Malmö FF räddade säsongen

Jag ska villigt erkänna att jag, som många andra, trodde att det skulle bli för svårt.

Att reparera 2-2 mot Midtjylland, på bortaplan, alltså.

Men omöjligt var det inte. Det visade MFF-spelarna med eftertryck. 2-0 borta i något som skulle kunna kallas en nordisk klubbfinal, är riktigt förbaskat bra.

MFF är i Europa League och har tagit klivet ut i Europa igen.

Som enda svenska lag, dessutom.

Det smäller väldigt högt i sig.

Lägger man dessutom till var klubbens representationslag befann sig för bara några månader sedan är det rentav bragdartat.

Nästan overkligt.

Men värvningen av Uwe Rösler har varit en total succé, liksom förstås inköpen av Marcus Antonsson och Anders Christiansen.

Båda spelade nyckelroller den här regniga kvällen i Danmark.

En annan nyckelroll hade Andreas Vindheim, som känns lite som ett nyförvärv nu när han börjar hitta formen igen efter sin långa skadefrånvaro.

Men den största rollen spelade förstås nutidens största MFF-ikon Markus Rosenberg. Vilken hjälte!

Han var med om att ta ut sin klubb i Champions League ett par gånger och skulle egentligen ha lagt skorna på hyllan. Men valde att ta en säsong till och den här kvällen sköt han MFF till Europa League.

Nästan ofattbart stort.

Avancemanget kändes otroligt rättvist. MFF var det bättre laget i 60 minuter i hemmamatchen och i 94 minuter den här kvällen. Inget snack om saken, alltså.

Avancemanget till gruppspelet i Europa League kan knappast överskattas. Dels ekonomiskt, för klubben, dels mentalt (ett av säsongens mål, det kanske viktigaste i realiteten även om jag vet att många hardcorefans sätter allsvenskan högst) har uppnåtts och därmed får hela klubben nu lite arbetsro under hösten och spelarna får ytterligare råg i ryggen inför kommande utmaningar.

08-medias experter som kraxat högst om ”misslyckande” efter missen mot Vidar och 2-2 hemma mot Midtjylland och som legat oanständigt lågt i förhandssnacket inför returen, trots att det fortfarande fanns ett svenskt klubblag med chans på Europa, får allt skämmas lite. Ingen hyser några som helst tvivel om att det varit annat ljud i skällan om det handlat om AIK, Bajen eller Djurgården i det här sammanhanget.

För svensk klubblagsfotboll är avancemanget nästan livsviktigt. Det räddar upp rankingen inför kommande turneringar, en ranking som förmodligen hamnat extremt lågt om inte ett enda svenskt lag tagit sig vidare.

För MFF:s fans handlar det om en höst med riktigt spännande internationella matcher på Stadion (och utomlands för all del), matcher som dessutom blir lättare att få med sig resultat från än det skulle ha varit i Champions League mot exempelvis Bayern München och Benfica.

Bara att applådera alla kring de himmelsblå laget som hjälpts åt att uppnå denna framgång. Trots allt elände i våras.

Jag skrev redan i min förra krönika, efter hemmamatchen, att oavsett hur det här slutar så har MFF höjt sig enormt på sista tiden vilket är positivt för framtiden.

Nu ser det alltså ännu ljusare ut. Inte minst med tanke på den gedigna och perfekt genomförda prestationen på planen.

Och Uwer Rösler är fortfarande obesegrad i Malmö FF.

Ganska häftigt bara det.

Trots 2-2: MFF är på rätt väg igen

Än en gång slarvade Malmö FF bort ett bra läge på hemmaplan i Europaspelet. Precis som mot FC Vidi i kvalet till Champions League.
Det var snöpligt, kanske till och med orättvist om man ser till hela matchen, kanske rent av onödigt. Dessutom är det nu givetvis klar fördel för FC Midtjylland i returen med två bortamål i bagaget.
Men med det sagt finns det absolut ingen anledning att misströsta.
Den första halvleken var nämligen det bästa jag sett av MFF på väldigt länge. Årets bästa halvlek utan någon konkurrens. Mot ett riktigt tufft motstånd, dessutom.
Att det smög sig i den andra halvleken, mycket på grund av ett slumpartat reduceringsmål, ändrar inte på den här slutsatsen:
MFF är på rätt väg igen.
Det kan vi vara säkra på.
Sedan kan det kanske vara för sent för att rädda fortsatt Europaspel den här säsongen. Men det får bli läropengar för hela den sportsliga ledningen, för de fel man gjorde i rekryteringen inför den här säsongen vad gäller spelare och den uppenbarligen misslyckade värvningen av Magnus Pehrsson som tränare.

[contentcards url=”http://www.skd.se/2018/08/23/vindheim-fran-start-i-mff/” one_line=”true”]

Faktum är att MFF fortfarande inte förlorat under Uwe Röslers ledning. Att laget höjt sin nivå undan för undan. Att utvecklingen uppenbarligen fortsätter på flera olika plan i klubben.
Dessutom är det här dubbelmötet mot FC Midtjylland faktiskt inte förlorat ännu, det återstår en match och om MFF orkar och vågar spela den i 90 minuter som man spelade de första 60 den här kvällen – då är det absolut ingen omöjlighet att det blir himmelsblått i gruppspelet i Europa League så småningom.
Danskarna fick andrum tack vare två mål som snarare var frukten av lite slump i kombination med att MFF gick ner sig energimässigt och släppte greppet om matchen, inte i huvudsak tack vare att man hade det bättre laget med det bättre spelet. Det är ett halmstrå som det finns all anledning att hålla fast vid under den kommande veckan.

Matchen inför knappa 12000 åskådare på Satdion höll riktigt hög kvalitet och hade högt underhållningsvärde, det är bara att beklaga de som valde att stå över den här kvällen. I det längsta var det också MFF som svarade för den bästa fotbollen, med högt tempo, hög press, utmärkt bollbehandling och med en chanskavalkad som vi nog inte sett på länge av det här laget – även om effektiviteten kanske fortfarande saknades i viss utsräckning sett till antalet målchanser.
MFF vann mittfältet utan problem. Anders Christiansen gjorde sin bästa match sedan återkomsten till Malmö, Fouad Bachirou var strålande och på högerkanten kom man ständigt förbi tack vare Andreas Vindheim. Framåt var Marcus Antonsson och Markus Rosenberg farliga hela tiden och i försvaret var Rasmus Bengtsson briljant.

[contentcards url=”http://www.skd.se/2018/08/23/mff-tappade-segergreppet/” one_line=”true”]

Fotbollens märkliga ironi: Inför matchen var det utfärdat varning för danskarnas kvalitet på fasta situationer. Men i stället var det MFF som gjorde sina två mål efter hörnor. Fömodligen ett resultat av Uwe Röslers allt tydligare krav på effektivitet i straffområdena.
Men i den andra halvleken svängde alltså pendeln över i danskarnas fördel.
Varför?
Det är alltid svårt att fastslå med säkerhet. Till synes backade MFF hem något, särskilt efter 2-1, började slå långt och släppte både press och initiativ framåt. Det var även Rasmus Bengtsson, som hade matchen framför sig i sin mittbacksposition, inne på efteråt.
Men det kan också ha varit så att spelarna fick betala priset för sin prestation i den första halvleken med tunga ben och trötta hjärnor. Rösler förnekade visserligen detta, men påpekade samtidigt att Midtjylland har en bredare trupp och kan spela runt mer på sina många spelare. Samtidigt som MFF lider lite av sin svaga vårsäsong och måste spela sina bästa spelare hela tiden i en ganska tunn trupp i både allsvenskan (för att klättra i tabellen) och i Europa.

Det är kanske en nackdel på kort sikt, men det visar också att det finns utvecklingspotential när man bara jobbat ikapp den usla vårsäsongen.
Det är inte säkert att Europa League-kvalet är förlorat ännu, men om det skulle gå åt skogen kan det kanske rentav vara bra för klubben, att få bygga vidare med ett lite lugnare matchschema och lägga upp en stark grund för nästa säsong i stället.

Artur G Bliding
Blidings Blandning Online
Snabba och längre analyser och kommentarer om alla former av sport

Skånskans sportchef Artur Bliding bloggar om aktuella sporthändelser med fokus på skånsk idrott

Ålder: 53
Yrke: Journalist
Bor: Bonderup
Lyssnar på: Det mesta från 1980-talet. Diane Schuur, Norah Jones, Bruce Springsteen, Dire Straits, The Who, Pink, Status Quo, Kent, U2, Bowie, Vaya Con Dios, Lucky 7, med mera i en salig, ologisk, blandning.
Läser: Mycket och blandat högt och lågt. Gärna SF. Dmitrij Gluchovskij, Pierce Brown, Hugh Howey, Kami Garcia m fl. Deckare/action: Lee Child, Michael Connelly, Jo Nesbö. Bäst just nu: Sea Of Rust av Robert Cargill och Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafon.
Tittar på: Väldigt lite tablå-TV om det inte sänds någon sport. Senast (halvhjärtat) följda serier: Suits, The Mentalist, Big Bang Theory, Mord i Paradiset.
Egen sportbakgrund: Brokig. Fotboll i Lunds BK och Torns IF. Handboll i H43. Pingis i IFK Lund. Volleyboll i Lundakorpen. Jujitsu. Har tränat egna galopphästar. Numera är det greyhound racing som gäller.
Favoritsport: Alla former av kapplöpning (människor, bilar, hästar eller hundar). Hästhoppning. Golf.
Håller på: Lunds BK, Torns IF, Veberöds AIF, H43, Brighton & Hove Albions, Wisla Kraków, Pawel Cibicki, Henrik Stenson, Erik Adielsson.