blev tillslut sjukhus och i februari/mars fick föreningen VOOV ett samtal från socialjouren där de fick veta att en ensam hund fanns i en campingvagn och med hjälp av VOOV blev hunden omhändertagen. Föreningen VOOV arbetar egentligen inte med just sådana här ärenden, men de kunde ju inte blunda och lämna en ensam hund.

Några månader senare i april fick VOOV veta att Kompis husse gått bort i mars. VOOV fick efter lite påtryckningar ett nummer till anhöriga som inte hade en aning om vart Kompis tagit vägen reda på vart Kompis var och att han nu fanns i ett jourhem, men Kompis behövde ett permanent hem.

Med hjälp av föreningen VOOV samt anhöriga till husse som gått bort gjorde man en en omplaceringsannons, samt att VOOV emellan jourhem och nu sökande av permanent hem, gjort en rejäl seniorkontroll på Kompis samt betalat med föreningens pengar för dessa kostnader samt chippning för att se att Kompis inte plågades av någon sjukdom eller så.
Så här såg annonsen ut i början av junimånad;

Foto: Privat

Omplaceringsannonsen sattes ut på sociala medier bland annat hos veterinärsidor och hos oss på Husdjurshjälpen.Skåne. Många blev kära i bilden på Kompis och annonsen delades flitigt.

Foto: Privat

Efter ett par dagar kom en uppdatering – troligen hade Kompis fått ett nytt hem!
Vi på Husdjurshjälpen.Skåne blev så glada för vi vet att det finns många organisationer där ute som jobbar med omplaceringar och som har det jätte svårt att finna nytt hem till seniorhundar – så vi trodde absolut inte att det skulle gå så fort.

Idag lever Kompis med två andra hundar och ett antal katter och tycker livet är löjligt mysigt. Han går på medicin för sin artos – en del dagar är mer lugna än andra – men han har upptäckt så mycket nya saker och anpassat sig oerhört till sin nya miljö på en mycket kort tid. Då han knappt har några tänder kvar pga förslitningar, så vägrade han först att äta, men detta har gjort att han tappat några kilo, vilket inte gjorde honom ont, och när han sen blev erbjuden blött foder då var det inga problem. Nu lever han glada seniordagar i sitt nya hem!

10 skäl till att adoptera en äldre hund

  1. De är oftast självständiga
  2. De har varit ,ed länge men är fortfarande redo för ett nya äventyr
  3. Jo, äldre hundar kan också lära sig nya saker
  4. De har massor av kärlek kvar att ge
  5. De tuggar inte på dina mattor
  6. De är rumsrena (om de inte har problem med prostatan eller njurar)
  7. De vet vad de får leka med – sina leksaker och inte dina nya skor eller möbler
  8. När du sover så sover även hunden
  9. De är utmärkta sällskapshundar för alla och kan kräva varierande motion
  10. De slutar aldrig att visa sin tacksamhet och uppskattning mot dig som har erbjudit ett kärleksfullt hem

Vad kan vi då göra för våra gamlingar?

Personligen tycker vi att man ska satsa på ett bra seniorfoder. Under stora delar av hundens vuxna liv kan hunden äta nästan vad som helst, men när den är gammal ska den ha ett bra seniorfoder. Det går att ge hunden glukosaminer för lederna. Det är ett fodertillskott som fungerar bäst på hundar som har lindrig till måttlig artros.

Den har motsvarande smärtstillande effekt som tex Ipren, men har inte alls så många biverkningar som Ipren och liknande preparat. Om glukosaminer inte har tillräcklig effekt, finns utmärkta smärtstillande och antiinflammatoriska medel som kan ge hunden ett utmärkt liv under många år, t ex Rimadyl. Det är bättre att behandla sin hund med mediciner så den inte har ont än att låta den gå och ha ont bara för att man inte tycker om att ge den mediciner. Smärtan och stelheten leder till mer artros och till att hunden liv förkortas. Vi tycker också att man ska vara försiktig med att utsätta hunden för kyla, men framför allt drag. Kyla klarar nästan alla djur, men fukt är inte nyttigt. Till exempel kan utekaniner och får som går ute klara sträng kyla, men fukt kan orsaka stora hälsobekymmer.

Vad gäller den gamla hunden tycker vi att den vid fukt och kyla och utevistelse bör utrustas med ett ordentligt täcke. När jag säger ordentligt så betyder det att det bör uppfylla vissa kriterier. Dels så ska det gå långt upp på halsen, dels ska det gå så långt bak att det täcker svansroten. Ofta sätter sig artros i ländryggen, vilket gör att täcken som slutar för långt upp på ryggen inte fyller sin funktion. Täcket bör även gå ner en bit på benen. Vad gäller frambenen så bör den helst gå ner mot och skydda armbågen, eftersom det är ett ställe som många hundar har artros i.

Men framförallt – kolla upp att det gjorts en seniorkontroll på hunden!

För övrigt tycker vi att man ska passa på och NJUTA av sin gamling. Tänk vad bekvämt det är med en familjemedlem som nästan kan läsa ens tankar och som älskar en oavsett vad man gör. Och tänk vad otroligt jobbigt det är med en liten valp som flyger och flänger i ens gardiner och tuggar sönder allt så fort man tittar bort i några sekunder.

Vi hoppas att med Kompis solskenshistoria och med övrig information har gjort att du kan tänka dig att adoptera en seniorhund och inte enbart en valp eller unghund.

Vi vill säga Tusen tack till föreningen VOOV Malmö/Skåne som hjälpt oss på Husdjurshjälpen.Skåne att få kontakt med Kompis anhöriga och nuvarande hem för förfrågan om tillåtelse att få berätta om Kompis livshistoria.
Tack till Kompis anhöriga och nuvarande hem för tillåtelse att skriva och berätta om Kompis livshistoria.
Till sist vill vi önska Kompis all lycka resterande av ditt liv! Njut!

Vill Ni läsa mer om VOOV Malmö/Skåne och stötta dem är länken här nedan;

VOOV Malmö

Räddningsaktion i hård vind utanför Kristianstad som slutade med solsken i varenda ens hjärta

Vid halv elva-tiden igår den 15 mars fick jag ett förtvivlat samtal av en god vän till mig. Pernilla berättade att hennes brors hund var försvunnen. Hon sa att hunden Kinna, var en Jack Russel/Dansk svenskgårdshund och ca 5 år gammal. Hon försvann i närheten av sitt hem, vid försvinnandet stannade hennes son kvar, vilket var konstigt. Hon bar ett turkost halsband på sig.
Kinna hade varit försvunnen i snart 1 dygn och man hade varit ute och letat och ropat, tagit med hennes son ut, men inga spår. De var förtvivlade. Vad skulle de kunna göra nu? Hon berättade att hennes bror Peter var ute och letade nu igen.

Jag förslog till Pernilla att vi började med att göra en efterlysning på Kinna hos oss på Husdjurshjälpen.Skåne. Lägga ut något som doftade den person Kinna gillade allra mest där Kinna sågs sist, lägga ut en efterlysning på Blocket samt fortsätta att leta och ropa tillsammans med Kinnas son. Vi bestämde att vi skulle höras inom kort igen.

Det tog ca 20 minuter sen ringde telefonen igen.
Peter hade nu hört Kinna och lokaliserat skallen till ett stenröse. Problemet var nu att det var inte vilket stenröse som helst utan STENRÖSE!
Man behövde nu få hjälp att ta undan sten för sten både av människor men också av traktor eller fler traktorer och Räddningstjänsten.

Notis från Kristianstadsbladet 170316

Jag skrev ut på efterlysningen att man önskade att folk kunde komma och hjälpa till samt kontaktade min sambo och bad han köra dit också.

När min sambo anländer är räddningstjänsten redan på plats samt ett antal personer till, eldsjälar och ägare. Dock får räddningstjänstpersonalen order att dra sig tillbaka från högre instanser, när personalen begär att få sätta in lite mer avancerad material.
Då anländer Jörgens Bonna Service med en traktor med ”klo” (ursäkta, vet faktiskt inte vad det heter).

Foto: Chatarina Björklund
Foto: Jörgen S
Foto: Chatarina Björklund
Foto: Jörgen S

I den hårda vind kämpade en handfull människor att försöka höra vart i stenröset Kinna befann sig samt plocka sten för sten och hindra eventuellt ras som hade kunnat krossa henne.
Efter nästa 4 timmars kämpande i denna hårda vind, mellan hopp och förtvivlan, lyfts en ny sten och då skriker Magnus (en av eldsjälarna) ”Jag ser henne”. Och efter det tar det inte lång tid innan Kinna är fri och räddad.

Foto: Jörgen S

LYCKA VAR TOTAL!
Lite små blessyrer här och där syntes på henne. Hon var törstig men glad.

Idag, den 16 mars fick jag besked av ägaren Peter att Kinna mår helt osannolikt bra efter gårdagens räddningsaktion. Lite mer trött än vanligt på kvällen, men vem var inte det av dom som deltog ute på fältet?

Foto: Peter Nilsson

TUSEN TACK ALLA SOM PÅ NÅGOT SÄTT DELTOG I RÄDDNINGSAKTIONEN – EN RIKTIG SOLSKENSHISTORIA TROTS HÅRD VIND. 

 

 

 

** CHAUFFÖREN ÄR HITTAD ** Lastbilschaufför med stort hjärta sökes efter att ha räddat två hundar på E65

Foto: Privat

170205 kl 19.40

CHAUFFÖREN HAR KONTAKTAT ÄGARNA

 

170204

Du lastbilschaufför som idag den 4 februari ca kl 9.00 körde på väg E 65 och stannade av all trafik med din lastbil för att rädda Greki och Noel från att bli påkörda strax före Malmö, så att en bilist kunde fånga in dem och lämna in dem på Djursjukhuset i Malmö – Du ska ha en stor eloge för all din hjälp. 💐

Ägaren till Greki och Noel vill gärna att Du ger Dig till känna och de vill tacka Dig personligen för det Du gjorde.

Ägaren nås på mobil 0736-698123

Försvunnen hund var stulen – efter 1 månad blev saknaden till lycka

Foto: Privat

I slutet av november 2016 försvann en mellanstor hund i nordvästra Skåne.
Man letade runt om staketet om hon har kommit igenom där, men inga hål eller gropar hittades och att tränga sig igenom staketet var omöjligt. Hon har aldrig visat sig rymningsbenägen heller. Man satte upp efterlysningslappar, la upp efterlysningen på Facebook, man anlitade spårhund – men ingen hund hittades. Dagar blev till veckor och saknaden och oron om vart hunden var, levandes eller död gjorde fruktansvärt ont.

I helgen fick dottern ett telefonsamtal från en person som sa: ”Jag köpte en hund för några veckor sedan, och idag tittade jag på Facebook och tyckte att min hund liknar hunden från bilden på en efterlysning.”
Dottern bad om en bild, men eftersom uppringaren var på jobb skulle han skicka bild senare. Men han sa ”Hunden älskar att åka bil.” Dottern frågade då om en specifik sak gällande bilåkning och när personen berättade sa dottern ”Det är vår hund!”. Köparen erbjöd att komma med hunden och om det var deras hund så skulle de få hunden tillbaka.
Köparen kom senare till familjen med hunden och när personen såg hur hunden reagerade sa han ”Ja, det är verkligen Er hund.” Han berättade att han sett en annons på ett av Sveriges största annonsbolag och att han blev förtjust i hunden och bestämde tid för att få träffas. Hunden var till salu för ett antal tusenlappar och köpet blev gjort i sydöstra Skåne. Ärendet är polisanmält.

Ägaren avslutar till mig; ”Vi är så glada. Alla i vårt familj har gråtit mängder. Mina hundar är familjemedlemmar så är det bara! Tack en gång till för all hjälp från Er. Tack att ni finns.”

En gåva och mirakel har denna familj fått genom att få tillbaka sin hund SAMT en stor bukett till köparen som visade att han har ett stort hjärta och lämnade tillbaka hunden när han såg att den var efterlyst efter några veckor.

Hemlösa kattungar på Slättängsskolan räddades av elever – dagens hjältar!

fb_img_1479324235500
De fyra små kattungarna som räddades utav både yngre och äldre hjältar på Slättängsskolan 

 

 

 

 

 

 

Det här är berättelsen om fyra små kattungar. Fyra små dumpade kattungar som INGEN bryr sig om. Men tack vare hjältar, elever från Slättängsskolan samt personal verkar dessa små liv få en chans till ett riktigt kattliv. Det värsta är att alla katter inte får den möjligheten. En av lärarna Pernilla berättar om dagens händelse som gjorde många elever engagerade och visade verkligen empati för djurens rätt och möjlighet.

”Det hela var ganska abrupt. Jag hade precis avslutat en lektion vid 11.30-tiden och i korridoren utanför hör jag elever fråga mig om jag sett katterna. Vilka katter undrar jag och tror att nån bara skämtar med mig. När jag inser att det är MASSOR med elever som rör sig och pratar kattungar ber jag en visa mig vad de menar. Vi går ut följda av tiotals elever. Utanför på baksidan av skolan vid matvaruintaget i en försänkning utanför fasaden ner mot källarfönstren står mängder med elever och tittar. De säger att kattmamman lagt dit dem. Jag kommer fram och ser att det ligger fyra vettskrämda katter därnere utan skydd eller mat och vatten och utan möjlighet att ta sig upp. De har hamnat i en dödsfälla. Någon annan katt syns inte till. Inne i matsalen lockas mängder med elever mot fönstren. Några elever hoppar ner och vi bestämmer att de måste därifrån. Det är för mycket uppmärksamhet och de riskerar att skadas eller springa bort utan mål. Eleverna märker att de små rivs och bits men försöker ändå att lyfta dem i säkerhet. Två kommer upp varav en i min famn och jag känner att den är fullständigt vettskrämd. Jag ropar på hjälp och ber en annan lärare få fatt i en låda så vi kan forsla dem i säkerhet. När alla hamnat i lådan på väg in lyckas en hoppa ur och springer utan tanke bort mot en brandtrappa. Hade den valt ett annat håll hade vi inte fått tag på den. Jag får fatt den och den biter mig illa i fingret men den hamnar i lådan igen och direkt in till en av handikapptoaletterna som stängs av. En av eleverna är extra motiverad och engagerad och försöker kontakta Hildas Tassebo och andra men får inget svar. Jag lägger ut vädjan på Husdjurshjälpen.Skåne, Kattjouren och min egen sida i hopp om hjälp. Det visar sig att det kommer många stöttande meddelanden och erbjudanden om hjälp runtom i Skåne. Till slut kontaktar Pernilla mig och erbjuder sig att ta hand om dem akut. Hon bor inte alltför långt ifrån och det känns rätt. Hon erbjuder sig att komma och hämta dem och vid 14-tiden byter katterna låda till en inbäddad kartong och jag följer Pernilla och hennes dotter ut till bilen. Vi konstaterar båda två att katterna är i gott skick med undantag för undernäring. Flera elever vill se katterna men får avslag och massor undrar nu vad som kommer hända med dem så vi hoppas såklart hålla kontakten med akuthemmet och så småningom de permanenta hemmen. De små kattungarna har engagerat många på väldigt kort tid och man vill så klart veta att de mår bra. Utan Husdjurshjälpen hade det gått illa.

Tack för att ni finns!”

Så klart vill Husdjurshjälpen.Skåne också höra fortsättningen med dessa kattungar. Och vi vill rikta ett stort fång blommor och hinkar med popcorn till eleverna på Slättängsskolan som agerade på ett riktigt och vuxet sätt.

Djuren är en gåva till oss

Jag tror på mirakel. Jag tror på karma.
Jag har med egna ögon sett många eldsjälar ute i Skåne under de fyra år Husdjurshjälpen.Skåne funnits.

Än en gång skapar djuren ett band – ett djur som man aldrig träffat men som träffar många människors hjärtan direkt. Under sju dagar har vi fått uppleva två solskenshistorier gällande två katter som varit försvunna i 20 månader respektive 14 månader och som nu är hemma hos sin familj igen och idag hunden Nils som hittades efter en vecka och som engagerat 60-tals människor om inte fler varje dag, och som nu på seneftermiddagen äntligen är hemma i värmen igen.
Än en gång skapar djuren nya möten, nya vänner och nya erfarenheter.

Djuren är en gåva.
Det är vi människor som ska ta hand om denna gåva med ramar och gränser.
Aldrig, aldrig gör dom illa.

 

IMG_9442

Foto av Photo by Stefan

 

 

 

 

Jul- och Nyårsöverlevaren katten Frank i ett kallt Skåne – dagens solskenshistoria

Frank160106

Foto: Husdjurshjälpen.Skåne

Ikväll inträffade ett tårögt och en underbar återförening.

Jag fick ett samtal ifrån min hundtränare Roger ca kl 19.30 om att man hittat en katt som satt fast i grenar i sin sele mitt ute i skogen utanför Hässleholm. Det var ren tur att katten sågs då man var ute på eftersök av eventuellt skadat djur. Nu behövde man en kattbur och kolla eventuellt chipp.

Jag la ut en förfrågan i gruppen om akut lån av en kattbur och genast erbjöd sig underbara eldsjälar att låna ut sina kattburar, både ifrån södra Skåne till norra Skåne. En kvinna vid namn Ingela ringde mig rätt omgående och erbjöd sig att köra dit och låna ut sin kattbur och hade inte så långt att köra till själva platsen. Jag tackade så mycket, ringde upp Roger och berättade att kattbur var nu ordnad samt att vi skulle komma dit och kolla eventuellt chipp.

Väl i bilen ringer min telefon igen. Det är en kvinna vid namn Ann, som sett mitt rop på hjälp och att man hittat en katt i närheten av hennes by. Hon berättar att hon hade sett en efterlysning på en katt som hon trodde varit försvunnit i ca 1 vecka, den var svart och vit och kattens ägare och många andra fina människor från byn har hjälpt till och letat men ingen katt. Kattägarens barn hade varit helt förtvivlade och mycket ledsna. Katten hade haft sele på sig vid försvinnandet, men färg visste hon inte. Hon visste var ägarna bodde. Jag lovade att ta foto på katten när vi kommit till platsen och återkomma.

Precis när vi kommit till platsen skickade Ann flera bilder på katten till min telefon. Ingela var redan där och katten befann sig nu i kattburen. Jag kikade in i buren – tittade på fotona som Ann skickat – och sen utropade jag ”Det är den katten!”. Jag ringde upp Ann direkt och sa ”Det är den familjens katt till 100 %!”. För i buren satt det en svart och vitt katt med sele på sig och var väldigt väldigt frusen och mager och allt stämde.

Ann kom körande till platsen och hämtade upp katten och tillsammans körde vi sedan till kattägarna.

Vilken återförening och vilken chock!

Det visade sig att Frank, 4 år, hade varit försvunnen redan innan jul (!!) och att man trodde definitivt inte på en återförening och hade givit upp hoppet. Barnen sörjde sin förlorade Frank. MEN, nu hittades Frank (av ren tur) och glädjen har nu inga gränser. Hur Frank har överlevt de kalla nätterna med selen på sig och inte lyckats fastna innan, är verkligen helt otroligt. Vi vet inte hur länge Frank har suttit fast där han hittades.

Det är en solskenshistoria!

 

Grytboet – hunden Eva och grävlingen – en solskenshistoria

HundenEva

Foto: Privat

Den här berättelsen fick vi höra om i lördagskväll av vår administratör Daniel, som senare anlände till platsen någonstans i nordvästra Skåne. Vi följde händelseutvecklingen från Daniel, och det kunde verkligen ha slutat illa, men det gjorde det inte denna gång. Vi vill därför dela med oss av denna solskenshistoria till Er så här i jakttider om den tyska terriern Eva som fastnade i ett gryt och tiden bara tickade….

Här är Daniels egna berättelse:

”Jag fick samtal på fredagskvällen kl 22.00 om vi kunde hjälpa till då en tysk jaktterrier fastnat i ett gryt. Man hade jagat klövvilt på eftermiddagen och Eva hade skyddsväst på sig. Vid 15 tiden sprang hon ner i grytet och västen gjorde så hon fastna.

Gryt kan vara väldigt stora med många uppgångar och olika våningsplan, så att gräva på måfå är lönlöst. Man saknade grytpejl på kvällen, men släppte ner min tyska jaktterrier i grytet med tanken att försöka lyssna oss fram vart hon skallade. Vi fick ganska bra koll på det och handgrävning påbörjades.

På lördagsmorgonen ordnades en grytpejl och ett gäng duktiga människor. Släppte ner min tyska terrier och med hjälp av pejlen kunde vi följa henne och se djupet och vart hon skallade. Efter många timmars grävande och mörkret smög sig på så ordnades en minigrävare till platsen. Min tyska terrier hade jobbat stenhårt under mark i totalt 4 timmar, så hon behövde vila. Efter en del grävande så började det höras ljud från grytet. En rörkamera skickades in och där sågs Eva. Efter mer grävande kom hon loss. Det ska även nämnas att där var en grävling också i grytet. I efterhand förklarar det varför min hund markerade på 2 ställen.

Efter 30 timmar fast i grytet blev det en tur till djursjukhuset, men som ett under inga större skador.

Än en gång visar det sig att man e starkare när man hjälps åt.”

Admin Daniel, Husdjurshjälpen.Skåne

När känslorna kommer på en och samma gång

Inatt var jag och min sambo ute på fältet och letade efter lilla Molly, 8 månaders gammal valp som var på rymmen ifrån området Helgedal, Kristianstad kommun och som med änglavakt lyckats ta sig ända till Fjälkestad utan att bli påkörd. Vi kom hem kl 01,30 inatt – ingen Molly. Sist hon sågs var då kl 23.00 vid en gård i Fjälkestad.
Idag har vi varit ute på fältet och letat igen – vi körde två bilar för att kunna arbeta på större ytor. Vi var bland annat på Balsbyberget och vandrade – vi mötte ett antal andra hundar och människor som genom Facebook eller genom vår blogg fått informationen om att Molly var försvunnen. Vi fick reda på att hon setts på Råbelöfs Slotts ägor vid kl 9.00 – ägarna körde dit, men ingen Molly i sikte.

Fick lite senare på förmiddagen reda på att hon setts vid vindmöllorna – vi körde dit – men ingen Molly då heller. Tålamod och frustration! Så nära men ändå så långt ifrån.

Vid kl 13.00 (tror jag det var) fick vi in en helt färsk observation på henne på andra sidan vägen. Vi körde dit direkt! Jag stod på avstånd och spanade ut över ängarna, medans Mollys ägare gick ut på ängen och ropade då hon nyss setts där och hon hade troligtvis stuckit om jag mött henne, därav stannade jag vid bilen för att få utsikt ifall jag skulle se henne. Två andra tjejer gick längs sidan av ängen men på avstånd också. Jag är så sjukt glad över att ha fått vara med om Molly blev infångad idag – tårarna forsade när jag såg Mollys husse komma med Molly i famnen.

Vill passa på att tacka Råbelöfs Slott, Råbelöfs Gris och Råbybäcks Gård för deras engagemang, tillåtelse att köra på deras marker och tålamod!

Jag är så sjukt tacksam över att det finns så många engagerade människor gällande ett djur och som vill bara att djuret ska få komma hem i trygghet. Det har totalt varit över 650 delningar på Mollys efterlysning och över 1000 visningar!

 När alla känslor kommer på en och samma gång då är det både underbart och jobbigt, men så energiladdande!

Och tro mig – många känslor kom också ifrån allmänheten och från Lotta och Jessica som satt bakom sina datorer i andra delar av Skåne och fick hjälpa till att uppdatera på vår logg när de fick reda på att Molly blivit infångad.
!10426272_10152764501054426_6974223259677345064_n

 

Foto: Husdjurshjälpen.Skåne

”Djurvardagshjältar” i Skåne 2014

Vardagshjältar finns det gott om, men tyvärr hyllas dom inte ute i samhället så som dom borde hyllas.
I slutet av varje år brukar tv-kanaler hylla några få Vardagshjältar eller Eldsjälar – men det är inte tillräckligt tycker vi på Husdjurshjälpen.Skåne.
Vi blir glada och berörda över att läsa och höra vardagshjältar och därför vill vi ge Er möjligheten att berätta om Er djur-vardagshjälte i Skåne.
Det kan vara en person, ett nätverk, en förening eller organisation, ett företag – men de ska en sak gemensamt – DJUR.
Skriv Er berättelse, på vårt evenemang på Facebook  eller på här på bloggen, om VARFÖR du tycker just den personen/nätverket/föreningen/organisationen/företaget är en djur-vardagshjälte i DINA ögon.
Tillsammans hyllar vi – för det är det minsta vi kan göra för alla som gör gott för djuren! 

Några personer som gjorde en hjälteinsatser i sommar var bl.a. Mikaela, Hannah, Jessica, Jenny, Elise och Kristoffer som engagerade sig i några höns & tuppar som någon som tröttnat på sina djur släppt ut i hembygdsparken i Hässleholm. Varken polisen eller kommunen kunde (ville?) hjälpa till att få hönsen & tupparna infångade så ovanstående personer tog saken i egna händer.  Efter 48 timmar var alla hönsen infångade och de hade alla fått ny hönsgård! Den vite tuppen, som fångades in sist, fick sin nya hönsgård hos Jenny & Elise i Farstorp. Idag är han stor och fin och i gott sällskap av inte mindre än 13 hönor!

Hönsen & tupparna som den 26:e juni hittades i hembygdsparken i Hässleholm. Bild: Mikaela J
Hönsen & tupparna som den 26:e juni hittades i hembygdsparken i Hässleholm. Bild: Mikaela J

 

 

 
Infångad! Elise, en djurvardagshjälte,  med tuppen som fångades in sist och som fick följa med henne hem.  Bild: Jenny K
Infångad! Elise med tuppen som fångades in sist och som fick följa med henne hem. Bild: Jenny K
Lotta Sjölin Fredriksson