Bra deckarbörjan

Januari går mot sitt slut och 2019 är i full gång. Och som deckarår har det verkligen börjat bra. Så väl Tina Frennstedts Cold Case: Försvunnen som Maria Adolfssons Stormvarning lovar väldigt gott. Liksom danska Sören Sveistrups Kastanjemannen och inte mins Tove Alsterdals ruggiga Blindtunnel.
Cold Case: Försvunnen skrev jag om i lördagens deckarspalt (länk nedan) och i en intervju med Frennstedt i början av året (också länk). Maria Adolfsson ska jag få nöjet att prata med i morgon och boken kommer att dyka upp i en spalt framöver liksom Sveistrups bok (förövrigt han som var manusförfattare till Brottet) och Alsterdals.
Även en nyutgåva av en gammal Peter Robinson, En hängiven man, har jag hunnit med.

Och det här är bara början – lässuget finns här och nu längtar jag efter Christoffer Carlssons Järtecken, Lars Petterssons Arctic Express, Ray Celestins Gangsterns klagan, Deon Meyers Kvinnan i den blå slängkappan, Cara Hunters I mörkret, Philip Birks Frostnatt och Karin Alfredssons Sista färjan från Ystad. Bland annat.

https://www.skd.se/2019/01/21/guldkorn-fran-forr-och-nu/

https://www.skd.se/2019/01/05/olosta-fall-bakom-ny-skansk-deckarserie/

Spänningen stiger

I torsdags presenterade vi i Svenska Deckarakademin nomineringarna till årets bästa svenska kriminalroman och nomineringarna till årets bästa till svenska översatta kriminalroman. I samband med det fick jag en intervju med en glad Anders de la Motte som nu nominerades för tredje året i rad. I år var det hans nyutkomna Höstdåd som nominerades.

Läs Anders reaktion och vilka de övriga nominerade var här nedan:

http://www.skd.se/2017/10/26/anders-de-la-motte-nominerad-for-tredje-aret-i-rad/

Det har varit många böcker att läsa i höst och jag har inte alls hunnit med att recensera i samma takt. På lördagens kultursida var det i alla fall dags för recension av två av de nominerade utländska deckarna – Ray Celestins Mafioso och debutanten Flynn Berrys Sargad. Klicka på länken nedan så kan ni läsa vad jag tyckte om dessa:

http://www.skd.se/2017/10/30/jazziga-mord-och-opalitlig-berattare/

Nu stiger också spänningen inför helgen 25-26 november när det är dags för Svenska Deckarakademins höstmöte och också att avslöja årets vinnare – och om det möjligen blir en svensk debutpristagare i år.

Gotlands vinnare

(Lina Bengtsdotters Annabelle blev årets deckardebut på deckarfestivalen Crimetime Gotland. Foto: Karl Melander)

Under helgen samlades deckarförfattare och deckarälskare på Gotland för den tredje upplagan av deckarfestivalen Crimetime Gotland. Festivalen har också instiftat sina egna deckarpriser, Crimetime Specsavers Award, och redan innan festivalstarten avslöjades Kerstin Ekman som årets hederspristagare med motiveringen: ”Kerstin Ekmans kriminalromaner, inte minst Händelser vid vatten, var just banbrytande med sitt poetiska språk och en utvecklande stil och har varit en stor inspiration för många av dagens svenska deckarförfattare.”

Även Jo Nesbö som vinnare av det nyinstiftade Nordic Noir priset för kriminalromanen Törst avslöjades i förväg. Här löd motiveringen: ”Med sin enastående serie om kriminalkommissarie Harry Hole står Jo Nesbø ohotad på tronen som Skandinaviens kriminalförfattare nummer ett. Han besitter ett hantverk som gör att det är en njutning att läsa hans böcker, även när de som den senaste romanen Törst handlar om en ovanligt blodtörstig mördare.

På lördagen presenterades övriga pristagare och Lina Bengtsdotters Annabelle utsågs till årets debut medan Kristianstadsfödda Kristina Ohlssons Varulvens hemlighet och Zombiefeber blev årets barndeckare. Läsarpriset, årets deckarförfattare, gick för andra året i rad till Emelie Schepp.

Här nedan kan ni läsa vad jag tyckte om Törst och Annabelle.

I Harry Holes värld tar mörkret aldrig slut

En avslutad trilogi och två debutanter

 

 

 

Bättre kan man inte ha det

holthorst

Bättre helg än så här kan nog inte en deckarrecensent ha. Jörn Lier Horsts nya Blindgång alldeles nyss utläst och Anne Holts nya Offline – om Hanne Wilhelmsen och Billy T! – precis påbörjad. Dessutom sitter jag precis och skriver på en recension av Roslund & Hellströms nya Tre minuter och kan säga så mycket som att den går i väldigt positiva tongångar. Läs mer på kultursidan i veckan.

Nordisk uppvärmning

Utläst mitt skrivbord ligger norska Thomas Engers Fantomsmärta (Norstedts). Jag har precis slagit igen finska Leena Letholainens Var är alla flickor nu? (Bazar) och nu är det dags för isländska Yrsa Sigurdardottirs Eldnatt (Modernista). Efter det väntar bland annat danska Sara Blaedels De bortglömda (Massolit). I lördags innehöll dessutom min deckarspalt en recension av svenska deckardebutanterna Cilla och Rolf Börjlinds suveräna Springfloden. Det känns definitivt som jag kör en rejäl nordisk uppvärmning inför den stundande Bokmässan i Göteborg där temat är just nordisk litteratur.

 

Börja från början

Lite fler deckarrecensioner. Kanske tips för hängmattan eller solstolen:

De kommer ut i en snabb och förvirrande fart – danska Jussi Adler-Olsens kriminalromaner om kriminalinspektör Carl Mörck och hans avdelning Q. Det började i mars med Flaskpost från P som är seriens tredje del. Den utsågs till Danmarks och även Nordens bästa kriminalroman 2010 och jag hann precis läsa och recensera – mycket positivt – innan förlaget beslöt sig för att skjuta på utgivningen till i höst. I stället ger man nu snabbt ut seriens nummer ett, Kvinnan i rummet (Bra Böcker), och nummer två, Fasanjägarna (Bra Böcker).

Klantigt tänkt från början eftersom det här är en serien där man behöver vara med från början  och få reda på hur Carl Mörck hamnade i ett källarrum som chef för den minimala avdelning Q tillsammans med sina originella medhjälpare Assad och Rose.

Kvinnan i rummet handlar om avdelning Q:s första fall. Carl är deprimerad och utan arbetslust efter ett ingripande där hans ena kollega sköts ihjäl och den andra blev totalförlamad. Polisledningen vet inte vad de ska ta sig till med honom men när det dyker upp extrapengar för att starta en cold case-avdelning utses Carl till chef för den och placeras i ett källarrum med en hög dammiga utredningsmappar. Extrapengarna används på annat håll. Tack vare sin entusiastiska medhjälpare Assad tar sig Carl ändå an ett av de gamla fallen – den unga, lovande politikerna Merete Lynggaard som försvann spårlöst 2002. Redan tidigt vet läsarna mer än Carl och Assad om vad som hände Merete och det gör läsningen till en klassiskt nagelbitande kamp mot klockan där tiden är på väg att rinna ut för Merete och Carl och Assads utredning går plågsamt långsamt.

I Fasanjakten hamnar en mapp om ett mord på ett syskonpar 1987 av outgrundliga anledningar på Carls bord. En person sitter i fängelse efter att ha erkänt mordet. Naturligtvis finns här mer under ytan och när Carl och Assad börjar granska utredningen upptäcker de att den är slarvigt gjord och att mycket pekar på att tre av Danmarks mest inflytelserika män har något med morden att göra. Uteliggaren Kimmie verkar också sitta inne med farliga kunskaper.

Att Jussi Adler-Olsons stora genombrott kom först med bok nummer tre är inte konstigt. Först i Flaskpost från P börjar böckernas udda persongalleri övertyga och intrigen fungera fullt ut. Både Kvinnan i rummet och Fasanjakten är spännande men samtidigt onödigt komplicerade och omständligt skrivna. Jag läser dem med nyfikenhet men egentligen mest för att det är den nödvändiga vägen mot bok nummer tre.

 

Skuggorna på vattnet och elva andra berättelser (Minotaur) är definitivt en mellanbok av min favorit Peter Robinson Tolv noveller av varierande längd och ålder har samlats här utan någon innehållsmässig röd tråd. Fyra av dem handlar om Robinsons välkände överkommissarie Alan Banks, och det är också dem jag läser med störst behållning. Speciellt den sista, som också är samlingens senast skrivna text.”Som en jungfru” heter den och knyter intresseväckande ihop dåtid och nutid i Banks-serien och ger nya kunskaper om den mångbottnade kommissarien. Alla Banks-novellerna har klassiska kriminalintriger men bland de andra novellerna finns också överraskande skräckinslag och flera intressanta historiska skildringar. Mest förtjust blir jag i ”Kärlekens pris” där Robinson definitivt slår fast att brott inte lönar sig. Totalt sett är ändå Skuggorna i vattnet mest en bok att läsa i lite då och då i väntan på nästa kriminalroman om Alan Banks. Vilket för övrigt verkar dröja. Nästa bok ser ut att blir en fristående thriller med titeln Before the Poison. På engelska kommer den i februari 2012.

 

 

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 53 år
Bor: Lund
Läser just nu: The Quaker av Liam McIlvanney.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Veckans brott med nya expertpanelen. True Detective, säsong 3.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Våren. Nästa resa.