En hundägares rörande tack

Matte Cecilia till hunden som vi skrev om i förra blogginlägget skrev ett rörande tack till alla som hjälpt henne hitta sin hund och det tacket vill vi, Husdjurshjälpen.Skåne & Cecila, gärna dela med oss av här i bloggen:

”TACK!!!

Det ordet känns så otillräckligt och fjuttigt att använda.

Hur ska jag kunna visa och förklara min tacksamhet till 100-tals (ja det är faktiskt så många!) människor för den kärlek de visat mig och min hund? Jag gör ett försök.

Kl 22 i onsdagskväll blev min hund Kenzo skrämd av en flygande drake när han sprang lös på Limhamnsfältet. Han flydde i panik över fältet och blev påkörd av en bil när han korsade Limhamnsvägen. Jag såg inte smällen men jag hörde den och förarens inbromsning. När jag kom fram såg jag en liten skymt av Kenzo försvinna runt en buske i hög fart. Jag slängde av mig mina flipp flopp, kastade allt jag hade i händerna, mobilen och kopplet på trottoaren och sprang efter honom åt det håll jag såg honom springa. Efter några 100m vände jag och sprang tillbax. Föraren och vittnen hade stannat på platsen och stod och höll mina saker tills jag kom tillbax. Tack och tack till föraren som stannade, hjälpte till att leta och som hört av sig i efterhand och frågat hur det gått.

Bild: Cecilia

Jag skrev snabbt ihop ett inlägg med bild på Kenzo och orden SNÄLLA HJÄLP MIG och delade på Facebook. Efter bara någon minut började telefonen ringa, ett 10 tal av mina vänner släppte allt och gav sig ut för att leta. Några körde med helljus över hela Limhamnsfältet, andra tog sig in på innergårdarna i husen runt där han försvann. Föraren och vittnen till olyckan engagerade sig också direkt. Tack!

Efter bara en liten stund såg jag på fb hur inlägget om Kenzo redan delats över etthundra gånger och för mig helt okända människor började ringa och skicka sms och gav sig ut mitt i natten för att leta.

Organisationer som Husdjurshjälpen Skåne och Doggie Rescue mfl organiserade sig och plötsligt kryllade hela slottsstaden av frivilliga som till fots, på cykel eller i bil letade efter kenzo i mörkret. Varje människa jag stoppade för att fråga om de sett en hund var redan inblandad i sökningen och mina ögon tårades gång på gång av dessa fina människors vilja att hjälpa

Runt midnatt fick vi in första tipset genom polisen att han synts till på Köpenhamnsvägen och vi begav oss dit. Jag fick numret till uppringaren och fick exakta detaljer om var han hade sett honom. Jag har inte kvar ditt nr men om du ser detta är jag dig evigt tacksam för din insats. Du berättade även att en bil med 3 killar hade följt efter Kenzo ända från Limhamn centrum och dom hade flera gånger försökt fånga in honom men han kom undan och dom fortsatte följa honom för att ha koll var han befann sig. Tack till er!

Runt kl 02 hade vi fortfarande inte sett honom och alla som skulle upp och jobba dagen efter fick avbryta för att åka hem. De fortsatte dock att sprida och dela.

Att fortsätta leta i mörkret kändes lönlöst men jag hade absolut ingen ro att gå och lägga mig och hög på adrenalin fortsatte jag att cykla runt och ropa och vissla. Jag fick tipset att en skadad hund antingen gömmer sig eller försöker ta sig hemåt. Min underbara mamma som stannade vid min sida under hela ”äventyret” och jag ställde upp porten på fram och baksida av mitt hus och gick av och an på vars en sida om huset och ropade och kallade tills det började ljusna.

Eftersom Kenzo alltid är med mig på jobbet fanns ju chansen att han sprungit dit och mina kollegor på natten lät dörrarna stå öppna på jobb och gick med jämna mellanrum ut och kallade på honom. Tack!

När det började ljusna tog jag cykeln och betade av olika områden, parker, kompisars portar mm men utan resultat.

Timmarna gick och jag började få panik. Varför har ingen sett honom? Lever han? Har någon tagit honom? Varför kommer det inte in några tips? Vi fick ju ett tips runt midnatt men nu hade det gått 12 timmar och inte ett ljud.

kenzo lys
Bild: Cecilia & Husdjurshjälpen.Skåne

Telefonen ringde oavbrutet och då menar jag bokstavligt talat oavbrutet. Kommentarer och delningar pep konstant på displayen och min tacksamhet visste inga gränser! Husdjurshjälpen Skåne gjorde efterlysningslappar, folk ringde alla veterinärer, djursjukhus, hemtjänstpersonal och flera andra företag som har utomhusjobb. Jag kan inte avgöra vem som gjort vad bara att så många gjorde så mycket på så kort tid!

Vid 12 på dagen, 14 timmar efter han försvann fick vi ett nytt tips att han fanns i Rönneholmsparken och vips kryllade parken och kvarteren runt om av folk som letade. Vi satte upp lappar, stoppade varenda människa, folk gick med sökhundar och cyklade eller körde runt men ingen såg honom.

Men så….och jag väljer att kopiera Gabriella Klintestam-Ali ord som skrev det så bra.

”Han höll sig runt Köpenhamnsvägen, Beridaregatan/ Rönneholmsparken. Plötsligt såg ett par frivilliga sökande honom och ”styrde” honom in i parken rakt i famnen på husse Peter som letade i buskarna med en värmekamera. Peter sätter sig bara ner på marken när han får syn på honom med armarna utsträckta.

Då ser Kenzo honom och han springer rakt i famnen på honom.

Zia var bara en bit bort i parken och hör Peter skrika de där efterlängtade orden…. JAG HAR HONOM!!!!!!

Total lycka!!! ”

Vi hittade honom!!

Peter Christian Larsson ord ekar fortfarande i mitt huvud – Jag har honom!!

Kenzo var borta i 18 timmar!

Jag gick, cyklade, ropade och visslade i 18 timmar utan stopp.

Jag upptäckte när vi kom till djursjukhuset att jag haltade, jag hade glas i fötterna efter att jag sprungit barfota på limhamnsvägen. Hur kan vår hjärna stänga av hunger, törst, trötthet, smärta, köld och värme och bara fokusera och fortsätta. Jo därför att kärleken övervinner allt och kärleken till dig Kenzo är oändlig!! Men du är min hund och självklart älskar jag dig. Det är kärleken, stödet och hjälpen från alla andra som fascinerar mig

Jag såg idag ett inlägg att Husdjurshjälpen Skåne slog sitt rekord med 519 delningar om Kenzo. Eftersom min mobil dog mitt i allt såg jag när jag startade den att jag fått 76 meddelande under gårdagen varav mer än hälften var från helt okända människor som ville hjälpa till. 134 missade samtal, även detta från okända omtänksamma människor.

Jag borde skrivit och lagt upp detta igår men orken räckte inte till.

Jag vill med detta otroligt långa inlägg på något vis ge alla 100 tals människor, vänner och främlingar den uppmärksamhet och kärlek som ni förtjänar för vad ni gjorde för mig och min hund Kenzo.

Jag är alldeles överväldigad av tacksamhet till er alla och ordet tack känns så fjuttigt och otillräckligt.

Jag hoppas att detta inlägg når ut till er alla då jag antagligen aldrig kommer få veta era namn eller kunna tacka er personligen!!

Kenzo mår bra!!!

Han är lite låg, tilltufsad, några blåmärken och sår som behandlas med salva men han är HEMMA!

Och det är er förtjänst och alla mina vänner!”

Kenzo
Bild: Cecilia

/Cecilia

UPPDATERING 20140624: Artikel om Kenzo i Skånskan

Ulrika Bengtsdotter