Julklappstips: Lucka 16

victoria_3dPrinsessan Victoria
av Kristina Murray Brodin och Kajsa Lind

”En dag finns hon bara där. Hon sitter på bänken utanför vårt hus.
Hej, säger jag.
Hej du lilla, säger hon.
Vad heter du? frågar jag.
Victoria, säger hon.
Som prinsessan, säger jag.”

Det slår mig nu när jag sätter fingrarna på tangentbordet att människor som tigger och sover ute kommer att vara en naturlig sak för mina barn. Det slår mig att de inte som jag kommer att komma till någon världsstad i tonåren och chockas över att det där finns människor som måste be om pengar i tunnelbanan, till skillnad från här hemma. Att våga drömma om att de istället kan minnas dagens situation, med människor som tvingas be om andras nåd och välgörenhet, som något fölegat känns naivt.

I boken Prinsessan Victoria möter huvudpersonen en människa som sitter på en bänk. Mötet är naturligt, på det sättet barn möter sin omvärld, och barnets reaktion är den som borde vara den naturliga: viljan att värma den som fryser, att hjälpa den som behöver hjälp. Hos mig som vuxen väcker boken många frågor. Vem är kvinnan på bänken, vad tänker hon och finns det mer att göra för henne? Har hon precis blivit hemlös eller varit det länge? Att jag får de här frågorna känner jag är ett tecken på att Murray Brodin och Lind lyckats göra henne till människa. Trots sin fåordighet i mötet med barnet finns hon där i sin egen kraft, precis som barnets fokus ligger på vänskap och behovet att prata om jobbiga kompisar och sådant som känns svårt. Världen får vara precis så komplex som den är, och det finns inget lyckligt slut bara ett möte några vinterdagar som förhoppningsvis kan få fler barn och vuxna att se sina medmänniskor, även de som sover på bänkar eller ber om hjälp utanför matbutiken.

Träd och fantastiska klassiker

Löfgren, U - Det underbara trädet - 29683905När jag växte upp fanns det en ek. En stor och tät med lagom hög gren och en repstege. Att döma av mängden barnböcker med träd i fokus är jag inte ensam om att ha haft ett. Jag tänker på Jan Löfgrens Det underbara trädet (Rabén & Sjögren) men också nyare böcker som Oliver Jeffers Den sitter fast (Bonnier Carlsen 2013) och så då nyutkomna Trädet på kullen (Helena Davidsson Neppelberg, Alfabeta) och Förbaskade träd! (Opal).

forbaskadeI trädet på kullen får vi liksom i Det underbara trädet följa årstiderna från ett grenverk. Det är väl just bladens skiftningar och djurens bon som gör träd så fascinerande och i den här boken lyckas Davidsson Neppelberg precis som i sin Prinsen och önskestenen förmedla stora känslor med rätt enkla medel. Teckningarna drar åt serietidning, och passar med sina klara färger och tydliga uttryck de allra minsta.
I Förbaskade träd! som kommer ut i veckan har Kristina Murray Brodin och Katarina Strömgård tagit sig an viljornas kamp. Bokens jag vill bygga koja, medan pappa vill såga ner till förmån för frukost i solsken. Som så ofta har barnet krafterna på sin sida, och en fridlyst ekoxe kommer väl till pass. Värt att nämna i den här boken är både att barnet får vara just ett barn – pojke som flicka får identifiera sig bäst hen vill – och att pappa utan att det görs någon stor sak av det sitter i rullstol. Katarina Strömgård gestaltar såväl barn som förälder med exakta penseldrag, jag tittar lite extra länge på en nyckelscen där hela barnets kropp skriker motstånd och viljestyrka.
Kanske är det våren som gör att fokus ligger på växtriket, för även i Sara Gimbergssons fina Lilla frö (Opal) är det naturens under vi skådar. Hemma hos mig förundras vi över hur rötter växer och skott gror och klappar oss lite på ryggen för att vi liksom masken kunde lista ut i förväg att det lilla fröet inte skulle förbli en liten orörlig ärta när vinterns snötäcke smält bort.

bellebooUnder mitt barndoms träd satt jag ofta med en bok. Hos farmor och farfar var A. A Milne husgud och min nål-och-tråd-begåvade farmor sydde på-pricken-kopior av såväl Nasse som Tiger, Kängu och Ru. Björnen med mycket liten hjärna gav hon sig inte på att sy. ”Det finns bara en Nalle Puh”, sa hon. Jag tänker på Christoffer Robins värld när jag får böckerna om Belle & Boo i min hand. Mandy Sutcliffes flicka och hennes kanin lever i samma fantastiska lekvärld som pojken och björnen. I Belle & Boo och godnattpussen är det läggdagstimmen vi får dela, känna igen oss i och skratta åt. I Belle & Boo och födelsedagen (båda B. Wahlström) spelar en ballong en nästan lika central roll som en gång i Sjumilaskogen. Här är det ändå barnrummet, eller villaträdgården, som är scen för äventyren och vardagligheten i de två böcker som nu givits ut på svenska får mig också att tänka på Milly-Molly av Joyce Lankester Brisley. Liksom Milne kom Lankester Brisley ut med sin första bok i mellankrigstiden men medan den förstnämnde kastar sig ut i hisnande fantasivärldar stannar den sista kvar i landsbygdsdammet. Att det blir stereotypt är med tanke på tiden inte konstigt, men tack och lov får Sutcliffes nutida barnkammarklassiker skildra en något äventyrligare flicka. Ändå hoppas jag att Belle och Boo får ta ut svängarna ytterligare i kommande böcker, så att de bjuder på något mer än nostalgi.

Denna text har publicerats i Skånska Dagbladet.

Världens finaste torn

NskMalmöAv Kristina Murray Brodin & Petra Szabo

Om det var i Babel språkförbistringen började, kanske Ubah och Vahid och deras torn kan hjälpa oss ett litet steg mot förståelse. Vivlio förlag ger som vanligt ut sina barnböcker på flera språk, i det här fallet franska och svenska. För mig som enkelspråkig går det lätt att bara hoppa över den franska texten, men för den med flera språk inbillar jag mig att den kan öppna en värld av förståelse.

Det här är en av de första av Vivlios böcker som jag känner håller hela vägen och längre ändå som bok. Som inte får det lilla pluspoäng som krävs för att nå mållinjen just på grund av tvåspråkigheten. Den här berättelsen står för sig själv samtidigt som det är något så ovanligt som en till ytan helt händelselös bok. Men det är ju just i leken, samtalet som pågår medan tornet växer sig högre, som de stora frågorna kan avhandlas. Vi känner igen Kristina Murray Brodin från fina Varför gråter pappan. Här liksom där blir det svåraste enkelt, och boken öppnar för många samtal i lässoffan. Petra Szabos bilder har leken i fokus, tar in såväl fantasi som verklighet och berättar en egen historia om tornet och dess beundrare vid sidan av texten.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Provläs här.

Värsta syrran

Av Kristina Murray Brodin och Elin Okodugha

Rita får inte vara ensam hemma när mamma springer ett ärende, så storebror Jormas planer slås i spillror och han surar. Det bryr sig dock inte kompisen Ali om. Han tycker att Jorma har värsta coola syrran, och kanske kan Jorma så småningom se det han också.

Kristina Murray Brodin är en av mina absoluta favoriter i barnbokshyllan. Värsta syrran är inte klockren på samma sätt som Maskerad och Varför gråter pappan? men jag gillar den. Perspektivet är barnets, i det här fallet Ritas, och relationen med storebrodern – blandningen av beundran och känslan av att inte duga – känner nog många småsyskon igen. Liksom storebrors frustration när kompisen Ali inte förstår att syrran är en pest har hög igenkänning hos storasyskon. Ali är en cool kille, och det tar mig en stund att vänja mig vid hans sätt att prata. Det är lite Ett öga rött över det, och jag är inte helt förtjust i greppet. Välkomnar den självklara mixen av hudfärger och ovanliga namn (Jorma!) men kan inte komma ifrån att Ali känns väl stereotyp. En positiv stereotyp visserligen, men ändå. Han är lite för bra, och just för att huvudpersoner med annan bakgrund än svensk är så ovanliga i barnlitteratur känns det kanske krystat att han är så – som han själv säger om Rita – ”fett cool”. Plötsligt blir det en kommentar, en värdering, istället för som i Murray Brodins andra böcker en självklarhet. Ett utseende bland andra utseenden. En bakgrund bland andra bakgrunder.

Illustrationerna är härliga, en struktur i målningarna som ger karaktär åt berättelsen, och syskontemat är intressant. Men som sagt, inte klockrent.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Världens mamma och en katt

Av Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson

Efter en första läsning skrev jag att den här boken var precis så fin som jag väntat mig efter att ha läst Maskerad. Kanske är den ännu lite finare.

För precis som i Maskerad känns det som att vi får ett kikhål in i en verklig värld. Jag har inte varit där, har tack och lov inte haft en mamma som tappade håret och blev trött, men jag tror att det för ett litet barn kan vara just så här. Konstigt, tråkigt och jobbigt men också lika självklart som allt annat här i livet.

Huvudpersonen i Världens mamma och en katt (ett barn med outtalat kön!) tycker om alla sina olika mammor; den tröttaste och den tokigaste och den dummaste och den snällaste. Kanske ger mamma henom en katt i födelsedagspresent. Det vore bra att ha när mamma somnar under sagoläsningen.

Texten, som är i jagform vilket nästan är en förutsättning när man väljer att inte avslöja om huvudpersonen är en han eller hon, är rättfram och precis så lagom filosofisk som ett barn i förskoleåldern kan vara. Bilderna är ett kapitel för sig, berättar egna små historier i den pågående berättelsen och är vänliga, ärliga och mjuka i färg och form. ”Som konstverk”, skrev Karin på Enbokcirkelföralla, och jag håller med!

Det här är inte en av de där övertydliga böckerna som ska få barnet att prata om döden. Det är inte 70-talets förnumstiga lärobok om ”när Olas farfar dog”. Det här är en bok för alla barn, men säkert blir igenkänningen och öppningen till samtal extra betydelsefull för de barn som lever nära döden.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.