Gör plats för Mina!

Alla andra böcker är lagda åt sidan just nu. Ett besök i bokhandeln häromdagen resulterade nämligen i en splitter ny bok av skotska Denise Mina. Jag kallar många böcker och författare favoriter men Denise Mina har en speciell plats i mitt hjärta med sina många gånger råa, alltid feministiska, välskrivna kriminalromaner – alltid med kärleksfulla skildringar av mer eller mindre trasiga hjältinnor som kämpar på i en ganska hopplös värld. Garnethill-trilogin är till exempel fortsatt ohotad som det bästa jag läst bland det moderna i genren. Nu är Mina alltså aktuell med en helt ny bok – den fristående thrillern Conviction där Anna McDonald (som egentligen heter något annat) får en riktig käftsmäll när maken lämnar henne för hennes bästa väninna och dessutom tar barnen med sig. För att klara chocken och smärtan engagerar sig Anna djupt i en true crime-pod med viss koppling till hennes gamla liv. Det här är, än så länge, en galen, underhållande och ganska otäck resa att följa. Och som sagt allt annat får vänta!

Välkommen tillbaka Lindell!

En riktigt glad överraskning väntade när jag kom hem. Den första Ann Lindell-boken på 10 år. Senast Kjell Eriksson skrev om sin Uppsalakommissarie var i Öppen grav 2009. Sedan dess har han bland annat skrivit deckare från Brasilien – Spetsad (2013) och Smärta (2014) .

I den nya Lindellboken, Den skrattande hazaren, har Lindell lämnat både polisen och Uppsala och är osttillverkare i en by på Uppsalaslätten. Jag håller alla tummar för att det här är lika bra som det var för tio år sedan. Speciellt som en trilogi utlovas.

Vintervitt och deckarmöte

Utanför tågfönstret är Smålandsskogen snövit och jag är på väg på vårmöte – Svenska Deckarakademins vårmöte i Uppsala. Tur att vi mest ska vara inomhus. På programmet står också ett framträdande på Akademibokhandeln i Uppsala där deckare i universitetsvärlden ska avhandlas och flera ledamöter (Christina Wahldén, Karin Alfredsson och Ninni Schulman) ska berätta om sina senaste böcker. Och så ska jag intervjua akademins senaste inval Arne Dahl. En självklar fråga är naturligtvis vad som händer nu när han avslutat Sam Berger/Molly Blom-serien? Om den nu är avslutad …

Naturligtvis har jag bra deckarsällskap på tåget – isländska Ragnar Jónassons Ön (andra boken i Hulda-serien) och så för mig helt okända brittiska Gytha Lodges She lies in wait. Skönt att det är några lästimmar kvar innan jag är framme.

Kristinas hemlighet avslöjad

Då och då dimper det ner ett förhandsexemplar på redaktionen. Häromdagen var det Kristina Ohlssons Henrys hemlighet. Den kommer inte ut förrän i juni men jag kastade mig naturligtvis över den redan nu och har snart läst färdigt, i okorrad version. Utan att säga för mycket kan jag i alla fall avslöja att det här är en riktigt lekfullt spännande historia fylld av kluriga gåtor och många villospår. Ett riktigt pussel för så väl läsare som huvudpersoner. Det här är också en ny del i Kristina Ohlssons serie om advokaten Martin Benner (Lotus blues och Mios blues) och utan att avslöja för mycket kan jag i alla fall säga att Benner inte får många lugna stunder här heller. I juni lovar jag att berätta mer om vad jag tycker.

Harvey blev påskläsning

Brittiska John Harveys Body and Soul blev årets påskläsning. Det är den fjärde boken i Harveys serie om expolisen Frank Elder och hans dotter Katherine. Och även om det händer mycket – Katherines tidigare älskare mördas och hon blir misstänkt samtidigt som mannen som kidnappade och våldtog henne i en tidigare bok rymmer från sitt fängelse – så är Harvey oerhört skicklig på att hålla nere tempot för att skriva på ett sätt som säger mycket med få ord. Riktigt, riktigt bra påskläsning med andra ord. Med Harveys ord.

När alla tycka-om-klockorna ringer

Ibland är det de yttre sakerna som avgör. För en dryg vecka sedan skulle jag botaniser bland bokreaböckerna i en av mina favoritbokhandlar – och hamnade så klart bland de engelskspråkiga deckarna i stället. Där fastnade jag snabbt för The Quaker av skotska deckarförfattaren Liam McIlvanney. Inte för att jag hört talas om vare sig boken eller författaren. Men om en engelsk deckare har ”Scottish Crime Book of the Year” stämplat på framsidan, en positiv blurb av Ann Cleeves, en författare vars efternamn börjar med Mc och dessutom utspelas i Glasgow så ringer alla tycka-om-klockor hos mig.
Och nu kämpar jag på … För det som såg så lovande ut där i bokhandeln är än så länge en ganska seg historia.
Handlingen? Jo, det är 1969 och i Glasgow härjar en seriemördare och väldtäktsman som fått öknamnet The Quaker av polisen, Tre kvinnor har hittats mördade efter att de besökt samma nattklubb av en mördare med förkärlek för bibelcitat och en fixering vid menstruationsblod. Trots att sex månader har gått har polisen fortfarande har ingen aning om vem mördaren är. Den lovande unga polisen Duncan McCormack kallas in för att utvärdera deras arbete och kanske hitta nya utredningsvinklar. Bokens mördare är för övrigt löst baserad på den verklige seriemördaren ”Bibel John” som aldrig fångades.
Visst låter det lovande? Så, skam den som ger sig – snart lossnar det hoppas jag.

Läsning för 8 mars – och alla andra dagar

Karin Slaughter. Foto. Gunilla Wedding

I dag är det Internationella kvinnodagen och det kan man uppmärksamma på många sätt. Ett är att läsa en kriminalroman av någon av alla de fantastiska kvinnliga deckarförfattare som varit med och förändrat genren från mansdominerad med övervägande manliga författare, manliga huvudpersoner och manligt perspektiv till en betydligt mer jämställd genre.
Här är några av mina favoriter – både ur ett feministiskt perspektiv och ett litterärt: Dorothy Sayers, Maria Lang, Kerstin Ekman, Sara Paretsky, Val Mc Dermid, Denise Mina, Aino Trosell, Anne Holt, Leena Letholainen, Sara Blaedel, Elsebeth Egholm, Karin Slaughter, Liza Marklund, Ingrid Hedström, Katarina Wennstam, Åsa Larsson, Karin Alfredsson, Eva Dolan och Sharon Bolton.

Och här är en intervju med fantastiska Karin Slaughter som jag gjorde i våras om dec­ka­re och jäm­ställd­het, om of­frens per­spek­tiv, om re­sear­ch och om att ald­rig tröttna på att skriva:
https://www.skd.se/2018/09/26/det-ar-viktigt-for-mig-att-skriva-realistiskt/

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 54 år
Bor: Lund
Läser just nu: Kniv av Jo Nesbö.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Tyska tv-serien Babylon Berlin, Lukas Moodyssons Gösta och andra säsongen av Big Little Lies.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Nästa semesteromgång. Att plocka blåbär och svamp.