Hallå politiker i Skåne!! Ni glömmer väl inte djuren?! Var står Ni i djurskyddsfrågor?

 

Om några veckor är det val i Sverige.
Och just nu pratar kan man läsa och höra om politikers tycke i vård och omsorg, skola och utbildning, klimatet, invandring, den svenska arbetsmarknaden med mera – men har inte läst eller hört ett ord om Era åsikter i djurskydd.  Med det vill jag påpeka att de ovanstående kategorierna ÄR viktiga i vårt samhälle, men jag vill att djurens också ska vara lika viktiga att tala om och för.

Kom inte och säg att Sveriges nuvarande djurskydd är bra, möjligen kan det vara bättre om man jämför med många andra Europeiska länder (Rumänien och Greklands djurhållning är fruktansvärd till exempel) MEN trots det är djurskyddet alldeles för svagt, t ex att ett djur är en egendom  och om man misshandlar eller vanvårdar sin djur så är straffet så lågt att det är skrattretande. Djuret kan ha lidit oerhört och utsatt för groteska saker som människor kan göra och djuret har inte en möjlighet mot dess makt.

Efter lite googlande så fick jag fram en kort sammanställning av Djurskyddet Sverige, där man ställt nio djurskyddsfrågor till åtta riksdagspartier nu . http://www.djurskyddet.se/aktuellt/valet-2018/
Frågorna löd;

* Vilka är de viktigaste djurskyddsfrågorna idag?
* Regeringen la i vintras fram sin proposition på en ny djurskyddslag. Vad anser ditt parti är förslagets styrkor och vad saknas?
* Djurskyddskontroller: Anser ditt parti att den nya rutinen med uppföljning via brev istället för fysiska besök vid
anmälningsärenden tillgodoser djurens skydd?
* Hur kommer ditt parti att arbeta för att stärka fiskars djurskydd?
* Smågrisar får idag i vissa fall skiljas från sin sugga tidigare och sluta dia efter 21 dagar istället för 28 dagar. Finns det skäl att ändra det?
* Livsmedelsstrategins övergripande mål är ”en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet”. Hur tänker ditt parti se till att ett högt djurskydd också blir en konkurrensfördel?
* Bör Sverige likt Norge avveckla sin pälsdjursuppfödning?
* Ska obligatorisk IDmärkning och registrering av katt införas?
* Tänker ni arbeta för att Sverige ska införa en positiv lista för exotiska djur?

Svaren kan Ni läsa härhttp://tidningen.djurskyddet.se/wp-content/uploads/2018/06/Partienk%C3%A4t-Uppslag-1-1.pdf

HUR SER VÅRA KÄRA KOMMUNPOLITIKER I FRÅGORNA?
Därför önskar jag…
”Kära politiker i våra kommuner i Skåne
– Ni är mycket välkomna att kontakta mig på Husdjurshjälpen.Skåne och ge mig Era svar – det går bra att maila på husdjurshjalpen.skane@hotmail.se – kanske vi t o m kan träffas och diskutera om tid finnes.”

Och till våra läsare – kan Ni hjälpa till och ställa frågorna till Era kommunpolitiker och meddela svaren till oss – så lovar vi att skriva om detta så fort det bara går. Dela blogginlägget – eller skriv ut blogginlägget eller gör både och.

Det är bråttom för snart är det val 2018!

Julmarknad med djurskydd

Husdjurshjälpen.Skåne vandrade runt på julmarknad i Hässleholm i helgen. Då fångade vår syn en skylt på en av julstugorna mitt på torget – Djurskyddet Snapphanen.

Nyfikna som vi är, gick vi in i stugan och träffade styrelseordförande för föreningen där. Vi fick några broschyrer som jag gärna hade velat hade hamnat i varje hushåll; ”Så mår djuren som ger oss ull och dun”, Så mår djuren sol ger oss vår mat” samt ”Liten handbok för kattägare”. Viktig information för ALLA!

Vi pratade en stund och vi fick veta att det kommer att bli en del intressanta föreläsningar våren 2018 samt att vi skall så klart hålla utkik i slutet av december månad då Skånes Djurvän 2017 kommer att presenteras. Från och med i år är titeln ändrad, innan har det ju varit Nordostskåne djurvän, den titel som jag vann för något år sedan.

Jag har många gånger tänkt bli medlem, men aldrig kommit till skott så att säga, men nu är medlemskapet skickat. Synd att man inte är under 26 år längre, för just nu är medlemskapet gratis för dem.

Om Ni vill beställa broschyrerna som jag nämnde ovan, gå in på Djurskyddet Sveriges hemsida eller varför inte läsa mer om Djurskyddet Snapphanen – finns nära dig.

Alla dessa insamlings- och faddergalor – när ska en gala för våra djur bli av?

Eldsjälsgalan, Svenska Hjältar, Musikhjälpen, Faddergalan, Cancergalan – you name it – är en del av de insamlingsgalor eller galor där man vill höja enskilda personers agerade i samhället. Absolut INGET fel med det – tvärtom!

Men det jag saknar är en gala för våra djur. Då menar jag inte för de djur som har det bra utan till de djur som inte mår bra. Utan för de djur saknar ett hem och till de föreningar som jobbar ständigt med ideell hjälp och vänder och vrider på varenda krona för att hjälpa de stackars varelserna. Det finns fantastiska föreningar som hjälper hundar, katter, smågnagare, igelkottar, fåglar och hästar t ex här i Sverige. Varför kan vi inte Sverige hjälpa dom, få upplysningar och information om deras arbete och samtidigt lyfta deras hjärta av guld?

Vi säger att vi är stolta över det svenska djurskyddet. Nja, om vi ser på de domar som fallit i Sverige där djurplågeri har dömts är det en katastrof. Likaså finns ju ingen prioritering när det gäller upphittade eller försvunna husdjur. Snart är det ju dags för Länsstyrelsen att ta över Polisens arbete – vi får väl se hur det går. Jag är optimist så jag hoppas att ett bättre samarbete kan arbetas fram med allmänheten och men att man kan bevisa att man är en ”tyst” myndighet.

Men åter till ämnet – en kombination av insamlings- och faddergala för våra djur hade väl inte varit så tokigt? Vi har många svenska artister, skådespelare och idrottsprofiler i vårt land t ex som kanske skulle tänka sig att ställa upp med auktioner eller tävling eller musik. Vi får inte glömma vad djuren ger till oss människor om de får må bra. Kolla bara på de vårdhem som använder sig av terapihund eller de skolor som använder sig av pedagoghund.

Men sen finns det de djur som aldrig får känna kärlek, trygghet och ett hem. Vi får aldrig glömma dem! De kan inte göra något själva åt situationen utan de måste ha vår hjälp. Det skrivs mycket mera i media om misshandel, vanvårdade och tama djur som släpps ut i skogen då man har tröttnat och vill inte ta ansvar längre. Det är fruktansvärt respektlöst, empatilöst och som verkligen inte bör få skaffa något djur igen – inte ens vandrande pinnar. Och de som har valpfabriker eller säljer smuggelhundar – till de människorna har jag inte ord till – jo, det har jag men inga ord som jag vill skriva här.

Jag hoppas att detta blir verklighet en dag för våra djur behöver oss med varma hjärtan och föreningarna behöver all hjälp de kan få.

Minns Ni ”skokartongsvalparna”? Här är en uppföljning av ärendet.

Minns Ni de tre hundvalparna som hittades i en skokartong på en återvinningsstation i Hofterup?

Skånskan var en av alla tidningar som skrev en artikel om det fruktansvärda fyndet som en privatperson gjorde i början av juni i år. Valparna kallades ”skokartongsvalparna”. Tyvärr överlevde inte alla tre valparna. Dock har en valp överlevt tack vare di i nappflaska, omsorg och en schäfertik som tvättat honom ren.

Får jag presentera Herkules. Han är snart redo för ett eget hem. Visst är det en sötvarning på honom?

Foto: Grahnskans Pensionat

Han kommer troligtvis att väga runt 4 kg som vuxen. Då valparna hittades vägde han 124 gram, därav är han lite sen i sin utveckling och håller i nuläget på att sina tänder. Vikten idag ligger runt 1 kg.

Herkules visar dock att storlek har ingen betydelse för han är en pigg påg som älskar livet och är nyfiken på världen, det vill säga att ligga still är ingenting för honom. 😃

Husdjurshjälpen.Skåne håller verkligen alla tummar och tassar för att Herkules snart får ett hem med mycket kärlek och omvårdnad. Han väntar så länge i några veckor till tills han blir 8 veckor gammal, på Grahnskans Pensionat.

 

Tillsynsansvar och djurskydd – katter

Tillsynsansvar och djurskydd – varje människa som äger ett djur bör veta vad som gäller för sitt djur.
Vi tänkte göra en liten kort bloggserie med olika djur om vad som gäller i korthet.

Katter

Liksom för hundägare gäller att en kattägare ska hålla sin katt under sådan tillsyn att den inte orsakar skador på människor, djur eller egendom. Om kattens ägare varit oaktsam i sin tillsyn över katten kan hen bli ersättningsskyldig för skada som katten orsakat. Här skiljer sig ansvaret jämfört med hundar, där ägaren har strikt ansvar.

En vanlig orsak till tvister och diskussioner kring kattägares ansvar är katter som utför sina behov på en granntomt. Om en kattägare brister i sin tillsyn så att katten orsakar ”olägenhet för människors hälsa” kan kommunen (med stöd av miljöbalken) vidta åtgärder, till exempel genom ett beslut om att kattägaren måste hålla katten inomhus.
Miljödomstolen har i en uppmärksammad dom fastslagit att en kattägare i princip inte kan ställas till svars om katten springer på någon annans mark och lämnar sin avföring där.
En fastighetsägare klagade hos kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd över att grannens katter återkommande förorenade i hans rabatter och framkallar allergi hos medlemmar av hans familj. Han vädjade till nämnden att med stöd av miljöbalken förelägga kattägaren att se till att katterna inte längre ges denna möjlighet. Nämnden vidarebefordrade klagomålen till kattägaren och menade att man inte kunde vidta fler åtgärder.
Grannen klagade över nämndens beslut varför ärendet hamnade hos länsstyrelsen
som avslog överklagandet. Länsstyrelsen menade att det ”i ett villaområde som det nu aktuella är det inte ovanligt att folk har katter och katter får vistas ute. Tåligheten är när det gäller katter enligt rättspraxis att en familj kan ha upp till några stycken katter. Att dessa har möjlighet att röra sig fritt utomhus är också accepterat. Att katterna därvid vistas såväl på ägarens som på andra fastigheter är också accepterat…”

Beträffande att katterna tog sig in i grannens hus och framkallade allergibesvär hos några av familjemedlemmarna konstaterade länsstyrelsen att:
”Ifråga om katter som tränger in i fastighetsägarens hus torde det vara familjens sak att freda sig genom att hålla fönster och dörrar stängda om katterna enkelt kan komma in genom dem.”

Grannen överklagade länsstyrelsens beslut till miljödomstolen och yrkade att kattägaren skulle förbjudas att släppa ut sina katter. Miljödomstolen delade länsstyrelsens uppfattning och avslog överklagandet.

Miljödomstolen mål nr M 398-00 (överklagad till Miljööverdomstolen som dock inte beviljade prövningstillstånd)

Det är en vanlig missuppfattning att en markägare får skjuta en katt som saknar halsband om katten uppehåller sig på dennes mark. Missförståndet kan nog förklaras av att det i lagen om rätt till jakt, som upphävdes 1987, stod att ”katt, som anträffas utanför gård eller trädgård där den hör hemma,må av jakträttsinnehavaren saklöst dödas”.
I dag gäller att en markägare bara under vissa förutsättningar får avliva en lösspringande katt. Lagen säger att en katt som på goda grunder kan antas vara övergiven eller förvildad får dödas av jakträttshavaren (eller en företrädare för denne). Inom tätbebyggt område krävs polisens tillstånd för detta. Lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.

En kattägare ska ha regelbunden tillsyn över sin katt så att den får mat och vatten, och den vård den behöver och även sköta den så att den inte orsakar olägenhet för andra (se ovan om olägenhet).

Katten bör (Husdjurshjälpen.Skåne önskan så ska katten) även vara märkt, så att den inte bedöms vara en vildkatt, då kan ägaren kontaktas om den far illa. Om du inte ska använda din katt till avel är det bra att kastrera. En kastrerad katt blir ofta lugnare, och har mindre revir. Katter kan kastreras tidigast vid sex månaders ålder.

Källa: Ur boken Vardagsjuridik från Björn Lundén Information

Vem tar hand om mitt djur när jag blir sjuk eller inte orkar längre?

Vad kommer att hända med ditt djur om du blir sjuk, eller av annan anledning inte längre orkar ta hand om det?

När jag var på Öppet Hus på Hundstallet i Åkershov stod jag och pratade lite med de Poliser som var där och informerade allmänheten hur viktigt det är med registrering, chippning OCH vad händer om man blir sjuk och man har djur hemma som ingen i släkting eller vän/vänner kan hjälpa en med.
De var mycket tacksamma om vi spred denna informationen till allmänheten då det uppdagat sig mycket hemska och tråkiga historier där djuren lämnats ensamma och dött för de har inte kunnat meddela att de har djur hemma.

Ditt djur ska enligt lag ha vatten, mat, skötsel och tillsyn minst två gånger per dag. Det är din skyldighet att se till att djuret får den omvårdnad det behöver, även när du själv, rent praktiskt, inte kan ta hand om djuren. Det är inte acceptabelt att lämna ett djur utan tillsyn, exempelvis i en lägenhet, inte ens ett dygn. Det är inte acceptabelt att bara se till att djuret får mat och vatten när du är på sjukhus en längre tid. Djuret behöver även sällskap och annan skötsel.

Ha alltid ett kort eller en lapp i plånboken/handväskan där du berättar om ditt djur och vem som kan ta hand om det om det händer dig något. Ett exempel på hur ett sådant kort kan se ut finns på folderns baksida.

http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2012/mitt-djur-nar-jag-blir-sjuk.pdf

 

Hunden Gustav – en av många som fallit i människans makt- och hatbehov. Vad är det som gör djur så ”förlåtelsebara”?

Berättelsen om Gustav

Detta är berättelsen om hunden Gustav.
Genom Gustavs försvinnande i veckan och som slutade lyckligt blev jag nyfiken på Gustavs liv.
Gustav är en av många många hundar (och jag vill även tillägga andra djur) som har fått uppleva människans makt- och hatbegär.
Gustav fick en andra chans.
När jag fick höra ett kort utdrag om Gustav så kan jag knappt idag förstå att Gustav överhuvudtaget litar på någon enskild människa efter vad han har fått utstå.
Vad är det som gör djur så ”förlåtelsebara” om och om igen? Förtjänar vi människor det?
En sak är säker – djuren förtjänar inte människans ondska. De är oskyldiga med känslor och med stora hjärtan av kärlek. Det är aldrig ett djurs fel med fel beteende.
Jag tog kontakt med Gustavs räddare i sitt hemland och jag tog kontakt med Gustavs nuvarande ägare för jag kände att jag ville skriva om Gustav och upplysa alla vad som försiggår i Europa och faktiskt även här i Sverige. Djur misshandlas och vanvårdas även i Sverige.

Gustav - misshandlad och mycket plågad
Gustav – misshandlad och mycket plågad

Här är Marlene och Rolfs egna berättelse;
Gustav var ca 4 år då han kom till oss. Han är född och uppvuxen som gatuhund i en mycket hård miljö och vardag. Liksom de flesta andra gatuhundar hade han inget som helst värde. Svält och stryk var vardagsmat. På något vis som många andra hundar fångades Gustav in och placerades i ett statligt hägn, där svälts och hundarna misshandlas till döds.

Gustav försöker andas ut efter en tuff operation. Man fick vänta i veckor innan hans kropp var redo.
Gustav försöker andas ut efter en tuff operation. Man fick vänta i veckor innan hans kropp var redo.

Gustav behövde omfattande veterinärvård när han hittades och lyckades släpa sig ut genom dödshägnet. Han räddades av en eldsjäl som tog honom till veterinär. Vanligtvis bekostar man inte så omfattande vård för så skadade hundar men Gustav hade livsgnistan i ögonen. Han kunde inte stå på sina bakben, ingen hud på vissa ställen och svåra förfrysningsskador. Han har inga genitalier (snopp eller testiklar) han kissar genom ett hål i magen. Paketet var så skadat att det inte gick att räddas de fick amputera.

Gustav när han fångades in.
Gustav när han fångades in.

Efter en tid i det nya hägnet där kärlek fanns och efter operation, tack vare eldsjälar av föreningen DogRescue, så behövde Gustav en familj med mycket kärlek och trygghet.
Det var jag som såg hans ögon i en annons och föll direkt. Gustav var min.

Han var så rädd vid ankomsten till oss att han inte vågade gå. Stod stelfrusen på golvet. Gick inte trots lockande med köttbullar. Jag bar honom hela vägen ut till parkeringen och in i bilen. Jag satt i baksätet och min väninna körde. Gustav lindade jag in i en filt för han var så kall. Efter någon mil kände jag att han stoppade sin nos i min hand och där låg han helt still i två timmar. Jag tror att vi båda kände kärleken till varandra. Han luktade skit verkligen. Som ett avloppsrör så det var nästan olidligt att sitta i bilen.

Väl hemma så går han med tvekan in i huset. Han har aldrig sett ett hem med möbler och saker. Han kröp på golvet och såg skräckslagen ut. Jag hade bäddat en säng vid soffan åt honom. Där lade han sig och jag fick ligga på soffan och sova i två nätter. Han vågade knappt röra sig från sin säng.

Han gjorde inte sina behov på två dagar.Tittade bara med stora rädda ögon.
Med mycket kärlek lock och uppmuntran så vågade Gustav mer och mer för varje dag. Han var mycket rädd för män och kröp ihop till en liten boll. Min svåger tränade med honom. Han satt på golvet med lammkött i handen. Gustav tog mod till sig och började äta ur hans hand. Jag var på den tiden singel när Gustav kom. Träffade därefter en man från Skåne (Malmö) och Gustav fick en husse som älskar honom över allt. De har ett speciellt band tillsammans. Husse bäddar varje natt åt Gustav i soffan med kudde, filt och nattlampa. Sedan skall Gustav ha en puss på nosen så han kan somna tryggt. Skulle husse glömma så vägrar Gustav gå upp i sin bäddade säng i soffan.

Gustav tycker idag mycket om barn till att börja var han reserverad och gick undan om han såg barn. Barn brukar också kasta sten och misshandla gatuhundar grymt så de var reserverade. Gustav hade mardrömmar till att börja med, det var otäckt att vakna till hans skräckyl. Det gick över efter en tid. Gustav har sedan han lade sin nos i min hand i bilen visat sin kärlek på alla sätt han kan.  Han hänger med på allt jag gör. I somras tältade vi på Gotland. Han åker båt, tåg och buss som han inget annat gjort i livet. Vad vi än gör, gör han det också för han  litar på oss och att vi inte utsätter honom för något hemskt.
Att bli matte och husse till en gatuhund eller en vanvårdad hund är det bästa som kan hända en människa. Han visar alla på ett så kärleksfullt sätt att han älskar världen. Han är vad man kan säga tacksam. Han visar tacksamhet varje dag.

Gustav idag
Gustav idag

Det bästa jag gjort är att adoptera honom! Gustav var veterinärbesiktigad innan avfärd och fått alla sprutor han behövde och veterinärbesiktigades även här hemma.

Gustav idag
Gustav idag

Gustav tycker om att gräva hål och ligga i husses knä. De är bästa vänner. Gustav kan skratta när jag kommer hem. Han är så härlig när han kommer fram till mig med en viftande svans och ett stort varmt leende. Han lärde sig själv att skratta och upptäckte att det blev positivt för honom.

Han har hundkompisar men tycker i övrigt inte om andra hundar. Han går inte till attack han försöker smyga undan.

Han tycker inte om människor som kommer med olika verktyg i handen, som borstar eller snöskyfflar m.m. Han har förmodligen blivit slagen av olika tillhyggen. Han drar in svansen och smyger försiktigt förbi. Han har mycket kalla tassar om vintern och tycker inte om att gå på isiga gator. Han vet hur att hitta mat i olika soptunnor.

När jag och min fästman träffades så bjöd han på grillad entrecote i trädgården. Vi gick in för att hämta lite tillbehör då var hela entrecoten borta. Gustav hade svalt den hel. Det blev bara tillbehör den sommarkvällen. Han är underbar och älskad av oss båda.
Den kvällen de 13 september 2016, då han försvann från husse så var husse helt förtvivlad.
Tack igen till er beundransvärda människor på Husdjurshjälpen.Skåne som engagerade er i att han kom tillbaka till oss. Jag åkte ned direkt till Malmö dagen efter för att ge Gustav en kram.

Gustav och sin älskade husse
Gustav och sin älskade husse

Jo,en sista sak man får inte säga gå till farmor om man inte går till farmor. Gustav älskar farmor för hon har alltid godsaker i skafferiet. Gustav älskar sin gudmor Gunilla Wingårdh. Gunilla är som Gustavs andra matte. Hon har en kolonilott som man får gå fri på och alltid något kul på gäng som att leka godsaker i en kastrull full med bestick. Marlene & Rolf.

Jag vill med detta inlägg belysa djurs kärlek och lojalitet till människan.
Jag vill med detta inlägg belysa djurplågeriet som pågår i Europa, och i för övrigt i hela världen.
Jag vill med detta inlägg berätta om eldsjälar som kämpar i motgång runt omkring i världen.
Jag vill med detta inlägg tacka Gunilla, Gustavs ägare och till Ewa som kämpade med Gustav i hemlandet för den tid Ni lagt till att hjälpa mig att skriva detta inlägg.
Jag vill med detta inlägg också upplysa att den 14 september 2016 tog man upp förslaget om ändringar i lagen för fängelsestraff för den som plågar, dödar eller torterar ett djur i Rumänien och kommissionen antog och röstade för en ändring. En stor seger för djuren och nu hoppas vi att det går hela vägen fram. En stort eloge till alla som protesterat, demonstrerat och verkligen jobbat hårt för att denna förändringen ska ske.
Detta är ett blogginlägg för alla djur som faller eller har fallit i människans ondska.
En sista sak ”Låt aldrig ditt makt- och hatbehov gå ut över oskyldiga – tvåbent som fyrbent”!

En svan, en andfamilj och igelkottar misshandlade till döds. Vart har respekten och empatin för djuren tagit vägen?!

Jagkaninteföra160520

Denna vecka som har gått har man blivit fruktansvärt upprörd av att läsa dessa rubriker i media…
”En svan plågades till döds genom att bli kastad emellan ett gäng barn i Bjuv”, ”Andfamilj hittades ihjälslagna i Simrishamn”, ” En död igelkott och en mycket allvarligt skadad hittades av en kvinna i Hässleholm och troligen sparkad till döds”.

VAD ÄR DET SOM HÄNDER?! ÄR NI HELT GALNA??

Det är så fruktansvärt och upprörande att läsa och man blir så arg och väldigt väldigt illa berörd.
Sen när blev det tillåtet att plåga oskyldiga djur?! ALDRIG!
För ett eller två år sedan skrev jag om exakt samma meningslösa våld mot dessa oskyldiga djur och tydligen har inget förändrats.
HUR ska vi vuxna som förstår att det inte är acceptabelt att göra andra djur illa kunna förmedla detta budskap på ett sätt till dom som inte förstår?
HUR ska vi skydda dessa oskyldiga djur tills att fler förstår och faktiskt slutar göra djuren illa?
HUR kan du som medmänniska agera?

Djuren kan INTE för någon talan – de behöver din röst för att informera och agera mot de barn/ungdomar och vuxna som gör detta.

Om Ni ser barn/ungdomar eller vuxna misshandla ett djur (exempelvis ovanstående rubriker eller så klart andra djur) så snälla blunda inte utan dokumentera med din mobil på avstånd och ring Polisen direkt.

Till sist – om någon vet något om ovanstående misshandelsärende om svanen, andfamiljen eller igelkottarna – vittnen, observationer eller något som kan bidra till att de som gjorde detta åker fast – kontakta Polisen omedelbart.
Gör rätt och bli en av dom som för djurens talan. 

Berättelsen om valpen Lisa i Skåne – född för pengar och död av skräck

Lisa_hund

Foto: Privat

Det här är valpen Lisa. Lisa är död. Hon fick inte leva i många månader. Hon blev ca 5 månader gammal. Fotot Ni ser är det sista fotot på henne, taget av Lisas ägare, när Lisa hittas på nyårsdagen. Detta hände i Skåne, den 31 december 2015 – verklighetens mörka sida men ack så viktig att upplysa och informera om.
Men allra mest – till minne av valpen Lisa som föddes enbart för pengar.
Det här är Lisas ägares berättelse som vi vill att Ni ska få ta del av och att Ni delar vidare av två anledningar. Anledning nummer ett är KÖP ALDRIG EN VALP utan att kolla upp papper, namnet på uppfödaren, SKK, billiga priser eller vid konstiga snyfthistorier. Lisas papper såg helt okej ut, men vid registrering på Jordbruksverket visade det sig vara en hundsmugglare från ett sydeuropeiskt land. Anledning nummer två är att lyfta upp hur mycket rädsla nyårssmällare och raketer kan orsaka på djur. I Lisas ärende slutade det med döden. Här är ägarens egna berättelse.
”Jag fann Lisa genom en annons på Blocket. Det var en man som tyckte alla skulle ha råd med en Golden. Han la ut ett pris som jag tyckte vi kunde ha råd med. Tio minuter efter annonsen var lagd så ringde jag och vi var utanför Helsingborg bara någon timme efter vårt samtal.
Lisa och hennes syskon var placerade i en avsides byggnad på ca 10 kvm. Mannen som mötte oss hade en son med sig. Sonen var trött och vilade på hans axel. Lisa var en av de valpar i det lilla rummet som kom fram, hon var nyfiken och rädd. Lisa följde med oss hem, med papper på veterinärbesiktning och vaccination var vi glada. Vi betalade mannen kontant och vi fick aldrig mer kontakt med honom.
Tre dagar efter att vi hämtat Lisa blev hon sjuk. Hon kräktes och hade lös avföring. Den fjärde dagen orkade hon inte resa sig. Vi tog henne till veterinären där hon blev inskriven, undersökt och de visste inte vad som vad fel. Dagarna tickade på och hon blev sämre. Våran ängel, våran ögonsten! Veterinären hittade mask i hennes system och hon blev sakta bättre. Efter en vecka kunde hon komma hem till oss.
Lisa var undergiven och rädd – rädd för allt..människor, djur, läten. Men hon var den mest hängivna hund man kan tänka sig men hon litade på oss. Hon litade på oss! Nyårsafton kom, våra vänner kom och vi hade det mysigt, åt mat och tittar på”Grevinnan och betjänten”. Smällare sköts av innan klockslaget och då började jag oroa mig över den kommande stunden. Hon var förskräckt, livrädd, inte alls den fina hund som hon brukade vara. Timmen gick och klockan blev tolv.
Lisa var ett nervvrak, hur skulle man kunna lugna henne – jo genom att ta ner henne till källaren som var tystare. Min sambo tog på henne kopplet och min dotter höll i Lisas koppel. Smällarna blir allt fler och Lisa fick panik. Min dotter orkade inte hålla emot och hon slet sig. Hon hade kopplet hängande efter sig. Hon sprang i panik! Vi var fyra vuxna som letar efter henne: jag, min sambo och min son samt hans flickvän. Jag springer mot skolan, där vi alltid gått på våra promenader. Jag tänker att hon tagit den vägen som känns tryggast. På vägen möter jag familjer, som står längst vägen och skjuter sina raketer. Frågar om de sett någon hund men det har de inte. De fortsätter skjuta sina raketer utan att bry sig om att hjälpa eller fråga. Jag som själv är rädd för raketer gömmer mig under en viadukt, samlar kraft för att ta mig ut. Bron dundrar, det smäller, det låter som åska, det dånar, spricker, knakar……jag är rädd. Jag samlar mod, mod som blir till vrede och jag tar mig tillbaka hem från mitt gömställe. På vägen hem frågar jag samma människor igen om de kan hjälpa mig att leta, men de ignorerar mig. Jag går ifrån platsen och hem. Det är kaos, alla gråter och vet inte vad de ska göra. Jag och min son går mot den plats som hon troligtvis sprang mot, ut på en åker. Jag ropar hennes namn, högt, skriker hennes namn, hoppas på att hon hör mig och kommer hem. Men ingenting, det är svart, det är mörkt, ingen hör. Sonen blir utskälld på vägen ut mot gärdet att vi är otrevliga och högljudda. Jag ser en folksamling och frågar de om de sett en hund springa förbi. En man svarar att de sett en Golden komma springandes förbi och sen tittar han ner och fortsatte skjuta sina förbannade raketer.
Jag följer andras tips att Lisa sprungit ut på åkern, med ficklampan tänd, letar, ropar, gråter, halkande och slog upp mitt ansikte, arm, reser mig, ropar, skriker, gråter….ger upp, sätter mig ner, mitt på åkern. Min son hittar mig. Jag orkar knappt gå, jag är arg, ledsen, och tom…. Letandet slutar vid femtiden på morgonen efter att jag skrikit mig hes genom dörren efter Lisa. Det är mörkt och omöjligt att gå längre än till åkern.
Sambon tar reda på när solen går upp och ställer klockan. Han går ut och letar igen tidigt på morgonen. Han letar i rutmönster i energiskogarna för att se att Lisa inte fastnat med kopplet där. Han letar hela vägen fram till en bondgård. Väl framme vid bondgården går han tillbaka vägen mot motellet, samma väg som förra natten fast åt andra hållet. Efter en kort stund glimmar det till i ögonvrån – han säger att han såg en ängel. Han har aldrig trott på det övernaturliga, men han litar alltid på att det man ser i ögonvrån verkligen finns där. Han följer en av bondens vägar mellan två stengärdsgårdar och kommer fram till platsen – där Lisa ligger! Kopplet ligger rakt bakom Lisa och inte inlindat. Lisa har alltså sprungit rakt ifrån vårt hus och sedan rakt fram för allt vad tygen höll tills hennes kropp gav upp. Lisa ser ut som hon badat, hon lyfter huvudet lite och möter hans blick. Hon ser väldigt trött ut, rör sig knappt, gnyr inte. Sambon tar av sig handskarna och plockar fram de två extrafiltar han släpat med sig hela vägen ut, han lindar in Lisa i filtarna och jackan. Handskarna ligger kvar där ännu. Han bär 16 kg Lisa de 1200 meter som det är hem och lägger henne i soffan och ringer veterinären i Malmö som har jouröppet dygnet runt. Veterinären tycker att vi ska komma in med Lisa. På vägen till sjukhuset flyttar sig Lisa i bilen, hon kryper fram till passageraren i baksätet och lägger huvudet i hans knä. På sjukhuset får vi hjälp direkt, men Lisa är illa däran. Febertermometern visar ingen temperatur och hon lämnar inget blod till sköterskan, inte ens från halsen. Personalen sätter en ingångskanyl och börjar ge Lisa varm dropp. Efter cirka 45 minuter på undersökningsbordet rycker Lisa till och tar upp huvudet och ser sig omkring och försöker ställa sig upp. Vi hjälper henne att lägga sig ned och hon börjar kräkas. Personalen tillkallas och de rushar Lisa till operation. Sambon sköter pappersarbetet med personalen och efter något som känns som en evighet kommer läkaren ut och säger att Lisa har klarat sig. Läkaren har ”startat” henne eftersom hennes hjärta slutat slagit. Vi kan åka hem då Lisa är i goda händer.
Men det ofattbara händer igen senare. Lisa får ännu ett stillestånd och läkaren starar om henne igen. Nu sövs Lisa och får ligga med maskiner som hjälper henne att andas och hjälper hjärtat att slå. Men varje gång man försöker ta bort maskinerna så slutar Lisa andas. När läkaren ringer för att fråga hur vi vill göra, så säger sköterskan i bakgrunden att Lisa slutat andas igen. Valpen Lisa somnar in – hennes späda lilla kropp orkar inte mera.
Bland de människor som vägrade hjälpa till, bedömer jag att 10 %…dvs barnen var nyktra men resten brydde sig inte ett skit. Detta är våran historia som vi givit samtycke till Husdjurshjälpen.Skåne att få skriva och berätta om – för Lisas skull och minne – för att påminna alla om hur viktigt det är att kolla upp uppfödare innan man köper en valp trots att alla papper ser okej ut – hur mycket skada nyårsraketer och smällare kan orsaka djur och på människors olika syn på att hjälpa”.

 

För varenda katt i Sverige

Alla_hj_rtans_katter

Vi på Husdjurshjälpen.Skåne fick ett mail för några dagar sedan som berör oss alla.  Mailet var från Mjau som i samarbete med Svekatt vill ha hjälp med att trycka på regeringen om en obligatorisk ID-märkning av katter.

Redan 2011 föreslog den dåvarande regeringens utredare att en ny djurskyddslag skulle träda i kraft, vilken skulle innefatta obligatorisk ID-märkning av katter. 2012 gick förslaget ut på remiss. Sedan dess har ingenting hänt, trots att förslaget mottogs positivt från djurskyddsorganisationer och kattförbund. Nu höjs allt fler röster som menar att processen tagit för lång tid.

Det finns alldeles för många hemlösa katter i Sverige idag. En obligatorisk ID-märkning skulle förändra den siffran.
Katten är Sveriges populäraste husdjur. Av de mer än 1,4 miljoner katter som finns i landet är endast 600 000 både ID-märkta och registrerade. Det betyder att över hälften av alla katter inte kan hitta tillbaka hem när de sprungit bort, eller har blivit lämnade. Det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige. Katter som lider, är sjuka och som dessutom troligtvis aldrig kommer att hitta hem!!
– För hundägare är det idag obligatoriskt att ID-märka sitt djur, men för kattägare är det fortfarande valbart. Därför är det många bortsprungna katter som aldrig hittar hem igen. Med en IDmärkning och registrering skulle ägaren kunna spåras, därför är det enormt viktigt. Vi kattälskare frågar oss förstås varför det dröjer, är katter mindre värda än hundar? undrar Lotta Hell, ordförande i Svenska Kattskyddsförbundet.
När namninsamlingen fått minst 30 000 underskrifter , lämnas den både till Jordbruksdepartementet och till landsbygdsminister SvenErik Bucht.

 

Skriv på här: http://mjau.se/forvarendakatt

Vi ber Er alla att skriva på – det tar endast ett fåtal sekunder att skriva på. Det Du gör – gör skillnad.

Lotta Sjölin Fredriksson