Om att köra bil i Brasilien…

Den Atlantiska Regnskogens Aorta

 

När jag tog körkortet för 14 år sedan drömde jag aldrig om att få köra på vägar djupt inne i djungeln. Själva läroprocessen var så klart bra men när jag tänker tillbaka på var jag körde och vilka hinderna var så tror jag inte att det hade varit möjligt att köra på de vägarna jag kör på idag (ofta med hjärtat i halsen!).

Att köra i den Brasilianska trafiken är som att köra i ett helgalet dataspel där inga regler lyder och alla vill köra på dig! Vägarna är ofta så smala att det knappt får plats med enkelriktat. Men istället är det dubbelriktat OCH parkerade bilar på vardera sida längs en lång rad.

Jag saknar ofta de fina svenska vägarna där alla vet att högerregeln gäller och släpper förbi cyklister och pensionärer på övergångsställen. Trafikplanering i Sverige har en helt annan vikt i samhället än vad jag ser att den har här – där det byggs sporadiska vägar beroende på vilken politiker som har makten.

Och sen har vi en annan galen sak som jag fortfarande har svårt att vänja mig vid. De långa djungel vägarna! För oss som bor i Itacaré tar det 1 timme att köra till närmaste stad. Den här vägen korsar den glesa Atlantiska Regnskogen och det är inte mycket längs med vägen förutom grenar som skrapar ens ruta och ormar som snabbt passerar vägen.

Den här vägen som passerar Itacaré och slutar i storstaden Salvador (400 km norr ut) kallas för den Atlantiska Regnskogens Aorta. Och det är just det den är, tack vare vägen kan alla dessa små byar (som Itacaré tex) ha tillgång till matvaror och transport. Så var det inte innan.

Likt den Atlantiska Regnskogens Aorta, finns även den kända Trans-Amazonian Highway som korsar nästintill hela Amazonas med sina 4000 km!

Trans-Amazonian Highway är 4000 km lång!

 

Ibland tänker jag tillbaka på min uppkörning. Min handledare godkände inte mig för jag glömde titta över axeln vid en korsning. På den tiden grät jag men idag skrattar jag åt det, och önskar lite i smyg att han skulle komma hit och köra med mig någon dag. För här räcker det inte att titta över axeln, man måste titta 360 grader hela tiden!

Djupa andetag och frisk luft

Det har pratats mycket om kvalitén på maten och vattnet och hur detta påverkar vår hälsa. Att äta kemikaliefri mat och att dricka metallfritt vatten blir allt mer en prioritering i våra liv. Vi investerar i speciella vattenfilter som kan filtrera bort flour och klor och betalar gärna mer för ekologiska produkter och matvaror. Men förutom att äta och dricka bra, måste man även andas bra luft för att kroppen ska vara så giftfri som möjligt.

När vi fortfarande bodde i Sverige tänkte jag ofta på detta. Vi andas hela tiden vilket betyder att vi får i oss mycket mer luft, än vatten och mat. Så borde inte detta vara prio?

I Sverige har vi turen att fortfarande ha bra luft. Bättre än många andra länder där luften är så förorenad att det vissa dagar inte ens är rekommenderat att vistas utomhus. Vi har mycket skog, hav och folk som väljer kollektiv trafik och som cyklar till jobbet för de vet hur viktig luften och naturen faktiskt är.

Men sen finns det ett problem. I ett kallt land som Sverige spenderar man inte särskilt mycket tid utomhus och andas den relativt fräscha luften, istället sitter man inomhus och andas en luft som cirkulerat igenom ett hus med massvis av lägenheter.

Jag kom att tänka på detta igår när jag satt på stranden på eftermiddagen och gjorde min dagliga meditation. Att sitta och ta djupa andetag i ett ställe som Itacaré (som är ett av få ställen i världen med fantastisk luftkvalitet tack vare den omgivande Atlantiska Regnskogen) känner jag mig så otroligt tacksam för. Jag minns hur svårt jag hade för just detta när jag gjorde Yoga i den lilla lokalen i grannskapets gym när vi bodde i Malmö. Instruktören sa att vi skulle andas långa och djupa andetag för att fylla våra kroppar med syre. Men det ända jag kunde tänka på var att jag andades in svettlukt och baciller, för ventileras inte luften på ett bra sätt så blir det faktiskt så.

Ifall vi någonsin skulle flytta tillbaka till Sverige så skulle jag definitivt sätta bostadsventilation som prio nummer ett. Idag finns det ju faktiskt många företag som kan hjälpa till med en bättre luftkvalitet i hemmet. Men som det är nu känns det bra att bo kvar här och kunna spendera mycket tid utomhus. Och andas, så klart.

Bella Estrela
Ålder: 29 år
Från: Lund
Bor i: Itacaré, Brasilien
Är: Journalist, Hållbarhetsexpert, surfare, mamma
Bloggar om: Livet i Brasilien, hållbarhet och föräldrarskap
Bloggade tidigare om: Hållbarhet i vardagen läs här och Antarktis.