Träd och fantastiska klassiker

Löfgren, U - Det underbara trädet - 29683905När jag växte upp fanns det en ek. En stor och tät med lagom hög gren och en repstege. Att döma av mängden barnböcker med träd i fokus är jag inte ensam om att ha haft ett. Jag tänker på Jan Löfgrens Det underbara trädet (Rabén & Sjögren) men också nyare böcker som Oliver Jeffers Den sitter fast (Bonnier Carlsen 2013) och så då nyutkomna Trädet på kullen (Helena Davidsson Neppelberg, Alfabeta) och Förbaskade träd! (Opal).

forbaskadeI trädet på kullen får vi liksom i Det underbara trädet följa årstiderna från ett grenverk. Det är väl just bladens skiftningar och djurens bon som gör träd så fascinerande och i den här boken lyckas Davidsson Neppelberg precis som i sin Prinsen och önskestenen förmedla stora känslor med rätt enkla medel. Teckningarna drar åt serietidning, och passar med sina klara färger och tydliga uttryck de allra minsta.
I Förbaskade träd! som kommer ut i veckan har Kristina Murray Brodin och Katarina Strömgård tagit sig an viljornas kamp. Bokens jag vill bygga koja, medan pappa vill såga ner till förmån för frukost i solsken. Som så ofta har barnet krafterna på sin sida, och en fridlyst ekoxe kommer väl till pass. Värt att nämna i den här boken är både att barnet får vara just ett barn – pojke som flicka får identifiera sig bäst hen vill – och att pappa utan att det görs någon stor sak av det sitter i rullstol. Katarina Strömgård gestaltar såväl barn som förälder med exakta penseldrag, jag tittar lite extra länge på en nyckelscen där hela barnets kropp skriker motstånd och viljestyrka.
Kanske är det våren som gör att fokus ligger på växtriket, för även i Sara Gimbergssons fina Lilla frö (Opal) är det naturens under vi skådar. Hemma hos mig förundras vi över hur rötter växer och skott gror och klappar oss lite på ryggen för att vi liksom masken kunde lista ut i förväg att det lilla fröet inte skulle förbli en liten orörlig ärta när vinterns snötäcke smält bort.

bellebooUnder mitt barndoms träd satt jag ofta med en bok. Hos farmor och farfar var A. A Milne husgud och min nål-och-tråd-begåvade farmor sydde på-pricken-kopior av såväl Nasse som Tiger, Kängu och Ru. Björnen med mycket liten hjärna gav hon sig inte på att sy. ”Det finns bara en Nalle Puh”, sa hon. Jag tänker på Christoffer Robins värld när jag får böckerna om Belle & Boo i min hand. Mandy Sutcliffes flicka och hennes kanin lever i samma fantastiska lekvärld som pojken och björnen. I Belle & Boo och godnattpussen är det läggdagstimmen vi får dela, känna igen oss i och skratta åt. I Belle & Boo och födelsedagen (båda B. Wahlström) spelar en ballong en nästan lika central roll som en gång i Sjumilaskogen. Här är det ändå barnrummet, eller villaträdgården, som är scen för äventyren och vardagligheten i de två böcker som nu givits ut på svenska får mig också att tänka på Milly-Molly av Joyce Lankester Brisley. Liksom Milne kom Lankester Brisley ut med sin första bok i mellankrigstiden men medan den förstnämnde kastar sig ut i hisnande fantasivärldar stannar den sista kvar i landsbygdsdammet. Att det blir stereotypt är med tanke på tiden inte konstigt, men tack och lov får Sutcliffes nutida barnkammarklassiker skildra en något äventyrligare flicka. Ändå hoppas jag att Belle och Boo får ta ut svängarna ytterligare i kommande böcker, så att de bjuder på något mer än nostalgi.

Denna text har publicerats i Skånska Dagbladet.

Lektion i barnböcker

Välkommen till höstterminen. Du kanske är för gammal, eller för ung, för att gå i skolan men vare sig du vill eller inte är det dags för lektion. Dagen går i barnböckernas tecken, och vi börjar med geografi:


Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare av Sarah Sheppard (Bonnier Carlsén) är kartboken jag önskar jag haft i skolan. Att utforska världen med hjälp av kartor kan vara hisnande i sig, och som vanligt vet dinosaurieexperten Sheppard vad barn vill ha, nämligen spänning. Vad sägs om kartan över pirater och skatter? Eller den över var de livsfarliga djuren bor?

Rottböll, G - Hästfesten - 29687934Nu är det dags för matematik, och vi drar igång lektionen med Lisen Adbåge och Grethe Rottbölls Hästfesten (Rabén & Sjögren), uppföljaren om de tio vilds hästarna som hittar hem. Liksom i föregångaren går det på rim, och i en hiskelig fart. Det är roligt, färgglatt och överraskande.

Innan rasten tar vi lite samhällskunskap och utforskar statsskick med Kung Ludde, i nyutgåvan av Ulf Löfgrens klassiker (Rabén & Sjögren). Ludde och Hasse är allt lite tokiga, men hur tråkiga de eviga upprepningarna är för en vuxen högläsare så verkar de gå hem hos barnen som får känna sig kluriga och genomskåda Löfgrens galenskaper.

Rast var det ja, med Treo, Enis och en till. Maria Nilsson Thores rykande färska bok (Bonnier Carlsén) utforskar kompisrelationer i zebrarandigt. För hur hanterar man tristessen med den man känner väl, och oförutsägbarheten hos den nya vännen? Och går det verkligen att leka tre?

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot fixar bygget - 29688498

Slöjd nu, med Vera och Vilgot som fixar bygget (Emelie Andrén och Anna Härmälä, Rabén & Sjögren). Jag kanske inte hade kallat dem ”jobbargubbar” utan valt något mer genusneutralt, men bortsett från ordet är boken långt ån den fördomsfulla träslöjdsundervisning jag minns. Och vad är det egentligen Vera och Vilgot bygger?

Skolan är slut för dagen och det är dags att gå och shoppa. För det gillar väl både föräldrar och barn. Eller? Stackars Allan i Barbro Lindgren och Sven Nordqvists återrutgivna bok från 1990-talet (Opal förlag) följer med till köpcentret för att mamma vill, och mamma går dit för att hon tror att Allan gillar det. Vilken soppa, när såväl Allan som så många andra i affären kommer bort. Det är roligt, med en intressant spetsighet som inte brukar känneteckna någondera av författarna när de jobbar på egen hand.

Men nu är det dags för sängen, så skönt efter en lång skoldag. Om det bara inte vore så mörkt. Lemony Snicket och Jon Klassen sätter ljuset på mörkrädslan, bokstavligt talat, i Mörkret längst ner (Rabén & Sjögren). Den här boken öppnar för samtal kring vad mörker är, och kanske kan hjälpa den orolige att bli vän med mörkret i vrårna på samma sätt som bokens Alfred. Sov gott!
Denna text är tidigare publicerad i Skånska Dagbladet.

Här kommer lilla Ludde – igen

Löfgren, U - Ludde - 29686982Av Ulf Löfgren

2011 dog en av Bilderbokssveriges absolut största, och han lämnar – tycker jag – ett hål efter sig. Läs bara Det underbara trädet, eller böckerna om Albin, så vet ni.

Den första boken om Ludde, som nu kommit ut på nytt, kom 1984 så den har gått lite under min radar. Jag känner igen figuren – så klart – men har tidigare aldrig läst en bok den vita kaninen med bylsiga byxor. Mötet blir trevligt. Det här är enkel småbarnsdramaturgi, med upprepningar och blinkningar till läsaren.

I denna den första av 35 Ludde-böcker, får läsaren, lämpligen en 2-3-åring vara den som vet bäst. För inte ska underbyxorna sitta på huvudet? Inte ska skeden in i örat? Löfgren går igenom plagg efter plagg, vardagssituation efter vardagssituation. Smått långtråkigt för den vuxne läsaren, men det vägs upp av barnens entusiasm och förvåning över alla tokigheter.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Ett trevligt återseende

Sonen kom släpande med en av mina gamla böcker till frukostbordet, och jag blev sen till jobbet efter att ha läst om Albin som aldrig är rädd. Vilka minnen det väckte! Minnen av barndomsrädslor, och minnen av Ulf Löfgrens fantastiska värld. Det är något med hans sätt att rita som smakar smultron, fågelsång och kramar. Jag tror jag måste besöka den världen snart igen!

Appvecka: En favorit

Jag nämnde ju e-böcker igår, och har tidigare bloggat om appar, så jag tänkte ägna resten av veckan åt just appar. Bra och dåliga sådana.

En stor favorit hos mig, och även hos sonen, är Ulf Löfgrens Amiralen som tappade sandalen. Har nämnt den i det här sammanhanget, där temat ”dåliga” också benäms.

Det är Rabén & Sjögrens apputvecklarföretag Filimundus som gjort appvarianter av tre klassiker, som i samma veva kommit i nyutgåvor. Det är säkert över ett år sedan de kom, men det här är bevisligen böcker som åldras med värdighet. Och värdighet och respekt för materialet är också var apputvecklarna visat. Bokens form finns kvar, vi får en traditionell högläsning om vi vill (men en finfin sådan, av Helge Skoog), men kan stänga av om vi vill läsa själva för våra barn.

Men barnet kan också få utforska boken på egen hand – och se Löfgrens fantastiska illustrationer komma till liv. Det är rätt enkelt, men roligt, när de rimmade klantig- och konstigheterna spelas upp, och det ger appen ett egenvärde, gör den till mer än en e-bok.

När jag kallar den en favorit, får jag förresten tillägga att det är i ”bokappsfacket”. Det finns appar som är betydligt mer interaktiva, och även flera som är smartare upplagda (Daniel på pappasappar har vissa synpunkter på den här när det gäller den biten), men i kategorin barnböcker som blivit appar är den här klockren, tycker jag. Delvis beror det på något så enkelt som att den bygger på en riktigt bra barnbok.

Jag skulle säga att den passar till barn mellan 2-4 år, lite beroende på app- och läsvanor, så klart!

Du hittar appen i itunes här.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.