Varning för bok

I den här fina bloggen läser jag om en åttaåring som lagt in en varning i en skolbok för att nästa läsare ska slippa mötas oförberedd av förlegade normer. Det sätter igång en del tankar hos mig, just kring varningslappar. Det kanske inte vore helt fel med sådana, säg på biblioteken. ”Den här boken är värd att läsas men innehåller många stereotyper”, eller ”Den här boken kan du strunta i om du inte vill ha gammaldags könsroller uppkörda i halsen”. Vilka böcker skulle du vilja sätta varning på?

Konrads klänning

Av Åsa Mendel Hartvig och Caroline Röstlund

Konrad är en ny bekantskap bland Olika förlags böcker, och en trevlig sådan. Författaren och illustratören känner vi väl igen om vi är bekanta med till exempel Tessla. När Konrads äldre syskon får en klänning som glittrar blir Konrad själv sugen på glitter. Som tur var har mormor en extra i källaren och allt är frid och fröjd.

Caroline Röstlund tecknar som vanligt barn med en självklarhet och energi som gör att jag ser mina egna små i alla hennes teckningar. Det är uttryck och rörelser som är just barn, och det gör henne till en av mina favoritillustratörer.

Det här är en enkel bok för små barn om ett ämne som får på tok för mycket uppmärksamhet: klänning på pojkar.* Det befriande med den är att det inte är vad boken handlar om. Eftersom nästa bok i serien om Konrad redan aviserats och troligen kommer ut kring jul, är det inte alltför långsökt att tro att förlag och/eller författare sneglat på Sagoligt förlag och velat ”göra om och göra rätt”. När jag skrev om Kalle som lucia nämnde jag just att det är synd att göra ett problem av något som inte behöver vara det. Just det är också skönt med Konrad och hans klänning – ingen ifrågasätter att han har den på sig, ingen tvivlar på att glitter och volanger är roliga för sakens skull oavsett om du identifierar dig som flicka eller pojke. Konrad får vara normbrytande utan att vi skrivs på näsan med att han är det. Det är ju när vi uppnår den självklarheten som normerna luckras upp och vi får frihet att vara som vi är utan att styras av stereotyper. Men det är klart – om vi hade uppnått den självklarheten hade det sannolikt inte blivit några böcker med titlarna ”Konrads klänning” och ”Konrad lussar”.

*När jag skriver att ämnet får mycket uppmärksamhet så är det nog för att jag rör mig i kretsar där detta diskuteras mycket. Många små barn oavsett kön vill ha klänning men tidigare har det varit förbehållet flickor. Nu finns det en stor grupp föräldrar som klär sina pojkar i klänning/låter sina pojkar ha klänning och ibland tycker jag att ämnet får oproportionerligt mycket utrymme i genusdebatten.

Fotboll idag och imorgon

Jag skriver om fotbollsböcker i morgondagens papperstidning, och kan därför berätta redan nu att morgondagens blogginlägg kommer att handla om sport. Precis när jag skrivit klart texten till kultursidan kollade jag min mejl, och nu är jag lite orolig att det ska verka som att jag är sponsrad. Men alltså – avancerad tempussoppa här – morgondagens inlägg skrevs innan denna nyhet damp ner!

Och den som läser morgondagens text förstår nog att jag tycker Olikas nya satsning verkar mycket lovande. =)

olikafotboll

Prinsessor och prinsessor

Det kommer ganska ofta frågor från föräldrar som vill uppfylla sina barns önskan om prinsessböcker utan att för den sakens skull pracka på dem en unken patriarkal kvinnosyn.
Björk, C - Prinsessor och drakar - 29675832Jag brukar ju tipsa om Per Gustavssons prinsessa så klart, och Eva Eriksson och Christina Björks prinsessor och drakar. Men nu måste jag också tipsa om den här sajten: A Mighty Girl. Den är spännande i sig, men i dag såg jag att de samlat just starka oberoende prinsessor på ett särskilt ställe: Kolla in här vetja!

Mycket är på engelska så klart, men en del finns översatt. Och hittar man något som verkar extra spännande är det ju inget som hindrar att man tipsar något svenskt barnboksförlag om det. Nog känns det ändå som att efterfrågan på den här typen av böcker ökar?

 

 

Julbokskalender: Lucka 13

Så mörk är morgonen när vi stressade cyklar till förskolan. Snabbt ska overaller av och dräkter på.
Tusen juleljus må tändas, men det är blänket i föräldraögonen som lyser upp den trånga lokalen. För nu kommer de, nissarna, luciorna och alla de andra. Här är friheten total, även om det är tydligt att traditioner och könsroller redan börjat påverka valen.
På vår förskola har vi sluppit diskussioner om pepparkaksförbud och särktvång. Jag har svårt att förstå upprördheten över att pedagoger tar helhetsgrepp om en skolaktivitet och ger det traditionella tåget en egen utformning.
Dessutom brukar det vara samma personer som förordar kepsförbud och hårda tag som när lucia nalkas plötsligt förespråkar anarki och individens bestämmanderätt på skoltid.
Blir en pojke retad för att han i ett luciatåg bär vitt linne är problemet inte luciatåget utan mycket allvarligare.
I läroplanen för såväl grundskola som förskola står att dessa har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Det handlar inte, som det i den hetsiga debatten ibland heter, att skolan ska ”utplåna könen” eller ”göra alla till hen”, utan om att barn ska få vara barn.
När jag tittar på min pepparkaka och min stolta tärna önskar jag bara en sak för dem denna jul: respekt.
Från och för andra, vilka val de än må göra i livet!

Den här texten har publicerats i Skånska Dagbladets papperstidning. Som dagens julbok vill jag påminna om denna. Den skulle jag vilja ge till föräldrar som har problem med att deras barn väljer något annat än det uppenbara och traditionella, varesig det gäller luciatåg eller andra tillfällen i livet.

E-bok: Babyn lär sig färger

babyomslagAv Jenny Holmlund

Det finns massor av pekböcker. Alltså om ni inte har barn i pekboksåldern så kan ni ärligt talat inte ana hur många det finns. Jag brukar strunta i att skriva om dem om de inte är extrema åt något håll. Den här blir omnämnd av positiva skäl, även om det är svårt att säga en så enkelt uppbyggd bok är ”extremt bra”.

Men jag gillar den här av två anledningar:

1. Det är en enkel e-bok för ett litet barn. Passar perfekt för bäbisar nyfikna på paddan men för små för avancerade appar.

2. Illustrationerna är glada, mjuka och precis så enkla och rena som bäbisbilder ska vara. Dessutom är bäbisen könsneutral.

Det sista låter kanske som en liten sak, men med tanke på hur de där högarna – ja bergen – av pekböcker brukar se ut så kan jag säga att det inte är det. En så enkel sak som att lära sitt barn namnen på diverse färger kan faktiskt om man inte ser upp bli lika mycket av en lektion i stereotypa könsroller!

Boken är ett recensionsexemplar från författaren.

 

Bravo blir modig

bravoAv Maja-Stina Andersson

Den du är rädd för kanske är rädd för dig. Har du tänkt på det? När Bravo ska sova är det monstermardrömmarna som skrämmer, men vad är monster egentligen rädda för?

Det är en fin bok av en debutant, och stilen i den påminner mig lite om Bettina Johanssons illustrationer och det är bland de bästa referenser jag kan ge. Det är färgglatt och det är på barnens nivå, med barnens perspektiv. Kanske lite flåsigt i tonen ibland, lite föör barnsligt, men det är inte i en utsträckning så att det stör min positiva upplevelse av läsningen. Fyraåringen lyssnar med skräckblandad förtjusning. Tvååringen skrattar åt de roliga monstren och den tokiga pappan. Själv funderar jag lite kring egna rädslor och farhågor, och över hur naturligt vissa författare greppar ”hentänket” utan att för den sakens skull använda ordet.

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget. Provläs den här.

Om ”avväpnande humor”

Jag har fått svar på gårdagens arga brev:

 

Städdags är den femte boken av Camilla Kuhn som vi ger ut. Hennes absurda humor, dråpliga bilder och lätt skruvade vardagsdramatik uppskattas av både små och stora läsare.
Den senaste boken, Städdags, tar mycket riktigt avstamp i de traditionella könsrollerna – men i det överraskande slutet blir rollerna ombytta.
Vi hoppas och tror att bokens avväpnande humor kommer att leda vidare till diskussion och ifrågasättande av stereotypa könsroller!
Lena Andersson, förläggare på Berghs förlag

 

Det känns inte riktigt rättvist att jag fortsätter att raljera här, för jag tycker att jag redan igår gjorde klart vad jag anser om ”ombytta roller” (de befäster att det finns roller och är därför lika skadliga som ursprungsrollerna), och jag kan tillägga att detta är den första bok av Camilla Kuhn som jag läser.
Faktum är att jag uppskattar nästan allt i den här boken utom storyn (en detalj som dock är svår att förbise). Illustrationerna är barnsligt uttrycksfulla och det finns en vardaglig dramatik som jag hade gillat om handlingen inte varit så urbota dum.

Städdags (eller ett upprört brev om att städa ut stereotyper)

Av Camilla Kuhn

Öppet brev till författaren och förlaget som översatte boken från norska och gav ut den:

Hur tänkte ni nu? Det är den respektfulla fråga som jag lärt mig att ställa till folk som helt uppenbart omedvetet drar slutsatser om människor utifrån vad de har mellan benen. Men vet ni? Om man är barnboksförfattare och barnboksförlag så FÅR man inte vara omedveten om de här frågorna, så jag börjar om:

Hur i helvete tänkte ni nu?!? Hur tänkte ni när ni skrev/illustrerade/översatte/gav ut en bok som riktar sig till barn där varenda sida är ett hån? Där Pappa och son tycker det är ok att smyga iväg till badhuset när det är dags att städa? Ok att lämna mamma och syster hemma med dammsugare? Och en bok där mamma och dotter tycker det är lite tokroligt att lura på pojke och man gulliga badkläder så att de (antagligen av rädsla för att tappa snoppen om de skulle gå runt i dem för länge) inte vågar bada utan måste komma hem och städa?

Ni tyckte det var just tokroligt va? Att mamma och dotter visade nånslags ostereotyp kampvilja genom att luras sådär? Att pappa och son TVINGADES städa, mot sin natur, för att de varit dumma nog att låta mamma packa badväskan?

Jamen jättekul. Men vet ni en sak? Att skoja med eller tokroligt ”vända på” stereotyper gör inte en bok mindre stereotyp. Minns ni den här?  Barn förstår inte ironi, och om vuxna uppskattar den är det för att de själva är så invanda i könsrollerna att de inte ens reagerar på hur urbota dum den här boken är.

Så det så!

Eva Emmelin
Eva Emmelin skriver regelbundet om barnlitteratur på tidningens kultursida. Hon jobbar som pressekreterare på IM.

Den som snabbt vill få tips på bra böcker kan hitta alla inlägg i kategorin "Lilla bokhyllan rekommenderar" här.

Här hittar du listan över barnböcker med etnisk mångfald.

Ålder: 37 år
Bor: Malmö
Familj: Make samt två barn, födda 2009 och 2011.