Shetland och Cleeves tillbaka

Poliskommissarie Jimmy Perez (Douglas Henshall) och Alison ”Tosh” McIntosh (Alison O’Donnell) i säsong fem av Shetland. Foto: ITV

 

Jag brukar ha koll. Speciellt på favorittv-serier och när nästa säsong är på gång. Denna gång har jag fullständigt misslyckats och fick därmed en glad överraskning i helgen när jag insåg att hösten kommer att förgyllas av en ny säsong av Shetland. Säsong fem och sex avsnitt handlar det om. Det första visades i lördags och finns så klart på SVT Play. Nästa avsnitt får jag vänta till nästa lördag med. Väl värt att vänta på känns det som med tanke på att första avsnittet var väldigt lovande. Mycket är välbekant vid det här laget – den fantastiska miljön, Perez, Tosh, Sandy, den lilla polisstationen i Lerwick, Perez hus ner vid vattnet – men intrigen är så klart ny. Helt fristående från bokserien till och med. Allt börjar med att kroppsdelar av en ung man från Nigeria spolas upp på Shetland och när det står klart att han mördats på Shetland hamnar mordutredningen på Perez bord så klart. Mordoffrets mamma dyker också upp på ön och verkar bära på någon riktigt tung hemlighet. och någonstans finns en syster i fara.

Och på tal om Shetland, vars bokförlagor ju är skrivna av brittiska deckarförfattaren Ann Cleeves, så har jag första boken i en helt nys serie av henne i min väska – att läsa på bussen. The long call heter den och utspelas i norra Devon med kriminalkommissarie Matthew Venn som huvudperson. Den verkar lovande den med.

Irländsk upptäckt

Jag googlade runt lite för att hitta något nytt och oupptäckt att läsa och blev nyfiken på irländska advokaten Dervla Mctiernans debut The Ruin. Två tredjedelar in är jag mer än nöjd med att följa kriminalare Cormac Reilly när han försöker knyta ihop ett nutida självmord eventuellt mord med sitt eget allra första fall för tjugo år sedan – en drogöverdos som kanske kan vara mord. Parallellt med honom får vi också följa hur flickvännen och systern till den unga man som eventuellt tog sitt liv försöker ta reda på vad som hänt. I bakgrunden finns så väl katolska kyrkan, sexuella övergrepp och droghandel och allt utspelas i Galway på irländska västkusten (där jag faktiskt varit) dit Cormac Reilly nyligen flyttat och där hans nya kollegor är så långt ifrån välkomnande som man kan tänka sig. Många klassiska ingredienser väl använda här och jag håller tummarna för att nöjdheten håller i sig till sista sidan. Jag har nämligen redan laddat ner uppföljaren The Scholar.

Och mycket till upptäckt var det här inte inser jag när jag googlar runt lite till. Modernista har också hittat Dervla McTiernan och The Ruin kommer på svenska som Dödens flod redan i september.

När det förutsägbara inte alls är det

Fotogenlampssken och augustimörker passar perfekt i hop med Gilly Macmillans The Nanny. En stor, gammal herrgård på landet, tre kvinnor – mor, dotter och dotterdotter -, trassliga relationer, en barnflicka som försvann och en krossad skalle som hittas i sjön vid herrgården. Historien i The Nanny vindlar mellan då och nu och är nästan outhärdligt spännande och riktigt otäck. Bättre kan det inte bli.

Brittiska Gilly Macmillan är också en imponerande variationsrik deckarförfattare. Hennes debut Bränd himmel (på svenska 2015) är en på ytan ganska traditionell polisdeckare om ett försvunnet barn, förtvivlade föräldrar och poliser på jakt efter barnet och sanningen men det är så nedrigt bra gjort och historien fortsätter en bra bit efter själva upplösningen. Uppföljaren Under ytan (2017) är nästan lika bra men där emellan kom dessutom The perfect girl (2016) som är något helt annorlunda än dessa två – en suverän skildring av underbarnet Zoe Maisey som suttit av sitt straff för att hon orsakade tre tonåringars död. Omskakande och annorlunda. Och förra året kom I know you know om ett mord i nutid länkat till ett mord för 20 år sedan och en ung filmskapare som gör en podcast för att ta reda på vad som hände. Här är inget som man tror heller.

Och så nu The Nanny. Ständigt både bra och överraskande och med en förmåga att vrida till det förutsägbara på ett sätt man knappast kunde förutsäga. Sån är Gilly MacMillan.

Glasnyckeln till Sverige

För tredje året i rad går Skandinaviska Kriminalsällskapets stora pris Glasnyckeln till Sverige. Närmare bestämt till Stina Jacksons Silverstigen.

Motiveringen lyder: Två berättelser flätas samman i en sorgsen, välskriven och överraskande debutthriller, där en man natt efter natt letar efter sin försvunna dotter längs en ödslig norrländsk väg och av en slump möter en vinddriven tonåring.”

Stina Jackson som är född 1983, uppvuxen i Skellefteå och numer bosatt i Denver i USA, fick 2018 också Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman.

Glasnyckeln utdelas i år för 28:e gången och den förste mottagaren var Henning Mankell, som belönades för Mördare utan ansikte.

Övriga nominerade till Glasnyckeln i år:
Jesper Stein: Solo, Danmark, Timo Saarto: Kuoleman kuukausi (Dödsmånaden) Finland, Lilja Sigurðardóttir: Búrið (Buren), Island, Unni Lindell: Dronen, Norge.

2018 gick Glasnyckeln till svenska Camilla Grebes Husdjuret och 2017 också till Sverige och Malin Persson Giolitos Störst av i.

En skål för Andrea Camilleri

Andrea Camilleri. Foto. AP Photo/Gregorio Borgia

Andrea Camilleri, författaren bakom de tilltalande och populära kriminalromanerna om den sicilianska kommissarien Salvo Montalbano, är död. Camilleri, som blev 93 år gammal, var själv också född på Sicilien och levde ett minst sagt kulturproduktivt liv. Han var manusförfattare och film- och teaterregissör. Sin första roman skrev han 1978 men den första Montalbano-boken (Vattnets form) kom först 1994 när författaren var nästan 70 år och den senaste kom faktiskt ut så sent som i år.
På svenska finns totalt åtta: Vattnets form, Terrakottahunden, Smörgåstjuven, Violinens stämma, Montalbanos nyår, Telefonkoncessionen, Utflykten till Tindari och Krukmakarens åker.
2013 var jag på Sicilien och naturligtvis fanns det Montalbano-böcker i minsta lilla bokhandel jag var inne i. När jag kom hem läste jag om mina favoriter, Terrakottahunden och Smörgåstjuven, och kunde hålla kvar upplevelserna av miljöerna, dofterna och maten på den underbara ön ett tag till.
Samma böcker är fortfarande mina favoriter även om jag måste medge att jag är väldigt förtjust i tv-serien Kommissarie Montalbano också – ett antal säsonger har visats i SVT genom åren.
I kväll är det nog dags för ett Sicilienbesök i bokform igen. Kanske med ett gott glas rött vin till och en skål för en av de där lite stillsamt riktigt bra deckarförfattarna.

 

 

Nytt av Anne Holt

En ny bok och inledningen på en helt ny serie av Anne Holt väntade när jag kom hem idag. I En grav för två ska jag få lära känna Selma Falck – före detta elitidrottare och kändisadvokat som förlorat allt. Nu får hon i uppdrag att bevisa att en Norges främsta kvinnliga skidåkare inte är dopad. Låter definitivt som ett lockande upplägg och jag har precis slagit upp första sidan. Återkommer med recension så småningom.

Ny Slaughter i hettan

Semester i Italien och andra dagen med 39 grader. Tur att det finns skugga. I paddan på bordet i bilden ovan döljer sig dessutom Karin Slaughters senaste, Last Widow. Här är Will och Sara tillbaka i en minst sagt explosiv historia som inleds med just ett bombdåd och att Sara blir kidnappade av en högerextrem sektliknande gruppering. Spännande precis hela tiden så jag stannar definitivt i skuggan några timmar till.

Lästips för sommaren

Bokförlagen har öst ut deckare de senaste månaderna känns det som. Med bara en deckarspalt i månaden ligger jag ohjälpligt efter i recenserandet. Bokhögen på bilden är allt som är läst och ska skrivas …

För att ni ändå ska få lite tips och varningar inför sommarläsningen har jag skrivit ett par meningar var om högens böcker. Utförligare recensioner kommer under sommaren.

När repet brister av Belinda Bauer: Tre syskon förlorar sin mamma och går helt vilse i tillvaron och en gravid kvinna utsätts för hot. Bauer är oftast suveränt bra men det här är hennes sämsta. Läs hellre något annat av henne.

Möt mig i paradiset av Heine Bakkeid: Hyllad norska som skriver om en traumatiserad polis som ska skydda en deckarförfattare. Tramsig intrig och så osannolikt trasig polis att man inte vet om man ska skratta eller gråta.

Dubbelliv av Flynn Berry: Ung läkare försöker reda ut om hennes pappa mördade hennes mamma. Berrys debut Sargad förra året var riktigt bra men den här går för mycket i samma spår. Läsvärd men lite av en besvikelse ändå.

Henrys hemlighet av Kristina Ohlsson: Martin Benner är tillbaka i ett fantastiskt bra och läslockande mysterium som rymmer ett mystiskt schackspel, en antikhandel i New York, gåtor i det förgångna och action i nutid. Läs!

Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson: Mordbränder, rasism och terrorhot är några av ingredienserna när Kjell Erikssons Ann Lindell är tillbaka. Det är eftertänksamt och vackert skrivet om en bortglömd landsbygd av i dag och även om tempot ibland är väl lågt är det deckarläsning av högsta klass.

Den tysta patienten av Alex Michaelides: En konstnär mördar sin man och vägrar sedan säga ett ord. Det här är årets Kvinnan på tåget-hype med opålitliga berättare och snyggt stigande spänning. Håller dock inte ihop som historia och slutar i besvikelse.

Krokodilväktaren av Katrine Engberg: Danmarks nya deckarstjärna kommer nu på svenska i en polisroman som doftar en hel del pussel. Ett mord på en ung kvinna har märkliga kopplingar till en deckare som skrivs av den mördades granne och poliserna Jeppe Körner och Anette Werner står inför en stor utmaning. Debutverk som vill väl mycket men ändå är en riktigt bra och traditionell kriminalroman. Läs den också!

Skuggspelet av Anna Bågstam: Andra boken om den civila utredaren Harriet Vesterberg i Landskrona når inte riktigt upp till förra årets debut. Lite väl mycket ingredienser och osannolika utredningsmetoder i denna historia om högerextremism, grov brottslighet, terrorism och kidnappning. Men jag gillar den jordnära Harriet och läser med hyfsat nöje ändå.

En cirkel av sten av Elly Griffiths: En av de bästa på länge i Griffiths serie om den brittiska rättsarkeologen Ruth Galloway. Trådar knyts ihop med seriens första del, Flickan under jorden, på ett lockande och snyggt sätt och jag sträckläser.

Trevlig lässommar!

Gunilla Wedding
Gunilla Wedding är ledamot i Svenska Deckarakademin och kulturchef och deckarrecensent på Skånska Dagbladet.

Namn: Gunilla Wedding
Ålder: 54 år
Bor: Lund
Läser just nu: Kniv av Jo Nesbö.
Missar inte: Att läsa. Hundpromenader. Tyska tv-serien Babylon Berlin, Lukas Moodyssons Gösta och andra säsongen av Big Little Lies.
Ser fram emot: Alltid en riktigt bra bok eller film. Nästa semesteromgång. Att plocka blåbär och svamp.