Bygget av Villa Estrela

Nu ska vi snart börja utbyggandet av Villa Estrela (!!). Om allt går bra kommer vi att ha två nya bungalows till jul. Visst är det jätte spännande att dra igång hela byggprocessen igen men jag kommer att ljuga ifall jag säger att jag är helt lugn. Frågar man min man angånede vad jag brukade svara på frågan ”ska ni bygga mer?” så berättar han lite retfullt hur jag svooor att jag aldrig skulle ge mig in på bygge och renoveringar e-v-e-r again. Men att bygga är lite som att föda barn. När man väl är mitt uppe i processen kan man aldrig tänka sig att stå ut med det igen. Men när man väl är klar och håller ett gulligt barn i famnen (eller en nyckel till ett snyggt hus!) så undrar man varför man klagade så himla mycket?

Att bygga hus i Sverige tror jag dock är mycket lättare. Där kan man ju faktiskt få profesionell hjälp ifall man skulle hamna i en hantverkstvist, något som antagligen inte skulle funka här nere. Men trots detta så är det knepigt att bygga hus. Att bygga i Brasilien ännu mer så. Och sedan har vi ett tredje alternativ och det var det vi gjorde: byggde hus i Brasilien medan vi fortfarande bodde i Sverige. Inte att rekommendera. Så när vi satt i vår lägenhet i Malmö och bet på naglarna så byggde vårt crew lite som de ville i Brasilien. Och när vi konfronterade dem via FaceTime och sa ”men hallå det skulle inte vara ett fönster DÄR ju!” så sa dom ”tudo bom, relaxa!”.  Och så var det inget mer med det.

Men klagande åsida, så blev vi jätte glada när vi väl kom ner till Brasilien och fick nyckeln till ett färdigt hus. Vårt hus! En fin känsla, typ som när man får bebisen lagt på bröstet för första gången och livet känns bra igen. Nedan kan ni se lite före och efter bilder på vårt hem och våra två bungalows (som snart blir fyra! Yay!).

 

Julian lär sig surfa!

Min lille Julian har börjat lära sig att surfa! Jag har väntat på den här studen sedan han var en nyfödd liten plutt och stirrade på Ians surfbräda som stod i ett hörn hemma i lägenheten i Malmö. Han föddes en snöig novemberkväll på BB i Malmö – långt ifrån tropiska stränder och vågor. När vi väl flyttade till Brasilien var Julian 7 månader gammal och han lärde sig att stå upp genom att hålla sig emot räcket på min surfbräda. Redan innan han kunde prata så pekade han frenetiskt ut mot havet när vågorna var stora. Innan hans motorik i fingrarna var färigutvecklad kunde han redan hålla i en vaxbit och leta på min bräda innan jag gick och surfa. Och nu, strax efter hans 3:e födelsedag har studen kommit: Julian har börjat lära sig att surfa!

Nedan kan ni se några foton på hans process<3

Julians första surfbärda!

Julian en månad gammal <3

Solnedgångsritual

Solnedgången är en speciell stund, det är ett tillfälle då man kan tacka för dagen som gått. När jag bodde i Malmö brukade jag gå till ett ställe strax bakom stationen (vid kanalen) och titta på solnedgången. Det var inte alltid det gick att se för det var många målniga dagar. Här i Itacaré är solnedgången en höjdpunkt på dagen och nästan hela byn och många turister samlas på ett speciellt ställe där de vinkar hejdå till solen. Folk spelar guitarr, andra sjunger med, barn springer omkring och sedan applåderar alla när solen väl gått ner för att uttrycka tacksamhet för att få ha upplevt ännu en dag.

Jag brukar nuförtiden se solnedgången från min Sup bräda då lektionerna hålls precis vid solnedgången. En magisk upplevelse!

   

 

Sup Yoga i Brasilien

Sup Yoga är en helt fantastisk kombination av balansarbetet på Sup brädan och andningen i Yoga positionernas flow. Att sedan göra allt detta i en fantastisk och tropisk miljö som Itacaré är nästintill overkligt! Jag ger Sup Yoga lektioner dagligen på Concha beach. Man kan även kombinera Sup Yoga och boende på vårt hotell Villa Estrela – kika på paketerbjudandet här. 

 

Om att köra bil i Brasilien…

Den Atlantiska Regnskogens Aorta

 

När jag tog körkortet för 14 år sedan drömde jag aldrig om att få köra på vägar djupt inne i djungeln. Själva läroprocessen var så klart bra men när jag tänker tillbaka på var jag körde och vilka hinderna var så tror jag inte att det hade varit möjligt att köra på de vägarna jag kör på idag (ofta med hjärtat i halsen!).

Att köra i den Brasilianska trafiken är som att köra i ett helgalet dataspel där inga regler lyder och alla vill köra på dig! Vägarna är ofta så smala att det knappt får plats med enkelriktat. Men istället är det dubbelriktat OCH parkerade bilar på vardera sida längs en lång rad.

Jag saknar ofta de fina svenska vägarna där alla vet att högerregeln gäller och släpper förbi cyklister och pensionärer på övergångsställen. Trafikplanering i Sverige har en helt annan vikt i samhället än vad jag ser att den har här – där det byggs sporadiska vägar beroende på vilken politiker som har makten.

Och sen har vi en annan galen sak som jag fortfarande har svårt att vänja mig vid. De långa djungel vägarna! För oss som bor i Itacaré tar det 1 timme att köra till närmaste stad. Den här vägen korsar den glesa Atlantiska Regnskogen och det är inte mycket längs med vägen förutom grenar som skrapar ens ruta och ormar som snabbt passerar vägen.

Den här vägen som passerar Itacaré och slutar i storstaden Salvador (400 km norr ut) kallas för den Atlantiska Regnskogens Aorta. Och det är just det den är, tack vare vägen kan alla dessa små byar (som Itacaré tex) ha tillgång till matvaror och transport. Så var det inte innan.

Likt den Atlantiska Regnskogens Aorta, finns även den kända Trans-Amazonian Highway som korsar nästintill hela Amazonas med sina 4000 km!

Trans-Amazonian Highway är 4000 km lång!

 

Ibland tänker jag tillbaka på min uppkörning. Min handledare godkände inte mig för jag glömde titta över axeln vid en korsning. På den tiden grät jag men idag skrattar jag åt det, och önskar lite i smyg att han skulle komma hit och köra med mig någon dag. För här räcker det inte att titta över axeln, man måste titta 360 grader hela tiden!

Den magiska stranden Engenhoca

Min absoluta favorit strand i Itacaré (och världen!) är Engenhoca. För att ens komma till den här stranden får man vandra 30 minuter genom den Atlantiska Regnskogen. Vegetationen är så gles att det knappt kommer ljus genom vilket gör så att det känns som att du är inne i jungelns djupaste vrå. Och efter att man vandrat i det halv-mörka gröna ser man helt plötsligt ljus. Det är stranden Engenhoca som känns som en oas med dess klarblåa vatten och vita strand.

Den glesa vegetationen gör så att knappt någon sol tränger igenom.

 

Man går förbi ett vattenfall på vägen till stranden – perfekt för ett svalkande dopp!

 

Här kan man se hur djupt inne i djungeln stranden ligger!

 

Engehoca <3

Själva stranden i sig är lika magisk! En buktliknande vit strand med palmer och regnskog runtomkring. Här kan man antingen chillaxa i en hängmatta under en palm eller surfa. Jag älskar att surfa här för vågen är ”fetare” än på andra stränder och ”öppnas ofta i en lång vägg” (känns omöjligt att prata surf på svenska ju?!). En annan fördel är att det både finns havsvatten och sötvatten i form av en flod som mynnar ut här. Så man kan alltså välja mellan att bada i havet eller i sjön!

 

Här finns en liten restaurang där de serverar färsk grillad fisk (ibland får man vänta en stund tills de fångat något) eller en Tapioca (typ en Bahiansk macka som är gjord av cassava).

 

 

Sup Yoga längs med floden

Jag älskar att göra Sup Yoga på havet (speciellt på stranden Concha) havet känns så levande och vibrerande på något sätt. Men det är många som svär att Sup Yoga på floden eller i sjön är lika magiskt. För några dagar sedan tog vi båten till floden Rio De Contas till en speciell plats där en lugn sjöliknande bunkt formas vid högtidsvattnet. Strax innan solnedgången hoppade jag (och min son Julian vid ett tillfälle) upp på brädan och gjorde ett avsplappnande flow.

Topp 5 stränder i Brasilien

Brasiliens havskust sträcker sig längs med hela 7500 km! Det finns alltså många stränder att välja mellan och landskapet varierar markant från söder till norr. Bara här i Itacaré – en liten strandby – finns det hela 12 stränder och varje strand är olik den andra. Nedan har jag listat 5 av mina absoluta favoritstränder i landet.

1. Engenhoca

För att komma till den här stranden får man vandra 30 minuter genom den Atlantiska Regnskogen. Vegetationen är så gles att det knappt kommer ljus genom vilket gör så att det känns som att du är inne i jungelns djupaste vrå. Och efter att man vandrat i det halv-mörka gröna ser man helt plötsligt ljus. Det är stranden Engenhoca som känns som en oas med dess klarblåa vatten och vita strand.

2. Ipanema

Du har säkert hört namnet från den kända sången ”Girl from Ipanema”. En av Rio De Janeiros ikoniska stränder som nu förtiden har en bohemisk och ung vibe. Strax innan man kommer fram till stranden finns coola boutiques och caféer där man kan köpa sig en brasiliansk bikini eller äta en Acai. På eftermiddagen när man badat klart går man till den vänstra sidan av stranden (en kulle som kallas för Arpoador) där alla samlas för att se på solnedgången.

3. Ponta do Muta

Barra Grande är en öliknande by i slutet av Bahias kända ”Peninsula de Maraú”. Man når Barra Grande bäst via båt och när man kliver av vid dockan är det lätt att undra om man är kvar i Brasilien eller om man råkat komma till Karibien. Ponta de Muta är den finsate stranden och vattnet formar olika poolar när det är lågtid. Detta är även ett perfekt ställe att göra Sup Yoga!

4. Praia do Leoa

Fernando de Noronha är en ö som ligger 400 km utanför Brasiliens kust mitt ute i Atlanten. Den är skyddad av UNESCO för sin rika biodiveritet och marina djurliv. Det är svårt att välja en favvo strand här men jag håller mig nog till Praia do Leao som är en orörd strand där man kan känna Atlantens kraft.

5. Resende

Itacarés pärla. Den här stranden ligger relativt ”centralt” man behöver alltså inte vandra i jungeln utan den ligger en kort promenad iväg från centrum. Det häftiga är att det inte känns ett dugg som att man är kvar i stan när man väl satt fot här. De omgivande palmerna ger en tropisk känsla som på få ställen. Här kan man köpa kokosvatten, bada, sola och göra yoga (drop-in Yoga lektioner med Milly varje dag klockan 16.30).

 

Sup Yoga i Brasilien

En spännande nyhet här i Itacaré är Sup Yoga lektioner på stranden framför oss – Concha beach. För 8 år sedan när jag kom till Itacaré första gången så tänkte jag att en dag så skulle jag komma tillbaka hit och starta upp en liten flytande yoga studio. Concha är en så perfekt strand för sup yoga för havet är stilla, utsikten är fantastisk, vattnet är varmt (om man ramlar i) och precis där vi gör vår yoga går solen ner (och månen upp!).

Foto taget 7 år sedan där jag sitter på brädan och drömmer om att öppna ett flytande studio på Concha en vacker dag.

Så dagligdags nu kan man alltså komma till min drop-in lektion och testa på en unik upplevelse – yoga på havet! Lektionerna hålls vid slutet av eftermiddagen och avslutas med att vi tittar på solnedgången tillsammans. En gång i månaden när det är fullmåne hålls även en lektionen strax efter att det mörknat och så yogar vi med en enorm fullmåne precis bakom oss.

Vill man kombinera sup yoga med en liten semester i Itacaré är man välkommen att kolla in våra sup yoga-paket som kombinerar lektioner med boende på Villa Estrela. Namaste!

 

Djupa andetag och frisk luft

Det har pratats mycket om kvalitén på maten och vattnet och hur detta påverkar vår hälsa. Att äta kemikaliefri mat och att dricka metallfritt vatten blir allt mer en prioritering i våra liv. Vi investerar i speciella vattenfilter som kan filtrera bort flour och klor och betalar gärna mer för ekologiska produkter och matvaror. Men förutom att äta och dricka bra, måste man även andas bra luft för att kroppen ska vara så giftfri som möjligt.

När vi fortfarande bodde i Sverige tänkte jag ofta på detta. Vi andas hela tiden vilket betyder att vi får i oss mycket mer luft, än vatten och mat. Så borde inte detta vara prio?

I Sverige har vi turen att fortfarande ha bra luft. Bättre än många andra länder där luften är så förorenad att det vissa dagar inte ens är rekommenderat att vistas utomhus. Vi har mycket skog, hav och folk som väljer kollektiv trafik och som cyklar till jobbet för de vet hur viktig luften och naturen faktiskt är.

Men sen finns det ett problem. I ett kallt land som Sverige spenderar man inte särskilt mycket tid utomhus och andas den relativt fräscha luften, istället sitter man inomhus och andas en luft som cirkulerat igenom ett hus med massvis av lägenheter.

Jag kom att tänka på detta igår när jag satt på stranden på eftermiddagen och gjorde min dagliga meditation. Att sitta och ta djupa andetag i ett ställe som Itacaré (som är ett av få ställen i världen med fantastisk luftkvalitet tack vare den omgivande Atlantiska Regnskogen) känner jag mig så otroligt tacksam för. Jag minns hur svårt jag hade för just detta när jag gjorde Yoga i den lilla lokalen i grannskapets gym när vi bodde i Malmö. Instruktören sa att vi skulle andas långa och djupa andetag för att fylla våra kroppar med syre. Men det ända jag kunde tänka på var att jag andades in svettlukt och baciller, för ventileras inte luften på ett bra sätt så blir det faktiskt så.

Ifall vi någonsin skulle flytta tillbaka till Sverige så skulle jag definitivt sätta bostadsventilation som prio nummer ett. Idag finns det ju faktiskt många företag som kan hjälpa till med en bättre luftkvalitet i hemmet. Men som det är nu känns det bra att bo kvar här och kunna spendera mycket tid utomhus. Och andas, så klart.

Bella Estrela
Ålder: 29 år
Från: Lund
Bor i: Itacaré, Brasilien
Är: Journalist, Hållbarhetsexpert, surfare, mamma
Bloggar om: Livet i Brasilien, hållbarhet och föräldrarskap
Bloggade tidigare om: Hållbarhet i vardagen läs här och Antarktis.