Kråkes förskola

Kråkes förskolaAv Marie Bosson Rydell och Jessica Lindholm

Jag gissar att många som läser bloggen känner Kråke bättre än jag. Kråke var länge del i en bokklubb, som om jag förstått det rätt drevs av Gleerups förlag. Böckerna har ett tydligt pedagogiskt syfte, och ska lära barn något.

Jag är lite kluven till böcker som så uppenbart kommit till utifrån en pedagogisk tanke, typ ”vi gör en bok för barn som ska skolas in på förskola”. Böcker är ju en konst – berättandets konst – bilderböcker inte minst, och då kan det kännas lite torftigt, nästan förolämpande att utnyttja formen för ett syfte. Samtidigt är läsning ett sätt att bearbeta livet, och för barn är det inte minst viktigt. Dessutom främjar läsning läsning, så om det finns föräldrar som vill ha ett syfte med att läsa så är det ju ändå bättre än att inte läsa alls. Är ni med?

Det är ju just det vardagliga och enkla som gör att jag kan förstå att Kråke blivit så populär bland småbarnsföräldrar och förskolepersonal. Här finns inget utmanande eller ifrågasättande, bara vardagshändelser att prata kring och känna igen sig i. I den här boken är det lillasyster Lovisa som ska börja förskolan, och syskonen Kråke och Elsa finns på plats och visar henne hur allt fungerar. Och det fungerar naturligtvis finfint. Här syns ingen skymt av stora barngrupper och utsliten personal.

Jessica Lindholm har en speciell stil, och den som läst om Svea eller Spargrisen känner igen sig. Barnen i Kråkeböckerna är uttrycksfulla, men jag stör mig på att de alla er stort och enformigt på nästan varje sida i boken. Nog för att mina barn gillar förskola, men bara skratt och solsken är det ju knappast för något barn i den åldern under en dag.

Nu har Idus förlag tagit över Kråkeserien, och vid en googling förstår jag att det gör många glada. Med så allmängiltiga – om än lite enkla – ämnen finns det naturligtvis alltid ett sug från småbarnsföräldrar efter material av den här typen.

 

Svea äter

Av Linda Palm & Jessica Lindholm

Vi lärde känna Svea när hon tvättade, och jag var väl försiktigt skeptisk. Så fortsätter jag nog att vara när Svea nu äter, för det känns för mycket som att jag sett det förr. Pluspoäng för att det är Sveas pappa som är på plats för att torka upp och desperat fantisera ihop en maträtt till Sveas gillande. I övrigt kan jag faktiskt komma på roligare böcker om små barn vid matbordet. Den här till exempel.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Bort alla spöken!

Av Kristina Murray Brodin & Jessica Lindholm

Allt kan vara spöken, visste ni det? I Bort alla spöken! ser Elias, Theo och Amira spöken i molnen, i kottarna, i sanden och i löven. Ett virvlande papper är ett spöke, liksom en mossig sten. Liksom i Kristina Murray Brodins tidigare bok hos Vivlio förlag Världens finaste torn så är det barns lek som är utgångspunkt. Den upprepar sig intill tristessens rand för den vuxne, men ett barn känner igen sig i behovet av att tömma ut ett ämne. Att bli färdig med spökena och sedan vända hela leken till något nytt.

Jessica Lindholms bilder känner vi igen från böckerna om Svea och den om Spargrisen. Här liksom i dem har barnen något lite förvuxet .. just vuxet över sig, som jag har lite svårt för. Samtidigt gillar jag rörelsen och de många uttrycken hos barnen.

Som vanligt bygger Vivlios koncept på att böckerna finns på flera språk. Min spanska är inte tillräckligt bra för att bedöma litteraturen ur den synvinkeln, men idén är onekligen intressant och bra!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Spargrisen – en bok om pengar

spargrisen400-228x228Av Linda Palm och Jessica Lindholm

Vaddå pengar, det är väl bara att dra kortet? Spargrisen, liksom många andra barn, kommer sällan i kontakt med mynt och sedlar. Transaktionen framme vid kassan blir ännu svårare att förstå, och att säga att ”pengarna är slut” blir ett vagt begrepp.

Jag är alltid tveksam till böcker som så tydligt har ett pedagogiskt syfte, men den här boken funkar. Den är enkel och rättfram och lyckas förklara ett svårt fenomen på ett sätt som min fyraåring förstår.

Jag gillar också subtila detaljer som att pappans chef är en kvinna, och jag gillar att den som vill veta lite mer om pengar får bonusfakta i slutet. En vettig bok att ha hemma helt enkelt, när ”ha och ha och ha”-tjatet riskerar att nöta hål i huvudet på en stackars förälder.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Svea tvättar

Av Linda Palm och Jessica Lindholm

Svea är 1,5 och har en snutte. När snutte hamnar (!) i toaletten blir det jobbigt. Först blir det roligt – för visst är det roligt att tvätta – men sen blir det tråkigt. Hemskt tråkigt. Kan mamma lösa problemet?

Förlaget utlovar fler böcker om Svea, och jag kan tänka mig ungefär vilka ämnen som kommer upp. Linda Palm är själv förskollärare och har både från jobb och hemmafront en outsinlig källa till inspiration.

Sådana här böcker skulle egentligen varje småbarnsförälder kunna skriva, men för oss som inte gör det är det trevligt att de finns. Linda Palm har också hittat en ton och ett språk som passar väldigt bra för småbarnets lässtund, med en tillbakablick och repetition på sista uppslaget som är pedagogisk utan att vara övertydlig.

Jag gillar färgsättningen och de enkla, direkta, illustrationerna även om jag på vissa bilder tycker Sveas ansikte är vuxet på ett lite otäckt sätt.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

 

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.