Liten, liten snälling

Av Lotta Olsson och Charlotte Ramel

Paret bakom de här hyllade pekböckerna kommer nu med två nya. Denna och Här är stora näsan. Och föga förvånande blir superlativen lika många om de här guldkornen. Jag brukar jag värja mig mot (onödiga) rim, men när det görs på det här sättet är det bara att åka med. ”Smaka sand! Vinka hand!” – enkelt men på pricken om lyckan i sandlådelek. Charlotte Ramel fångar språkets lekfullhet och lägger till egna små historier i varje bild. En tappad napp, en stulen hink och en ilsken blick. Det är poesi det också.

Provläs boken här.

De första böckerna: boktips!

Som en fortsättning på gårdagens inlägg kommer här en lista med bra böcker att läsa för de riktigt små barnen. Många av dem passar även efter att barnen fyllt ett och ett bra tag efter det. Kom gärna med kommentarer och fler tips i kommentarsfältet!

För den tuggande bäbisen som vill läsa själv finns flera tygböcker om Molly som är både färgglada och spännande för en liten läsare. Liknande böcker finns i plast och funkar som badläsning. Det är kanske inte så mycket litteratur över de här böckerna, men de ger ändå en känsla för läsning som jag tror är bra.

Nästa steg är pekböcker i kartong, och där tycker jag att jag ser en utveckling mot mer ”riktiga böcker”. Tidigare var det enkla pekböcker med en bild av en sak och inget mer på en sida som gavs ut i kartong, nu finns det en hel del med mer finess. Lotta Olssons och Charlotte Ramels har jag rätt nyligen skrivit om.

Men innan det krävs så pass mycket finess kan nog alla barn uppskatta den här, som är gjord just med tanke på spädbarns sätt att se kontraster. På djurtemat, och med fina rim, finns också Fia Eliassons böcker. Bland annat Min första bok om vilda djur.

Fotoböcker brukar också små barn gilla – särskilt sådana där de kan känna igen sig. Vi har läst böckerna om Liten av Nina Frid, och testat ansiktsuttryck och pratat om ägodelar. Så småningom, och inte minst för den som ska få ett syskon, finns de fina fotoböckerna om Arne. Astrids favorit som mycket liten var för övrigt också en fotobok: Lilla bildordboken om djur. Där finns det massor att upptäcka, och tugga på!

 Ann Forslinds böcker om Bäbis tycker jag är oslagbara. Hon beskriver stora känslor så enkelt att minsta bäbis – ja framför allt dessa – kan känna igen sig. Bäbis arg, Bäbis dansar, Bäbis jobbar, Bäbis, lessen, Bäbis rädd.. ja listan är lång.

Men ska man välja bara en bok till ett litet barn så tror jag föräldrajuryn är enig om att det blir Anna-Clara Tidholms Knacka på. Här behövs ingen skärm och ingen app, interaktiviteten kommer av sig själv och det är bara att hänga med – och vara beredd på att läsa igen. Och igen. Och igen.

Och igen.

Jag köpte rätt snabbt hem övriga böcker i serien, bland annat Ut och gå, för att åtminstone få lite variation, men ingen av dem slog Knacka på.

Tidholms nyare serie för små barn är inte heller dum förresten. Okej! och Grattis! har varit favoriter här hemma både hos treåring och ettåring. Nyligen kom även Kolla!

Böckerna om Dojo håller också länge. Det är enkla historier i glada färger, men lagom mycket upprepningar och överraskningar för ett litet barn.

När barnet är fingerfärdigt nog att manövrera flikböcker är det ju ett spännande kapitel. Det finns en uppsjö, en som Ebbot älskade var Muminboken Var är Lilla My? Jag har ju uppmanat till bojkott av de nyare muminböckerna, men den här är helt ok – även om den nog är mer att klassa som leksak än bok. Lika roliga är Eva Sussos och Benjamin Chauds böcker om Babo, Binta och Lalo. De manar till pekande och ljudande utan flikar eller knappar (jag går inte in på alla ljudsatta böcker som finns – de kan vara jätteroliga men får vara upp till varje förälders toleransnivå) och har en rytmik och en känsla för små barns språk som brukar uppskattas av de riktigt små. Ljudhärmning på hög nivå kan högläsaren också syssla med till boken Vad säger fågeln av Joar Tiberg. Den tyckte sonen mycket om när han var dryga året.

Ett barn som orkar/vill/har tålamod att lyssna längre stunder uppskattar ofta rim. Då är Barbro Lindgrens Den vilda bebin en rekommendation, med rim som ligger fint i munnen och lagom nostalgi för högläsaren. Barbro Lindgren har ju skrivit en himla massa fina böcker, och det har faktiskt nyligen kommit en samlingsbok med några av hennes bästa. Kolla in den här – finns det större syskon i familjen blir kanske Lorangaserien en hit!

På tal om Barbro Lindgren har jag ju inte ens nämnt klassiker som Max, Emma, Totte och Alfons, men dem räknar jag liksom med att ni har koll på ändå. Här kommer dessutom en lista över böcker som kompisar och bekanta tipsat om på Facebook när jag lade ut en efterlysning där igår. Jag har själv inte läst alla, men tipsar gärna så att ni själva kan kika och göra er en egen uppfattning.

Vem-böckerna
Böckerna om Kråke

Böckerna om Wille (från Goboken, som jag skrivit mina tankar om här)
Böckerna om Hunden Rund
Böckerna om Viggo

Någon tipsade också om Barnens Bokklubb, som ju har åldersanpassade månadspaket med böcker. Själv vill jag också slå ett slag för förlaget Olikas böcker för små barn.

Och så precis så här på sluttampen inser jag att jag sviker dottern helt om jag utelämnar hennes favoritgenre: sångböckerna. I början tyckte jag det kändes rätt knäppt att sjunga välkända barnvisor i slowmotion för att hinna bläddra, men hon bara älskar samtliga böcker i serien om Ellen och Olle som sjunger. Pippisången med bilder från Pippiböckerna är också en bok hon ofta uppfordrande kommer traskande med.

Alla kläder på

Av Lotta Olsson & Charlotte Ramel

Jag nämnde ju Charlotte Ramel härom dagen, och kom då ihåg att jag inte skrivit om den här godbiten.

Alla småbarnsföräldrar vet ju att påklädning är ett kritiskt moment. Från spädbarnsilskan på skötbordet till kan-själv-åldern ända upp i märkeshysterin i tonåren. Därför finns det också en mängd böcker på temat, av varierande kvalitet.

Den här är, vilket man nästan förstår bara av att se vilka som står bakom den, i det högsta spannet. Förlaget säger ”minipoesi” och jag är väl beredd att hålla med.Det är ju just när ämnena är som enklast som det är som svårast att göra något riktigt bra av dem. Det tycker jag Olsson&Ramel lyckas med.

Kolla också in Bilen säger brum.

Vem är det som…

Av Karin Salmson, Marie Tomicic och Anna Tim 

Jag har skrivit det förr: Som småbarnsförälder är man enormt tacksam när man får en bra pekbok i sin hand. Varför? För att det finns så många usla.

Lite taskigt är det kanske att recensera en bok från det perspektivet, för de här nyutkomna pekböckerna behöver egentligen inte lågvattenmärken att mäta sig med utan står sig bra i alla jämförelser.

 

Olikas koncept är ju öppenhet och frihet, att inte stänga in barn i förutbestämda roller, och jag gillar verkligen när författare tänker på att få in alla sorters namn, färger, former och djur i en bok. Katter och ankor har vi sett några gånger nu, men hur ofta läser du för dina barn om en bärfis?

Böckerna är alla tre uppbyggda på samma sätt, med en fråga som får svar på nästa sida. Jag hade önskat att uppslagen förskjutits så att svaret kommit på nästa. Alltså så att man måste vända sida för att veta.

Det hade inbjudit till gissningslekar och vilda fantasier istället för en snabb läsning. Det här är ett problem jag ser i många pekböcker, och jag har påpekat det flera gånger. Jag undrar ofta om författarna har en tanke med det, om det finns en pedagogik jag inte förstår, eller om det är för att manus inte läses uppslagsvis utan sida för sida. Någon som vet?

Böckerna avslutas alla med en upprepning, en överblick över alla djuren som blir en räknelek. Det ger böckerna lång hållbarhet eftersom det stora barnet (som så klart roas enormt av bärfisar och andra knasigheter) får en utmaning i slutet medan det lilla får peka, upprepa och lära. Den pedagogiken går mig i alla fall inte förbi!

Böckerna är recensionsexemplar från förlaget.

Hej Dino!

Av Sarah Sheppard

Dinosaurier är , om någon missat det, Sarah Sheppards grej. Tidigare böcker riktar sig till lite äldre barn, barn i den så kallade dinosaurieåldern (för den oinvigde verkar det faktiskt finnas en sådan ålder), men nu ser förlaget och säkert författaren chansen att frälsa från start. Hej Dino är en klassisk pekbok, men korta fraser och en riktigt enkel historia: snälla dinosaurier jagas av en elak, flyr och blir trötta. Somnar. På baksidan står de svåra namnen på de olika arterna, så att den vetgirige föräldern och så småningom barnet kan lära sig och lätt gå vidare till nya böcker. Min 1,5-åring gillar de färgglada illustrationerna, och känner nog igen figurerna från brorsans många plastdinos, men det återstår att se om konceptet fungerar. Kanske tröttnar hon på dinos istället, a la Pippiprylar etc.

 

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Gilla pekböcker

Frukt och Djur & Kläder och fordon

Av John Nordqvist & Johan Toorell

Det finns galet många pekböcker. Ganska få är något att ha.

Jag vill egentligen ha två sorters pekböcker: sådana med verkliga bilder och sådana fyllda med fantasi och utrymme för tolkning. Alla dessa dåligt tecknade husdjur känns.. ja lite onödiga för en bäbis kan jag känna (för att inte tala om hur hjärndödande det är för en vuxen att läsa dem).

De här nya pekböckerna från Gilla böcker är något så ovanligt som en kombination av mina två önskningar. Spännande va?

Kort förklarat (och lite överdrivet då ni ju ser bilden) har skaparna kombinerat foton och illustrationer och gett frukter djurformer och kläder skepnader av fordon.

Nu är böckerna lite mittemellan mina barn, målgruppen ligger nog nånstans runt året och jag har en tremånaders och en drygt-två-åring. Den senare slukar dock allt som har pärmar så han satte sig genast med dessa två. Lustigt nog ser han frukten först och djuren sedan, medan jag var tvungen att peka ut kläderna i fordonen för honom. Ögat kan luras och det är just det som gör de här böckerna spännande!

Är du trött på att ge kläder till kompisarnas småbarn (ärligt talat får man ganska många, och inte alltid de man behöver) så köp till exempel Kläder och fordon istället!

Böckerna är recensionsexemplar från förlaget.

Barnbokstips och -tankar

Här hittar du veckans barnspalt, skriven av undertecknad. En fundering som väckts av diverse pekböcker får luft. För varför är det just djur och deras läten som barn ska lära sig allra först?

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.