Ormbett, getingar, våteksem och algblomning – några av sommarens tråkigheter för djuren

Studier av naturligt förekommande ormbett på hund försvåras av stor variation i mängden injicerat gift och därmed också av symtombilden. Då graden av förgiftning hos den enskilda patienten inte kan bestämmas objektivt är det svårt att utvärdera och jämföra patientrespons vid olika behandlingar. För vetenskapliga referenser hänvisas till artikeln om huggormsbett publicerad i SVT 5/08 .

Uppsöka veterinär utan dröjsmål 

Direkt efter ett ormbett är det svårt att bedöma om giftöverföring skett och i vilken omfattning. Initialt opåverkade hundar kan visa tilltagande symtom under det första dygnet. Vid förgiftning är tidig behandling betydelsefull och därför rekommenderas djurägare att utan dröjsmål uppsöka veterinär för bedömning och behandling av den ormbitna hunden.

Strikt vila
Efter ett ormbett rekommenderas fullständig vila, då muskulär aktivitet kan påskynda giftspridningen från bettstället. Hög gifthalt i blodet kan leda till systemisk påverkan med allvarliga följder om inte veterinärvård snabbt sätts in. Vid långsammare giftspridning har patienten bättre chans att nå veterinär innan allvarliga symtom uppträder. All manipulation av bettstället (bandage, kyla, sugande eller liknande) avråds.

Kortison
Övertygande vetenskapliga bevis både för och emot kortison omedelbart efter ett ormbett saknas. Att ge en anti-inflammatorisk dos har i en svensk studie visats sakna effekt. Att rutinmässigt ge kortison vid akut misstanke om ormbett är därmed inte aktuellt, men det finns några situationer där medicinen kan övervägas.

Lång resväg
Vid lång resväg (fjäll, skärgård) kan kortisonets eventuella hämning av effekterna av toxinutlösta kroppsegna farmakologiskt aktiva substanser som t ex histamin och bradykinin vara av betydelse då ingen annan behandling finns att tillgå under resan. Skadliga verkningar av inflammatoriskt påslag kan också möjligen påverkas. Kortison kan minska smärta och höja allmäntillståndet något – fördelen är en angenämare resa för patienten, nackdelen är att rörligheten kan öka.

Allergiska reaktioner vid tidigare tillfällen
Vid huggormsbett injiceras en komplex blandning av olika ämnen i patienten. Allergisk reaktion mot något av dessa ämnen är möjlig även om det sannolikt är ovanligt. En hund som vid tidigare situationer reagerat med anafylaxi kan möjligen ha högre risk att reagera även efter ett huggormsbett. Det är dock svårt att särskilja en sådan reaktion från en reaktion på giftet, som orsakar den nämnda frisläppningen av bland annat histamin.

Länge rådde en allmän uppfattning om att huggormsbett på människa sällan ledde till allvarlig förgiftning. En trolig orsak till missuppfattningen är att ungefär en tredjedel av ormbetten är defensiva, så kallade torra bett utan giftöverföring. Symtomfrihet är att vänta om inget gift injicerats. Epidemiologiska studier på människa visar att betydande förgiftning inte alls är ovanlig vid bett med giftinjicering – huggormens gift är utan tvekan potent och ska inte underskattas varken på människa eller hund.

Ormar trivs på varma hällar, i högt gräs, i lövhögar, i öppna komposter, under uthus och i husgrunder. En tomt med kortklippt gräsmatta och utan skrymslen och kryphål gör din trädgård otrivsam och mindre intressant för orm.

Alla svenska ormar är fridlysta och får bara dödas i absolut nödläge. Däremot är det tillåtet att bära iväg en levande orm från sin tomt och placera den en kilometer bort. Vilket dock kan vara lättare sagt än gjort.

Getingar

En nyfiken hund blir lätt getingstucken. Den sticker fram huvudet för att för att sniffa på det surrande krypet och får vips ett stick i nosen. Ibland kan du hitta gadden om du letar i pälsen.

Giftet framkallar stark smärta och en öm svullnad, men är ofarligt. Låt hunden vila tills den är återställd. Om giftet sprutas in i blodbanorna kan det ge kort yrsel och illamående, men normalt går det över snabbt. Om en mycket liten hund blir biten av många getingar eller om hunden svullnar i andningsvägarna bör du kontakta veterinär.

Det senare händer hundar som fångar flygfän med munnen. Uppmuntra därför inte hunden att snappa efter flugor även om det ser roligt ut; den kan inte skilja mellan snälla och stingande insekter. Ytterligt sällsynt kan en hund, liksom enstaka människor, vara överkänslig för insektsstick och kollapsa totalt efter ett bett.

Bild laddas...

Våteksem

Trots bra förberedelser kan hunden få fukteksem. Hot spot, sommareksem, badeksem eller våteksem är några andra benämningar på samma typ av hudproblem. En kliande, fuktig fläck med kletig yta dyker plötsligt upp, ofta snett framför örat eller på halsen. Huden är varm, svullen och röd och den ömmar. Spaniel, retrievers och rottweiler drabbas oftare än andra raser.

Klipp rent ordentligt, både över själva förändringen och minst en centimeter ytterligare så ser du lättare om det sprider sig. Rengör med sårtvättmedel. Hindra hunden från att klia. Avstå från bad tills det läkt ut helt.

Om inte en snabb förbättring inträder blir det i stället snabbt sämre och då bör veterinär anlitas. Torka hunden när den badat utomhus.

Algblomning

Det tunna lagret av gult barrträdspollen som oftast ligger på vattenytan i juni är helt ofarligt. Avstå i övrigt från att låta hunden bada om vattnet ser otäckt ut eller luktar illa.

Ostkusten drabbas av allt större, tätare och längre algblomningar från juli månad och framåt. Vattnet ser ut som rabarbersoppa och ytskiktet packas till en tät, grå massa som hänger ihop som stora filtsjok.

Alla alger är inte giftiga, men du och jag kan inte bedöma det med blotta ögat. Håll hunden borta från stranden helt, låt den inte bada och låt den inte dricka av vattnet. Den blågröna varianten ger kräkningar, virrighet, diarré och kan ge skador för livet om den slår ut njurarna.

Ulrika Bengtsdotter