Ett smart drag av Uwe Rösler

Först och främst måste jag förstås än en gång konstatera att det var ett starkt och tappert försök av Malmö FF.

Det skånska laget tog sig an övermakten offensivt, modigt och med en oväntat hög kvalitet. Långt ifrån det cyniska försvarsfokus som annars brukar vara ett typiskt kännetecken för svenska lag i Europaspel, ja på senare tid även för landslaget.

MFF bad inte om ursäkt för chansen de fick på Stamford Bridge att störa miljardbygget Chelsea. Hög press, tuff satsning och så när ett ledningsmål när Markus Rosenberg tofflade en boll strax utanför med vänstern. Tänk om han fått bättre träff där…

30 ruskigt starka minuter som fick Chelseaspelarna frustrerade och lite oroliga (de signalerna hade Rasmus Bengtsson plockat på på planen och det bekräftades även av Chelseadansken Andreas Christiansen efteråt. Han tyckte att MFF gjorde det riktigt bra i den första halvleken).

Sedan höll det ju inte distansen ut och det är inget att hänga för mycket läpp över. En svensk underdog behöver flyt för att skaka giganterna och den lilla extra turen hade nu inte de himmelsblå, varken hemma eller borta.

När sedan Chelsea fick 1-0 en bit in på den andra halvleken och dessutom Markus Rosenberg tvingades utgå med en skada (förhoppningsvis inte så allvarlig att döma av de första kommentarerna efter matchen) så var det roliga förstås över.

Ganska snart efter det plockade Uwe Rösler ut Marcus Antonsson och Anders Christiansen och när han gjorde det var det garanterat inte för att chansa på förändringar som eventuellt skulle kunna vända matchen, om nu någon trodde det.

Jag uppfattade det som en tydlig markering.

Han kastade in handduken, fast på ett mer subtilt sätt än i boxningsringen.

Kampen var över och här gällde det att inte riskera fler skador på viktiga spelare. Det finns andra utmaningar att ta sig an framöver. En helt orörd säsong ligger framför oss här hemma i Sverige och så småningom även ett nytt Europaäventyr.

Det var ett mycket smart och förutseende drag av Rösler.

Man måste veta när man är slagen, annars finns risken att man förlorar mycket mer än bara matchen.

Och handen på hjärtat. Man tar inte ut sina två bästa spelare (Markus Rosenberg redan ute ur bilden) om man inte har insett att det är över.

Jag tror att både klubbledningen, spelarna och fansen kommer att få anledning att tacka MFF-tränaren för det beslutet framöver.

Sedan tog Chelsea förstås över helt och det kom inte som någon överraskning. När Rasmus Bengtsson drog på sig sitt andra gula kort och visades av banan var det förstås en missräkning, liksom att det blev 2-0 direkt på frisparken.

Men slaget var förlorat redan innan dess.

Möjligen att det var ett värre streck i räkningen när Sören Rieks dessutom fick skadekänningar så att MFF tvingades spela, som Andreas Vindheim uttryckte det ”…med 9,5 man”.

Men i det läget handlade allt bara om att minimera skadan.

Det blev 3-0 till slut och 5-1 totalt, kanske lite väl stora siffror, men så länge MFF var med i matchen, med fullt manskap och enligt ritningarna så gjorde laget det imponerande bra. Det som hände sedan är bara att glömma och jag tycker absolut att alla kring laget ska vara stolta och nöjda med hela Europaäventyret.

Det var precis som Uwe Rösler sa efter matchen ett bra försök att sätta svensk klubbfotboll på kartan. Liksom, inte att förglömma, supporterkulturen i Malmö.

För MFF-fansen har definitivt gjort avtryck. Trycket de skapade på Stamford Bridge kommer britterna att vara avundsjuka på länge.

Äventyret i Europa var, ska vi komma ihåg, en enorm bonus efter en säsong som höll på att gå helt åt skogen men som till slut bättrade på både klubbkassan, självförtroendet och klubbens rykte i Europa.

Nästa gång kan man kanske spänna bågen ännu lite mer. Det beror förstås på hur truppen ser ut efter sommarfönstret och på hur spelare och ledare klarar av att bygga vidare på den erfarenhet som nu införskaffats.

Det är bara att vänta och se.

——————

Att påstå något annat än att det blev en gigantisk antiklimax när längdskidornas VM-sprint avgjordes vore förstås ren lögn.

Det var Sveriges bästa guldchans i VM efter en vinter då de svenska sprintdamerna skämt bort oss med pallplatser och segrar.

Men när det väl gällde förstörde Jonna Sundling och Maja Dahlqvist det genom att köra ihop.

Jag är fortfarande övertygad om att Dahlqvist skulle ha vunnit annars. Hon hade ett mentalt övertag på norskan Falla sedan tidigare.

Klantigt. Men man får ge Falla att hon gjorde det smartast. Att ligga i ledningen betyder ju att man undviker strul.

Stina Nilsson? Inte mycket att säga. Självklart en besvikelse att hon inte lyckades visa samma form som när hon krossade norskorna tidigare under vintern.

Men samtidigt hade hon ju giltigt skäl, efter den trista lårskadan. Hon ska självklart se VM-silvret som en seger med tanke på omständigheterna.

Dahlqvist och Sundling bör vara riktigt besvikna. Det kunde ha varit deras VM, men de slarvade bort det genom att gröta ihop sig och riskera strul.

Ju mer besvikna de är, desto större chans att de inte gör om det misstaget fler gånger.

Fast frågan är om det inte är nya norska stjärnskottet Stavås Skistad som dominerar nästa mästerskap.

Inte omöjligt att hon hade vunnit alltihop om hon inte snubblat på sig själv på upploppet i semifinalen.

Det kommer hon garanterat aldrig att göra om.

Får hon köra med Falla i teamsprinten är det inte alls säkert att det blir något svenskt guld där heller.

Resten av VM? Det tillhör Thererse Johaug.

Den enda svenska guldchansen som återstår är som jag ser det just damernas teamsprint.

Men jag blir gärna motbevisad.

All respekt till Malmö FF

Det ska egentligen inte kunna gå. Ett lag som Malmö FF ska inte ens kunna ge en samling världsartister som Chelsea, en rejäl match in i kaklet.

Men det var precis det som hände på Stadion den här kvällen.

Visst, det blev förlust. Men vaddå?

Att siffrorna stannade vid 1-2 är egentligen otroligt starkt.

Lägg dessutom till att MFF skapade ett flertal fina chanser och med lite tur kunde ha gjort ytterligare ett mål.

Medan miljardbygget Chelsea egentligen inte skapade särskilt mycket mer än de där två lägena som gav upphov till mål, trots all sitt snygga bolltrollande.

Effektivitet är förstås en viktig faktor i internationella sammanhang.  Chelsea gjorde mål på sina lägen och det avgjorde matchen.

Men det ändrar inte på faktumet att MFF svarade för en heroisk prestation på ett Stadion som bjöd på en fotbollskultur och inramning i yppersta världsklass. Där har Londonborna inte en chans att utmana.

Ett skånskt fotbollslag som gjorde sin första tävlingsmatch för säsongen mot ett Chelsea som är mitt uppe i sin tävlingssäsong med matcher mot andra lag i världsklass. Ändå var det inget som direkt märktes sett över 90 minuter.

Det allra häftigaste ändå: När Chelsea bytte in världsstjärnorna Hazard och Kanté sista 20 minuterna (egentligen helt sjukt med en sådan bänk) kontrade Malmö FF med Carlos Strandberg och Oscar Lewicki…

Och vann de där sista 20 minuterna med 1-0!!!

Det ska som sagt inte kunna gå.

All respekt till MFF för den här insatsen. 1-2 betyder i teorin att matchen lever inför returen, även om det förvisso ser svårt ut. Det ska jag helt ärligt skriva att jag inte trodde ett ögonblick på inför denna sextondelsfinal i Europa League. Jag  trodde på underläge med minst två mål. Minst.

MFF har än en gång visat Europa att svensk fotboll duger ganska bra även i fotbollens finrum.

Med lite mer tumme med Fru Fortuna kan det kanske även bli spännande i London i returen nästa vecka.

Om någon trott att Markus Rosenberg var på väg mot nerförsbacken i karriären (ja, jag räcker upp handen, jag har varit orolig att han inte skulle kunna hålla sin högstanivå ytterligare en säsong) så är det bara att göra en pudel direkt. ”Mackan” orkade visserligen inte riktigt fulla 90 minuter, men gjorde en otrolig nytta och passningen till målet var yppersta världsklass.

Anders Christiansen visade åter varför han var Allsvenskans bästa spelare innan han flyttade utomlands. Fortsätter han på det här sättet blir det svårt för MFF att missa SM-guldet i år.

Man måste ju dessutom imponeras av att han sprang in och hämtade boll i målet för att jaga kvitteringen i stället för att fira som en galning.

Det hade man ju unnat vem som helst annars efter ett hemmamål mot Chelsea…

Marcus Antonsson fick inte riktigt utrymme för sina löpningar, men hann med att ett par gånger visa varför han är så målfarlig. Som sagt, det var ju det här med marginalerna.

Försvarsmässigt gjorde hela laget en riktigt gedigen insats med tanke på vilka spelare MFF-backarna hade framför sig. Idel ädel fotbollsadel. Ett enda misstag bara, egentligen, när man tappade bort sin motståndare vid 0-1.

Det andra baklängesmålet går det inte att säga något om. Femstjärnigt utfört av Chelseaspelarna och i en snabb omställning efter en tung MFF-press som nästan borde ha resulterat i mål framåt i stället.

Jag vet inte om det blir något vidare avancemang för MFF, även om spelarna faktiskt gett sig själva chansen, men en sak är säker: Ska vi ta den här matchen som en värdemätare inför säsongen så bör nog de allsvenska konkurrenterna börja darra lite klädsamt i knävecken.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.