Läsning för 8 mars – och alla andra dagar

Karin Slaughter. Foto. Gunilla Wedding

I dag är det Internationella kvinnodagen och det kan man uppmärksamma på många sätt. Ett är att läsa en kriminalroman av någon av alla de fantastiska kvinnliga deckarförfattare som varit med och förändrat genren från mansdominerad med övervägande manliga författare, manliga huvudpersoner och manligt perspektiv till en betydligt mer jämställd genre.
Här är några av mina favoriter – både ur ett feministiskt perspektiv och ett litterärt: Dorothy Sayers, Maria Lang, Kerstin Ekman, Sara Paretsky, Val Mc Dermid, Denise Mina, Aino Trosell, Anne Holt, Leena Letholainen, Sara Blaedel, Elsebeth Egholm, Karin Slaughter, Liza Marklund, Ingrid Hedström, Katarina Wennstam, Åsa Larsson, Karin Alfredsson, Eva Dolan och Sharon Bolton.

Och här är en intervju med fantastiska Karin Slaughter som jag gjorde i våras om dec­ka­re och jäm­ställd­het, om of­frens per­spek­tiv, om re­sear­ch och om att ald­rig tröttna på att skriva:
https://www.skd.se/2018/09/26/det-ar-viktigt-for-mig-att-skriva-realistiskt/

 

Sharp Objects sommarens tv-höjdpunkt

Amy Adams på Los Angeles-premiären av Sharp Objects. (Photo by Jordan Strauss/Invision/AP)

Sommarens höjdpunkt när det handlar om tv-serier, alla kategorier, är utan tvekan Gillian Flynns debut Sharp Objects (Vassa föremål) som färggnistrande, ond deckarsaga på HBO.
Amy Adams fångar på pricken det motsägelsefulla och sårbara i huvudpersonen, journalisten Camille Preaker, som återvänder till sin barndomsstad Wind Gap för att bevaka utredningen av morden på två tonårsflickor. Och Patricia Clarkson som Camilles mamma slår an alla skräck- och nyfikenhetsnerver. Lägg sedan till Eliza Scanlen som Camilles oförutsägbara och lite skrämmande halvsyster och man får en kvinnliga trio av sällan skådat slag.
Det här är en suverän version av en i grunden ändå än mer fantastisk bok. Och naturligtvis kan jag inte låta bli att läsa om den precis just nu.
Och fundera lite över när det är dags för något nytt av Gillian Flynn igen? Vad man kan läsa sig till, bland annat på Flynns hemsida, är att författaren som inte kommit med något nytt sedan genomslagsromanen Gone Girl 2012 och kortromanen En sån som du 2015 är en av dem som fått i uppgift att skriva en ny version av ett Shakespearesdrama och att det är Hamlet som är hennes uppgift. Och man kan också läsa sig till att hon är halvvägs i sin nya bok. Om det är Hamlet eller inte återstår att se.

 

 

Från Hitchcock till A J Finn

 

”Richly enjoyable tale of love, loss and madness.” Så beskrivs A J Finns (pseudonym för Daniel Mallory) psykologiska thriller Kvinnan i fönstret i en recension i The Washington Post. Jag kan bara instämma efter gårdagens sträckläsning. Bokens huvudperson är Anna Fox som är barnpsykolog men lider av agorafobi (torgskräck) och inte kan lämna sitt charmiga hus i ett lugnt kvarter i New York. Hennes familj tycks ha lämnat henne och hon fördriver dagarna med att dricka stora mängder vin, titta på gamla svartvita noirfilmer och spionera på grannarna. En dag ser hon något hon nog inte borde ha sett och frågan är om någon kommer att tro på henne när hon berättar det. Och naturligtvis göms det högvis med hemligheter här och frågan är vem man egentligen kan lita på.
Mycket i Kvinnan i fönstret påminner naturligtvis om Paula Hawkins bestseller Kvinnan på tåget och om dess succéföregångare Gone Girl – böcker som gjort att psykologiska thrillers med kvinnor som ingen vill lyssna på, opålitliga berättare och komplicerade kärleksrelationer nu duggar väl tätt. Samtidigt står sig Kvinnan i fönstret väldigt väl här. Dels för att den är mycket välskriven och välkomponerad och även om jag kan ana mig till en del av det som döljs under ytan långt innan det avslöjas så kvarstår gott om gåtor och inte minst spänningen. Och framförallt är det otroligt fascinerande hur A J Finn väver in de klassiska noirfilmer som Anna tittar på i handlingen – hur han beskriver dem och låter dem återspeglas i handlingen.
Och naturligtvis är det egentligen inte alls Kvinnan på tåget eller Gone girl vi ska tänka på när vi läser Kvinnan i fönstret utan Alfred Hitchcocks mästerliga skräckfilm Fönstret åt gården (Rear Window) från 1954 där den gipsade yrkesfotografen L.B. ”Jeff” Jefferies (James Stewart) också sysselsätter sig med att spionera på sina grannar genomsitt fönster och ser saker som får honom att misstänka att en av dem mördat sin fru.
24 maj besöker A J Finn Sverige och jag ska göra en telefonintervju med honom. Det finns definitivt mycket att prata om så håll utkik efter artikeln på våra kultursidor om ni vill veta mer.

Laddar med omläsning

Ibland bara måste man ta en paus från recensionsläsandet och ägna sig åt ren njutningsläsning. Hela nyårsdagen låg jag därför i soffan djupt försjunken i en gammal, gammal favorit – Donna Tartts The Secret History. Och trots att jag säkert läst den minst fem gånger tidigare och egentligen vet precis hur historien utvecklas så är det verkligen ren njutning. Tartt komponerar sin hemliga historia med så oerhört skicklig hand, hon målar universitetsmiljön i det höstliga/vintriga Vermont med samma känsla och hennes grupp av världsfrånvända, självupptagna men också så sårbara och unga huvudpersoner är ständigt lika fascinerande. Jag hann inte igenom de totalt 629 sidorna under nyårsdagen så boken följde med på tåget till jobbet i morse och räcker ett bra tag till. Njutningsläsningen fortsätter därmed en bit in i 2018 och bättre upplandning inför allt nya som snart kommer finns nog inte.

Deckarlucka 22 – opålitlig berättare

22/12
Sargad av Flynn Berry
Flynn Berrys debut Sargad fick det prestigefulla amerikanska deckarpriset Edgar för bästa debut och efter läsning var det bara att konstatera att det är hon väl värd. Sargad inleds med att huvudpersonen, 29-åriga Nora, är på väg för att tillbringa helgen hos sin storasyster Rachel som bor i en småstad nära Oxford och arbetar som sjuksköterska. Väl framme hittar Nora Rachel mördad och hennes hund hängd i trappräcket. När polisutredningen drar i gång är den förtvivlade Nora inte alls nöjd med deras arbete och börjar själv nysta i det samtidigt som man genom henne också sakta men säkert får en bild av systrarnas komplicerade relation och tuffa uppväxt. Nora är en i högsta grad opålitlig berättare och man får själv fylla i och dra sina egna slutsatser. Det här är otroligt spännande, imponerande välskrivet och dessutom överraskande. En av årets absolut bästa läsningar.

Här kan ni läsa min recension:

Jazziga mord och opålitlig berättare

 

Höstens deckarhögar växer

Just när man tror att det lugnat ner sig på deckarutgivningsfronten ramlar den ena spännande boken efter den andra in. I högen ligger just nu bland annat isländska Arnaldur Indridasons Det tyska huset, norska Glasnyckelvinnaren Ane Riels Kåda, brittiska Sarah Hilarys Inget annat mörker och Lynda La Plantes andra bok om den unga Jane Tennison – Dolda Mördare. Alldeles nyss läste jag dessutom klart brittiska Sharon Boltons Dödsdömd. Alla dessa lär dyka upp i en deckarspalt framöver men jag kan redan nu avslöja att Boltons bok är aningen rörigt men samtidigt en riktig sträckläsare och att Indridasons, som är första boken i en ny serie, verkar väldigt, väldigt lovande.
Jag läser på med andra ord på och det hoppas jag att alla andra gör nu när höstmörkret faller tidigare och tidigare.
Och tröttnar man på läsning bjuder Netflix just nu på en spännande seriestart med Mindhunter – en tv-serie som utspelas på 1970-talet och handlar om två FBI-agenter som fördjupar sig i profilering av seriemördare. Även den lovande efter två avsnitt.

 

Semesterläsning nummer två

Alldeles strax går jag på semester för andra gången i sommar. Denna gång väntar hela tre lediga veckor och förhoppningsvis en hel del läsning. och redan nu vet jag att övers på att-göra-listan står att lägga in en beställning på Karin Slaughters senaste fristående kriminalroman The Good Daughter som handlar om en 28 år gammal familjetragedi och ett brott i nutid som blottlägger gamla hemligheter. Det låter väl lovande!

Reatips för deckarsugna

Sugen på att fynda lite deckare på bokrean? Här är några tips:
Bränd himmel av Gilly Macmillan:
Utifrån en klassisk grundhandling – ett barn försvinner och det blir en kamp mot klockan att hitta det – har brittiska Gilly Macmillan skrivit en överraskande och väldigt bra kriminalroman som var en av de bästa jag läste 2015.
Lewistrilogin av Peter May:
Att jag har en speciell förkärlek för ö-deckare är ingen hemlighet. Skotska Peter Mays trilogi (Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna) utspelas på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna och är precis så mörka, vinpinade och spännande som jag vill ha mina ö-deckare. De ger också en fin inblick i livet på öarna både nu och då.
En sån som du av Gillian Flynn:
Den här komprimerade och suveränt välskrivna historien är ingen deckare utan snarare en thriller uppbyggd som klassisk skräckroman och med mycket under ytan. Det är lätt att känna igen Gillian Flynn i både val av oförutsägbar huvudperson och i förmåga att vända och vrida på perspektiven.
Vinterstängt och Grottmannen av Jörn Lier Horst:
Självklara reaköp för den som gillar bra polisdeckare. Norska Jörn Lier Horsts serie om kriminalaren William Wisting håller alltid hög nivå. Vinterstängt handlar om narkotikasmuggling och Grottmannen om en amerikansk seriemördare som kanske befinner sig i Norge.
Blod salt vatten av Denise Mina:
Det här är skotska Denise Minas femte bok om Glasgowbaserade kriminalinspektör Alex Morrow och hennes team. Här har de under en längre tid haft koll på en kvinna som misstänks för knarkbrott men när hon försvinner spårlöst utvecklas hela utredningen på ett helt annat sätt. Som alltid är Denise Mina suveränt bra.
Norr om paradiset av Thomas Engström:
I Thomas Engströms tredje bok om ex-spionen Ludwig Licht sprängs två bilbomber utanför en restaurang i Miami och Licht dras in en rafflande historia med koppling till USA:s relationer till så väl Kuba som Ryssland. En bra uppladdning inför seriens fjärde och avslutande del, Öster om avgrunden, som kommer i augusti.
Små svarta lögner av Sharon Bolton:
Deckare som utspelas på Falklandsöarna finns det inte gott om så vitt jag vet. Sharon Boltons Små svarta lögner är dessutom en skickligt komponerad historia om ett litet samhälle, en tragisk olycka, en kvinna hårt drabbad av skuld och en annan som lever för att hämnas.

 

 

Beroendeframkallande tv-serier

I princip hela nyårsdagen och ett par timmar dagen efter. Det ägnade jag åt den totalt beroendeframkallade amerikanska kriminalserien The Night Of. Det var kollegan Anna Lindblom som lyfte fram serien i sina julklappstips för 2016 och propsade på att jag bara måste se den. Och så rätt hon hade!
The Night Of är en amerikansk remake av brittiska Criminal Justice från 2008-2009. Handlingen i korthet är att en ung amerikansk kille (väldigt fint spelad av Riz Ahmed) med pakistanskt ursprung hamnar i en fullständigt mardrömslik situation efter något som var tänkt som en festnatt på Manhattan men slutar med att han vaknar upp i köket hemma hos en tjej han följde med hem och hade sex med. När han går upp till sovrummet för att klä på sig och säga hejdå hittar han tjejen knivmördad. Naturligtvis blir han misstänkt för mordet och har svårt att försvara sig eftersom han inte minns vad som hände mellan sexet och uppvaknandet i köket …
John Turturro gör en alldeles underbar insats som den luggslitna, svårt foteksemdrabbade advokaten John Stone och serien är egentligen värd att se enbart för hans insats men är samtidigt så bra, så spännande och så drabbande att egentligen allt är bra. Ett extra plus är att Omar Little (Michael K. Williams) från The Wire dyker upp i en minst sagt intressant roll.
Sträcktittande rekommenderas för den som är lycklig nog att ha HBO Nordic. Annars är det definitivt läge att följa Anna Lindbloms tips och införskaffa serien på dvd.

På tal om beroendeframkallande tv-serier i deckargenren finns nu två nya avsnitt av Sherlock tillgängliga på Netflix. Bägge bjuder omskakande överraskningar och skapar ett väldigt sug efter det tredje och sista avsnittet som kommer på måndag 16/1.

 

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 54 år
Bor: Lund
Läser just nu: Kniv av Jo Nesbö.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Tyska tv-serien Babylon Berlin, Lukas Moodyssons Gösta och andra säsongen av Big Little Lies.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Nästa semesteromgång. Att plocka blåbär och svamp.