Och här kom de nominerade!

Och så ramlade de in – de nominerade till årets bästa svenska kriminalroman och årets bästa till svenska översatta kriminalroman. Och bättre tips på bra deckarläsning i höst kan man inte få än den här listan på tio böcker:
Nominerade till årets bästa svenska kriminalroman:
Blindtunnel av Tove Alsterdal
Järtecken av Christoffer Carlsson
Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson
Skuggjägaren av Camilla Grebe
Dockliv av Erik Axl Sund, Kjell: Den skrattande hazaren

Nominerade till årets bästa till svenska översatta kriminalroman:
En förlorad man av Jane Harper, översatt av Klara Lindell (Australien)
Rädda mig från farliga män av S. A. Lelchuk, översatt av Anders Tengner (USA)
Förrädare av Manda Scott, översatta av Kjell Waltman (Storbritannien)
Förlåt oss våra synder av Jo Spain, översatt av Hanna Williamsson (Irland)
Efter skandalen av Sarah Vaughan, översatt av Molle Kanmert (Storbritannien)
(Samtliga böcker är utkomna utom Camilla Grebes Skuggjägaren som kommer 4/11)

Eftersom jag själv sitter i läsgruppen för de översatt kriminalromanerna vet jag hur diskussionen gått där och känner mig väldigt nöjd med listan som vi gemensamt kommit fram till. Mina personliga favoriter är nog australiensiska Jane Harpers brännheta familjedrama En förlorad man (recension kommer) och brittiska Sara Vaughans starka rättegångsdrama om våldtäkt och makt, Efter skandalen. Men amerikanska S. A. Lelchuks hårdkokta hämnddrama Rädda mig från farliga män, irländska Jo Spains intressanta kombination av trivsam pusseldeckare och skrämmande historiska skildring i Förlåt oss våra synder (recension på måndag) och så Manda Scotts fransk-skottska historia med koppling till både nutid och moståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget i Förrädare är också suverän läsning. Och dessutom är det här fem sinsemellan helt olika deckare – så väl vad gäller ämne som stil.

De svenska nomineringarna kom däremot mer som en spännande överraskning men det gläder mig väldigt med Christoffer Carlsson Järtecken och Tove Alsterdals Blindtunnel som tillhör mina bästa deckarläsningar i år. Kjell Erikssons Den skrattande hazaren är möjligen aningen långsam men oerhört angelägen och välskriven. Angelägen är också Erik Axl Sunds Dockliv även om den är så hemskt att det rent känslomässigt är en tuff läsning. och så Camilla Grebes Skuggjägaren som jag precis är i sluttampen av (kommer ut 4/11) och som är nedrigt bra i sitt upplägg där jakten på en våldtäktsman går genom ett antal decennier och parallellt också blir en skildring av situationen för kvinnliga poliser i Sverige under 1900-talet. Så smart och bra skriven. och spännande!

Att vaska fram de allra bästa ur de här två grupperna är ingen lätt uppgift men lördag 24 november bestäms det. Och under tiden – passa på att läsa alla. Det är de värda!

Läsning för 8 mars – och alla andra dagar

Karin Slaughter. Foto. Gunilla Wedding

I dag är det Internationella kvinnodagen och det kan man uppmärksamma på många sätt. Ett är att läsa en kriminalroman av någon av alla de fantastiska kvinnliga deckarförfattare som varit med och förändrat genren från mansdominerad med övervägande manliga författare, manliga huvudpersoner och manligt perspektiv till en betydligt mer jämställd genre.
Här är några av mina favoriter – både ur ett feministiskt perspektiv och ett litterärt: Dorothy Sayers, Maria Lang, Kerstin Ekman, Sara Paretsky, Val Mc Dermid, Denise Mina, Aino Trosell, Anne Holt, Leena Letholainen, Sara Blaedel, Elsebeth Egholm, Karin Slaughter, Liza Marklund, Ingrid Hedström, Katarina Wennstam, Åsa Larsson, Karin Alfredsson, Eva Dolan och Sharon Bolton.

Och här är en intervju med fantastiska Karin Slaughter som jag gjorde i våras om dec­ka­re och jäm­ställd­het, om of­frens per­spek­tiv, om re­sear­ch och om att ald­rig tröttna på att skriva:
https://www.skd.se/2018/09/26/det-ar-viktigt-for-mig-att-skriva-realistiskt/

 

Sharp Objects sommarens tv-höjdpunkt

Amy Adams på Los Angeles-premiären av Sharp Objects. (Photo by Jordan Strauss/Invision/AP)

Sommarens höjdpunkt när det handlar om tv-serier, alla kategorier, är utan tvekan Gillian Flynns debut Sharp Objects (Vassa föremål) som färggnistrande, ond deckarsaga på HBO.
Amy Adams fångar på pricken det motsägelsefulla och sårbara i huvudpersonen, journalisten Camille Preaker, som återvänder till sin barndomsstad Wind Gap för att bevaka utredningen av morden på två tonårsflickor. Och Patricia Clarkson som Camilles mamma slår an alla skräck- och nyfikenhetsnerver. Lägg sedan till Eliza Scanlen som Camilles oförutsägbara och lite skrämmande halvsyster och man får en kvinnliga trio av sällan skådat slag.
Det här är en suverän version av en i grunden ändå än mer fantastisk bok. Och naturligtvis kan jag inte låta bli att läsa om den precis just nu.
Och fundera lite över när det är dags för något nytt av Gillian Flynn igen? Vad man kan läsa sig till, bland annat på Flynns hemsida, är att författaren som inte kommit med något nytt sedan genomslagsromanen Gone Girl 2012 och kortromanen En sån som du 2015 är en av dem som fått i uppgift att skriva en ny version av ett Shakespearesdrama och att det är Hamlet som är hennes uppgift. Och man kan också läsa sig till att hon är halvvägs i sin nya bok. Om det är Hamlet eller inte återstår att se.

 

 

Från Hitchcock till A J Finn

 

”Richly enjoyable tale of love, loss and madness.” Så beskrivs A J Finns (pseudonym för Daniel Mallory) psykologiska thriller Kvinnan i fönstret i en recension i The Washington Post. Jag kan bara instämma efter gårdagens sträckläsning. Bokens huvudperson är Anna Fox som är barnpsykolog men lider av agorafobi (torgskräck) och inte kan lämna sitt charmiga hus i ett lugnt kvarter i New York. Hennes familj tycks ha lämnat henne och hon fördriver dagarna med att dricka stora mängder vin, titta på gamla svartvita noirfilmer och spionera på grannarna. En dag ser hon något hon nog inte borde ha sett och frågan är om någon kommer att tro på henne när hon berättar det. Och naturligtvis göms det högvis med hemligheter här och frågan är vem man egentligen kan lita på.
Mycket i Kvinnan i fönstret påminner naturligtvis om Paula Hawkins bestseller Kvinnan på tåget och om dess succéföregångare Gone Girl – böcker som gjort att psykologiska thrillers med kvinnor som ingen vill lyssna på, opålitliga berättare och komplicerade kärleksrelationer nu duggar väl tätt. Samtidigt står sig Kvinnan i fönstret väldigt väl här. Dels för att den är mycket välskriven och välkomponerad och även om jag kan ana mig till en del av det som döljs under ytan långt innan det avslöjas så kvarstår gott om gåtor och inte minst spänningen. Och framförallt är det otroligt fascinerande hur A J Finn väver in de klassiska noirfilmer som Anna tittar på i handlingen – hur han beskriver dem och låter dem återspeglas i handlingen.
Och naturligtvis är det egentligen inte alls Kvinnan på tåget eller Gone girl vi ska tänka på när vi läser Kvinnan i fönstret utan Alfred Hitchcocks mästerliga skräckfilm Fönstret åt gården (Rear Window) från 1954 där den gipsade yrkesfotografen L.B. ”Jeff” Jefferies (James Stewart) också sysselsätter sig med att spionera på sina grannar genomsitt fönster och ser saker som får honom att misstänka att en av dem mördat sin fru.
24 maj besöker A J Finn Sverige och jag ska göra en telefonintervju med honom. Det finns definitivt mycket att prata om så håll utkik efter artikeln på våra kultursidor om ni vill veta mer.

Laddar med omläsning

Ibland bara måste man ta en paus från recensionsläsandet och ägna sig åt ren njutningsläsning. Hela nyårsdagen låg jag därför i soffan djupt försjunken i en gammal, gammal favorit – Donna Tartts The Secret History. Och trots att jag säkert läst den minst fem gånger tidigare och egentligen vet precis hur historien utvecklas så är det verkligen ren njutning. Tartt komponerar sin hemliga historia med så oerhört skicklig hand, hon målar universitetsmiljön i det höstliga/vintriga Vermont med samma känsla och hennes grupp av världsfrånvända, självupptagna men också så sårbara och unga huvudpersoner är ständigt lika fascinerande. Jag hann inte igenom de totalt 629 sidorna under nyårsdagen så boken följde med på tåget till jobbet i morse och räcker ett bra tag till. Njutningsläsningen fortsätter därmed en bit in i 2018 och bättre upplandning inför allt nya som snart kommer finns nog inte.

Deckarlucka 22 – opålitlig berättare

22/12
Sargad av Flynn Berry
Flynn Berrys debut Sargad fick det prestigefulla amerikanska deckarpriset Edgar för bästa debut och efter läsning var det bara att konstatera att det är hon väl värd. Sargad inleds med att huvudpersonen, 29-åriga Nora, är på väg för att tillbringa helgen hos sin storasyster Rachel som bor i en småstad nära Oxford och arbetar som sjuksköterska. Väl framme hittar Nora Rachel mördad och hennes hund hängd i trappräcket. När polisutredningen drar i gång är den förtvivlade Nora inte alls nöjd med deras arbete och börjar själv nysta i det samtidigt som man genom henne också sakta men säkert får en bild av systrarnas komplicerade relation och tuffa uppväxt. Nora är en i högsta grad opålitlig berättare och man får själv fylla i och dra sina egna slutsatser. Det här är otroligt spännande, imponerande välskrivet och dessutom överraskande. En av årets absolut bästa läsningar.

Här kan ni läsa min recension:

Jazziga mord och opålitlig berättare

 

Höstens deckarhögar växer

Just när man tror att det lugnat ner sig på deckarutgivningsfronten ramlar den ena spännande boken efter den andra in. I högen ligger just nu bland annat isländska Arnaldur Indridasons Det tyska huset, norska Glasnyckelvinnaren Ane Riels Kåda, brittiska Sarah Hilarys Inget annat mörker och Lynda La Plantes andra bok om den unga Jane Tennison – Dolda Mördare. Alldeles nyss läste jag dessutom klart brittiska Sharon Boltons Dödsdömd. Alla dessa lär dyka upp i en deckarspalt framöver men jag kan redan nu avslöja att Boltons bok är aningen rörigt men samtidigt en riktig sträckläsare och att Indridasons, som är första boken i en ny serie, verkar väldigt, väldigt lovande.
Jag läser på med andra ord på och det hoppas jag att alla andra gör nu när höstmörkret faller tidigare och tidigare.
Och tröttnar man på läsning bjuder Netflix just nu på en spännande seriestart med Mindhunter – en tv-serie som utspelas på 1970-talet och handlar om två FBI-agenter som fördjupar sig i profilering av seriemördare. Även den lovande efter två avsnitt.

 

Semesterläsning nummer två

Alldeles strax går jag på semester för andra gången i sommar. Denna gång väntar hela tre lediga veckor och förhoppningsvis en hel del läsning. och redan nu vet jag att övers på att-göra-listan står att lägga in en beställning på Karin Slaughters senaste fristående kriminalroman The Good Daughter som handlar om en 28 år gammal familjetragedi och ett brott i nutid som blottlägger gamla hemligheter. Det låter väl lovande!

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 54 år
Bor: Lund
Läser just nu: The Hunting Party avLucy Foley.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Veckans brott. Nya avsnitt av tyska Netflix-serien Dark.
Ser fram emot:Snö och riktig vinter. Deckarsamtal på Akademinbokhandeln 5/12. Alltid en riktigt bra bok eller film. Julledigheten.