Deprimerade djur – ett ökande tillstånd hos våra husdjur med antidepressiva medicinering

 

Nyhetsbyrån TT gick idag ut med att de senaste åren har försäljningen av antidepressiva läkemedel till husdjur som hundar och katter nästan fördubblats, från strax över 450 000 kronor 2012 till drygt 800 000 kronor 2017.
Det är tidningen Metro som först rapporterat detta i en artikel. https://www.metro.se/artikel/deppiga-jyckar-medicineras-mer-xt

Vad anser Ni som läsare och/eller djurägare om detta? Kan man på annat sätt än medicinering få djuret friskt?

Depression

Visste du att en hunddepression är lika verklig som en mänsklig depression? Och precis som med en mänsklig depression kan förståelse för orsakerna och symtomen hjälpa till att säkerställa ett gott och hälsosamt liv för din hund. Hundar och många andra arter av samhällsdjur kan bli deprimerade.

En hälsosam, vältränad hund blir inte deprimerad om din hundvakt skulle bli utesluten för en dag och hunden är kvar ensam tills du kommer hem. Men om din hund ofta är ensam för det mesta av dagen och natten kan ensamheten till slut bli ett problem. En hund är mer benägen att utveckla depression som en reaktion av en mer permanent situation. Depression beror ofta på förlust av en följeslagare eller långvarig frånvaro av en ägare eller ett annat husdjur.

En hund kan bli deprimerad när en ägare eller djurkompis dör, när en person eller djur i hennes liv är borta, eller det finns en annan förändring i hushållet som känns som den typen av förlust. En hund som lider av depression kommer att förlora intresse för många vanliga beteenden som lek, social kontakt, vänliga hälsningar, utfodring och nyfikenhet. Observera att det i en miljö som inte ger möjlighet till dessa kan också orsaka depression.

När människor är deprimerade är symtomen varierade och komplexa men en person kan berätta om sina känslor. Med hundar är det svårare.

Här är några tecken på att din hund är deprimerad:

    • • Extrem ökning av aptiten
    • • Extrem minskning av aptiten
    • • Överdriven sömn under timmar när hon annars brukade vara lekfull och engagerad
    • • Överdriven rastlöshet och sömnlöshet
    • • En mindre entusiastisk reaktion på saker han älskar, som lek, promenader, godis och att du kommer hem
    • • Att slicka eller tugga på sina tassar för att lugna sig själv
    • • Hålla sig undan och vara allmänt undvikande

Dessa symtom, speciellt när de sammanfaller med förlust av en ”kompis” eller en annan förändring av familjesituationen, kan indikera humörrelaterade problem som kräver beteendeterapi eller i vissa fall medicinering. Naturligtvis kan dessa symtom också innebära att din hund känner fysisk smärta.

En hund kan även drabbas av separationsångest, en mild variant av depression, när du är borta i långa perioder. Långsiktig separationsångest kan faktiskt leda till depression. Du kan se att din hund påverkas av din frånvaro om hon börjar skälla alltför mycket, tugga möbler eller dörrkarmar eller gå på toaletten på oacceptabla platser. En hund med separationsångest kan också visa sina känslor med överentusiastiska hälsningar, överdriven social kontakt och manisk lek när du kommer hem.
Källa: care.com

”Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?” – en sammanfattning av tro, hopp och kärlek.

Vi har denna vecka tillsammans upplevt tro, hopp och kärlek. Engagemang från helt okända människor har tagit en del av sin egentid till att hjälpa att finna hundvalpen Bosse. Tjugofyra timmar om dygnet har det varit folk ute på fältet och sökt och letat. Man har använt sitt egna nätverk med att sprida informationen om försvinnandet och man har informerat verbalt till okända som man mött.

Media har varit väldigt givmilda under den gångna veckan har vi blivit intervjuade av Radio Malmöhus och Bosses ägare av Radio Kristianstad. T o m kommuner har accepterat och godkänt att ha Bosses efterlysning på sin egna Facebook-sida. Vi är enormt tacksamma för den givmildhet och empati som visats av dessa ”kategorier”.

Butiker, restauranger och bensinmackar har också visat sin empati och förståelse och låtit efterlysningslappar sättas upp hos dem.

Ingen konkret observation har gjorts på Bosse sedan han försvann. Man har använt sig av bland annat drönare, spår-, sök- och idhundar, jägare med mera, men ingen har sett honom.

Därför kan vi inte utesluta att han blivit stulen eller att han stött på vildsvin eller annat djur då området är ett sådant där det händer ofta viltolyckor.

Alla ärenden där sin älskade familjemedlem är försvunnen och tiden går utan konkreta resultat tar enormt på djurägarna. Deras familjemedlem är borta och alla känslor som man kan få i en sådan situation bara skriker. Man får ångest, man har oro, man tänker ”tänk om vi bara hade…”, man åker på en våg emellan hopp och förtvivlan hela tiden och samtidigt skall man försöka tänka klart och planera, svara på X antal sms och samtal och mail som inkommer dygnet runt, försöka hinna äta och orka äta samt få sömn. Man är helt slut både fysiskt och psykiskt. Man känner sig tvingad att svara på alla sms och samtal och mail från alla personer som ställer upp trots att man egentligen knappt vet vad man svarar för tacksamhetens skull.

Vi har idag träffat helt slutkörda ägare. Kroppsspråket och färgen i deras ansikte och ögon sa allt. Tomheten i ögonen, sorgen i ögonen, kroppshållningen där man nästan kunde se att överdelen ville gå åt ett håll och nederdelen åt det andra. Det är så oerhört svårt att överhuvudtaget försöka komma på något att säga som kan trösta, för man vet att i nuläget har det ingen betydelse för ”väggen är så nära” och inget kan trösta mer än försöka bearbeta det som hänt.

Jag har under mina sex år på Husdjurshjälpen.Skåne gråtit av glädje och sorg med ägare. Mest av glädje. Och det är det som gör att man faktiskt fortfarande gör detta helt ideellt och lägger ner en hel del tid av sin egen tid i Facebook-gruppen. För hur det än är och blir, så vill jag att de ägare som vi har haft kontakt under alla dessa år skall känna då, nu och i framtiden att vi är där för dom – och att de för alltid har lämnat ett tassavtryck i Husdjurshjälpen.Skånes dagbok.


 

Vita hundvalpen Bosse försvunnen utanför Hanaskog – har koppel på sig och kan ha fastnat!

Foto: Privat 

180106 Valpen Bosse saknas fortfarande.

Hundvalpen Bosse försvann nyårsafton en liten bit utanför Hanaskog, Östra Göinge kommun.

Bosse är 4.5 månad gammal och hade vid försvinnandet ett blått koppel efter sig, vilket kan medföra att han kan ha fastnat någonstans i skog och mark i skrymsliga ställen. Området han försvann på är okänt för honom, då ägare inte bor i orten/kommunen.

Man har lagt ut filt på den plats han försvann.

Ärendet är polisanmält.

Har Ni sett Bosse eller ser honom – ring ägaren Benjamin 0739-044316 eller Polisen 114 14.

Lotta Sjölin Fredriksson