Det underskattade samspelet emellan människor och djur är hälso- och sjukvårdens stora förlust

– Att sällskapsdjur har positiva effekter på människors hälsa vet man sedan tidigare, men detta är första gången som någon har undersökt hur detta påverkar den amerikanska hälso- och sjukvården, säger PhD Terry L Clower som är en av två forskare som genomfört studien.

Någon motsvarande studie har inte gjorts i Sverige, men Socialstyrelsen publicerade 2014 en rapport där man slår fast att assistanshundar för personer med fysisk funktionsnedsättning och/eller kronisk sjukdom är en god investering. Källa: http://news.cision.com/se/manimalis/r/djuragande-sparar-miljarder,c9902608

Vård- och assistanshunder

Jag finner en gammal artikel redan från 2005 i Göteborgs-Posten där Miljöpartiet önskar att sällskapsdjur skall få befinna sig inom vård- och äldreomsorgen.

”Mp vill ha djur på äldreboende ­ för att de gamla ska må bra. Äldre mår bättre tillsammans med hundar, fåglar, och katter. Det anser två miljöpartister som föreslår att djur ska få en större roll inom äldreomsorgen i kommunen. Duon Margot Skogsäter och Per­Olof Johansson hävdar att kontakt med djur i många fall har en mycket positiv inverkan på människors hälsa. Och att djur gör det lättare att hantera psykiska och fysiska påfrestningar. Kvaliteten på äldreomsorgen skulle bli högre med utbildade terapihundar i arbetet med dementa och om äldreboendena förses med akvarier och fröautomater åt fåglar. ­ Forskning i Sverige och i utlandet visar att äldre som har kontakt med djur har mindre ångest, bättre fysisk rörelse, ökad social kontakt och använder mindre lugnande och smärtstillande medel.”  Källa: http://www.gp.se/nyheter/vastergotland/1.144900-mp-vill-ha-djur-pa-aldreboende-for-att-de-gamla-ska-ma-bra?m=print

I Karlskrona i Blekinge började man 2010 ett projekt där hundförare och terapihundar besökte bland annat demensboende. ”Det har visat sig att personer med Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar har blivit mindre deprimerade och mer aktiva när de är tillsammans med djur. Många får tillbaka livsglädjen genom samvaro med hundarna. För många äldre personer är det enda sättet att få närhet och framför allt att få ge omsorg. En dotter sa när hon såg sin mamma smeka en av hundarna ” jag har aldrig sett mamma klappa någon så mycket”. Andra fantastiska positiva upplevelser visade sig under projekttiden hos de demensboenden så som andra äldreboenden. Källa: http://www.demenscentrum.se/Arbeta-med-demens/Metoder-och-arbetssatt/Djur-i-varden/Terapihundar-i-Karlskrona-kommun/

Vad är det som gör att människan mår bättre? 

I tidningen ”Miljöforskning” (januari/2010) skriver legitimerade veterinären samt informationschef vid Sveriges Veterinärförbund, Johan Beck-Friis i Stockholm en artikel om ämnet. ”En av få svenska forskare som studerat sambandet mellan djur och människa är Kerstin Uvnäs-Moberg, professor i djurfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. När hon studerade mekanismerna bakom djur i vården, såg hon att man får samma fysiologiska effekt vid djurkontakt som vid massage. Då frisätts oxytocin, och detta hormon är känt för att spela en central roll för den lugnande effekt som ett barn får när det diar. Oxytocinet har även en mängd andra positiva egenskaper, som att det sänker puls och blodtryck, minskar smärta, stimulerar läkning och tillväxt, ökar välbefinnande och minskar stress samt minskar rädsla och ökar social interaktion. Ett djur kan frigöra oxytocin hos en människa, som i sin tur kan förhöja halten av oxytocin hos djuret.”  Källa: http://miljoforskning.formas.se/sv/Nummer/Januari-2010/Innehall/Temaartiklar/Underskattat-samspel-manniska-och-djur/

Detta är enbart några av alla artiklar och uppsatser som gjorts och som resulterar i att djuren närvaro är viktig för människan OCH med detta vill jag också påpeka att därför ska vi vara rädda om våra djur, tvåbent som fyrbent, kräl- som däggdjur. Djuren tar hand om oss mer än vad vi förstår.

Jag vill se fler äldre- och vårdomsorgsboenden i min kommun iallafall som tar hjälp av djuren för att få sjuka människor att uppleva glädje och trygghet i den så annars gråa vardagen med mycket annat som enbart kretsar kring deras sjukdom eller ensamhet.

 

 

 

*** KELLIE ÄR HITTAD *** Valpen Kellie försvunnen från Attarp/Ignaberga/Fåraboda utanför Hässleholm

Kellie160123

Foto: Privat

160123 KL 18.00 KELLIE ÄR HITTAD! TACK ALLA SOM LETAT!

Valpen Kellie försvann från sitt hem igår kväll den 22 januari 2016 på Fårabodavägen.

Kellie är 10 månader gammal, chippad och är av rasen Australien Shepard. Liknar nästan en rävunge. Hon försvann tillsammans med sin hundkompis, men hundkompisen har kommit tillbaka tidigt idag, men tyvärr ingen Kellie efter sig.
Eventuellt har hon ett svart halsband på sig. Ärendet är polisanmält.

Observation! Hon har setts på väg 21 (gamla Hässleholmsvägen) mellan Ignaberga och Attarp sent igår kväll.

Ser Ni Kellie – ring ägaren Theresia 0760-XXXXXX.

*** TUFF ÄR HITTAD *** Valpen Tuff försvunnen från Mellanheden i Malmö ikväll. Vi behöver ha in honom i värmen!

Tuff160120

160120 VALPEN TUFF FÖRSVUNNEN FRÅN MELLANHEDSPARKEN, MALMÖ.

Tuff försvann vid 21-tiden på Svaneholmsgatan den 20 januari 2016. Han sprang då upp mot Bellevuevägen och sedan höger mot Statoil vid Bellevuevägen. Han blev skrämd av någonting. Bar vid försvinnandet blått täckte och rött halsband.

Ärendet är polisanmält.

Ser Ni honom ring – 0731-XXXXXX eller 0706-XXXXX eller Polisen 114 14.

Berättelsen om valpen Lisa i Skåne – född för pengar och död av skräck

Lisa_hund

Foto: Privat

Det här är valpen Lisa. Lisa är död. Hon fick inte leva i många månader. Hon blev ca 5 månader gammal. Fotot Ni ser är det sista fotot på henne, taget av Lisas ägare, när Lisa hittas på nyårsdagen. Detta hände i Skåne, den 31 december 2015 – verklighetens mörka sida men ack så viktig att upplysa och informera om.
Men allra mest – till minne av valpen Lisa som föddes enbart för pengar.
Det här är Lisas ägares berättelse som vi vill att Ni ska få ta del av och att Ni delar vidare av två anledningar. Anledning nummer ett är KÖP ALDRIG EN VALP utan att kolla upp papper, namnet på uppfödaren, SKK, billiga priser eller vid konstiga snyfthistorier. Lisas papper såg helt okej ut, men vid registrering på Jordbruksverket visade det sig vara en hundsmugglare från ett sydeuropeiskt land. Anledning nummer två är att lyfta upp hur mycket rädsla nyårssmällare och raketer kan orsaka på djur. I Lisas ärende slutade det med döden. Här är ägarens egna berättelse.
”Jag fann Lisa genom en annons på Blocket. Det var en man som tyckte alla skulle ha råd med en Golden. Han la ut ett pris som jag tyckte vi kunde ha råd med. Tio minuter efter annonsen var lagd så ringde jag och vi var utanför Helsingborg bara någon timme efter vårt samtal.
Lisa och hennes syskon var placerade i en avsides byggnad på ca 10 kvm. Mannen som mötte oss hade en son med sig. Sonen var trött och vilade på hans axel. Lisa var en av de valpar i det lilla rummet som kom fram, hon var nyfiken och rädd. Lisa följde med oss hem, med papper på veterinärbesiktning och vaccination var vi glada. Vi betalade mannen kontant och vi fick aldrig mer kontakt med honom.
Tre dagar efter att vi hämtat Lisa blev hon sjuk. Hon kräktes och hade lös avföring. Den fjärde dagen orkade hon inte resa sig. Vi tog henne till veterinären där hon blev inskriven, undersökt och de visste inte vad som vad fel. Dagarna tickade på och hon blev sämre. Våran ängel, våran ögonsten! Veterinären hittade mask i hennes system och hon blev sakta bättre. Efter en vecka kunde hon komma hem till oss.
Lisa var undergiven och rädd – rädd för allt..människor, djur, läten. Men hon var den mest hängivna hund man kan tänka sig men hon litade på oss. Hon litade på oss! Nyårsafton kom, våra vänner kom och vi hade det mysigt, åt mat och tittar på”Grevinnan och betjänten”. Smällare sköts av innan klockslaget och då började jag oroa mig över den kommande stunden. Hon var förskräckt, livrädd, inte alls den fina hund som hon brukade vara. Timmen gick och klockan blev tolv.
Lisa var ett nervvrak, hur skulle man kunna lugna henne – jo genom att ta ner henne till källaren som var tystare. Min sambo tog på henne kopplet och min dotter höll i Lisas koppel. Smällarna blir allt fler och Lisa fick panik. Min dotter orkade inte hålla emot och hon slet sig. Hon hade kopplet hängande efter sig. Hon sprang i panik! Vi var fyra vuxna som letar efter henne: jag, min sambo och min son samt hans flickvän. Jag springer mot skolan, där vi alltid gått på våra promenader. Jag tänker att hon tagit den vägen som känns tryggast. På vägen möter jag familjer, som står längst vägen och skjuter sina raketer. Frågar om de sett någon hund men det har de inte. De fortsätter skjuta sina raketer utan att bry sig om att hjälpa eller fråga. Jag som själv är rädd för raketer gömmer mig under en viadukt, samlar kraft för att ta mig ut. Bron dundrar, det smäller, det låter som åska, det dånar, spricker, knakar……jag är rädd. Jag samlar mod, mod som blir till vrede och jag tar mig tillbaka hem från mitt gömställe. På vägen hem frågar jag samma människor igen om de kan hjälpa mig att leta, men de ignorerar mig. Jag går ifrån platsen och hem. Det är kaos, alla gråter och vet inte vad de ska göra. Jag och min son går mot den plats som hon troligtvis sprang mot, ut på en åker. Jag ropar hennes namn, högt, skriker hennes namn, hoppas på att hon hör mig och kommer hem. Men ingenting, det är svart, det är mörkt, ingen hör. Sonen blir utskälld på vägen ut mot gärdet att vi är otrevliga och högljudda. Jag ser en folksamling och frågar de om de sett en hund springa förbi. En man svarar att de sett en Golden komma springandes förbi och sen tittar han ner och fortsatte skjuta sina förbannade raketer.
Jag följer andras tips att Lisa sprungit ut på åkern, med ficklampan tänd, letar, ropar, gråter, halkande och slog upp mitt ansikte, arm, reser mig, ropar, skriker, gråter….ger upp, sätter mig ner, mitt på åkern. Min son hittar mig. Jag orkar knappt gå, jag är arg, ledsen, och tom…. Letandet slutar vid femtiden på morgonen efter att jag skrikit mig hes genom dörren efter Lisa. Det är mörkt och omöjligt att gå längre än till åkern.
Sambon tar reda på när solen går upp och ställer klockan. Han går ut och letar igen tidigt på morgonen. Han letar i rutmönster i energiskogarna för att se att Lisa inte fastnat med kopplet där. Han letar hela vägen fram till en bondgård. Väl framme vid bondgården går han tillbaka vägen mot motellet, samma väg som förra natten fast åt andra hållet. Efter en kort stund glimmar det till i ögonvrån – han säger att han såg en ängel. Han har aldrig trott på det övernaturliga, men han litar alltid på att det man ser i ögonvrån verkligen finns där. Han följer en av bondens vägar mellan två stengärdsgårdar och kommer fram till platsen – där Lisa ligger! Kopplet ligger rakt bakom Lisa och inte inlindat. Lisa har alltså sprungit rakt ifrån vårt hus och sedan rakt fram för allt vad tygen höll tills hennes kropp gav upp. Lisa ser ut som hon badat, hon lyfter huvudet lite och möter hans blick. Hon ser väldigt trött ut, rör sig knappt, gnyr inte. Sambon tar av sig handskarna och plockar fram de två extrafiltar han släpat med sig hela vägen ut, han lindar in Lisa i filtarna och jackan. Handskarna ligger kvar där ännu. Han bär 16 kg Lisa de 1200 meter som det är hem och lägger henne i soffan och ringer veterinären i Malmö som har jouröppet dygnet runt. Veterinären tycker att vi ska komma in med Lisa. På vägen till sjukhuset flyttar sig Lisa i bilen, hon kryper fram till passageraren i baksätet och lägger huvudet i hans knä. På sjukhuset får vi hjälp direkt, men Lisa är illa däran. Febertermometern visar ingen temperatur och hon lämnar inget blod till sköterskan, inte ens från halsen. Personalen sätter en ingångskanyl och börjar ge Lisa varm dropp. Efter cirka 45 minuter på undersökningsbordet rycker Lisa till och tar upp huvudet och ser sig omkring och försöker ställa sig upp. Vi hjälper henne att lägga sig ned och hon börjar kräkas. Personalen tillkallas och de rushar Lisa till operation. Sambon sköter pappersarbetet med personalen och efter något som känns som en evighet kommer läkaren ut och säger att Lisa har klarat sig. Läkaren har ”startat” henne eftersom hennes hjärta slutat slagit. Vi kan åka hem då Lisa är i goda händer.
Men det ofattbara händer igen senare. Lisa får ännu ett stillestånd och läkaren starar om henne igen. Nu sövs Lisa och får ligga med maskiner som hjälper henne att andas och hjälper hjärtat att slå. Men varje gång man försöker ta bort maskinerna så slutar Lisa andas. När läkaren ringer för att fråga hur vi vill göra, så säger sköterskan i bakgrunden att Lisa slutat andas igen. Valpen Lisa somnar in – hennes späda lilla kropp orkar inte mera.
Bland de människor som vägrade hjälpa till, bedömer jag att 10 %…dvs barnen var nyktra men resten brydde sig inte ett skit. Detta är våran historia som vi givit samtycke till Husdjurshjälpen.Skåne att få skriva och berätta om – för Lisas skull och minne – för att påminna alla om hur viktigt det är att kolla upp uppfödare innan man köper en valp trots att alla papper ser okej ut – hur mycket skada nyårsraketer och smällare kan orsaka djur och på människors olika syn på att hjälpa”.

 

Vila i frid hunden på Husie Mosse <3

Måndagen den 4 januari var en kvinna ute och gick på Husie mosse när hon upptäcker en död hund. Kvinnan lägger upp en efterlysning med foto i en Facebookgrupp och när vi på Husdjurshjälpen.Skåne ser hennes inlägg lägger vi in efterlysning hos oss. I originalefterlysningen blir det många spekulationer, det visar sig bl.a. att kvinnan inte haft möjlighet att ta hunden därifrån, så vår administratör Daniel bestämmer sig på kvällen för att åka dit och ta hand om kvarlevorna samt se om han kan avgöra vilken ras det kan röra sig om. (Kvinnan anmälde vad hon sett till polisen.)
Efter att Daniel letat i området utan att hitta något får vi äntligen tag på kvinnan som kan berätta var hunden ligger och Daniel tar sig dit. Hunden låg i ett område vid bäcken, precis efter bron som finns norr om dammen, med stora & små träd och sly så den var inte synlig från stigen. På de foto som Daniel skickar till oss andra administratörer så ser det ut som att det kan röra sig om en ung räv men ingen av oss är 100 % säkra. Djursjukhuset Evidensia i Malmö kontaktas och de får frågan om de kan ta en titt på kvarlevorna för att avgöra om det är en hund, och i så fall vilken ras det kan vara, eller räv till djursjukhuset i Malmö, djursjuksköterskan säga att det är ok att komma in. Samma djursköterska tar en titt på kvarlevorna när Daniel kommit och säger att det är en hund men hon ska be jourveterinären ta en titt. Daniel ber att de ska återkomma med besked, lämnar sina kontaktuppgifter och åker hem till sin familj.
Trots att Daniel kontaktat Evidensia ett flertal gånger via telefon får han inget svar om vad de kommit fram till, nonchalant om ni frågar mig. Men idag, lördag, får han svar på ett mail han skickat till dem. Den som svarar är djursköterskan som Daniel hade telefonkontakt med och som sen var den första som tittade på kvarlevorna. Eftersom jourhavande veterinär inte hade tid att titta på kvarlevorna direkt bad hon två kollegor titta och de sa också att det var en hund, som inte var chipmärkt, senare på kvällen tog jourhavande veterinär en titt och kom fram till samma sak. ”Case closed” enligt Evidensia som skickade hunden till Sysavs Djurkremering.
Vi på Husdjurshjälpen.Skåne tycker inte det är ”case closed”!
Det kanske finns en ägare där ute som inte har Facebook och inte vet hur man ska efterlysa sin bortsprungna hund, en ägare som kanske vill veta vad som hänt deras 4-benta vän och som vill veta att deras familjemedlem fick ett värdigt (?) slut i en brännugn på Sysav så vi väljer att skriva om händelsen här på bloggen.

Beskrivning av hunden
Längd: ca 70 cm
Höjd: ca 30 cm
Päls: mjuk, ej sträv
Öron: stora
Färg: vitt bröst, vitt runt munnen, röd/brun (väldig smutsig så det var svårt att avgöra vad som var smuts och vad som var pälsens färg)
Färg på klorna: svarta (åtminstone på 3 av tassarna)
Tyvärr saknades svansen och lite till där bak så det gick inte att avgöra om det var en tik eller hane.
Det spekulerades att det var en tax men det var det med stor sannolikhet inte

Kartmarkering var hunden hittades ser ni här

 

Golden Retrievern Molly försvunnen från Everöd, Tomelilla kommun – hon måste komma hem nu.

Sassa160107

Foto: Molly ägare Sassa

 

Golden Retrievern Molly, 2 år, försvann den 6 januari 2016 och sprang mot Spjutstorp. Vid Everöds korset där man väljer om om man ska till Tomelilla, Svampa eller mot Kristianstad.

Molly är lite smalare än en Golden och rödaktig i pälsen.

Molly hade vid försvinnandet inget halsband på sig. Ärendet är polisanmält.
Molly är en glad och god hund och gillar alla, men kan vara stressad och rädd just nu.
Det är kallt ute nu på nätterna så hon behöver komma in i värmen.

Ser Ni Molly eller har Ni sett henne – ring ägaren Sassa 0708-782823

 

 

Jul- och Nyårsöverlevaren katten Frank i ett kallt Skåne – dagens solskenshistoria

Frank160106

Foto: Husdjurshjälpen.Skåne

Ikväll inträffade ett tårögt och en underbar återförening.

Jag fick ett samtal ifrån min hundtränare Roger ca kl 19.30 om att man hittat en katt som satt fast i grenar i sin sele mitt ute i skogen utanför Hässleholm. Det var ren tur att katten sågs då man var ute på eftersök av eventuellt skadat djur. Nu behövde man en kattbur och kolla eventuellt chipp.

Jag la ut en förfrågan i gruppen om akut lån av en kattbur och genast erbjöd sig underbara eldsjälar att låna ut sina kattburar, både ifrån södra Skåne till norra Skåne. En kvinna vid namn Ingela ringde mig rätt omgående och erbjöd sig att köra dit och låna ut sin kattbur och hade inte så långt att köra till själva platsen. Jag tackade så mycket, ringde upp Roger och berättade att kattbur var nu ordnad samt att vi skulle komma dit och kolla eventuellt chipp.

Väl i bilen ringer min telefon igen. Det är en kvinna vid namn Ann, som sett mitt rop på hjälp och att man hittat en katt i närheten av hennes by. Hon berättar att hon hade sett en efterlysning på en katt som hon trodde varit försvunnit i ca 1 vecka, den var svart och vit och kattens ägare och många andra fina människor från byn har hjälpt till och letat men ingen katt. Kattägarens barn hade varit helt förtvivlade och mycket ledsna. Katten hade haft sele på sig vid försvinnandet, men färg visste hon inte. Hon visste var ägarna bodde. Jag lovade att ta foto på katten när vi kommit till platsen och återkomma.

Precis när vi kommit till platsen skickade Ann flera bilder på katten till min telefon. Ingela var redan där och katten befann sig nu i kattburen. Jag kikade in i buren – tittade på fotona som Ann skickat – och sen utropade jag ”Det är den katten!”. Jag ringde upp Ann direkt och sa ”Det är den familjens katt till 100 %!”. För i buren satt det en svart och vitt katt med sele på sig och var väldigt väldigt frusen och mager och allt stämde.

Ann kom körande till platsen och hämtade upp katten och tillsammans körde vi sedan till kattägarna.

Vilken återförening och vilken chock!

Det visade sig att Frank, 4 år, hade varit försvunnen redan innan jul (!!) och att man trodde definitivt inte på en återförening och hade givit upp hoppet. Barnen sörjde sin förlorade Frank. MEN, nu hittades Frank (av ren tur) och glädjen har nu inga gränser. Hur Frank har överlevt de kalla nätterna med selen på sig och inte lyckats fastna innan, är verkligen helt otroligt. Vi vet inte hur länge Frank har suttit fast där han hittades.

Det är en solskenshistoria!

 

♥ LEIA ÄR HITTAD ♥

♥ LEIA ÄR HITTAD ♥
♥ ♥ 160104 – En hund som liknade Leia plockades på morgonen upp av en ambulans i Maglaby, Camilla åkte dit och det var Leia. ♥ ♥

HUNDEN LEIA FÖRSVUNNEN IFRÅN GUNNARSTORP, BJUVS KOMMUN.
Hunden Leia, 1 år, försvann ifrån sitt hem den 31 december 2015 på kvällen.
Leia är chippad och ärendet är polisanmält.
Leia blev skrämd av en smäll och sprang iväg. Troligtvis ligger hon och trycker någonstans.
Leia är en blandras mellan boxer och collie, mellanstor och väger ca 20-25 kg.
Ser Ni henne ring ägaren Camilla 0708-xxx.

Leia är otroligt saknad av sin familj.
OBS! Gör inga hastiga rörelser eller ljud om Ni ser henne – försök locka henne till Er tyst.

Leia151231

Foto: Privat

Hur tillverkar Ni djurägare en SMELLER för ditt djur och varför?

08vattenmol

Har Ni funderat på att kontakta en ID-hund? Här är väldigt viktig information att veta innan Ni kontaktar dem. I dagar som dessa, då många djur försvinner pga rädsla av raketer och smällare är det bra att ha en eller flera smellers förberedda samt förstå vad de används och betyder i sökande.

En smeller för ett djur kan man göra på tre olika vis;

1. Man tar en rendiskad glas burk, klipper av lite päls i denna, utan att hantera pälsen o drar åt locket. Låter denna päls ligga i burken i 6 mån, sedan byter man ut den. Förslagsvis jul/nyår o midsommar.

2 Eller så laminerar man pälsen. Små olika pälstussar på ett papper lamineras så de går att klippa upp till olika IDHundar.

3 Sista alternativet, om hunden/katten/marsvin vad det nu är för djur, inte skulle ha någon päls man borstar ur, klipper bort, ska man ta en bomullspad, utan att vidröra den med egna händer. Använd plasthandskar . Stryk paden i mungipan, ögonvrån, på huden, någonstans. Stoppa denna pad i en glasburk. Märk dessa burkar med djurets namn o chippnummer, även om ni inte har mer än ett djur, så har ni alla viktiga detaljer till ert djur på samma plats.

Kommer djuret bort, utan att man sparat en smeller, går det för våra IDHundar att söka på en filt, ett halsband, sele, mat/vattenskålar en leksak, borste, allt som detta djur kommit i kontakt med. Det är alltså inte någon doft våra hundar går på, de söker MOLEKYLER o dessa finns överallt där djur, växter o människor rört sig. Det innebär att om du som hundägare hanterar hundens borste, utan plasthandskar (bajspåse på handen) sätter du dina molekyler på borsten o våra IDHundar kommer då att söka dig och din hund. Så noga med hur ni hanterar smellern!

Det är viktigt att EN hund/katt varit i kontakt med det ni spar som smeller. Om ni har flera djur, och det enbart är ett djur som varit ute o smeller finns från en hel kennel så går det att söka på den smellern. Men har hela kenneln trampat på en smeller o sedan gått o letat efter den bortkomna hunden, går det inte att söka med IDHund.

Länk till IDHund: http://www.idhund.se/

Lotta Sjölin Fredriksson