Du är för liten, Pytte

Flygare, I - Du är för liten, Pytte! - 29693348Av Ingrid Flygare

Den här kom i höstas och vi har hunnit läsa den ett antal gånger nu. Varje gång vi gör det tänker jag ”den här måste jag skriva om” och nu verkar det äntligen bli av. Anledningen till att jag tänker det är att jag älskar anslaget. Det är en hästbok om hästar, och en stallbok för stallbarn men också en bok om att vara liten.

Att jag poängterar att den är för ”stallbarn” är för att jag blir så glad att det finns barn av alla slag på hästgården Granbacken. Det finns på tok för många hästböcker (jag gissar att det är en lukrativ genre) som riktar in sig på så kallade ”hästtjejer”, eller bara utgår från att de som rider är flickor. Sedan finns det en hel genre för ”hästkillar”, ofta lättlästa böcker, som går i blått och grått och betonar hur coolt det är att rida. Men den här boken är alltså varken det ena eller det andra, utan en bok om en liten Shetlandsponny som först hamnar utanför för att han är för liten för att tävla med de stora, men som sedan är den enda som är liten nog för de yngsta barnen att rida på. Alla barn kan känna igen sig, alla kan hitta sig själva i Pyttes gråt där han ligger ensam i sin box medan de andra tävlar och har roligt. Men de kan också hitta styrka i vetskapen att vissa saker kan faktiskt bara de göra. De kan fundera över små pilliga utrymmen där vuxna fingrar inte når att plocka fram en bortrullad skatt. De kan minnas att de slipper storasyskonens läxor och är precis lagom stora att bli buren på axlar eller att krypa upp i ett mysigt knä.

Med vackra, och i alla fall i mina oinsatta ögon korrekta, illustrationer får den som precis börjat eller bara har tänkt tanken på ridning dessutom en liten introduktion i stalliv. Jag tänker mig att föräldrar som gillar hästar gärna läser den här boken för sina barn, men som framgår ovan är den allmängiltig nog att uppskattas även av den som helst inte sätter fötter på stallbacken, än mindre sätter rumpan i en hästsadel.

Pojkar och enkla analyser

Pojkar måste läsa. Vi måste få pojkar att läsa. Pojkar läser för lite. Även om det inte stämmer med min egen pojke håller jag naturligtvis med. Den senaste tidens larmrapporter oroar och det är svårt att låta bli att dra kopplingar mellan låg läskunskap och unga arga män i utanförskap. Ändå undrar jag när jag sitter med senaste tidens utgivning av böcker för barn som håller på att knäcka läskoden (korta meningar, ofta i versaler) om vi samtidigt är ute efter extrem könskodning och de negativa effekter som stereotyper när det kommer till genus för med sig.

domarnSmaka på några titlar: Ut med domarn! och Jag är fotbollsproffs! (Malin Stehn, Elin Fahlstedt, Opal), Utvisningen (Åsa Oxenmyr och Ingrid Flygare, Rabén & Sjögren) och Rakt i krysset (Pernilla Gesén och Jeanetta Milde, Lilla Piratförlaget). Gemensamt förutom sporttemat (fotboll och innebandy) är att huvudpersonerna är pojkar. Det är inget fel på de här böckerna. I de två förstnämnda från förlaget Opal finns ett tydligt tema av laganda och gemenskap, i Geséns och Mildes bok toppar en flicka motståndarlaget. Men här finns också en förutsägbarhet och en så enkel analys att det gör mig sorgsen. Oxenmyr, Å - Joel spelar innebandy: Utvisningen - 29689259Om det nu är ”sportkillarna” som dissar böcker är det naturligtvis bra att möta dem på ”deras nivå” men då får man hoppas att det följs upp med något mer. Då gör vi oss beroende av engagerade föräldrar/lärare/bibliotekarier som sticker mindre stereotypa böcker i händerna på dem efterhand. Och kanske dessutom någon som förklarar för dem att bara för att det är flickor i huvudroll i 90 procent av de omvårdande djurböckerna och pojkar i majoritet i sportlektyren behöver det inte vara så. Det står faktiskt var och en fritt i denna i övrigt individfokuserade värld att välja precis efter eget hjärta. Även om nu allt från barnklädesbutiker till barnboksförlag gör sitt bästa att övertyga oss om något annat.

Andrén, E - Jobbargubbar: Vera och Vilgot i byggvaruhuset - 29692266Och när jag nu är inne på den linjen måste jag fråga mig hur snacket gick när Rabén & Sjögren satte vinjetten ”Jobbargubbar” på sina böcker om Vera och Vilgot (del två, Vera och Vilgot i byggvaruhuset, har just kommit ut). ”Vi har en flicka och en pojke i huvudrollerna, ett kreativt och skapande tema och till och med en kvinnlig chef för byggvaruhuset. Det här blir nog för mycket, vi måste nog ändå slå fast en gång för alla att det krävs en riktig ”gubbe” för att vara i byggbranschen”. Eller hur tänkte de?

Hellsing, L - Ticke tack! - 29691719Jag tar min tillflykt i några nya pekböcker med gamla klassiker. Det är Lennart Hellsings sånger Ticke Tack och Annabell Olsson som fått kartongpärmar och underbara illustrationer av Lena Sjöberg. Med semestern på intågande flyr jag och barnen nog också ut i naturen med Titta en… (Jenny Wik, Kabusa böcker) och Mina småkryp samt Mina blommor (Anja Baklien, B Wahlströms), även de stabilda kartongböcker för små utforskare och utan fokus på huruvida dessa små utforskare vill definiera sig som flicka eller pojke.

Denna text är också publicerad i Skånska Dagbladet.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.