Solig deckardag

deckarhög

 

Ledig dag, solen lyser och våren har kommit. Dags att läsa deckare alltså. Helt plötsligt har det nämligen lossnat och lockande läsning har samlats på hög. En del är avklarat som Elizabeth Georges Oanade konsekvenser och Eva Dolans Döda talar inte som ni kan läsa om i kultursidans Deckarspalt på lördag. Jag kan säga så mycket som att en av dem kan vara det bästa i år och en definitivt inte är det. Och att lång tid i genren inte nödvändigtvis gör att man blir bättre och bättre …
Drygt halvläst är sedan Roslund & Hellströms Tre minuter som trots sina 600 sidor är en bladvändare som det inte känns som om jag kommer att bli besviken på. Denna gång rör sig detta suveräna författarpar långt, långt utanför Sveriges och Ewert Grens gränser. Sedan väntar också uppföljaren till Mats Olssons intressanta deckardebut Straffa och låta dö. I de bästa familjer heter den och ska bli mycket intressant att läsa.
Hängmattan nästa alltså!

Nöjd deckarnörd

Den ibland lite ensamma deckarnörden inom mig är mycket nöjd efter en helg i sällskap med Svenska Deckarakademin. Många givande deckarsamtal blev det – inte minst med nyinvalda (skånska!) ledamöterna litteraturforskaren Kerstin Bergman från Lund och deckarförfattaren Kristina Ohlsson från Kristianstad. Och med Svenska Deckarbibliotekets nya bibliotekarie Therese Hellberg (länk till Svenska Deckarbiblioteket här).
Och, naturligtvis med årets välförtjänta pristagare i klassen bästa svenska kriminalroman – Arne Dahl. Han lämnade arbetet med allra sista kapitlet i uppföljaren till prisade Viskleken och dök upp på stadsbiblioteket i Eskilstuna när priset tillkännagavs. Där berättade han bland annat att det var svårt att skiljas från romanfigurer i A-gruppen så därför fick det följa med in i nya boken och nya serien. Som är planerad att bli totalt fyra riktigt feta böcker. Nummer två (vars sista kapitel förmodligen skrivs nu i stället för i helgen) kommer ut till våren. Arne Dahl berättade också att den som längtar efter gamla A-gruppen kan få sitt lystmäte under julen – 27-28/12 visas de två första avsnitten i en tv-serie baserad på de tio böckerna om A-gruppen.
Liten besvikelse kände jag möjligen över att Belinda Bauers fantastiska Mörk grav inte blev årets bästa utländska kriminalroman. Å andra sidan är Denise Mina min stora favoritförfattare i genren och Getingsommar en mycket, mycket bra kriminalroman. Att faktabokspriset i Skåne hos filmforskaren Michael Tapper var å andra sidan extra roligt. Liksom att en annan deckarfavorit – brittiska Reginald Hill – tilldelades en Grand Master:  ”His ever more daring, plotting and literate wit has renewed the genre and widened its borders.”
Nöjd på många sätt alltså och inte minst med att vårens Deckarakademimöte eventuellt hamnar i Lund!

Här kommer för övrigt min recension av Arne Dahls Viskleken som jag inte hittade någon länk till:

VISKLEKEN
Författare: Arne Dahl
Förlag: Albert Bonniers förlag

Äntligen! Så känner jag när jag med stor förväntan slår upp första sidan i Arne Dahls nya kriminalroman Viskleken. Det finns få poliskollektiv som jag gillar så skarpt som Dahls A-grupp (Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art) och det finns få, om inga, nutida svenska deckarförfattare som jag gillar så bra som Arne Dahl. Han skriver  kriminalromaner på alldeles egna villkor – litterärt, välskrivet, kunnigt, aktuellt, spännande och utmanande.

Tio böcker utlovade pseudonymen Dahl (senare avslöjad som författaren och litteraturkritikern Jan Arnald) när han debuterade i deckargenren 1998 med Ont blod. I slutet av seriens tionde bok, Himmelsöga, är A-gruppen nedläggningshotad och Arne Dahl lägger på ett finurligt sätt avgörande om seriens fortsättning eller inte i huvudpersonernas egna händer. Ett år senare dyker A-grupparna upp igen i den märkliga och lekfulla metakriminalromanen Elva som blir en slags brygga mot en ny serie med ungefär samma huvudpersoner.

Och nu är de alltså här igen  – som Opcop (Operating Cops). Europol har nämligen planer på en operativ enhet och Opcop är en hemlig testgrupp med placering i Haag som ska samarbeta informellt med speciellt utvalda poliser i EU:s medlemsländer. Chef för Opcop är ingen mindre än den för Dahl-läsare mycket välbekante kriminalaren Paul Hjelm. Vid sin sida i Haag har han tio skickliga tio poliser från Europas alla hörn – bland dem den gamla A-grupparen Arto Söderstedt. Och, i Sverige sitter Kerstin Hjelm, Sara Svenhagen och Jorge Chavez som Opcops svenska kontakter. Stora delar av före detta A-gruppen samlade i handlingen alltså.

Testgruppen har inga fall att ta sig an förrän Sara och Kerstin med hjälp av en annan A-grupps bekant, dataexperten Jon Anderson, hittar kopplingar till den italienska maffian i en svensk möbeldirektörs dator. Ungefär samtidigt hittas liket av en kvinna konstfullt utplacerat vid Bird Sanctury Pond i Hampstead Heath i London och blir också det ett fall för Opcop. Och så har Arto redan tidigare börjat grubbla över de ord som en döende asiatisk man viskade i hans öra när han var observatör under ett G20-möte i London. Allt sammantaget leder till en intrikat härva av miljöbrott, terrorism och bankbedrägerier och Opcops medlemmar sprids ut över Europa för att följa ledtrådar i Lettland, Sverige, Italien och England.

Det är ett väl tilltaget persongalleri som Dahl presenterar i Viskleken. Förutom de välbekanta A-grupparna finns alltså ytterligare nio poliser att lära känna. Dahl är mästerlig på att hantera stora persongallerier med särpräglade individer och ge var och en mycket utrymme men det blir ändå nästa för mycket av det goda i Viskleken. Jag är ytterst tacksam för personregistret i början av boken som jag återvänder till ofta, ofta. Att lära sig att skilja rumänska maffiabekämparen Lavinia Potorac från litauiska maffiainfiltratören Laima Balodis eller spanske brotsstatistikern Felipe Navarro från italienska maffiapolisen Fabio Telbadi tar ganska många sidor…

Det kräver också rejäl koncentration för att följa de många intrigtrådarna som breder ut sig över Europa, över Atlanten mot USA och också ända bort till Tibet. Arne Dahl satsar stor och brett i nya seriens första bok (totalt fyra utlovas) – helt klart med syfte att få in läsarna i helhetsbilden och i närkontakt med hela persongalleriet. Men, även om jag ibland är aningen vilse i intrigen så njuter jag stort av att befinna här. Viskleken är en fantastiskt välskrivna och skrämmande mörka och övertygande nutidshistoria där penninghunger, utsugning och totalt förakt för människor går som blodröd tråd genom den brottslighet som Dahls sympatiska men aldrig ofelbara huvudpersoner bekämpar.

Arne Dahl har tagit med sig det bästa från A-grupps-serien, inklusive den skarpa humorn och kärleken till genren och huvudpersoner, in i sin nya serie och den har definitivt potential att bli hur bra som helst.

 

Brett och lovande i Dahls nya

Så här recenserade jag Arne Dahls Viskleken (Albert Bonniers förlag) på Skånskans kultursida:

Äntligen! Så känner jag när jag med stor förväntan slår upp första sidan i Arne Dahls nya kriminalroman Viskleken. Det finns få poliskollektiv som jag gillar så skarpt som Dahls A-grupp (Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art) och det finns få, om inga, nutida svenska deckarförfattare som jag gillar så bra som Arne Dahl. Han skriver  kriminalromaner på alldeles egna villkor – litterärt, välskrivet, kunnigt, aktuellt, spännande och utmanande.

Tio böcker utlovade pseudonymen Dahl (senare avslöjad som författaren och litteraturkritikern Jan Arnald) när han debuterad i deckargenren 1998 med Ont blod. I slutet av seriens tionde bok, Himmelsöga, är A-gruppen nedläggningshotad och Arne Dahl lägger på ett finurligt sätt avgörande om seriens fortsättning eller inte i huvudpersonernas egna händer. Ett år senare dyker A-grupparna upp igen i den märkliga och lekfulla metakriminalromanen Elva som blir en slags brygga mot en ny serie med ungefär samma huvudpersoner.

Och nu är de alltså här igen  – som Opcop (Operating Cops). Europol har nämligen planer på en operativ enhet och Opcop är en hemlig testgrupp med placering i Haag som ska samarbeta informellt med speciellt utvalda poliser i EU:s medlemsländer. Chef för Opcop är ingen mindre än den för Dahl-läsare mycket välbekante kriminalaren Paul Hjelm. Vid sin sida i Haag har han tio skickliga tio poliser från Europas alla hörn – bland dem den gamla A-grupparen Arto Söderstedt. Och, i Sverige sitter Kerstin Hjelm, Sara Svenhagen och Jorge Chavez som Opcops svenska kontakter. Stora delar av före detta A-gruppen samlade i handlingen alltså.

Testgruppen har inga fall att ta sig an förrän Sara och Kerstin med hjälp av en annan A-grupps bekant, dataexperten Jon Anderson, hittar kopplingar till den italienska maffian i en svensk möbeldirektörs dator. Ungefär samtidigt hittas liket av en kvinna konstfullt utplacerat vid Bird Sanctury Pond i Hampstead Heath i London och blir också det ett fall för Opcop. Och så har Arto redan tidigare börjat grubbla över de ord som en döende asiatisk man viskade i hans öra när han var observatör under ett G20-möte i London. Allt sammantaget leder till en intrikat härva av miljöbrott, terrorism och bankbedrägerier och Opcops medlemmar sprids ut över Europa för att följa ledtrådar i Lettland, Sverige, Italien och England.

Det är ett väl tilltaget persongalleri som Dahl presenterar i Viskleken. Förutom de välbekanta A-grupparna finns alltså ytterligare nio poliser att lära känna. Dahl är mästerlig på att hantera stora persongallerier med särpräglade individer och ge var och en mycket utrymme men det blir ändå nästa för mycket av det goda i Viskleken. Jag är ytterst tacksam för personregistret i början av boken som jag återvänder till ofta, ofta. Att lära sig att skilja rumänska maffiabekämparen Lavinia Potorac från litauiska maffiainfiltratören Laima Balodis eller spanske brotsstatistikern Felipe Navarro från italienska maffiapolisen Fabio Telbadi tar ganska många sidor…

Det kräver också rejäl koncentration för att följa de många intrigtrådarna som breder ut sig över Europa, över Atlanten mot USA och också ända bort till Tibet. Arne Dahl satsar stor och brett i nya seriens första bok (totalt fyra utlovas) – helt klart med syfte att få in läsarna i helhetsbilden och i närkontakt med hela persongalleriet. Men, även om jag ibland är aningen vilse i intrigen så njuter jag stort av att befinna här. Viskleken är en fantastiskt välskrivna och skrämmande mörka och övertygande nutidshistoria där penninghunger, utsugning och totalt förakt för människor går som blodröd tråd genom den brottslighet som Dahls sympatiska men aldrig ofelbara huvudpersoner bekämpar.

Arne Dahl har tagit med sig det bästa från A-grupps-serien, inklusive den skarpa humorn och kärleken till genren och huvudpersoner, in i sin nya serie och den har definitivt potential att bli hur bra som helst.

 

Brett och lovande i Dahls nya

Så här recenserade jag Arne Dahls Viskleken (Albert Bonniers förlag) på Skånskans kultursida:

Äntligen! Så känner jag när jag med stor förväntan slår upp första sidan i Arne Dahls nya kriminalroman Viskleken. Det finns få poliskollektiv som jag gillar så skarpt som Dahls A-grupp (Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art) och det finns få, om inga, nutida svenska deckarförfattare som jag gillar så bra som Arne Dahl. Han skriver  kriminalromaner på alldeles egna villkor – litterärt, välskrivet, kunnigt, aktuellt, spännande och utmanande.

Tio böcker utlovade pseudonymen Dahl (senare avslöjad som författaren och litteraturkritikern Jan Arnald) när han debuterad i deckargenren 1998 med Ont blod. I slutet av seriens tionde bok, Himmelsöga, är A-gruppen nedläggningshotad och Arne Dahl lägger på ett finurligt sätt avgörande om seriens fortsättning eller inte i huvudpersonernas egna händer. Ett år senare dyker A-grupparna upp igen i den märkliga och lekfulla metakriminalromanen Elva som blir en slags brygga mot en ny serie med ungefär samma huvudpersoner.

Och nu är de alltså här igen  – som Opcop (Operating Cops). Europol har nämligen planer på en operativ enhet och Opcop är en hemlig testgrupp med placering i Haag som ska samarbeta informellt med speciellt utvalda poliser i EU:s medlemsländer. Chef för Opcop är ingen mindre än den för Dahl-läsare mycket välbekante kriminalaren Paul Hjelm. Vid sin sida i Haag har han tio skickliga tio poliser från Europas alla hörn – bland dem den gamla A-grupparen Arto Söderstedt. Och, i Sverige sitter Kerstin Hjelm, Sara Svenhagen och Jorge Chavez som Opcops svenska kontakter. Stora delar av före detta A-gruppen samlade i handlingen alltså.

Testgruppen har inga fall att ta sig an förrän Sara och Kerstin med hjälp av en annan A-grupps bekant, dataexperten Jon Anderson, hittar kopplingar till den italienska maffian i en svensk möbeldirektörs dator. Ungefär samtidigt hittas liket av en kvinna konstfullt utplacerat vid Bird Sanctury Pond i Hampstead Heath i London och blir också det ett fall för Opcop. Och så har Arto redan tidigare börjat grubbla över de ord som en döende asiatisk man viskade i hans öra när han var observatör under ett G20-möte i London. Allt sammantaget leder till en intrikat härva av miljöbrott, terrorism och bankbedrägerier och Opcops medlemmar sprids ut över Europa för att följa ledtrådar i Lettland, Sverige, Italien och England.

Det är ett väl tilltaget persongalleri som Dahl presenterar i Viskleken. Förutom de välbekanta A-grupparna finns alltså ytterligare nio poliser att lära känna. Dahl är mästerlig på att hantera stora persongallerier med särpräglade individer och ge var och en mycket utrymme men det blir ändå nästa för mycket av det goda i Viskleken. Jag är ytterst tacksam för personregistret i början av boken som jag återvänder till ofta, ofta. Att lära sig att skilja rumänska maffiabekämparen Lavinia Potorac från litauiska maffiainfiltratören Laima Balodis eller spanske brotsstatistikern Felipe Navarro från italienska maffiapolisen Fabio Telbadi tar ganska många sidor…

Det kräver också rejäl koncentration för att följa de många intrigtrådarna som breder ut sig över Europa, över Atlanten mot USA och också ända bort till Tibet. Arne Dahl satsar stor och brett i nya seriens första bok (totalt fyra utlovas) – helt klart med syfte att få in läsarna i helhetsbilden och i närkontakt med hela persongalleriet. Men, även om jag ibland är aningen vilse i intrigen så njuter jag stort av att befinna här. Viskleken är en fantastiskt välskrivna och skrämmande mörka och övertygande nutidshistoria där penninghunger, utsugning och totalt förakt för människor går som blodröd tråd genom den brottslighet som Dahls sympatiska men aldrig ofelbara huvudpersoner bekämpar.

Arne Dahl har tagit med sig det bästa från A-grupps-serien, inklusive den skarpa humorn och kärleken till genren och huvudpersoner, in i sin nya serie och den har definitivt potential att bli hur bra som helst.

 

Nationaldag med Anne Holt

Så här i sluttampen av Norges nationaldag lägger jag in min senaste Deckarspalt här på bloggen. Den inleds med Anne Holt och hennes bror Even Holts medicinska thriller Flimmer och avslutas med sanslös spänning i sydafrikanska Deon Meyers Tretton timmar:

Anne Holt har skrivit kriminalromaner sedan 1993 och har en imponerande förmåga till förnyelse. Hon började med att skriva om den stilbildande kriminalaren Hanne Wilhelmsen i en genre där det definitivt var ont om kvinnliga huvudpersoner och än mer om lesbiska kvinnliga huvudpersoner. Anne Holt har sedan visat att hon kan skriva tillsammans med andra, att hon kan byta huvudpersoner och fortsätta att skriva minst lika bra, att hon behärskar så väl iskalla thrillers som action och pusseldeckare. I år har hennes första barnbok, Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen, kommit på svenska och med nya boken Flimmer (Piratförlaget) är det dags för ytterligare något nytt.

Flimmer är en medicinsk thriller som Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror Even Holt som är civilingenjör och läkare. I USA och Norge får vi följa ett antal personer som alla har kopplingar till det framgångsrika läkemedelsföretaget Mercury Medicals. Det är företagets vd, änkan till en före detta anställd vid Mercury, en ensam alkoholiserad kvinna med en till en början något oklar koppling till Mercury och en börsmäklare på dekis vars pappa är läkare med koppling till Mercury. Och så har vi de två huvudpersonerna – den internationellt erkände hjärtspecialisten Sarah Zuckerman och hennes vän och kollega Ola Farmen. Bägge jobbar på Grini universitetssjukhus utanför Oslo och opererar in Mercurys hjärtstartare på patienter med hjärtproblem. När Sara och Ola upptäcker att hjärtstartarna verkar vara infekterade av ett datavirus programmerat att mörda sin bärare får det stora konsekvenser för alla inblandade och en fruktansvärd historia rullas upp.

Anne och Even Holt tvinnar mycket skickligt ihop de till en början minst sagt spretiga trådarna i Flimmer till en kusligt övertygande och vansinnigt spännande thriller där pengar och maktbegär står högt över mänskliga värden. Enda nackdelen med Flimmer är möjligen att Even Holts yrkeskunskaper gör att vi matas med väl enorma mängder fakta om hjärtsjukdomar, hjärtstartare och hjärtoperationer.

Den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer är en av mina största favoriter. Tretton timmar som nu kommer på svenska på Weyler förlag slukade jag för ett bra tag sedan på engelska. När jag nu läser om den på svenska imponeras jag över hur bra den håller för en omläsning. Trots att jag vet hur den slutar fångas jag på nytt av Deon Meyers förmåga att levandegöra olika sociala miljöer i Sydafrika, att skapa en nästintill outhärdlig spänning och får oss att tycka så mycket om hans slitna och sympatiska huvudpersoner.

I Tretton timmar är den nyktre alkoholisten och kriminalaren Bennie Griessel från förra boken, Devils Peak, som är tillbaka. När en ung amerikansk turist hittas mördad och det visar sig att hennes väninna, Rachel Anderson, har överlevt men nu håller sig gömd någonstans i Kapstaden får Benny en tuff uppgift. Tretton timmar har han på sig att hitta Rachel innan ett diplomatiskt helvete bryter loss. Den politiska pressen på Bennys överordnade är hård och naturligtvis blir pressen på honom ännu hårdare. Ovanpå detta får han ytterligare ett mord på halsen när en känd musikproducent hittas mördad.

Växelvis får vi följa den skräckslagna Rachels flykt  på bakgatorna i Kapstaden och Benny och hans kollegors ansträngningar att hitta Rachel, hitta väninnas mördare och även musikproducentens mördare.

Den välarrangerade spänningen är definitivt nummer ett för Meyer men på köpet får man närgångna inblickar i poliskorruption, etniska konflikter, samhällsklyftor, den sydafrikanska musikbranschen och inte minst turismen och den roll den spelar för dagens Sydafrika. Upplösningen är lysande och det är ingen tvekan om att Deon Meyer är en mästare på så väl angelägen samhällskritik som nagelbitarspänning.

 

 

 

Nationaldag med Anne Holt

Så här i sluttampen av Norges nationaldag lägger jag in min senaste Deckarspalt här på bloggen. Den inleds med Anne Holt och hennes bror Even Holts medicinska thriller Flimmer och avslutas med sanslös spänning i sydafrikanska Deon Meyers Tretton timmar:

Anne Holt har skrivit kriminalromaner sedan 1993 och har en imponerande förmåga till förnyelse. Hon började med att skriva om den stilbildande kriminalaren Hanne Wilhelmsen i en genre där det definitivt var ont om kvinnliga huvudpersoner och än mer om lesbiska kvinnliga huvudpersoner. Anne Holt har sedan visat att hon kan skriva tillsammans med andra, att hon kan byta huvudpersoner och fortsätta att skriva minst lika bra, att hon behärskar så väl iskalla thrillers som action och pusseldeckare. I år har hennes första barnbok, Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen, kommit på svenska och med nya boken Flimmer (Piratförlaget) är det dags för ytterligare något nytt.

Flimmer är en medicinsk thriller som Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror Even Holt som är civilingenjör och läkare. I USA och Norge får vi följa ett antal personer som alla har kopplingar till det framgångsrika läkemedelsföretaget Mercury Medicals. Det är företagets vd, änkan till en före detta anställd vid Mercury, en ensam alkoholiserad kvinna med en till en början något oklar koppling till Mercury och en börsmäklare på dekis vars pappa är läkare med koppling till Mercury. Och så har vi de två huvudpersonerna – den internationellt erkände hjärtspecialisten Sarah Zuckerman och hennes vän och kollega Ola Farmen. Bägge jobbar på Grini universitetssjukhus utanför Oslo och opererar in Mercurys hjärtstartare på patienter med hjärtproblem. När Sara och Ola upptäcker att hjärtstartarna verkar vara infekterade av ett datavirus programmerat att mörda sin bärare får det stora konsekvenser för alla inblandade och en fruktansvärd historia rullas upp.

Anne och Even Holt tvinnar mycket skickligt ihop de till en början minst sagt spretiga trådarna i Flimmer till en kusligt övertygande och vansinnigt spännande thriller där pengar och maktbegär står högt över mänskliga värden. Enda nackdelen med Flimmer är möjligen att Even Holts yrkeskunskaper gör att vi matas med väl enorma mängder fakta om hjärtsjukdomar, hjärtstartare och hjärtoperationer.

Den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer är en av mina största favoriter. Tretton timmar som nu kommer på svenska på Weyler förlag slukade jag för ett bra tag sedan på engelska. När jag nu läser om den på svenska imponeras jag över hur bra den håller för en omläsning. Trots att jag vet hur den slutar fångas jag på nytt av Deon Meyers förmåga att levandegöra olika sociala miljöer i Sydafrika, att skapa en nästintill outhärdlig spänning och får oss att tycka så mycket om hans slitna och sympatiska huvudpersoner.

I Tretton timmar är den nyktre alkoholisten och kriminalaren Bennie Griessel från förra boken, Devils Peak, som är tillbaka. När en ung amerikansk turist hittas mördad och det visar sig att hennes väninna, Rachel Anderson, har överlevt men nu håller sig gömd någonstans i Kapstaden får Benny en tuff uppgift. Tretton timmar har han på sig att hitta Rachel innan ett diplomatiskt helvete bryter loss. Den politiska pressen på Bennys överordnade är hård och naturligtvis blir pressen på honom ännu hårdare. Ovanpå detta får han ytterligare ett mord på halsen när en känd musikproducent hittas mördad.

Växelvis får vi följa den skräckslagna Rachels flykt  på bakgatorna i Kapstaden och Benny och hans kollegors ansträngningar att hitta Rachel, hitta väninnas mördare och även musikproducentens mördare.

Den välarrangerade spänningen är definitivt nummer ett för Meyer men på köpet får man närgångna inblickar i poliskorruption, etniska konflikter, samhällsklyftor, den sydafrikanska musikbranschen och inte minst turismen och den roll den spelar för dagens Sydafrika. Upplösningen är lysande och det är ingen tvekan om att Deon Meyer är en mästare på så väl angelägen samhällskritik som nagelbitarspänning.

 

 

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 54 år
Bor: Lund
Läser just nu: The Hunting Party avLucy Foley.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Veckans brott. Nya avsnitt av tyska Netflix-serien Dark.
Ser fram emot:Snö och riktig vinter. Deckarsamtal på Akademinbokhandeln 5/12. Alltid en riktigt bra bok eller film. Julledigheten.