Zenobia och Rövaren

Av Lilian Edvall och Sara Gimbergsson

Zenobia är sjuk och pappa ska berätta en saga. Den första är tråkig, för vanlig, och plötsligt finner han sig berätta något som han kanske inte tänkt, om järnmormor och rövaren. Men vem är järnmormor egentligen, och ännu viktigare: vem är rövaren? Sagan visar sig ligga närmare sanningen än de vanliga godnatthistorierna och Zenobia får reda på något hon inte visste, och kanske inte ville veta, om sin pappa.

Det är spännande när barnböcker överraskar, och när författare vågar sig på ämnen som inte tvunget är varken gulliga eller enkla. Här hamnar vi mitt i en verklighet som många barn kan känna igen, med föräldrar som inte är eller har varit några snälla lamm. Boken ger inga svar på hur något sådant hanteras, men ger en känsla av normalitet och en bekräftelse på att kärleken till den som gjort något dumt är både normal och viktig. För den som är för liten, eller inte kan relatera till historien blir den helt enkelt en äventyrsberättelse, men för den förälder som vill kan den bli underlag för både diskussioner och bekännelser. Sara Gimbergssons distinkta stil passar historien väl och hon lyckas med enkla medel göra tydligt vad som är saga och inte.

Det finns ytterligare en bok om Zenobia. I den kommer hon bort.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Stella – En älva i skogen

Av Marie-Louise Gay

Har ni träffat Stella? Jag var med henne och hennes lillebror Sam på stranden en gång, men inser till min förskräckelse att jag glömde berätta för er om det. Tur då att jag fått följa med syskonparet på utflykt i skogen, för det vore sorgligt om ni inte fick lära känna dem.

Stella är nämligen en storasyster som fler borde träffa. Hon har svar på det mesta, och att svara på Sams många frågor kräver något alldeles extra. Bara tanken att mina barn får lite av den relationen som Sam och Stella har gör mig alldeles varm inombords, och jag tänker att alla flerbarnsfamiljer borde läsa om Stella och hennes lillebror. Här finns syskonskapets samhörighet i barns fantasifulla enkelhet. Här finns ett förhållande till naturen som jag önskar men tyvärr inte tror att mina stadsbarn till avkommor kommer att få uppleva, och här finns en frihet och en förmåga att hitta svar på frågor som nästan är för stora för att ställa. Kanske finns här lite för mycket sötma, men med Sams förmåga att vända storasysters övertag och då och då få henne mållös klarar Marie-Louise Gay sig ändå undan faran att gulla till det för mycket. Ja, ni hör – jag vill gärna träffa Stella och Sam igen!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

När Doris skulle bajsa

Av Pernilla Jarnestad och Joakim Månsson

Doris har det inte lätt. När hon behöver bajsa är det bråttom – men var hon än ska sätta sig är det upptaget. Bakom busken sitter redan igelkotten, vid sjön sitter grodan. I vattnet bajsar fisken, och på toaletten bajsar pappa. Tur att Doris har en potta i alla fall.

Temat bajs är ju en publikfriare, och den lilla lektionen i biologi passerar obemärkt (därmed inte utan effekt). Det är roligt och på sitt sätt helt nytt. Och det hör ju inte till vanligheterna varken när det handlar om småbarnsböcker eller om bajsböcker. Kul!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

 

Vroom, vroom! Vad är det?

Av Linda Fridh & Pernilla Lonhage

Att få ljud och bilddetaljer, för att bläddra och få helheten är alltid uppskattat. Fridh och Lonhage är lite av experter på det där (Nämnde deras djurbok här). De verkar också ha en kärlek till resor och andra språk (läs om tuppen här). De har hittat sin nisch helt enkelt och den senaste boken i raden gör inte fansen besvikna.

För medan det lilla barnet får härma ljudet kan det lite större få en geografilektion. Och vi vuxna kan minnas resor och kika på fotografiska detaljer i bakgrunden. Sonen gillar för övrigt extra mycket uppslaget med två flygplan i Madrid – där det första flyger med en vimpel som säger ”Ett flygplan i Madrid” (som tydligen låter ”Owwiiii”), och det andra med en vimpel som säger ”Två flygplan i Madrid”.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Kan man dricka det?

Av Pernilla Danielsson

Toalettvattnet, det är inte gott va? Hur ska man veta när man är 1,5 och tycker att ”ka” (som i ”dricka” får man anta) är det roligaste som finns? Pernilla Danielssons stiliserade bilder, med en fråga och en förhandstitt lockar det lite äldre barnet till skratt. Många föräldrar har väl med fasa sett barnben sticka upp ur (den förhoppningsvis spolade) toaletten, eller barnrumpan böjd över vattenpölen. Igenkänningen är stor, texten har flyt och vi sitter helt enkelt med en bra och rolig bok till de riktigt små. Kul!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.