Träd och fantastiska klassiker

Löfgren, U - Det underbara trädet - 29683905När jag växte upp fanns det en ek. En stor och tät med lagom hög gren och en repstege. Att döma av mängden barnböcker med träd i fokus är jag inte ensam om att ha haft ett. Jag tänker på Jan Löfgrens Det underbara trädet (Rabén & Sjögren) men också nyare böcker som Oliver Jeffers Den sitter fast (Bonnier Carlsen 2013) och så då nyutkomna Trädet på kullen (Helena Davidsson Neppelberg, Alfabeta) och Förbaskade träd! (Opal).

forbaskadeI trädet på kullen får vi liksom i Det underbara trädet följa årstiderna från ett grenverk. Det är väl just bladens skiftningar och djurens bon som gör träd så fascinerande och i den här boken lyckas Davidsson Neppelberg precis som i sin Prinsen och önskestenen förmedla stora känslor med rätt enkla medel. Teckningarna drar åt serietidning, och passar med sina klara färger och tydliga uttryck de allra minsta.
I Förbaskade träd! som kommer ut i veckan har Kristina Murray Brodin och Katarina Strömgård tagit sig an viljornas kamp. Bokens jag vill bygga koja, medan pappa vill såga ner till förmån för frukost i solsken. Som så ofta har barnet krafterna på sin sida, och en fridlyst ekoxe kommer väl till pass. Värt att nämna i den här boken är både att barnet får vara just ett barn – pojke som flicka får identifiera sig bäst hen vill – och att pappa utan att det görs någon stor sak av det sitter i rullstol. Katarina Strömgård gestaltar såväl barn som förälder med exakta penseldrag, jag tittar lite extra länge på en nyckelscen där hela barnets kropp skriker motstånd och viljestyrka.
Kanske är det våren som gör att fokus ligger på växtriket, för även i Sara Gimbergssons fina Lilla frö (Opal) är det naturens under vi skådar. Hemma hos mig förundras vi över hur rötter växer och skott gror och klappar oss lite på ryggen för att vi liksom masken kunde lista ut i förväg att det lilla fröet inte skulle förbli en liten orörlig ärta när vinterns snötäcke smält bort.

bellebooUnder mitt barndoms träd satt jag ofta med en bok. Hos farmor och farfar var A. A Milne husgud och min nål-och-tråd-begåvade farmor sydde på-pricken-kopior av såväl Nasse som Tiger, Kängu och Ru. Björnen med mycket liten hjärna gav hon sig inte på att sy. ”Det finns bara en Nalle Puh”, sa hon. Jag tänker på Christoffer Robins värld när jag får böckerna om Belle & Boo i min hand. Mandy Sutcliffes flicka och hennes kanin lever i samma fantastiska lekvärld som pojken och björnen. I Belle & Boo och godnattpussen är det läggdagstimmen vi får dela, känna igen oss i och skratta åt. I Belle & Boo och födelsedagen (båda B. Wahlström) spelar en ballong en nästan lika central roll som en gång i Sjumilaskogen. Här är det ändå barnrummet, eller villaträdgården, som är scen för äventyren och vardagligheten i de två böcker som nu givits ut på svenska får mig också att tänka på Milly-Molly av Joyce Lankester Brisley. Liksom Milne kom Lankester Brisley ut med sin första bok i mellankrigstiden men medan den förstnämnde kastar sig ut i hisnande fantasivärldar stannar den sista kvar i landsbygdsdammet. Att det blir stereotypt är med tanke på tiden inte konstigt, men tack och lov får Sutcliffes nutida barnkammarklassiker skildra en något äventyrligare flicka. Ändå hoppas jag att Belle och Boo får ta ut svängarna ytterligare i kommande böcker, så att de bjuder på något mer än nostalgi.

Denna text har publicerats i Skånska Dagbladet.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.