Fotboll idag och imorgon

Jag skriver om fotbollsböcker i morgondagens papperstidning, och kan därför berätta redan nu att morgondagens blogginlägg kommer att handla om sport. Precis när jag skrivit klart texten till kultursidan kollade jag min mejl, och nu är jag lite orolig att det ska verka som att jag är sponsrad. Men alltså – avancerad tempussoppa här – morgondagens inlägg skrevs innan denna nyhet damp ner!

Och den som läser morgondagens text förstår nog att jag tycker Olikas nya satsning verkar mycket lovande. =)

olikafotboll

Spännande uppdrag för nybörjarläsare

vatten_h_3d_360

Uppdrag: Vattenhäxan & Uppdrag Anden i flaskan
Av Cecilia Rihs och Jenny Lindqvist

Vi har ju gått in i en ny era hemma. En era av ljudade bokstäver och läslycka. Femåringen knäckte koden strax före födelsedagen, och vi läser serien Extra lätt att läsa (med bland annat denna serie) för fulla muggar hemma. Det har öppnat möjligheten att läsa kapitelböcker rejält, så även lättläst med små bokstäver och lite mer text har fått följa med hem. Olikas två nyutkomna böcker om Lina och hennes farmors hemliga äventyrarbok är sådana, och de gjorde verkligen succé.

Lina är i nedre skolåldern och halkar på grund av sin farmors olycka in i ”äventyrarsvängen”. Hon har inte bett om att få hud-knottrar-uppdrag men duckar inte för dem när de presenteras för henne i hemligt bläck i den bok som farmorn skickat från Ryssland. Till sin hjälp har hon en älva, eller rättare sagt en tolva – lite större, lite hårigare – som håller henne sällskap och guidar henne när äventyren blir lite väl äventyrliga. Peppar, hon heter så just för att hon livnär sig på små svarta korn. Annars är det pannkakor och bullar som gäller, när en ska uppfylla farmor Hildas första regel om att inte äventyra på tom mage (kurrande ljud kan avslöja dig och bli livsfarliga)!

Olikas koncept handlar om att välja till istället för bort, och att driva positiv förändring i frågor som rör normer, genus och mångfald. Det låter kanske krångligt, eller annorlunda, men handlar egentligen bara om att tänka ett extra varv. För Lina är varken pojke eller vit i hyn, som de flesta barnbokshjältar. Boken innehåller heller inga kommentarer om det faktum att hon är flicka och äventyrslysten. Och det räcker, sorgligt nog*. Inte för att boken – som i det här fallet – ska få högsta betyg, det får den på grund av flytet i språket och drivet i handlingen, utan för att den dessutom ska få det där lilla extra. Det som lugnar mig lite när jag tänker på att sonen nu kan läsa själv och alltså kommer att upptäcka i hur många andra böcker jag gått in och korrigerat stereotyper och knasigheter.

När vi läst färdigt om vattenhäxan var det förresten bara att rusa till biblioteket och reservera boken om anden i flaskan. Nu hoppas vi verkligen att det kommer ett tredje uppdrag!

 

* Jag kan förresten förekomma frågan: Men du har ju en son, vill du inte att han ska få bra förebilder? Svaret är att han redan har det. Precis som jag under uppväxten levde med förebilder som mumintroll, snusmumrikar, Villervallar, Lasse Pip-Larsson och andra pojkar vid sidan av Anne på Grönkulla och de andra flickorna (vänta nu, de var inte så många och de upplevde sällan särskilt spännande saker…) tror jag att det är nyttigt för honom att se att alla barn, oavsett kön, kan lösa mysterier och ge sig ut på äventyr!

Tesslas mamma och pappa

Av Åsa Mendel Hartvig och Caroline Röstlund

När jag söker på Tessla i bloggen hittar jag inget inlägg om Tesslas mamma vill inte. Kan det verkligen stämma att jag inte skrivit om den? Galet, den var ju ett av förra årets favoriter! Det här får helt enkelt bli en dubbelrecension.

Tessla har besvärliga föräldrar. Att få med mamma hem efter dagis, få i henne middag och slutligen gå och lägga sig är inte det lättaste. Lika illa är det när pappa måste till jobbet. Tessla, som är lätt för alla barn i alla åldrar att identifiera sig med, får helt enkelt vara listig. Hon klurar ut alternativa sätt för vardagsbestyren och lyckas därmed få föräldrarna dit hon vill utan alltför mycket gnäll. För visst är det roligare att borsta tänderna med många tandborstar, och visst är det lättare att bli lämnad en stund om man får mysa lite först?

Att vända på småbarnslivet så här är lyckat på så många sätt. Både barn och föräldrar får se och känna igen typiska konfliktsituationer och fundera över hur man kan undvika bråk och gnäll på mer eller mindre kreativa vägar. Vi får skratta men också tänka efter.

Jag reagerade först, liksom Helena Ferry på Barnboksprat, på att pappan till skillnad från mamman har en yrkesroll. En kostym och ett jobb i fokus. Mamman är i den första boken bara mamma, medan pappan så självklart är något mer. Det är synd för just stereotypjägarna på Olika borde kunnat väja för det här, men jag förlåter det då pappan i övrigt får vara så normfri. För hur många pappor gömmer sig och blir blyga när de kommer till jobbet? Och hur många vågar gå dit med hårspännen?

Caroline Röstlunds illustrationer går så perfekt i ton med Åsa Mendel Hartvigs text i de här böckerna, och jag gillar dem verkligen jättemycket. Det ska erkännas att sonen inte varit lika entusiastisk. Han har inte ogillat, bara inte propsat på att läsa dem igen. Kanske är han lite för liten, kanske känns det fortfarande mer otryggt än tokroligt med omvända världar i hans värld. Vi får se hur det utvecklar sig!

Båda dessa böcker är recensionsexemplar från förlaget.

Många fina nya böcker!

En pappa sitter på en bänk och gråter. Är han hungrig? Har han slagit sig? Längtar han efter sin mamma? Som småbarnsförälder vet du hur till synes små vardagshändelser kan växa och bli ett ämne för långa filosofiska diskussioner, inte sällan vid sovdags. Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson öppnar som vanligt för både roliga och svåra samtal när Alvdis och Hamsa får reda ut vad det finns för många anledningar att gråta. Med Världens mamma och en katt och dagisböckerna Maskerad och Tyranno i ryggen är det helt klart värt att hålla ögonen på den här författar- och illustratörsduon. Varför gråter pappan? (Olika) blev snabbt en favorit här hemma.

Från samma förlag kommer Raka vägen över Himlabacken av Victoria Hammar (text) och Mikael Sjömilla (bild). Här möter vi Moses och storasyster Frida, som för första gången ska gå ensamma till farfar på andra sidan Himlabacken. Tror ni att de klarar att gå raka vägen dit? Nej just det, och boken bjuder på ett spännande äventyr för den lilla läsaren och viss ångest för den äldre som redan tidigare har svårt att släppa barnen ur sikte. Och på tal om kontrollbehov ger fina Koko och Bosse av Lisen Adbåge (Natur och Kultur) den vuxne läsaren många tankar om barnuppfostran och trots. Vad händer om man slutar tjata vid ett nej, låter bli att styra åt sitt håll för jämnan och faktiskt låter det gå lite fel då och då?

Bajsplutten av Benoit Charlat (Rabén och Sjögren) är en ny bekantskap som inte tvunget bjuder på några filosofilektioner men genom sitt ämnesval snabbt blir poppis ändå. För vilken 2-3-åring kan motstå fläskkorvar, kompiskorvar och arg-varg-korvar? Att alla bajsande djur så småningom poppar upp ur boken och kycklingen som går under namnet Bajsplutten dessutom får spola med ljudillustration gör ju inte saken sämre. Minusbetyg för denna och många liknande böcker för att ljudknappen är svårtryckt för små fingrar.

Ljudligt blir det också när vi läser nyutkomna Snickerboa, som är en i raden av illustrerade sångböcker, flera med Astrid Lindgrenmotiv. Att sjunga och bläddra samtidigt gör kanske inte sången rättvisa, men det är ett trevligt sätt att återuppleva gamla favoritvisor.

I tidiga boksommarens skörd finns som synes ovanligt många pärlor, men Skruttens första grävskopa av Marie Oskarsson hör inte till dem. Jag har tidigare gillat Kenneth Anderssons naivistiska teckningar, men här blir de bara tråkiga. Och meningen ”Det är bara farbröder som kan köra grävskopa” gör mig knappast mer förtjust. Som tur är visar tvååringen heller ingen entusiasm. Har man till skillnad från oss en grävskope- och traktorfantast i barnkammaren finns det dessutom mycket bättre böcker på temat (Halvan och Mulle Meck, för att nämna några).

Dessa recensioner är publicerade som en barnboksspalt i Skånskan 30 juli 2011. Samtliga böcker är recensionsexemplar.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.