Yoga lärarutbildning

Drömmer du om att bli en certifierad Yoga lärare? Kom då ner till oss i Brasilien i mars 2020 och förverkliga den drömmen! Tillsammans med International Yoga Alliance och Tiffany Zoldan kommer vi att lära oss allt om Yoga, Ayurveda, Yoga Nidra, Yin Yoga och Meditation. Vår 200 timmars certifiering kommer att äga rum i den lilla surfbyn Itacaré på den Brasilianska kusten.

Vi kommer att bo på ett hotell som är omringat av Atlantisk Regnskog och endast ett par steg ifrån stranden. Nedan kan ni se foton från vårt fantastiska boende. Läs mer om träningen här.

Om att flytta utomlands (med bebis!)

Många har frågat mig hur vi gjorde när vi flyttade ner till Brasilien. Att flytta utomlands är lite kruxigt för man kan inte ta hjälp av någon flyttfirma som kan fixa rubbet åt en utan man får ta lastet på ens egna rygg (både mentalt och fysiskt). Så när vi bestämde oss för att flytta så började jag med stora tankar om att vi skulle skicka ner alla våra möbler och kläder med en kontainer. Men strax insåg jag att det var omöjligt. Det dyraste var inte ens konteinerkostnaden (!) utan avgiften man skulle betala när grejerna väl kom till Brasilien – en typ av skatt på något som blivit importerat. Helgalet! Så jag tänkte att man kunde skicka ner enstaka kartonger, men även den ideen gick åt skogen. Så sista alternativet var då att ta med typ 3 väskor var när vi flög ner – men nuförtiden är baggage nästan dyrare än själva flygbiljetten.

Så till slut blev det så att vi endast fick ha 2 väskor ala 23 kg. Visst låter det helt rimligt ändå? Man kan få med sig rätt så mycket av sina prylar och kläder. Men så är det inte när man flyttar till en annan kontinent med en bebis. Då är det snarare 40 kg bebistillbehör som ska med. Så jag och Ian fick typ med oss var sin tandborste och några T-shirtar.

Det är så lätt att knyta an till saker och kläder men oftast tynger det ner oss mer än vad det faktiskt gynnar vårt liv. Vi gjorde en megaloppis med våra kläder och gav bort alla våra möbler. När vi väl kom till Brasilien köpte vi endast få viktiga prylar och lite kläder. Jag har försökt att inte köpa massa nya saker efter detta utan istället swoppa med kompisar när jag blivit trött på ett plagg och känner att jag vill ha något nytt. Marie Kondo som är en guru inom städning och organisering pratar ofta om att man endast ska ha saker och kläder hemma som ”spark joy” – allt annat gynnar inte ens energi och frekvens.

Så sum-up är alltså att vår flytt till Brasilien tvingade oss att down-siza och på så sätt fick vi en bättre vibe i vårt hem med ett fåtal saker omkring oss istället för massa klotter och högar av kläder.

Vad gjorde du dig av med när du flyttade senast?

Container hus och pool?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så funderar vi på att expandera vårt B&B Villa Estrela. Att bygga i Brasilien har på senaste blivit mycket dyrare och mer komplicerat vad det gäller tillstånd och dyligt. Ett bra alternativ kan då vara modulhus, som oftast är billigare och snabbare att få flytta in i. Här i Itacaré ser man mycket modulhus poppa upp under högsäsongen – då är det både caféen och affärer. Ett snabbt och smart sätt när man endast ska ha en temporär bzznzz. Jag har de senaste dagarna skrollat genom hundratals foton av modulhus och de här är nog mina favoriter. Det är många som använder sig av en container till att göra en pool också – smart!

 

 

B&B Villa Estrela – fyller 3 år!

Idag är det precis 3 år sedan vi öppnade dörrarna till vårt B&B här i Itacaré – wow vilken resa det har varit! Så många personer har bott hos oss och många gäster har förblivit goda vänner som återkommer varje år. Vi strävar efter att ge våra gäster en mer personlig upplevelse där vi hjälper dom att uppleva Itacaré som en riktig ”local”.

Nu funderar vi på att bygga ytterligare 2 bungalows för att kunna ta emot fler gäster. Till min förvåning var det dock inte så lätt som jag hade förväntat mig. När vi byggde vårt hus och de 2 första bungalowsen så tog vi ett lån i Sverige vilket var smidigt som tusan och vi fick en bra räntesats också. Ett lån kan verkligen speeda upp saker och ting för man kan liksom betala av under tiden man tjänar in pengar från det man lånat till. I Sverige finns det exempelvis ett ganska stort utbud på både aktörer inom privatlån och storbanker. Skulle vi först ha sparat ihop allt innan vi började bygga hade vi fortfarande varit kvar i Malmö. Så det kändes naturligt för oss att ta ett till lån för att bygga vidare – men tyvärr är banker i Brasilien inte lika samarbetsvilliga när det gäller lån. Det syns verkligen att de endast är ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt och inte vara med och möjliggöra kundens dröm.

Så vi får se hur det kommer att gå med expanderingen av Villa Estrela men jag hoppas att vi kommer kunna göra det nästa år. Itacaré är ett ställe som har turister året runt och det är jätte kul att vara en del av den viben. Folk är glada för dom är på semester vilket automatiskt får oss att känna oss likadant:)

 

 

Vad drömmer du om?

Idag fick jag en påminnelse av Facebook att det var 6 år sedan som jag gav min första föreläsning. Jag föreläste om hållbarhet, Antarktis och drömmar. Jag hade precis kommit tillbaka från Antarktis och publicerat min bok ”An Antarctic Diary”. Jag älskade verkligen att föreläsa! Det finns väldigt många bra och intressanta föreläsare i Sverige och internationellt, visste du att man kan boka föreläsare och talare inom alla möjliga områden? Förutom hållbarhet så pratade jag även mycket om att följa sitt drive, sitt calling, i mina föreläsningar. Vad det än är du vill göra så är det viktigaste att faktiskt lägga upp en plan och följa den. 

 

Vid sidan av drömde jag även om att bo i värmen och kunna surfa varje dag. Det kändes avlägset då och jag var bra på att hitta massor med förhinder och anledningar till att det inte skulle gå. Men en dag bestämde jag mig för att lägga ner all energi på att hitta möjligheter istället för förhinder. Jag la upp en plan och följde den steg för steg. Idag, 6 år senare är min dröm verklighet. Vad är din dröm?

Karnevalen i Brasilien

Alltå om det är något som Brasilien kan – så är det att fixa en rejäl fest! En gång om året stannar hela landet av i en hel vecka (precis, inget är öppet!) och tar gatorna med storm. Samba, Caipirinhas, skratt och gemenskap beksriver karnevalen rätt ordagrannt. Jag tycker att det är en fin stund där folk från alla klasser och bakgrunder lägger alla sina skillnader åsido och dansar till sambans trummande.

I Itacaré har vi en fantastisk karneval varje år och här kan ni se några foton från detta året:

 

 

Julian lär sig surfa!

Min lille Julian har börjat lära sig att surfa! Jag har väntat på den här studen sedan han var en nyfödd liten plutt och stirrade på Ians surfbräda som stod i ett hörn hemma i lägenheten i Malmö. Han föddes en snöig novemberkväll på BB i Malmö – långt ifrån tropiska stränder och vågor. När vi väl flyttade till Brasilien var Julian 7 månader gammal och han lärde sig att stå upp genom att hålla sig emot räcket på min surfbräda. Redan innan han kunde prata så pekade han frenetiskt ut mot havet när vågorna var stora. Innan hans motorik i fingrarna var färigutvecklad kunde han redan hålla i en vaxbit och leta på min bräda innan jag gick och surfa. Och nu, strax efter hans 3:e födelsedag har studen kommit: Julian har börjat lära sig att surfa!

Nedan kan ni se några foton på hans process<3

Julians första surfbärda!

Julian en månad gammal <3

Solnedgångsritual

Solnedgången är en speciell stund, det är ett tillfälle då man kan tacka för dagen som gått. När jag bodde i Malmö brukade jag gå till ett ställe strax bakom stationen (vid kanalen) och titta på solnedgången. Det var inte alltid det gick att se för det var många målniga dagar. Här i Itacaré är solnedgången en höjdpunkt på dagen och nästan hela byn och många turister samlas på ett speciellt ställe där de vinkar hejdå till solen. Folk spelar guitarr, andra sjunger med, barn springer omkring och sedan applåderar alla när solen väl gått ner för att uttrycka tacksamhet för att få ha upplevt ännu en dag.

Jag brukar nuförtiden se solnedgången från min Sup bräda då lektionerna hålls precis vid solnedgången. En magisk upplevelse!

   

 

Sup Yoga i Brasilien

Sup Yoga är en helt fantastisk kombination av balansarbetet på Sup brädan och andningen i Yoga positionernas flow. Att sedan göra allt detta i en fantastisk och tropisk miljö som Itacaré är nästintill overkligt! Jag ger Sup Yoga lektioner dagligen på Concha beach. Man kan även kombinera Sup Yoga och boende på vårt hotell Villa Estrela – kika på paketerbjudandet här. 

 

Om att köra bil i Brasilien…

Den Atlantiska Regnskogens Aorta

 

När jag tog körkortet för 14 år sedan drömde jag aldrig om att få köra på vägar djupt inne i djungeln. Själva läroprocessen var så klart bra men när jag tänker tillbaka på var jag körde och vilka hinderna var så tror jag inte att det hade varit möjligt att köra på de vägarna jag kör på idag (ofta med hjärtat i halsen!).

Att köra i den Brasilianska trafiken är som att köra i ett helgalet dataspel där inga regler lyder och alla vill köra på dig! Vägarna är ofta så smala att det knappt får plats med enkelriktat. Men istället är det dubbelriktat OCH parkerade bilar på vardera sida längs en lång rad.

Jag saknar ofta de fina svenska vägarna där alla vet att högerregeln gäller och släpper förbi cyklister och pensionärer på övergångsställen. Trafikplanering i Sverige har en helt annan vikt i samhället än vad jag ser att den har här – där det byggs sporadiska vägar beroende på vilken politiker som har makten.

Och sen har vi en annan galen sak som jag fortfarande har svårt att vänja mig vid. De långa djungel vägarna! För oss som bor i Itacaré tar det 1 timme att köra till närmaste stad. Den här vägen korsar den glesa Atlantiska Regnskogen och det är inte mycket längs med vägen förutom grenar som skrapar ens ruta och ormar som snabbt passerar vägen.

Den här vägen som passerar Itacaré och slutar i storstaden Salvador (400 km norr ut) kallas för den Atlantiska Regnskogens Aorta. Och det är just det den är, tack vare vägen kan alla dessa små byar (som Itacaré tex) ha tillgång till matvaror och transport. Så var det inte innan.

Likt den Atlantiska Regnskogens Aorta, finns även den kända Trans-Amazonian Highway som korsar nästintill hela Amazonas med sina 4000 km!

Trans-Amazonian Highway är 4000 km lång!

 

Ibland tänker jag tillbaka på min uppkörning. Min handledare godkände inte mig för jag glömde titta över axeln vid en korsning. På den tiden grät jag men idag skrattar jag åt det, och önskar lite i smyg att han skulle komma hit och köra med mig någon dag. För här räcker det inte att titta över axeln, man måste titta 360 grader hela tiden!

Bella Estrela
Ålder: 29 år
Från: Lund
Bor i: Itacaré, Brasilien
Är: Journalist, Hållbarhetsexpert, surfare, mamma
Bloggar om: Livet i Brasilien, hållbarhet och föräldrarskap
Bloggade tidigare om: Hållbarhet i vardagen läs här och Antarktis.