Gå och simma, om du inte kan rimma

Har du tänkt på att nästan alla bra barnböcker på rim är översatta av Lennart Hellsing? Det kanske inte är något du tänker på till vardags, men jag ska säga dig att det är värt att fundera på en liten stund. För barnlitteraturens grand old man är just gammal, och jag oroar mig lite för hur det ska gå med rimkonsten när han försvinner.

Få barnboksförfattare lyckas nämligen få till det på rim är jag rädd, och ändå envisas många med att försöka. Är det så bara en lär-dig-färgernas-namn-bok med allas älskling Molly mus (Lucy Cousins, Natur och Kultur) eller en enkel flikbok med uttjatade Mumintrollet (Titta in hos Mumintrollet, Rabén & Sjögren) så ska det banne mig vara på taffligt rim. ”Snälla Muminmamman har dukat fram fika. Men vad gömmer sig i köket? Vågar du kika?” Jo tack, jag vet att rytm och ramsor tilltalar de minsta, men stammande och stakande föräldrar som med allt större desperation försöker få till det gör ingen glad.

Ibland gör det mig lite ledsen att böcker som annars skulle varit riktigt fina tvunget ska tvingas in i en form där de inte passar. Jag har tidigare nämnt böckerna om Jösta och Johan (Sagolikt förlag) som med sin goda tanke i mitt tycke ändå faller platta på grund av versmåttet. Lika besviken blev jag när jag slog upp boken Meja åker ambulans av Torsten Larsson och Christina Lindkvist (Dataläraren förlag) och insåg att de färgsprakande bilderna med en alldeles egen känsla sällskapar med verser som inte håller måttet. Tanken – att lyfta upp en vardaglig olyckshändelse – är så god. Den ger både olycksdrabbade en chans att bearbeta och föräldrar och pedagoger en möjlighet att lära ut och förebygga. Om berättandet bara hade fått vara enkelt. ”Gör det inte så svårt för dig – och mig” hade jag velat ryta till den välmenande författaren som just tvingat mig att läsa meningen ”Framme på akuten väntar mamma på Meja/”Visste du att jag var här” hörs då Meja säga”. Om det inte låtit så nedlåtande hade jag sagt ”gör om, gör rätt” för det här är verkligen en bok som jag och sonen velat läsa. Den om Meja som kommer för nära ljuset och räddas av en snabbtänkt förskollärare och duktig ambulanspersonal. Det behövs ingen Lennart Hellsing, för en bok behöver inte rimma.

När Hellsing är inblandad får den dock gärna göra det. Som i Kvastresan (Av Julia Donaldson och Axel Scheffler, Alfabeta) som nyligen getts ut på nytt i slittåligt kartongformat. Visst är det lätt att vricka tungan, men det är det värt när det är på meningar som ”En hög mörk och taggig/befjädrad lurvig björn/ med fyra grymma huvuden/ och vingar som en örn”. Donaldson och Scheffler vet också precis hur de ska göra sagan lagom läskig, både i ord och bild. (Här kan du dock läsa om en liten detalj i den här boken som jag inte kan komma över)

Utan rim, men lagom läskig och fyndig nog att väcka den här mammans förtjusning är Gapa stort av Jens Peter de Pedro och Lotta Geffenblad (Bonnier Carlsen). Vampyrer och krokodiler blir liksom inte lika skrämmande när man ur tandläkarperspektiv tittat ner i svalget på dem. Perfekt present till den som just varit på sitt första tandläkarbesök. Lika rolig – om inte roligare – är samma duos Vad äter du monster? Kolla in den, det är en order från mig och barnen!

 Denna text publicerades i Skånska Dagbladets pappersversion 2013-05-04

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.