Och nu så vill jag sjunga…

Med tanke på de senaste årens utgivning gissar jag att sångböcker med inbyggd musikspelare har varit en bra affär för förlagen. Inte mig emot, för hemma hos oss är de väldigt populära. Det är inte bara tryggheten i att få hjälp med melodin, utan barnens egna utforskande, utantillärande och sifferträning som stimuleras.

För oss vuxna finns det naturligtvis både en nostalgi i återupptäckandet av barnvisor och ett intresse för de – få, ska sägas – nya visor som introduceras.

Under hösten, och lagom till tomten ska fylla sin säck, har vi fått tre nytillskott i sångbokshyllan. Förlaget Max Ström följer upp sångboken som startade trenden med Fler svenska barnvisor, denna gången utan Tina Ahlin men istället med urval och arrangemang av Martin Östergren. Jens Magnussons illustrationer är genomtänkta och jag uppskattar både att bilderna visar barn med olika hudfärg och att trollmor får spela sin Ho aj aj aj aj buff på elgitarr sittande på förstärkaren.

vaggvisorI mindre format, men med samma upphovsmän, kommer boken Svenska vaggvisor (Max Ström). Boken är lagom att ta med vid godnattstunden, men hade fått ett extra plus i kanten om den kommit med inbyggd läslampa. När en bok har så tydligt uttröttningssyfte gäller det att tänka hela vägen.

Rabén och Sjögren satsar som tidigare på tema, och kommer med 30 sånger om Pippi, Emil, Madicken och alla de andra i boken Och nu så vill jag sjunga. I uppföljaren till den förra samlingen (med Hellsingsånger) har de tack och lov löst problemet med pausknappen och nu går det att avbryta sången för att titta lite extra på en detalj eller svara på vad ”Pilutta” betyder. Jag brukar ha invändningar när förlag skamlöst utnyttjar sina klassiker för omotiverade antologier eller lösryckta utdrag men här finns det både poäng och värde för den som själv inte spelar något instrument att få hjälp med Björn Isfälts och Georg Riedels vackra melodier. Dessutom har förlaget lagt in citat och snuttar ur böckerna, så den som letar Astrid Lindgren-nostalgi får sitt lystmäte.

kastanjTiteln på nästa bok i min hög låter nästan som en sång av Astrid Lindgren. Vakna min kastanj av Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson (Natur och Kultur) är en finstämd historia om ett kastanjeträd som inte vaknar trots att det blivit vår. Trädtemat fortsätter att fascinera barnboksförfattare, kanske för att de som jag växte upp med Jan Löfgrens Det underbara trädet, och jag hoppas att det i alla tider fortsätter att fascinera barn. För i denna liksom i många andra böcker om växter och träd blir livets kretslopp så hjärtskärande tydligt. Det är nästan så tårarna rinner över det lilla barnets sorg, men när boken är slut är det ljuset och de spirande skotten som jag tar med mig. Precis som i författarens och illustratörens tidigare böcker om Otis finns det något skört och mjukt, men samtidigt lekfullt i den här boken som jag tycker mycket om.

Denna text har publicerats i Skånska Dagbladet.

De första böckerna: boktips!

Som en fortsättning på gårdagens inlägg kommer här en lista med bra böcker att läsa för de riktigt små barnen. Många av dem passar även efter att barnen fyllt ett och ett bra tag efter det. Kom gärna med kommentarer och fler tips i kommentarsfältet!

För den tuggande bäbisen som vill läsa själv finns flera tygböcker om Molly som är både färgglada och spännande för en liten läsare. Liknande böcker finns i plast och funkar som badläsning. Det är kanske inte så mycket litteratur över de här böckerna, men de ger ändå en känsla för läsning som jag tror är bra.

Nästa steg är pekböcker i kartong, och där tycker jag att jag ser en utveckling mot mer ”riktiga böcker”. Tidigare var det enkla pekböcker med en bild av en sak och inget mer på en sida som gavs ut i kartong, nu finns det en hel del med mer finess. Lotta Olssons och Charlotte Ramels har jag rätt nyligen skrivit om.

Men innan det krävs så pass mycket finess kan nog alla barn uppskatta den här, som är gjord just med tanke på spädbarns sätt att se kontraster. På djurtemat, och med fina rim, finns också Fia Eliassons böcker. Bland annat Min första bok om vilda djur.

Fotoböcker brukar också små barn gilla – särskilt sådana där de kan känna igen sig. Vi har läst böckerna om Liten av Nina Frid, och testat ansiktsuttryck och pratat om ägodelar. Så småningom, och inte minst för den som ska få ett syskon, finns de fina fotoböckerna om Arne. Astrids favorit som mycket liten var för övrigt också en fotobok: Lilla bildordboken om djur. Där finns det massor att upptäcka, och tugga på!

 Ann Forslinds böcker om Bäbis tycker jag är oslagbara. Hon beskriver stora känslor så enkelt att minsta bäbis – ja framför allt dessa – kan känna igen sig. Bäbis arg, Bäbis dansar, Bäbis jobbar, Bäbis, lessen, Bäbis rädd.. ja listan är lång.

Men ska man välja bara en bok till ett litet barn så tror jag föräldrajuryn är enig om att det blir Anna-Clara Tidholms Knacka på. Här behövs ingen skärm och ingen app, interaktiviteten kommer av sig själv och det är bara att hänga med – och vara beredd på att läsa igen. Och igen. Och igen.

Och igen.

Jag köpte rätt snabbt hem övriga böcker i serien, bland annat Ut och gå, för att åtminstone få lite variation, men ingen av dem slog Knacka på.

Tidholms nyare serie för små barn är inte heller dum förresten. Okej! och Grattis! har varit favoriter här hemma både hos treåring och ettåring. Nyligen kom även Kolla!

Böckerna om Dojo håller också länge. Det är enkla historier i glada färger, men lagom mycket upprepningar och överraskningar för ett litet barn.

När barnet är fingerfärdigt nog att manövrera flikböcker är det ju ett spännande kapitel. Det finns en uppsjö, en som Ebbot älskade var Muminboken Var är Lilla My? Jag har ju uppmanat till bojkott av de nyare muminböckerna, men den här är helt ok – även om den nog är mer att klassa som leksak än bok. Lika roliga är Eva Sussos och Benjamin Chauds böcker om Babo, Binta och Lalo. De manar till pekande och ljudande utan flikar eller knappar (jag går inte in på alla ljudsatta böcker som finns – de kan vara jätteroliga men får vara upp till varje förälders toleransnivå) och har en rytmik och en känsla för små barns språk som brukar uppskattas av de riktigt små. Ljudhärmning på hög nivå kan högläsaren också syssla med till boken Vad säger fågeln av Joar Tiberg. Den tyckte sonen mycket om när han var dryga året.

Ett barn som orkar/vill/har tålamod att lyssna längre stunder uppskattar ofta rim. Då är Barbro Lindgrens Den vilda bebin en rekommendation, med rim som ligger fint i munnen och lagom nostalgi för högläsaren. Barbro Lindgren har ju skrivit en himla massa fina böcker, och det har faktiskt nyligen kommit en samlingsbok med några av hennes bästa. Kolla in den här – finns det större syskon i familjen blir kanske Lorangaserien en hit!

På tal om Barbro Lindgren har jag ju inte ens nämnt klassiker som Max, Emma, Totte och Alfons, men dem räknar jag liksom med att ni har koll på ändå. Här kommer dessutom en lista över böcker som kompisar och bekanta tipsat om på Facebook när jag lade ut en efterlysning där igår. Jag har själv inte läst alla, men tipsar gärna så att ni själva kan kika och göra er en egen uppfattning.

Vem-böckerna
Böckerna om Kråke

Böckerna om Wille (från Goboken, som jag skrivit mina tankar om här)
Böckerna om Hunden Rund
Böckerna om Viggo

Någon tipsade också om Barnens Bokklubb, som ju har åldersanpassade månadspaket med böcker. Själv vill jag också slå ett slag för förlaget Olikas böcker för små barn.

Och så precis så här på sluttampen inser jag att jag sviker dottern helt om jag utelämnar hennes favoritgenre: sångböckerna. I början tyckte jag det kändes rätt knäppt att sjunga välkända barnvisor i slowmotion för att hinna bläddra, men hon bara älskar samtliga böcker i serien om Ellen och Olle som sjunger. Pippisången med bilder från Pippiböckerna är också en bok hon ofta uppfordrande kommer traskande med.

Sjung ut

Bilresor, långa dagsturer liksom korta strandfärder, tenderar att bli ett litet helvete i varma bilar med små otåliga barn. Härom dagen hörde jag om en mammakollega som tvingats sjunga den gamla slagdängan ”Hör nu magistern” på repeat i 16 mil för att hålla sonen lugn, och jag gissar att det inte bara är jag som har liknande historier (maken brukar få mig att gråta men barnen att bli märkligt lugna genom att dra hela Balladen om Briggen Blue Bird av Hull).

Därför är det alltid välkommet med hjälp att bredda repertoaren, bäst på den fronten för min del har nog Visor och ramsor i Hellsingland (Rabén & Sjögren, 2009)varit. Sångböcker med cd-skivor har lång livslängd, och när artisterna är bra orkar till och med vuxna med de 32 upprepningar som småttingarna kräver av varje låt.

Min bokmal till son och musikälskare till dotter har dessutom i Catarina Kruusval hittat sin gemensamma nämnare, där de välkända barnsångerna både kan sjungas och läsas i bekväm (och tuggvänlig, vilket är viktigt när det gäller musikälskaren) kartong (Rabén & Sjögren).

Många av Barnkammarböckerna (Bonnier Carlsen) har skiva till, och när de dessutom har noter för den som kan läsa (och spela) sådana gillar jag det. Det enda tråkiga blir upprepningarna. Jag vet inte hur många varianter av diverse kända barnvisor vi lyssnat igenom för att bara få de där nya guldkornen som blir favoriter och just breddar repertoaren.

Men så var det ju det där med repertoar. Får det kallas så när varannan ton ligger lite mittemellan den rätta och något helt annat? Är det ok att börja sväva iväg i någon annan barndomsfavorit mitt i sången om okända djur för att man plötsligt över huvud taget inte kan komma på hur det ska vara? Klart det är ok under de där krislägena i bilen (då man tackar gudarna att man inte åker tåg och tvingas utsätta andra än de närmaste), men jag tror att rätt många föräldrar ofta känner sig osäkra när det är dags för sångstund. Därför var jag extra nyfiken när Tina Ahlin kom med en ljudsatt sångbok illustrerad av Jessica Kurki: Svenska barnvisor, Urval, piano och munspel av Tina Ahlin (Bokförlaget Max Ström, 2012). Boken är en rätt logisk utgivning av Max Ström förlag som gjorde succé med den ljudsatta fågelboken. Utformandet är också detsamma – det lite klumpiga tryckandet från 1-50 för att välja sång (varför inte en siffersats som på en telefon?) och det lite burkiga ljudet från en liten högtalare som sitter i bakre pärmen. Ändå tycker jag idén är briljant! Att få text, noter, fina illustrationer till en massa klassiker – och dessutom få en egen pianist! Det går lagom snabbt, och jag får hjälp med sånger jag älskat men aldrig vågat sjunga eftersom melodin bara låtit vettig i mitt huvud och knappt där. Den stora invändningen är nog ändå utbudet, för nog klarar de flesta föräldrar en någorlunda variant av imse vimse? Måste vi ens sjunga Bä, bä, vita lamm för våra stadsbarn? Men med godingar som Yllevisan, O-låten och inte minst Jätten Jorms sång så köper jag det ändå. Den som umgås med oss får känna sig varnad. Nu finns det ingen ursäkt att inte sjunga med.

Lilla snigel

Av Catarina Kruusval

Denna, och motsvarande till Imse vimse spindel, damp ner från rabén&sjögren häromdagen och vi har redan börjat nöta dem. Framför allt snigelsången är populär, och bilderna med en katt, igelkott och en hund (allt en lite snigel måste akta sig för) ger ett mervärde till sången.

Kruusval har ju gjort en del små sångböcker vid det här laget, så konceptet är välbekant. Jag gillar det, för det lär barnen att lyssna på texterna i sånger och ger en förståelse för sådan man annars kanske ”bara sjunger”.

Lite knepigt är det med läsningen då man nästan får välja om man vill sjunga eller berätta historien omkring bilderna. Jag brukar varva, och det är ju inte fel med variationsmöjligheter i barnböcker som ju annars kan bli liiite lite uttjatade…

Såg förresten att de här två är månadens böcker för de minsta medlemmarna i Barnens Bokklubb! Då tillsammans med en cd med barnsånger.

Den skimrande barnkammarboken

Om ni kommer hem till oss kommer ni snart att finna att ni går omkring och nynnar.

Far, jag kan inte få upp min..

Skala banan… skala banan..

Jag är så nöjd, jag är jättenöjd…

Lilla bokhyllans innehavare är nämligen inte bara läslus, han är också mycket musikalisk. Och teknisk. Han vet precis hur han sätter igång cd-spelaren (om strömmen är på vill säga) och just nu spelar den låtar från Den skimrande barnkammarboken.

Samlingsböcker av det här slaget är ju nästan alltid en succé. Gillar man inte det ena så gillar man det andra. Vi har ganska många, men här lyckas Bonniers ändå variera sig en hel del. Och favoriter som Blommig falukorv, till exempel, kan man ju inte höra för många gånger. Jag tycker att boken är riktigt fin. Fina illustrationer och massvis av roliga sånger – med noter! Men ännu så länge tycker Lilla bokhyllans innehavare bäst om att lyssna och dansa och då kunde man ju önska sig några andra sångare än Linda Bengtzing och Barbados-Andreas som kompar ens vardag.

Tänk om man kunnat hitta lika namnkunniga sångare som illustratörer (Filippa Widlund, Gunna Grähs, Jakob Wegelius, Sven Nordqvist, Catarina Krusvaal, Stina Wirsén, Mati Lepp, Anna Bengtsson, Anna-Clara Tidholm, Maj Fagerberg, Johan Unenge, Elsa Beskow, Charlotte Ramel, Maria Jönsson, Tord Nygren, Pernilla Stalfelt, Björn Bergenholtz, Ilon Wikland, Björn Berg, Maria Nilsson Thore, Ingrid Vang Nyman, Lena Anderson, Thorbjörn Egner, Päivi Unenge, Lisen Adbåge, Paul Ströyer och Rune Andreasson!!!), då hade det verkligen varit något!

Fotnot: Inlägget har rättats. Jag skrev ”silvriga” först, men det är ju den senaste, den skimrande, som vi har läst och dansat till hemma!

Camilla Lundsten

Visst känner ni Camilla Lundsten? Tycker hennes teckningar är så himla fina. Vi har både denna och denna hemma, och jag gillar framför allt den med visor och verser. Ramsorna är fina, men när det kommer till rörelser och piplekar så blir en bok eller dvd mer ivägen än till nytta. Fokus och koncentration flyttas. Men visst kan man få inspiration och lära nytt.

Hur som helst tycker jag att bilderna i sig är så fina att man bara vill ha!

Lilla Kotten sjunger

Visor med bilder av Lena Andersson

Här är en samling med traditionella barnvisor med nya illustrationer av fantastiska Lena Andersson (Maja, Linnea m.fl!).

Här är julvisor, gonattvisor och födelsedagsvisor, alla med söta och finurliga bilder av Lena Andersson.

Längst bak finns noter till alla sånger, vilket jag tycker ska vara ett krav för sångböcker (Fick Min lilla skattkammares bok Sånger och verser om djur men har ingen användning för den då jag inte kan många av melodierna och noter saknas..), och alla låtar finns även på en cd. Snålt bara att denna cd måste köpas separat, när många andra sångböcker skickar med skiva i pärmen.

Läs mer om boken här.

Är du på jakt efter en fin sångbok att ge bort föreslår jag snarare den fina Visor och ramsor i Hellsingland!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.