Konjak i biblioteket

Äntligen har jag sett Maria Langs Mördaren ljuger inte ensam på bio. Och tack och lov blev jag inte det minsta besviken – bara rejält konjakssugen. I den här femtiotalsdoftande filmen dricks det nämligen mycket konjak – sent på midsommarnatten, i biblioteket medan Christer Wijk förhör alla potentiella mördare och naturligtvis blir avsvimmade kvinnor uppiggade med konjak.
Själv hällde jag bottenskyla i min finkupa när jag kom hem och satte mig i soffan i mitt bibliotek (vardagsrummet). Medan jag drog i den härliga doften och smuttade funderade jag över vad som gjort mig så nöjd med filmen. Helt klart det faktum att det finns en fin känsla för miljön och inte minst för genren. Jag formligen älskar hur alla misstänkta springer om varandra i mystiska promenader eller möten i den isolerade öns skog och hur man upprätthåller något slags socialt umgängesliv samtidigt som liken travas på hög. Ola Rapace som en både smart och flirtig Christer Wijk är också mitt i prick. Över lag är det bra skådespelarinsatser i filmen och det tillsammans med tidsandan är lyfter definitivt Mördaren ljuger inte ensam i förhållande till många andra svenska deckarfilmatiseringar.
Sedan finns det naturligtvis en del saker jag är mindre nöjd med också. Om man i likhet med Puck varit småförälskad i Einar Bure som tonårig Langläsare känner man till exempel inte alls igen hans långa, magra och brunögda gestalt i Linus Wahlgren. Och så undrar jag en hel del över en del förbryllande och ganska onödiga ändringar i handlingen. Ämnet i Pucks avhandling till exempel som plötsligt är Mördaren i litteraturen i stället för Männen kring Fredrika Bremer, Lill Arosanders röda hår som blivit blont, ett självmord som skiljer sig en hel del från bokens med mera. Men på det hela taget bra alltså – och konjaksdoftande.

Övriga Lang-filmatiseringar (Kung Liljekonvalj av dungen, Inte fler mord, Rosor, kyssar och döden, Farliga drömmar och Tragedi en lantkyrkogård) kommer direkt på tv och blir förhoppningsvis samma fina nostalgitripp.

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 54 år
Bor: Lund
Läser just nu: Kniv av Jo Nesbö.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Tyska tv-serien Babylon Berlin, Lukas Moodyssons Gösta och andra säsongen av Big Little Lies.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Nästa semesteromgång. Att plocka blåbär och svamp.