Julklappstips: Lucka 5

Barnens julbokJag har hittat den! Pysselboken där pysslandet är viktigare än resultatet!

I Barnens julbok av Ulrika Hjort finns något jag nog aldrig sett i en bok med fina fotografier: julpynt som är snett och vint och känns på riktigt. Kristyrpynt utan krusiduller och jultavlor som bara den mest lojala morfar kan hänga på väggen. Här finns gottis och pynt, för utomhus- och inomhusbruk, och gåbortgåvor och julklappar i en glad blandning. Så julklappstipset idag är egentligen inte boken i sig utan den glädje som den kan bringa, både för dem som pysslar och för dem som kärleksfullt tar emot resultatet.

Provläs boken här.

Kråkes förskola

Kråkes förskolaAv Marie Bosson Rydell och Jessica Lindholm

Jag gissar att många som läser bloggen känner Kråke bättre än jag. Kråke var länge del i en bokklubb, som om jag förstått det rätt drevs av Gleerups förlag. Böckerna har ett tydligt pedagogiskt syfte, och ska lära barn något.

Jag är lite kluven till böcker som så uppenbart kommit till utifrån en pedagogisk tanke, typ ”vi gör en bok för barn som ska skolas in på förskola”. Böcker är ju en konst – berättandets konst – bilderböcker inte minst, och då kan det kännas lite torftigt, nästan förolämpande att utnyttja formen för ett syfte. Samtidigt är läsning ett sätt att bearbeta livet, och för barn är det inte minst viktigt. Dessutom främjar läsning läsning, så om det finns föräldrar som vill ha ett syfte med att läsa så är det ju ändå bättre än att inte läsa alls. Är ni med?

Det är ju just det vardagliga och enkla som gör att jag kan förstå att Kråke blivit så populär bland småbarnsföräldrar och förskolepersonal. Här finns inget utmanande eller ifrågasättande, bara vardagshändelser att prata kring och känna igen sig i. I den här boken är det lillasyster Lovisa som ska börja förskolan, och syskonen Kråke och Elsa finns på plats och visar henne hur allt fungerar. Och det fungerar naturligtvis finfint. Här syns ingen skymt av stora barngrupper och utsliten personal.

Jessica Lindholm har en speciell stil, och den som läst om Svea eller Spargrisen känner igen sig. Barnen i Kråkeböckerna är uttrycksfulla, men jag stör mig på att de alla er stort och enformigt på nästan varje sida i boken. Nog för att mina barn gillar förskola, men bara skratt och solsken är det ju knappast för något barn i den åldern under en dag.

Nu har Idus förlag tagit över Kråkeserien, och vid en googling förstår jag att det gör många glada. Med så allmängiltiga – om än lite enkla – ämnen finns det naturligtvis alltid ett sug från småbarnsföräldrar efter material av den här typen.

 

Får hundar korvar i himlen?

Av Sara Galli och Mats Molid

Jag har skrivit om döden i barnböcker bland annat här och här. Den här boken handlar också om det, men om när ett älskat husdjur försvinner. Om nu Musse kan ses som ett husdjur, när han samtidigt är Alvas storebror.

Den här boken har verkligen barnets perspektiv. De vuxna finns med som ledsna statister, föräldrar som gör sitt bästa för att trösta och förklara, men sorgen är Alvas och den blir därför väldigt konkret och enkel i all sin sorglighet. Bilderna är kantiga och sådär skeva som verkligheten kan te sig när något svårt händer och både Alva och Musse har drag från Stig Lindberg om än i mindre färgglad skala.

Boken fungerar naturligtvis som ren terapi för familjer i samma situation, men håller även som en bok i sig, på ett tema som många barn funderar mycket över.

 

Hej författare!

Hej Frida Mikkelsén, författare till Nu är det bara du och jag, som recenserades här på bloggen nyligen.

Vem är du och varför skriver du barnböcker?

Jag är en helt vanlig tjej på 35 år som från början kommer från Partille som ligger utanför Göteborg men som nu bor i Sundbyberg med min sambo och mina två barn, en pojke på 10 år och en flicka på 6 år.
På dagarna jobbar jag halvtid på bank men det är som entreprenör och författare jag trivs allra bäst och där jag har mitt hjärta! Jag är grundare och VD för ett helt nystartat bolag som heter Svenska Klädmaffian AB vilket känns helt fantastiskt, en dröm som gått i uppfyllelse! Ända sedan de tidiga skolåren har jag älskat svenska språket och har haft lätt för att uttrycka mig i text men att jag skulle stå här idag med två utgivna barnböcker känns overkligt men  såklart jätteroligt! Jag är nog lite tokig med många idéer snurrandes i huvudet hela tiden och har den där kreativa ådran som ligger och pyr och efter en dag på banken är det så härligt att få komma hem och skriva och få utlopp för sin fantasi utan att ha några begränsningar.
Denna känsla kan man ju få oavsett om man skriver barnböcker, lagar mat eller vad som helst, en känsla av att nu är det min stund där jag lägger min kärlek i något jag tycker om att göra. Att det just blev barnböcker som jag skriver är nog inte så konstigt egentligen, jag älskar barnböcker och har läst väldigt mycket böcker för mina barn genom åren. Att göra något som man har lätt för som samtidigt är något man älskar, då går det liksom inte att misslyckas!

Vad kännetecknar en bra barnbok enligt dig?

En bra barnbok för mig är en bok som väcker något i mig eller som tar mig till en härlig plats dit jag inte kan komma i verkligheten. Men även de mest vardagliga berättelser kan få en att känna rakt in i hjärtat. Vad är det som vi alla upplever mest av allt, jo vardagen, och en bok som gör att man känner igen sig kan väcka många tankar och är något som barnen kan relatera till, visst, en resa till rymden eller till landet där det bara bor prinsessor eller vad det nu kan
vara kan helt klart vara spännande men böcker om vardagen kan ibland slå vilken fantasilandsbok som helst, titta bara på Alfons Åberg som är fantastiska böcker och böcker som barnen älskar för här är det vardagliga saker som är lätt att relatera till. Det kan även vara hur författaren använder språket i berättelsen, jag älskar till exempel boken om Karius och Baktus då författaren skriver så roliga fraser. Sedan Karlsson på taket och speciellt filmatiseringen är helt underbar då Karlsson är så otroligt ”osvensk och självgod”, inget lagom här inte! Jag tycker det är roligt med barnböcker som laborerar med det
som inte alltid anses vara så ”okej” i verkligheten.

Varför har du skrivit en bok om en mamma som är besatt av sin mobiltelefon?

Sigges mamma är helt klart förtjust i sin telefon men för den sakens skull är hon ingen dålig mamma, det är det som är själva poängen. Det är absolut ingen känga till oss föräldrar att vi skulle vara dåliga föräldrar som inte uppmärksammar våra barn bara för att vi håller på mycket med våra telefoner. Boken har helt enkelt fötts ur iakttagelser från verkligheten och jag tänkte att det kunde vara kul att skriva om ett ämne som berör oss alla på ett eller annat sätt.

Vad har du själv för relation till mobiltelefoner?

Jag har själv en mycket god relation till min mobil där jag jobbar och blir underhållen och är absolut inte teknikfientlig, tvärtom. Hemma hos oss är det både mobiler och datorer som används flitigt, inte minst av barnen. Det har nästan blivit så att mobilen ska följa med var barnen än går, ibland känns det som att barnen inte kan göra någonting utan att ha en skärm framför näsan, tekniken följer med även in på toaletten så visst har jag flera gånger sagt att nu räcker det! Kan du inte ens gå och bajsa utan datorn? Så på det sättet är jag och min familj verkligen inte några förebilder för hur man ska umgås mer utan tekniken inblandad. Idag kan ju familjer faktiskt umgås framför datorn, titta på roliga youtube klipp tillsammans till exempel så vi umgås kanske lite annorlunda med våra barn idag vilket absolut inte behöver vara negativt, det är så det är nu! Om boken om Sigge och hans mamma kan få oss att bara reflektera över vårt beteende för en liten stund så tycker jag det är positivt då vårt användande av tekniken också kan bli överdrivet, speciellt om vi är helt omedvetna om det. Har jag sått ett litet frö hos någon känner jag mig stolt!

Hur har boken tagits emot?

Boken har tagits emot riktigt bra! Många reaktioner från föräldrar som sett boken är just att man känner igen sig i Sigges mamma och att man känner sig lite ”träffad”. Boken har även blivit uppmärksammad av Sveriges Radio där jag fick vara med i direktsändning på P4 Radio Stockholm vilket är väldigt roligt då de uppmärksammar sådant de tycker är intressant så visst väcker boken många känslor och tankar vilket är positivt då vi tillsammans kan få oss en liten tankeställare, både barn och vuxna, och öppnar upp för att prata om hur tekniken påverkar oss.

Tack!

Nu är det bara du och jag

Nu är det bara du och jag - eller en bok om icke närvarande föräldrarAv Frida Mikkelsén (text) och Emma Ganslandt (illustration)

I informationsmaterialet om den här boken står det att den handlar om ”världens dummaste mobiltelefon”. Den mysiga omslagsbilden står alltså i bjärt kontrast mot vad vi möter när vi öppnar pärmarna. För Sigges mamma kan inte slita sig från sin så kallade smarta telefon, och det gör så klart Sigge väldigt ledsen. När till och med mormor, som brukar se Sigge, skaffar en mobil känner sig Sigge verkligen övergiven. Ni kan ju tänka er hur glad mamma blir när Sigge råkar (ja han råkar faktiskt) tappa mobilen och den måste på reparation i tre veckor. Och någonstans där blir det sådär mysigt som det är på omslaget.

Den här boken måste nästan recenseras ur två aspekter. Som barnbok betraktad är den stabil. Texten flyter bra och bilderna är fina. Bra där, liksom. Värt att nämna är att Emma Ganslandt gjort Sigge utan färg så länge mobiltelefonerna finns med i bilden. Han orkar liksom inte konkurrera med deras bjärta underhållningsvärde. Fyndigt, så klart, och en bra utgångspunkt för ett samtal med barnen om att känna sig sedd och älskad, men greppet är lite väl övertydligt för min smak.

Sigges färglöshet hade kanske varit spännande om inte boken i övrigt var så övertydlig. Och det är väl här del två av recensionen börjar:

Är det har en bok eller ett debattinlägg? Jag skulle rösta på det senare. Och det är väl inget fel i det, men jag undrar lite över detta att jag som förälder ska bli uppläxad under högläsningsstunden. Det finns liksom ingen gräns för hur uppslukad Sigges mamma är av sin telefon, och jag undrar lite om författaren verkligen tror att en förälder med så liten aning om det olämpliga i sitt beteende är mottaglig för den läxa hon får. För verkligheten är ju som oftast rätt mycket mer nyanserad. Tror att de flesta föräldrar ägnar lite för mycket tid med sin mobil, men jag tror att oförmåga att se sina barn sitter djupare än i en iphoneskärm. Hur kan Sigges mamma, mormor och morfar inte se att han mår dåligt? Och hur kan Sigge vara så teknikfrånvänd? De flesta barn jag känner i hans ålder är bättre bekanta med surfplattors funktioner än sina föräldrar. Jag säger inte att jag skulle vilja sätta Sigge framför en skärm, men jag tror att det snarare är det konflikten handlar om hemma hos många. När jag läst denna bok frågade jag mina barn om vi borde göra oss av med min mobil. De fick viss panik i blicken. ”Ok mamma, bara vi behåller paddan” blev svaret. Att de sedan vill att jag leker med dem ännu mer än jag gör idag är självklart. Vilket barn vill inte det?

Vill ni ha en slutsats? Jag skulle säga att det absolut finns föräldrar som behöver läsa den här boken. Den kanske kan skaka om och väcka tankar, förhoppningsvis leda till diskussioner med barnen. Har du någon i din närhet du vill pika så visst, köp Nu är det bara du och jag. Men akta dig lite. Föräldrar har rätt dåligt samvete – över det mesta – redan. Dessutom tycker jag det finns en tendens för den som ogillar samhällets teknikutveckling att se vad de vill se. Du kanske tycker en förälder pysslar mycket med telefonen, men vet du hur mycket hen leker med barnen hemma? Hur mysiga lässtunder de har på kvällarna och huruvida de lägger bort alla skärmar på helgerna? Helst skulle jag nästan se den här boken som cirkelbok i en föräldragrupp. Där skulle den definitivt kunna väcka diskussion och komma till sin rätt!

Tillägg: Jag brukar ju aldrig missa att lägga genusperspektiv på min läsning och när det gäller den här boken kan nämnas att det inte finns någon pappa med i bilden. Huruvida morfadern har någon mobil framgår inte men han är lika uppslukad av mormoderns nya som mamman och mormodern själv.

Bravo blir modig

bravoAv Maja-Stina Andersson

Den du är rädd för kanske är rädd för dig. Har du tänkt på det? När Bravo ska sova är det monstermardrömmarna som skrämmer, men vad är monster egentligen rädda för?

Det är en fin bok av en debutant, och stilen i den påminner mig lite om Bettina Johanssons illustrationer och det är bland de bästa referenser jag kan ge. Det är färgglatt och det är på barnens nivå, med barnens perspektiv. Kanske lite flåsigt i tonen ibland, lite föör barnsligt, men det är inte i en utsträckning så att det stör min positiva upplevelse av läsningen. Fyraåringen lyssnar med skräckblandad förtjusning. Tvååringen skrattar åt de roliga monstren och den tokiga pappan. Själv funderar jag lite kring egna rädslor och farhågor, och över hur naturligt vissa författare greppar ”hentänket” utan att för den sakens skull använda ordet.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Provläs den här.

Spargrisen – en bok om pengar

spargrisen400-228x228Av Linda Palm och Jessica Lindholm

Vaddå pengar, det är väl bara att dra kortet? Spargrisen, liksom många andra barn, kommer sällan i kontakt med mynt och sedlar. Transaktionen framme vid kassan blir ännu svårare att förstå, och att säga att ”pengarna är slut” blir ett vagt begrepp.

Jag är alltid tveksam till böcker som så tydligt har ett pedagogiskt syfte, men den här boken funkar. Den är enkel och rättfram och lyckas förklara ett svårt fenomen på ett sätt som min fyraåring förstår.

Jag gillar också subtila detaljer som att pappans chef är en kvinna, och jag gillar att den som vill veta lite mer om pengar får bonusfakta i slutet. En vettig bok att ha hemma helt enkelt, när ”ha och ha och ha”-tjatet riskerar att nöta hål i huvudet på en stackars förälder.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.