Deckarlucka 17: ”Häxkraft och magiskt bra”

Deckarlucka 17
Hantverkaren av Sharon Bolton
När det handlar om brittiska Sharon Bolton vet man att det alltid är bra. Speciellt bra tycker jag om hennes Londonserie med den unga polisen Lacey Flint men även flera av de fristående som till exempel Små svarta lögner.
Med nya Hantverkaren har hon inlett en ny serie som känns oerhört lovande. Huvudperson i Hantverkaren är Florence Lovelady som när boken inleds har en lång och framgångsrik poliskarriär som mordutredare bakom sig. Och allt började när hon fick fast Larry Glassbrook som dömdes för mord på tre ungdomar i den lilla staden Sabden i nordvästra England.
Nu har det gått trettio år och Florence är tillbaka i Sabden för att vara med på Larrys begravning. Och plötsligt inträffar det saker som skapar en massa frågetecken kring Larrys skuld. Nutid och det som hände när Florence satte fast Larry skildras parallellt och här finns högst påtagligt häxjakt i olika form i olika tidsperioder. Och häxkraft. Magiskt bra!

Allt knyts ihop på Shetland

Och så är den här. Vild eld som är den åttonde och sista delen i Ann Cleeves populära deckarserie om Shetlandsöarna och kriminalkommissarie Jimmy Perez som också gett upphov till den nog ännu mer populära tv-serien Shetland. I Vild eld ska trådar knytas ihop och allt avslutas på ett sätt som gör hela serien rättvisa. Ingen lätt uppgift men definitivt en läsning jag ser fram emot. Jag har precis slagit upp kapitel 1 och läst första meningen: ”Emma satt på klapperstensvallen och såg hur ungdomarna nedanför byggde upp en brasa.” Återkommer när jag kommit lite längre.

En paus från det nya

Ibland bara måste man ta en paus från alla nya kriminalromaner och thrillers och bara njutningsläsa om en gammal favorit. Dessa sista, skälvande dagar av semestern har det därför blivit P D James A certain justice (Ett slags rättvisa) som plockats fram ur min bokhylla. Här utreder Adam Dalgliesh, Kate Miskin och nytillskottet Piers Tarrant mordet på brottsmålsadvokaten Venetia Aldridge som hittas död vid sitt skrivbord med en blodindränkt domarperuk på huvudet. Det här är klassiskt, välskrivet och helt enkelt bara så bra. Trots att jag minns vem mördaren är …

Häxor och mord i ny Bolton

Brittiska deckarförfattaren Sharon Bolton är tillbaka med en ny fristående kriminalroman. I The Craftsman möter vi en polis med det underbara namnet Florence Lovelady. I inledningen är det 1999 och hon bevistar begravningen av kistmakaren Larry Glassbrook, en man som hon satte dit för mord för 30 år sedan i ett fall som gett henne en framgångsrik karriär.
Sedan får vi i en återblick följa med Florence tillbaka till 1969 och det lilla samhället Sabden i Lancashire där tre tonåringar har försvunnit och polisen är under hård press att hitta dem. Att vara ung, kvinna och ha gott om nya idéer för hur en utredning ska bedrivas är inte populärt inser Florence snabbt.
Området där Florence befinner sig har (även i verkligenheten) en skrämmande historia av häxprocesser. 1612 hölls en av Englands med kända rättegångar mot ”The Pendle Witches” här, och Bolton använder skickligt historien för att beskriva den moderna häxjakt som bedrivs mot Florence i hennes yrkesutövning men också för att öka spänningen i historien och naturligtvis finns det häxor i Sabden även 1969.
Jag har fortfarande cirka 150 sidor kvar i denna otroligt spännande och underhållande kriminalroman och det gläder mig mycket att Bolton nästa år kommer med ytterligare en bok om Florence Lovelady, The Cunning Wife, för det här kan mycket väl vara det bästa Bolton har skrivit. och det vill inte säga lite av den författare som ligger bakom bland annat den suveräna Lacey Flint-serien.

Marcella är tillbaka!

Ni har väl inte missat att det finns en ny säsong av den brittiska polisserien Marcella på Netflix. Efter första avsnittet var jag mer än måttligt förvirrad över alla olika trådar och tidsperspektiv men nu efter tre är jag lika fast som jag var under förra säsongen. Det kan ju bero på att svenska Hans Rosenfeldt fortfarande är manusförfattare. Och att Anna Friel är fantastisk som Marcella.

Lovande och blodigt från Grönland

Just nu läser jag en mycket lovande deckare av danska författaren Mads Peder Nordbo. Flickan utan hud heter den och utspelar sig i två tidsplan – 70-tal och nutid – på Grönland dit den danska journalisten Matthew Cave har flyttat för att försöka få distans till bilolyckan där han förlorade både sambo och barn. Han blir utskickad för att skriva om en mumie som hittats i isen men när den som vaktar mumien mördas på ett utstuderat brutalt sätt hamnar han mitt i en mordutredning med kopplingar till fyra olösta mord på 70-talet. Flickan utan hud är rejält blodig men har samtidit en fantastiskt språk för att beskriva så väl den speciella naturen som det tuffa förhållanden som framförallt ursprungsbefolkningen lever under på Grönland. Suverän läsning så här långt.

Deckare som utspelas på Grönland tillhör heller inte vanligheterna vilket naturligtvis gör läsningen extra intressant. På rak arm kan jag egentligen bara komma på Peter Höegs fantastiska Fröken Smillas känsla för snö som så småningom hamnar på grönland, isländska Yrsa Sigurdardottirs inte riktigt lika bra Ödemark där hennes huvudperson advokaten Thora reser till Grönland för att undersöka försvinnanden där. Och så danska syskonen Lotte och Sören Hammers Allting har sitt pris från 2013 som jag tyvärr inte har läst än. Det finns säkert fler.
Vill man läsa andra riktigt bra deckare som också utspelas i arktisk miljö kan man läsa brittiska Melanie McGraths deckare om vildmarksguiden och isbjörnsjägaren Edie Kiglatuk som utspelas i den kanadensiska delen av Arktis. Den första delen White Heat finns på svenska med titeln Där ingen har gått och sedan finns det ytterligare två, The boy in the snow och Bone Seeker på engelska. Rekommenderas!

Deckarlucka 5 – biopussel

Deckarlucka 5
Mordet på Orientexpressen
Dagen efter premiären (24/11) bänkade jag mig i biosalongen för att få avnjuta Agatha Christies Mordet på Orientexpressen i Kenneth Branaghs tappning och den var precis så stillsamt mysrysigt som jag hade tänkt mig med en helt underbar samling skådespelare – Kenneth Brangh själv, Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Johnny Depp för att bara nämna några. Snön yr, tåget tuffar fram på rangliga broar högt uppe bland bergen, en av passagerarna hittas mördad och Hercule Poirot sätter fart på sina små grå. Ingenting överraskar egentligen för har man läst denna klassiker är chansen minimal att man glömt själva upplösningen men det gör ingenting för det är här två timmars riktigt gammaldags bionjutning. Visst kan man reta sig på Kenneth Branaghs uppenbart påklistrade mustascher eller ett något utdraget tempo men det är bara onödigt. Jag utgår från att Mordet på Orientexpressen kommer att ligga kvar på biorepertoaren en bra bit in i september och rekommenderar den varmt som några timmars avkoppling från julstressen.
Dessutom blir man oerhört sugen på att se om Sidney Lumets version från 1974 med Albert Finney som Hercule Poirot och så väl Lauren Bacall som Ingrid Bergman och Anthony Perkins i rollistan.

Deckarintervjuer på gång

Det kommande veckorna blir det flera spännande möten med intressanta deckarförfattare. På torsdag väntar en telefonintervju med brittiska Ray Celestin (Yxmannen och Mafioso) som ska gästa deckarfestivalen i Sundsvall som går av stapeln 8-10/11. Om ytterligare ett par veckor väntar ett möte med den danska deckarförfattaren Jens Henrik Jensen (aktuell med de två första delarna i Oxen-trilogin – De hängda hundarna och Mörkermännen).
Och i väntan på det läser jag just nu Kristians Lundbergs nya Malmödeckare De som skall dö. Det är tio år sedan den senaste, Grymhetens stad, kom så det ska bli väldigt spännande att se hur en Lundbergdeckare av i dag är.

Och på tal om deckarintervjuer så pratade jag nyligen med författarduon Olséni & Hansen om deras nya deckarserie som de inleder nu i höst med Ester Karlsson med K. Läs intervjun här nedan.

Ester Karlsson med K är Lunds egen Miss Marple

Höstens deckarhögar växer

Just när man tror att det lugnat ner sig på deckarutgivningsfronten ramlar den ena spännande boken efter den andra in. I högen ligger just nu bland annat isländska Arnaldur Indridasons Det tyska huset, norska Glasnyckelvinnaren Ane Riels Kåda, brittiska Sarah Hilarys Inget annat mörker och Lynda La Plantes andra bok om den unga Jane Tennison – Dolda Mördare. Alldeles nyss läste jag dessutom klart brittiska Sharon Boltons Dödsdömd. Alla dessa lär dyka upp i en deckarspalt framöver men jag kan redan nu avslöja att Boltons bok är aningen rörigt men samtidigt en riktig sträckläsare och att Indridasons, som är första boken i en ny serie, verkar väldigt, väldigt lovande.
Jag läser på med andra ord på och det hoppas jag att alla andra gör nu när höstmörkret faller tidigare och tidigare.
Och tröttnar man på läsning bjuder Netflix just nu på en spännande seriestart med Mindhunter – en tv-serie som utspelas på 1970-talet och handlar om två FBI-agenter som fördjupar sig i profilering av seriemördare. Även den lovande efter två avsnitt.

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: Babylon Berlin av Volker Kutscher.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Höstrusk. Nästa resa.