Jag googlade runt lite för att hitta något nytt och oupptäckt att läsa och blev nyfiken på irländska advokaten Dervla Mctiernans debut The Ruin. Två tredjedelar in är jag mer än nöjd med att följa kriminalare Cormac Reilly när han försöker knyta ihop ett nutida självmord eventuellt mord med sitt eget allra första fall för tjugo år sedan – en drogöverdos som kanske kan vara mord. Parallellt med honom får vi också följa hur flickvännen och systern till den unga man som eventuellt tog sitt liv försöker ta reda på vad som hänt. I bakgrunden finns så väl katolska kyrkan, sexuella övergrepp och droghandel och allt utspelas i Galway på irländska västkusten (där jag faktiskt varit) dit Cormac Reilly nyligen flyttat och där hans nya kollegor är så långt ifrån välkomnande som man kan tänka sig. Många klassiska ingredienser väl använda här och jag håller tummarna för att nöjdheten håller i sig till sista sidan. Jag har nämligen redan laddat ner uppföljaren The Scholar.

Och så mycket till upptäckt var det här inte inser jag när jag googlar runt lite till. Modernista har också hittat Dervla McTiernan och The Ruin kommer på svenska som Dödens flod redan i september.

Fotogenlampssken och augustimörker passar perfekt i hop med Gilly Macmillans The Nanny. En stor, gammal herrgård på landet, tre kvinnor – mor, dotter och dotterdotter -, trassliga relationer, en barnflicka som försvann och en krossad skalle som hittas i sjön vid herrgården. Historien i The Nanny vindlar mellan då och nu och är nästan outhärdligt spännande och riktigt otäck. Bättre kan det inte bli.

Brittiska Gilly Macmillan är också en imponerande variationsrik deckarförfattare. Hennes debut Bränd himmel (på svenska 2015) är en på ytan ganska traditionell polisdeckare om ett försvunnet barn, förtvivlade föräldrar och poliser på jakt efter barnet och sanningen men det är så nedrigt bra gjort och historien fortsätter en bra bit efter själva upplösningen. Uppföljaren Under ytan (2017) är nästan lika bra men där emellan kom dessutom The perfect girl (2016) som är något helt annorlunda än dessa två – en suverän skildring av underbarnet Zoe Maisey som suttit av sitt straff för att hon orsakade tre tonåringars död. Omskakande och annorlunda. Och förra året kom I know you know om ett mord i nutid länkat till ett mord för 20 år sedan och en ung filmskapare som gör en podcast för att ta reda på vad som hände. Här är inget som man tror heller.

Och så nu The Nanny. Ständigt både bra och överraskande och med en förmåga att vrida till det förutsägbara på ett sätt man knappast kunde förutsäga. Sån är Gilly MacMillan.

För tredje året i rad går Skandinaviska Kriminalsällskapets stora pris Glasnyckeln till Sverige. Närmare bestämt till Stina Jacksons Silverstigen.

Motiveringen lyder: ”Två berättelser flätas samman i en sorgsen, välskriven och överraskande debutthriller, där en man natt efter natt letar efter sin försvunna dotter längs en ödslig norrländsk väg och av en slump möter en vinddriven tonåring.”

Stina Jackson som är född 1983, uppvuxen i Skellefteå och numer bosatt i Denver i USA, fick 2018 också Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman.

Glasnyckeln utdelas i år för 28:e gången och den förste mottagaren var Henning Mankell, som belönades för Mördare utan ansikte.

Övriga nominerade till Glasnyckeln i år:
Jesper Stein: Solo, Danmark, Timo Saarto: Kuoleman kuukausi (Dödsmånaden) Finland, Lilja Sigurðardóttir: Búrið (Buren), Island, Unni Lindell: Dronen, Norge.

2018 gick Glasnyckeln till svenska Camilla Grebes Husdjuret och 2017 också till Sverige och Malin Persson Giolitos Störst av i.