Olycksaliga lilla hjärta

Läser den här intervjun och funderar en hel del kring uppsåt, tolkningsföreträde och stereotyper.

I ett stycke pratar Farai Chideya om hur Lilla hjärtat är den enda människolika figuren i filmen – en uppfattning som jag kommenterat förut. För den som läst Wirsén tidigare vet ju att Liten skär helt klart är mänsklig, och nu funderar jag på om det spelar någon roll om hon nu inte uppfattas så i filmen. Själv har jag lite svårt för att se vilket slags djur hon skulle vara när hon drar ner trosorna i en av filmens slutscener, och Chideya har enligt ingressen bara sett trailern, men faktum kvarstår – flera har misstagit henne för djur (kanske på grund av rosetten som skulle kunna vara kaninöron).

Hur som helst är det väl fastslaget vid det här laget att Lilla hjärtat är en olycklig figur, som aldrig kommer kunna tvätta av sig den stämpel hon nu fått. Och visst är debatten nyttig – den om vilka stereotyper barnböcker för med sig. När det gäller genus har vågorna gått höga, och det är klart att det är bra att den nu också rör ursprung. Ännu intressantare blir vad som kommer ur den.

Själv har jag ännu inte läst Stina Wirsén uttala sig mer än mycket kortfattat i ämnet. Har jag missat något eller håller hon sig undan?

Att gå på bio med en treåring

Så kom vi då iväg på den omtalade filmen. Att gå på bio med en treåring är alltid lite av ett lotteri. Hur blir humöret? Håller koncentrationen? Just min treåring är dock filmoman av stora mått, och eftersom han förknippar ordet bio med ”biogodis” är han inte så svår att hålla på humör (tills det är dags att gå hem vill säga).

Som vuxen kan det kännas lite knasigt med knattefilmer, att sjunka ner i biofåtöljen bara för att resa sig igen en halvtimme senare. Men nöjda var vi, båda två, när vi lämnade salongen. Sonen kände ju igen figurerna och gillade interaktionen mellan berättarröst (Stellan Skarsgård), de brokiga och publiken.

Själv måste jag säga att jag var positivt överraskad. Jag har ju läst pekböckerna som filmen bygger på och väntade mig att på samma sätt som med Vem-böckerna få dessa ”upplästa” (eller åtminstone ”uppspelade”) för mig. Istället fick jag vassa tänder, rumpchocker och godisbråk, samt härliga flödande färger.

Naturligtvis är det stört omöjligt att se filmen utan att ha debatten om Lilla hjärtat med sig. Med de ögonen måste jag säga att det inte finns något i framställningen av henne som jag uppfattar som stereotypt. Jag trots att jag letar aktivt tycker jag inte att jag ser skillnader i porträtten av Liten skär (den vita lilla flickan) och Lilla hjärtat. De har lika vassa tänder, bråkar och skojar och pussas på samma sätt.

Ändå är det klart att jag ser vad kritikerna ser. Att den rena bilden, illustrationen, särskilt i rörelser där läpparna framträder, är för lik de nidbilder som svarta fått leva med i så många år. Jag tror det var i SvD:s som recensenten skrev: ”Någon borde dragit i nödbromsen när Makode Lindes tårta väckte sådana recensioner tidigare i år” (jo, det var det).

Samma sak fast bättre

Tor Billgren har i Sydsvenskan idag reagerat på samma debattinlägg som jag skrev om i förrgår. Han formulerar sig långt mycket bättre än jag dock (han kanske inte skrev det hemma i vabbkaoset), så jag tycker ni ska läsa det:

”Hur ska det någonsin kunna uppstå ett samtal om omedveten och strukturell rasism om första åtgärd alltid är att demonisera och dra resonemangen till sin mest absurda spets?” frågar han och menar att en produktiv debatt måste utgå från vad som är rimligt – ”i detta fall att Wirsén varit naiv eller gjort bristfällig research när hon formgav Lilla Hjärtat. Inte att hon har en rasistisk agenda”.

Filmen får förresten betyg 4 både av Skånskans och av Sydsvenskans filmrecensenter i dagens tidningar!

Uppdatering: På tal om att föra ett vettigt samtal om omedveten och strukturell rasism kommer här ett intressant inlägg: ”Den svenska vithetens blinda fläck” (SvD)

Att läsa på eller kasta sig in

20120919-094735.jpg
Niklas Söderberg skriver så här i dagens Sydsvenskan om rasistdebatten om Wirséns film: ”kruxet är vad i all sin dar ”Lilla hjärtat” gör i en FABEL!? Vad underförstås här? Tre förmänskligade djur och en svart (fördjurligad) människa? En del sorts människor är inte människor. Vilket är det djupaste och mest avskyvärda av rasismens påståenden.”

Där visar han att han alls inte satt sig in i serien om brokiga. Ett av de ”tre djuren” – liten skär – är en flicka med rosett i håret, och varför ”rutan” skulle vara mer djur än människa vet jag inte!

Lite får man väl ändå läsa på innan man ger sig in i debatten!?

20120919-095519.jpg

20120919-095542.jpg

P.S Vabbar idag och bloggar från telefonen, så trots att jag känner att jag har mer att säga i det här får jag hålla här!

Uppdaterad med länk, 2012-09-21

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.