Stilton och Rönning tillbaka i bokform

sov2

Jag tyckte verkligen om tv-filmatiseringen av Cilla & Rolf Börjlinds debutdeckare Springfloden som visades i SVT i våras. Kjell Bergqvist och Julia Ragnarsson fångade Tom Stilton och Olivia Rönning väldigt bra och jag håller tummarna för ännu en säsong.
Under tiden är det oerhört roligt att få möta Stilton och Rönning i bokform igen också. Sov du lilla videung heter seriens fjärde del. Jag har precis börjat läsa och som alltid när det gäller Börjlinds är det full fart och många trådar redan från början – flyktingkaos på Centralen i Stockholm, en vilsen ensamkommande flyktingflicka som tas om hand av hemlösa Muriel (ett intressant återseende från Springfloden), en annan flyktingflicka som försvinner spårlöst från Centralen och så en pojke som hittas mördad och nedgrävd i  en småländsk skog. Och dessutom verkar allt på något sätt börja i Filippinerna …
Totalt fast i läsningen är jag redan och recensionsdatum är det 22 augusti så då får ni veta mer.

Solig deckardag

deckarhög

 

Ledig dag, solen lyser och våren har kommit. Dags att läsa deckare alltså. Helt plötsligt har det nämligen lossnat och lockande läsning har samlats på hög. En del är avklarat som Elizabeth Georges Oanade konsekvenser och Eva Dolans Döda talar inte som ni kan läsa om i kultursidans Deckarspalt på lördag. Jag kan säga så mycket som att en av dem kan vara det bästa i år och en definitivt inte är det. Och att lång tid i genren inte nödvändigtvis gör att man blir bättre och bättre …
Drygt halvläst är sedan Roslund & Hellströms Tre minuter som trots sina 600 sidor är en bladvändare som det inte känns som om jag kommer att bli besviken på. Denna gång rör sig detta suveräna författarpar långt, långt utanför Sveriges och Ewert Grens gränser. Sedan väntar också uppföljaren till Mats Olssons intressanta deckardebut Straffa och låta dö. I de bästa familjer heter den och ska bli mycket intressant att läsa.
Hängmattan nästa alltså!

Hej då till Annika Bengtzon

sprängaren1998 debuterade Liza Marklund med Sprängaren och presenterade sin huvudperson journalisten Annika Bengtzon för läsarna. Sprängaren var inte bara en rejält spännande kriminalroman utan också lite av en revolution i genren i Sverige. Här fick vi en huvudperson som var kvinna och hade ett alldeles vanligt vardagsliv men familj och dagishämtningar och lämningar och en så välbekant slitning mellan karriär och familj. Dessutom hade den en handling där just detta med att vara kvinna och göra karriär har avgörande betydelse för intrigen.

Sprängaren belönades med Polonipriset (ett pris som instiftades för att pusha kvinnor att skriva deckare) och blev också en riktig dörröppnare. Efter Marklund (och Tursten som debuterade samma år) kom en flodvåg av både kvinnliga författare och huvudpersoner.
Efter 16 år verkar det nu som det är dags att ta adjö av Annika Bengtzon. Den 17 juni kommer bok nummer 11 , Järnblod, och avslutar serien. I Piratförlagets information kan man läsa att Annika Bengtzon här letar efter sin syster Birgitta som har försvunnit samtidigt som en uppmärksammad rättegång om ett mord på en uteliggare pågår och Kvällspressen är på väga lägga ner sin papperstidning. ”Järnblod är en mörk och våldsam thriller om relationer och försoning, identitet och hämnd.”
Efter Den röda vargen (2003), som efter Sprängaren är min favorit, har Marklunds böcker om Annika Bengtzon gått lite upp och ned i kvalitet men den senaste (Lyckliga gatan, 203), var riktigt bra så nu hoppas jag på en bra avslutning som matchar den lysande inledningen.

Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon: Sprängaren (1998),  Studio sex (1999), Paradiset (2000), Prime time (2002), Den röda vargen (2003), Nobels testamente (2006), Livstid (2007), En plats i solen, Du gamla, du fria (2011), Lyckliga gatan (2013), Järnblod (2015)

Alla hjärtans-deckare

hjärta2Fira Alla hjärtans dag med en deckare! Genren fullständigt svämmar över av starka kärlekshistorier att följa. Speciellt om man är lite extra svag för olycklig kärlek.

Mina fem-i-topp:
1. Lord Peters smekmånad av Dorothy Sayers: Till slut fick de varandra ändå – Lord Peter Wimsey och Harriet Vane. men naturligtvis blir det en smekmånad med ond bråd död, intellektuella utmaningar och trots lyckan en anings av kärlekskomplikation.
2. In the Woods av Tana French: En fantastisk deckare och en sådan där fullständigt omöjlig kärlekshistoria där man håller tummarna in i det sista trots att man vet att det inte hjälper det minsta.
3. Cold in Hand av John Harvey: En mycket överraskande vändning i en fin kärlekshistoria. Näsduksvarning!
4. Gone Girl av Gillan Flynn: Den mest skruvade kärleks/relationshistoria man kan tänka sig. Så lång från romantik man bara kan komma.
5. For the sake of Elena av Elizabeth George: Ännu en sådan där äntligen-får de-varandra-deckare men med ett rejält mörkt, för att inte säga kolsvart, kärleksstråk i själva mordintrigen.

 

 

Shetlandsdeckare på tv

cleeves1Mer bra deckare på tv kan det bli på fredag 9/1 när första avsnittet av Shetland visas på Svt 1 22.00. Shetland är producerat av BBC Scotland och bygger på Ann Cleeves böcker om poliskommissarie Jimmy Perez på Shetlandsöarna. Serien var från början tänkt  som en kvartett och inleddes med Raven Black (Svart som natten) 2006. Sedan kom White Nights (Vita nätter), Red Bones (Rött stoft) och den minst sagt omskakande Blue Lightning (Blå gryning). Ann Cleeves kunde som tur var inte lämna Perez och Shetlandsöarna efter det så en ny kvartett är på gång där det hittills kommit ut två böcker   – Dead Water 2013 och Thin Air förra året. Dead Water kommer på svenska i år med titeln Dött vatten. Läs mer om den här.
Jag är väldigt förtjust i den här serien och skrev bland annat i min recension av Svart som natten: ”Lika skicklig som Ann Cleeves fångar människorna fångar hon också omgivningen – den vackra och vilda naturen på Shetlandsöarna, de fängslande traditionerna men också den ingrodda misstänksamheten mellan människor som lever i ett litet och instängt samhälle.” Det ska bli väldigt spännande och se om människor och miljöer blir lika bra på tv även om det är lite förvirrande att de två första avsnitten som nu visas bygger på bok nummer tre – Rött stoft – och först efter det kommer två avsnitt som bygger på Svart som vatten. Läs mer om tv-serien här.

Mer bra tv-deckare blir det sen på lördag 10/2 när det är dags för Unge kommissarie Morse igen.

 

Fossum först

Den första 2015deckaren är norsk – Karin Fossums Helveteselden. Liksom i Fossums förra, Carmen och döden (2013), är kriminalkommissarie Konrad Sejer tillbaka ordentligt och det är mer av en klassisk polisdeckare än vad fler av hennes andra böcker de senaste åren varit.
I Helveteselden hittas en kvinna och hennes lille son knivmördade i en gammal husvagn i skogen. Även om jag inte kommit så långt än är det tydligt att flera klassiska Fossun-teman finns med – mödrar och barn, frånvarande fäder, barn med någon form av utvecklingsstörning och hur det påverkar de närmsta och så ensamhet förstås. Första recensionsdag är 14/1 och då får ni veta mer.

IMG_0104.JPG

Deckarlucka 14

hayderrättLucka 14 fyller jag med alla böcker av den brittiska författaren Mo Hayder som jag har i min bokhylla. Just nu håller jag på och läser den senaste på svenska som heter Hud. Läs mer om den i Deckarspalten nästa lördag.
Mo Hayder har en imponerande förmåga att skriva deckare som är så otäcka att man knappt vågar läsa färdigt dem (speciellt Fågelmannen) men som samtidigt är så kärleksfulla mot huvudpersonerna (Jack Caffery och Flea Marley) att man bara måste tycka mycket om dem. Och spännande är bara förnamnet. Helst ska de dock läsas i kronologisk ordning eftersom det på ett väldigt avgörande sett hakar i varandras handlingar. Bortsett från fristående Hanging Hill då. Som är fantastiskt bra den med.

Deckarlucka 5

IMG_0546.JPG
Skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Garnethill har jag skrivit om många gånger i den här spalten men när nu Modernista satsar på en snygg nyutgivning måste den bara med i en deckarlucka. Perfekt deckarklapp till den som vill mer med sin deckarläsning än att enbart bli underhållen. Denise Minas böcker har ett självklart feministiskt perspektiv och Maureen O’Donnel är en av genrens mest minnesvärda hjältinnor. Alltid i underläge men befriande arg och handlingskraftig.

Deckarlucka 5

IMG_0546.JPG
Skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Garnethill har jag skrivit om många gånger i den här spalten men när nu Modernista satsar på en snygg nyutgivning måste den bara med i en deckarlucka. Perfekt deckarklapp till den som vill mer med sin deckarläsning än att enbart bli underhållen. Denise Minas böcker har ett självklart feministiskt perspektiv och Maureen O’Donnel är en av genrens mest minnesvärda hjältinnor. Alltid i underläge men befriande arg och handlingskraftig.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 54 år
Bor: Lund
Läser just nu: Kniv av Jo Nesbö.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Tyska tv-serien Babylon Berlin, Lukas Moodyssons Gösta och andra säsongen av Big Little Lies.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Nästa semesteromgång. Att plocka blåbär och svamp.